Visa inlägg taggade med 'vasa'
Arttu Wiskari - fullsatt konsert på Ritz
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på flere konserter efter varandra, oftast är de helt olika.
Arttu Wiskaris Suomen muotoinen kiertue landade i torsdags i hans födelsestad (nästan). "Nästan födelsestad" beror på att hans båda systrar föddes i Vasa, men familjen bodde i Esbo när Arttu föddes. Själv säger han att blev bråttom att flytta och ler brett.
Det blev ju nog att ta fram "Sold Out" skylten, men å andra sidan hade många i publiken årsgamla biljetter. Konserten, eller rättare sagt turnén, har blivit flyttad pga pandemin. Men nu var det dags för Vasa och Ritz.
Det blev till en mångsidig bekantskap, med början som lägereldsduo till rena rama discoexplosionen!
"Mökkitie" (2010) blev Arttu Wiskaris genombrott.
Tillbaka till konserten.
Konserten startade som lägereldsduo, Ritz scenen var enkelt men mysigt uppbyggd, med en videoskärm i bakgrunden. Arttus mellansnack satt väldigt bra. Många bekanta låtar fick publiken med genast från början.
Efter hand växte duon till sig, med kom flera musiker och mera instrument. När bandet var komplett, kunde man bara konstatera, att allt satt bra i hop. Mycket proffsiga musiker.
Trots att del ett skulle vara lite lugnare, så fattades inte tempo. Vid ett tillfälle stampade gitarristen takten så kraftigt att Arttu kände att han måste 'ingripa' (på skoj). Han var rädd att scenen inte skulle hålla. Dylika roligheter dök ständigt upp mellan låtarna.
Efter den första halvleken, ändrade också musikstilen från lite lugnare till en verkligt explosiv show. Under pausen tömdes 'nedre' scenen och instrumenten flyttade några steg upp. Sedan brakade det liksom loss och tempot höjdes. Tyckte att det ryckte med musikerna ännu mera, samspelet var super.
Arttu berättade om sin karriärsresa på gott och ont. En gång beslöt han seg (som Junnu Wainio) att skriva tango. Det blev sent på natten med lite förfriskningar i blodet. Men det funkade. En annan gång skulle latinorytmerna testas och ännu en rumba, även dessa funkade.
Han är öppen för nya utmaningar, men ha lovade, att han dansar i bara en låt!
Publiken steg upp under flera låtar och sjöng med, en del dansade om de rymdes.
Redan Suomen muotoisen pilven alla tände publiken. Men det bjöds också på:
Tässäkö tää oli?, Tuntematon potilas, Sirpa, Kahvimaito, Mökkitie, Meidän biisi, Kun me diskossa suudeltiin och många fler.
Mökkitie -låten fick avsluta konserten.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Mycket stämningsfull minneskonsert
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten Jazz konserter och -evenemang. Vasas egen masterjazzmusiker Clark Jakobsson avled för ett år sedan. Vasa Jazz Club ordnade en mycket stämningsfull minneskonsert på Ritz onsdagen den 21 augusti.
Publiken i den välfyllda Ritz -salen var alla myndiga åldersmässigt. Härligt att notare så många besökare. Om alla som har spelat med Clark skulle ha medverkat, skulle det inte ha varit en konsert, utan en tredagars festival, konstaterades det från scenen.
Upplägget kunde inte ha varit bättre, det blev en intim konsert med skickliga musiker och välvalt program. Clarks son Mikael medverkade på piano. Mellan låtarna fick vi höra musikerna berätta om Clark, både som musiker och vän. Mycket intressant att höra vad allt de hade att berätta om olika situationer före, efter ochunder spelningarna. Publiken fick också uppleva videoinslag med Clark och hans tenorsaxofon.
Clark Jakobsson hade en mycket stark uppfattning om hur jazz skall låta. Han var influerad av storheter som Dexter Gordon, John Coltrane, Charlie 'Bird' Parker mm. Därför måste "Confirmation" absolut finnas på setlistan.
Finalen var välplanerad. Det blev inte något 'alla-upp-på-scenen-alla-lampor-på-pyroteknik', utan en av de finaste jag varit med om. Mikael Jakobsson (piano) ackompanjerade kvällens konferencier, Rolf Nordman, i Benny Golsons I Remember Clifford. Det var knäpptyst i salen. Det enda man kunde höra var kanske Nikonistens hjärtklappningar.
Konserten öppnades av Korsholm Big Band, där Clark också spelat.
Mariam Sandhu en av kvällens solister
Ralf Nyqvist, Per-Håkan "Pelle" Jansson, Mariam Sandhu samt Leif Östergård
Zacharias Holmqvist, Mikael Jakobsson, Stefan Brokvist
Mathias Sandberg
Peter Nordvall, Jaakko Salminen
Rolf Nordman i den fina och känsliga "I Remember Clifford"
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
I högan nord - Vasa marschen 2022
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten alla Nikoner och beger sej ut på äventyr. I flera års tid har Nikonisten fotodokumenterat evenemanget Vaasan marssi - Vasa marsch. Tyvärr känner inte vasaborna till att det ordnas ett sådant evenemang och ännu mindre deltar de i jippot. Detta är lite synd.
"Vaasan Kävelyklubi ry arrangerar vandringsevenemanget Vaasan Marssi årligen i augusti. Marschen är det enda finländska evenemanget i IML-sammanhang, alltså under det internationella paraplyet. I Vasa har detta arrangerats redan 26 gånger i sträck.
Evenemanget erbjuder valfria sträckor och poängterar att evenemaget är ingen tävling med tidtagning. Svårighetsgraden kan ökas med val av en längre sträcka eller med att vandra under flera dagar. Njut av vandringen samt av att beundra landskapet samtidigt som du gör bekantskap med nya människor från hela världen. Nos iungat ambulare! Vandringen förenar oss! Så står det på vaasanmarssi.fi hemsidan.
Klart att pandemin bromsat en tid, innan det kunde upp till 400 personer beundra Vasas natur i bästa sällskap. I år deltog över 300 vandrare.
Längs lederna finns det pausplatser och varje dag blir det plättparty vid någon rastplats.
Nikonisten funderar varför inte lokala företagen bjuder in hela personalen för en fredag, eller fredag till söndag. Ypperligt tillfälle att göra något tillsammans, utan tidtabellsstress. Varje dag finns flere rutter att välja mellan: 10 km, 20 km, 25 km och 42 km, maratonsträckan. Årligen ordnas också vandring i världsarvet. Det ordnades busstransport, så det är bara att haka på.
Hurtiga vandrare har startat från Vasa torg
Söndagens målgång vid Sandviksvillan, dessa killar har vandrat 42 km och tankar kanske en fisksoppa med öl, som det brukas.
Man kan bra vandra ensam, eller så hakar man på någon mindre grupp och bekantar sej med likasinnade. Huvudsaken är att man njuter. Att stressa är förbjudet.
Här steks plättar på löpande band vid Alkula. De flesta vandrarna äter plättar med jordgubbssylt. Samtidigt kollas att man har tillräckligt med vätska och i värsta fall plåstrar man lite.
Nikonisten har fotodokumenterat så många år, att det går inte att sluta. Har träffat både gamla bekanta och fått nya bekanta, det är själen i evenemanget - från alla världens hörn.
Notera den japanska flaggan. Vet nog att de japanska trädgårdarna är magnifika, men det hindrar inte att våra beundras. Fotat vid Dammbrunnen.
Vandringen förenar kan man konstatera i denna bild
Söndagen var nästan lite väl varm. Det rådda ganska pläkä vid Sunnanviksbroarna
Efter några kilometers vandring, kan man gott unna sej lite godis. Hur kan det komma sej att Nikonisten hittade plättställena två gånger?
En norrman gick flera varv på Strömsö och samlade bildbevis till sina bekanta. Strömsö (som ses på norska kanaler) existerar verkligen!
Kolla mera foton och info på VASAMARSCHEN!
På torgloppisen - igen
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten till torget, ofta på söndagar. Då får vem som hels komma till torget och antingen fynda eller sälja fynd. Det kostar inget att ha en torgplats och dessutom är parkering gratis. Oftast köper jag inget men varje gång träffar man bekanta.
Nu börjar det kännas att kommersen har kommit i gång
Denna söndag var det inte fööör varmt, under 25 grader
Det bjuds ut fynd av olika sorter och pris
Jordgubbsförsäljningen hade också kommit i gång
En del tycker att sommaren börjar med lösglass, andra föredrar ärter
Det gäller ändå att skydda seg för solens strålar
Fanns också billiga enrummare till salu
I mysiga caféet kunde man släcka törsten efter eller under torgvandringen
Anssi Marttinen han kolla Vasabladet mellan skiv- och deckarförsäljningen
Vasas egen gitarrvirtuos Björn 'Nalle' Schauman träffade många bekanta under sin runda.
Verkligen fint att evenemanget ordnas, borde någ själv tömma några skåp ...
Solen draghjälp åt torgloppisen
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten till torgloppisen. Helst då det är soligt väder. Blir inte handlat så mycket, men man träffar nog bekanta. Vi har haft en ganska kall junibörjan, så det har nog dragit ner intresset på loopisen. Nu var det soligt, men en ganska blåsig söndagsmorgon.
Nu vet inte Nikonisten så mycket om businessplanering, men denna dag, då det var gratis parkering i hela staden, så borde väl ha lockat lite mera folk.
Nikonisten noterade, att det fanns några turister i farten. Ett par damer drog i flera butiksdörrar, men måste bara konstatera, att allt var stängt. Inte ens inne i köpcentrena var butikerna öppna. Förstår nog att det handlar om kostnader, men åtminståne sommartid borde väl det finnas några ställen dit turisterna kan spendera sin reskassa. Vill nog minnas, att Umeå nog är mycket mera aktiv på denna front.
Inte heller så lätt att hitta matställe i Vasa på söndagar.
Men tillbaka till torget där man nog kunde ana lite kommers.
Vasa torg är ganska stort, så det skulle behövas mycket mera säljare för att få till stånd trängsel. Detta helt ok om man tänker på pandemin
Kippor och prydnadssaker
Ett par omgångar av finskatalande Kalle Anka hade hittat till torget
Bra utbud vid denna stand
Anssi Marttinen säljer troget skivor, både vinyl och CD. Dessutom finns det deckare till billigt pris.
Leksaker brukar vara omtyckta på loppisarna, men i dag var den inte så många barn i farten
Tyvärr ingen rusning på gågatan.
Wasa Sångargille - vilken konsert!
Alltid i mellanåt blir Nikonisten stum. Wasa Sångargille levererade en präktig konsert, som i alla avseenden var unik. Då man tänker på manskörer kopplar man ofta till fosterländska melodiska forten, där basarna får mjällen att rymma.
Har dock aldrig varit med om när en manskör framför visor och sånger med lätta toner och finfina nyanser. Men å andra sidan är jag ju ännu ganska ung, så ...
Kunde du tänka dej att en manskör skulle framföra Markus 'Månskensbonden' Bergfors' Nattfilen eller KAJs Vems pojk e do?
Skall överlåta profssen att recencera, tyckte jag skymtade Pelle Jansson i bänkraden. Nikonisten får försöka förmdela stämningen med några bilder.
Förutom gästande artiserna hade kören handplockat solister från eget led. På bilden Rolf Nordman och Niklas Björkman i Kari Kuusamos 'Jorden är en by' (arr Robert Sund)
Som det brukar så var nästan alla stolarna upptagna. Nu börjar det verkligen kännas som om vi återgår till tiden före pandemin
Kören var finslipad. Som fd körsångare i tre manskörer, skulle jag nog ha valt att stiga åt sidan för denna konsert, nyanserna!
Magnus Lervik agerade solist i Månskensbondens 'Nattfilen' (arr Mikael Svarvar)
Stefan Wikman har varit körens dirigent sedan början av 80 -talet. Han vet hur man trimmar 'pojkarna'
Rickard Eklund, gästande solist i hans egen låt 'Finland' (arr Mikael Svarvar)
Karl-Magnus Stenström är en återkommande solist ur de egna leden, här i Olle Ljungströms 'Jag och min far' (arr Mikael Svarvar)
Wasa Sångargille öppnande nog med manskörstradition, Uno Morings 'Österbotten'. Publiken också höra Alexander Slottes 'Slumrande toner' (arr Robert Sund). Solisterna var Dan Häggbloom och Lars Ola Liavåg.
Josefin Sirén i sin låt 'Säg va do vil', 'I vårens skära dag' samt i 'Klöver Åtton'
Petter Näse framförde egna låtar samt ackompanjerade i många.
Alltsomallt en härligt annorlunda vårkonsert - undrar vad 'pojkarna' hittar på näst? Bra med temakonserter.
Mera bilder kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Härlig konsert på stadshuset - Mankkiset, hemma från Vasa
Alltid i mellanåt bjuds det på möjlighet att njuta av fin musik. Wasa Sinfonietta gav en fin konsert på lördagen i Vasa Stadshus. På ett sätt var det ganksa historiskt. Konserten "Mankkiset - hemma från Vasa" dominerades av Mankkinens musikaliska familj. Ville Mankkinen dirigerade den vältränade Wasa Sinfonietta och barnen agerade solister - alltså Solister med stort S!
Det bjöds på Max Bruch, Ludwig van Beethoven samt Edward Elgar. Tyvärr var det ganska glest i publiken. Hade nog väntat mig en nästan fullsatt sal. Lite samma fenomen på Vasa satdsorkesters konsert för en tid sedan. Undrar vad det kan bero på.
Wasa Sinfonietta - dirigent Ville Mankkinen
Matti Mankkinen (15!) - solist i Max Bruch's violinkonsert nr 1 i g-moll opus 26
Ville och Matti Mankkinen
Aino Mankkinen - solist: Ludwig van Beethoven, pianokonsert nr 1 i c-dur opus 15, vilken talang
Alli Mankkinen - solist Edward Elgar cellokonsert e-moll opus 85
Det var nog en väldigt stolt farsa, som dirigerade konserten. Alla barnen kommer vi nog att få höra mycket av ännu. Själv hade jag hört endast Aino spela. Matti och Alli var nog helt suverena. Stor grattis till hela familjen och Wasa Sinfonietta, som varje år hittar på helt nya idéer till sina konserter.
Soul What? - bomull för själen
Alltid i mellanåt bokar Nikonsten keikkor ganska tätt. Å ena sidan smälta upplevelsen med Miljoonasade och Vasa och Seinäjoki stadsorketrars konsert på Ritz och å andra sidan plåstra själen med Soul What? på Doo Bop Club genast efter. Men ångrar inte en sekund. Det var ju två på många sätt olika konserter, och båda smakade lika smaskens. Soul What? har Nikonisten nog följt med under ett antal år.
Soul What? grundades av basisten, managern och visionära ledaren Eevalotta Matikainen 2008. I denna kvintett framhävs varje musikers egen personlighet starkt i sättet de framför sin musik tillsammans. Mycket instrumentalt, men också med sång ofta sjungna av Mikael Svarvar. Nikonisten vet inte riktigt hur förklara deras musik, så stoppar in en länk till en låt i slutet av bloggen. Men det är en blandning av jazz med lite krydda av själ och en mycket hög mysfaktor. Du skulle höra dem i Svarvars "Fredagsmys"!
Alltid i mellanåt behöver kroppen bomull och själen plåster och i mellanåt tvärtom!
Under spelningen (var mycket publik på Doo Bop!), berättade Eevis (Eevalotta Matikainen) om härligt det är att vara tillbaka på scen med riktig publik, som dessutom ger hjärtliga applåder. Hon lovade, att alla de noter (som hör till kvällens repertoar) skall bandet släppa loss. Herrli spelase!
Ja - och det blev ju dessutom en encore! 
Soul What? feat Joonatan Rautio (sax), Eevalotta Matikainen (bas), Toni Porthén (trummor), Martin Söderbacka (gitarr)
Toni Porthén, Joonatan Rautio, Martin Söderbacka
Eevalotta Matikainen (basist, manager och visionär ledare)
Toni Porthen, The Drummer!
Mikael Svarvar, (sång, piano, Rhodes, Wurlizer ...)
Joonatan och Eevalotta
Martin Söderbacka.
Om du inte känner till bandet, så lyssna på detta på juugtuub (i synnerhet trumsolot!!!)
What Lies Ahead
Några foton hittar du med tur i WEBFOTOALBUMET!
Miljoonasade - Stjärnornas symfoni
Alltid i mellanåt får Nikonisten uppleva trevliga överraskningar. Fredagskvällens konsert, "Stjärnornas symfoni', var en verkligen trevlig överraskning. Klart, att när proffs entrar scenen blir det alltid bra, men allt som händer innan det avgör ganska mycket.
Miljoonasade uppträdde symfoniskt och akustiskt med Vasa och Seinäjoki stadsorkestrar på Ritz. De gav ut sin första hit, 'Lapsuuden sankarile', i augusti 1986. Alla kommer vi väl i håg refrängen med barnkören: "Lennä, Juri Gagarin, lennä...". Den sjunger i mångas öron. Övriga hitar är Marraskuu, 506 ikkuna och Olkinainen.
Bandet grundades av solisten Heikki Salo och de övriga medlemmarna är i dag: Matti Nurro (gitarr), Ari Laaksonen (bas), Jarmo Hovi (trummor) och Tomi Aholainen (keyboards).
Konserten bjöd på sånger från fyra decennier och innehöll alltså förutom de klassiska låtarna också nyproduktion.
Heikki Salo och Jukka Myllys (dir)
Miljoonasade
Jukka Myllys
En mycket fin och nästan till sista platsen utsåld konsert på Ritz.
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Adventsstämning med Pedavoces
Alltid i mellanåt smyger sig julstämningen även över Nikonisten. Det brukar årligen börja med Studentkören Pedavoces adventskonsert. Och visst blev det så också i år. Men med det undantaget, att det blev besök på både fredagens och lördagens konsert.
Alltid lika stämningsfyllt. Man kunde nog notera att även här har pandemin spelat en roll i moll. Kyrkan brukar vara fylld under dessa adventskonserter.
Kören ackompanjerades av Karolin Wargh på orgel och piano, Erica Nygård (flöjt), Vladimir Reshetko (cello) och Pontus Grans (kontrabas).
I finalen (Härlig är jorden) fick publiken medverka i två verser. Alla bar ansiktsmask i publiken.
Gloria sjöngs från läktaren
Erica Nygård, Vladimir Reshetko och Pontus Grans
Kören leddes av Dan Lönnqvist
Nikonisten fick så mycket julstämning, att i morgon (advent) blir det nog att tända ljusstaken!
Några till foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!