Visa inlägg taggade med 'vasa'
Aalejs jultorg i Vasa
Alltid i mellanåt nalkas juletider. Det ser man enkelt på kontoutraget. Vasa jultorg hade i år en helt annan skepnad än tidigare julöppningar. Klart he me dehär pandmin hängande efter oss alla.
Men arrangörerna jobbade kreativt och fick framkallat en annorlunda julöppning. Många säljare var på plats och en stor karusell.
Inget ordentligt torg utan meterlakrits - magen gillar, men inte klimatet
Jasså, Ålandssmaker till salu, men hittade inga pannkakor, så vandringen fortsatte sökande efter grillkorv
I år satsade Visitivasa på en stor karusell mitt på torget. 5 för de stora å 10 för de små... Menar nu inte biljetten, utan antal varv i karusellen.
Både traditionella och mera moderna tomtar fanns till salu.
En dylik köpte Jonna i fjol. Den var fin. Men barrade av sej redan under midsommarhelgen
En sak som vi saknade var de röda YA kåppina. De gav en härlig stämning åt hela jultorget.
Den annars superpladdraren Alex satte sej tveksamt i karusellen med mamma Jonna. Han har nog aldrig varit så tyst så många minuter i sträck. Fundeerar om han andades över huvudtaget. Nå en viftning till moffa gick att fixa, fast det var ganska trögt.
En perfekt dag att sälja varma skinnhandskar och kommersen tycktes nog vara livlig. Tror det såldes mera handskar än plånböcker.
Allehanda pynt fanns till salu och en hel del Stundarsmunkar.
Efter jultorget blev det en runda i köpcentret Revell. Här skulle det spelas serenader med splitternya Fendern. Medan vi diskuterade julen med Jonna, hann Alex naturligtvis hitta nödstoppsknappen för rulltrapporna. Gissa om han tryckte på den!!! Rulltrapporna går inte att starta om igen utan att vakten kommer med en nyckel. Under tiden moffa kollade var närmaste vakt kunde vara, hade Alex hunnit in i Finlayson butiken och funderade på hur man startar en skumsläckare (som fanns på golvet i affären). Vi hade gudomlig tur. Han hittade inte utlösaren på skumsläckaren innan vi hann dit! Också tur att det inte stod en massa mommona i rulltrapporna, som stannades.
Nu började alla vara både trötta och hungriga. Så vi körde till moffas på Brändö och avnjöt härliga ribs från Solf Gästgivargård.
Sen var det nog dags för samtliga i gänget att lugna ner sej å ta en tupplur.
Moffa ska sitta barnvakt ett par timmar på söndagskvällen. Undrar om det finns tillräckligt med böcker och morötter och blodtryck.
Abendmusik - Vasa Baroque
Alltid i mellanåt blir Nikonisten på rukå mysså. I synnerhet då alla fotouppdrag avbokas på löpande band. Känns i mellanåt, som avbokningarna är flera än bokningarna. Men någon dag skall väl eländet vara förbi och kulturen och evenemangen gör comeback.
Skapelsen -oratoriet skulle Nikonisten gärna ha upplevt och fotodokumenterat, men icke! Däremot gav eldskälen bakom Vasa Baroque, Kajsa Dahlbäck, inte upp. Fredagen den 9 oktober streamades en stämningsfull konsert 'Abendmusik' från Trefaldighetskyrkan.
Konserten inleddes med Befiehl dem Engel av Buxtehude.
Kreeta-Maria Kentala och Terje Männi
Tatu Ahola, cello
Tenoren Ian Honeyman uppträdde också på konserten i Stadshuset i söndags, i bakgrunden Tatu Ahola
Man kunde nog genast notera att alla pandemirekommendationer följdes med råga. Publiken var fåtalig men kyrkrummet fylldes med fin musik.
Aapo Häkkinen spelade på orgel och cembalo
Kajsa Dahlbäck, sopran
Monica Groop, mezzosopran
Cornelius Uhle , bas
Hur som helst - Nikonisten blev på mycket bättre humör under och efter konserten. Konserten avslutades med Jesus bleibet meine Freude (Bach) och inget skulle ha varit bättre.
Nikonisten tog några foton och dem hittar du i WEBFOTOALBUMET!
På markna.
Alltid i mellanåt tar Nikonisten till häst å kärra ock beger sig till recidensstadens marknad för att inhandla förnödenheter.
Nå he fanns ju int nån vossikka nära så Nikonisten tog en nutida till hjälp. 'Hästen' va myki magrare än 'kusken', men va grön å grann. Bara en app å klick på sök, så hittar du närmast lektrissparkbräädå. Nikonisten hitta en nära sej. Sen hjälme på hövå (måst skydd båda hjärncellan, höger å vänster) och lite 'accept' på mobilen å skramlandes i väg från Brånx mot stortorge. Lite vinglåt i början, men då farten va åpp i 25 km/h sluta löständren ti skrammel, våga int andas före Brändöbroe.
Väl fram vi torge beslöt Nikonisten, att om di int har nå annat ti bjud på än dammsugarpåsåna å muikkåna så vaal he korvgörans gourmet.
He fanns grillkorve, men di flesta va blejk som Nikonistens smalabeina vi missåmare.
På Kokkolatorge kosta grillkorvan i tiderna "ein mark styck å för trii mark får du två"!
Vädre va bästa tänkbara. Säljarna va utplacera, av nån anledning, kring kanterna så mitt på torget sko man ha kona spela fotboll.
De yngre fick göra akrobattrix i hoppanstalten. Pappan ropade till dottern att hon sko göra en volt. "Tuu itte tekemään..." svaret fick anstaltskötaren att fnissa till och pappan gav inte mera råd åt dottern.
Lingon, tranbär äppel och svampar hade bra åtgång.
Som Kokkolahandelsmannen sa: "ja föstaar int ho naan iiss vara fati, tå man kan handel"
Nikonistens kaveri Kimmo var och torghandlade. Här handlas värmesulor. Troligtvis till gummistövlarna för kommande höstfotosessioner, gissar jag.
Säkert en av de bästa svampställena för nybörjare.
Va skulle Finland vara utan pipona?
Herrli steika muikkåna.
Äkta inhemska! Håller garanterat alla vampyrer (gäller inte svärmödrar) borta från hemmet!
Inte långt kvar till påsk, så det gäller att handla hybridkvasten i god tid!
Äppel päppel - grann färgåna.
Måste vara rena rama paradiset för alla dammtussar! Fanns ingen dammsugepåssäljare på marknaden i år. Det var också gliist mellan majvipporna! Finns he nå'n ännu vid liv, som minns de där marknadsbollarna i färggrannt silverpapper fästade med en gummiband och de där färggranna vindfirråna?
Hinderlopp i Vasasolsken
Alltid i mellanåt, men inte så ofta, fotar Nikonisten sportevenemang. I synnerhet då dottern Jonna ber snällt. Wasa Fast Lane OCR arrangerades för första gången. Alla andra större OCR evenemang har blivit inhiberade pga pandemin.
Andreas Närvä fixade tillsammans med Therese Hatt på två veckor allt som behövs för ett hinderlopp. Andreas är också grundare av Team OCR Drivkraft. Starten och målgången var på Sandö. Efter de första hindren var det dags att springa till Academill och naturligtvis 11 våningar upp å ner tillbaka. Efter det en runda kring motionsbanan på Vasklot för att sedan springa tillbaka till Sandön för att möte de tuffaste hindren. Helt galet, tycker Nikonisten, men deltagarna såg ut att njuta?
Det startades i 5 heat så att det skulle vara tillräckligt glest mellan deltagarna
Starten gick för ett heat, som hade många medlemmar från Team OCR Drivkraft, i detta lopp deltog inte Andreas Närvä, för han agerade funktionär.
Ser inte lätt ut det här och vill absolut inte ens testa
Jarno Pellinen vid en av de sista hindren
Här är den absolut mest aktiva hejarklacken: Heja mamma, heja mamma, heja mamma!!!
Jonna Hagström har just klarat av vattenhindret. Gick ut på att simma från bryggan till flotten och sen till stranden. Jonna gillar mera att simma utan skor.
Det såg ganska jobbigt ut att krypa under dessa hinder, en och annan trasslade in sej ganska ordentligt
Vasavädret var ju perfekt, åtminstone för oss i publiken. Gissar nog att Wasa Fast Lane OCR ordnas i nästa år på nytt oberoende om de stora tävlingarna genomförs. Nikonisten kan bara konstatera: göulå anstallt!
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Tillägg: (red. anm)
Nå om nu Nikonisten va å fota OCR å tyckte he va göulåt, så fick Nikonistmoffa sin egen OCR senare på dagen. Jonnas son Alex kom å hälsade på å efter att vi ätit (jag betydligt mera än Alex) och läst boken Djurungar 17 gånger och tryckt lika många gånger på nos, päls å vrålat som lejon blev det dags för lekparken.
Skorna å lippis på och jag tryckte på hissknappen. Samtidigt noterade jag att jag hade glömt ta solbrillåna från tamburbiirånge. När jag hade hämtat dem såg jag att hissdörren stängdes!!! Trycke febrilt på hissknappen... men för sent.
Så snabbt som blixten tog jag de 84 trappstegen dividerat med 4. När jag kom till ettan såg jag att hissdörren stängdes!
Alex tog en tur till sjätte våningen - bara 84 trappor, men uppför denna gång.
Efter en massa knapptryckningar hittade vi varandra till slut i en våning. Hissdörren öppnades och en glad Alex ropade 'moffa!' och skrattade så det skorrade.
Väl ute orkade moffa inte ens blåsa ut de färdigtblommade maskrosorna utan måste måste lära Alex att man kan skaka av dem lika effektivt.
Datum för nästa moffaOCR är inte fastslaget.
Tim Lothar & Peter Nande på Bluesafton
Alltid i mellanåt byter Nikonisten från en genre till en hel annan. Efter Vesterinens fina konsert på Ritz, blev det att bänka sej på Mällis för att avnjuta lite blues.
Tim Lothar & Peter Nande har uppträtt på Halloween Blues, så för Vasapubliken var de kända.
Efter många massiva uppträdandena kändes denna enkla jam väldigt välkommmen. Jag menar inte med enkla att det skulle ha varit ett nybörjarjam - tvärtom, gamla rävar på rootsnivå spelade av fullaste hjärta.
Det syntes inte så många nysskonfirmerade i publiken.
Tim Lothar & Peter Nande bjuder på fin blues. De tog till vara allt vad bluesen bjuder på.
Konsertintron presenterade den gamla goda mungigan, den passar utmärkt till duons framträdande
Tim Lothar odlade fina bluestoner, med sång och komp. Han trampade takten med bastrummeresväska och hihat
Man kände deras erfarenhet, dock eventuellt lite roadingtrötthet. Men de gav allt som fanns kvar!
En fin idé att i samband med fredagens sena konsert ge oss slakafolk en chans att uppleva blusen på en eftermiddagskonsert.
Nikonisten tyckte, att Lothar å Nande hade ett fint budskap till oss alla - stanna upp - njut NU!
Det finns mera foton å en par videosnuttar i WEBFOTOALBUMET!
Pictures 2020 - ungdomsorkestern i Vasa stadshus
Alltid i mellanåt far Nikonisten på spännande och annorlunda konserter. Pictures 2020 var namnet på konserten och det var en samlad ungdomsorkester som bjöd på fina toner. De blivande musikerna var handplockade från Kuula-opisto, Wava-opisto, Musikinstitutet Legato, Kauniaisten musiikkiopisto, Keski-Pohjanmaan konservatorio, Musik- och kulturskolan Sandels.
Speciellt med denna konsert var att den var en blandning av inspirationer från bildkonst till musik och från musik till bildkonst. Den röda tråden var nog Modest Musorgskijs berömda verk "Tavlor på en utställning" (Viktor Hartmann). Han inspirerades av tavlorna och verket föddes. En del av tavlorna finns inte längre så några unga konstnärsbörjan tog sig an uppgiften att måla med inspiratioin från musiken. Så det var ju nog ganska spännande. Verket tar lyssnaren genom utställningen målning för målning.
En mycket fin konsert bjöds det på. Det är Anton Ylikallio som stått för produktionen. Dessutom berättade konstnärerna i pausen om sina verk.
Några foton från konserten och utställningen:
Konstnärerna berättade själva om sina målningar, på fotot Sirpa Seppelin.
Publiken fick göra en rundvandring under pausen och bekanta sig med målningarna
Det var en både vältränad och stor ungdomsorkester i Vasa stadshus
Nya bekantskaper föds på konserterna
Hannu Norjanen ledde ungdomsorkestern. Nikonisten gillade gårrmyki konserten.
Det finns några foton i WEBFOTOALBUMET!
Gösta, hammare och spik
Alltid i mellanåt kollar Nikonisten musikteater. Flere gånger har dessa överraskat positivt. Många har uppförts av Suomen Musiikkiteatteri, bland annat Ganes, Hetki Lyö, Queen mm. I fjol bjöd de på Raparperitaivas och i dag på Vasara ja nauloja. Naturligtvis är Ritz rätta scenen.
Gösta Sundqvist producerade så mycket musik att det väl räcker till en uppföljare. Huvudrollen tolkades mycket bra av AJ Keskinen. Precis som det sades i repliken, efter 200 år kommer alla att minnas Göstas musik som den riktiga folkmusiken. För han om någon skrev musik som exakt handlade om folk - i vardagen.
Leevi and the Leavings är lika mycket älskade som hatade. Nikonisten gillar musiken.
Några foton från showen:
AJ Keskinen som Gösta Sundqvist i Leevi and The Leavings
Bandet: Kasperi Kinnunen, Vesa Saarikoski, Simo Pirttimaa och AJ Keskinen
Finurliga och humoristiska miniscener, Johanna Helminen och Simo Pirttimaa
I finalen brakade det loss, när publiken fick sjunga med i Vasara ja nauloja samt Pohjois Karjalaan. Tyckte gänget lyckades bra med att förmedla Göstas person och musik.
Det finns några foton och ett par korta (som tue är) videosnuttar i WEBFOTOALBUMET!
Fredrik Furu på Dillmakaronifesten
Alltid i mellanåt fixas tillräckligt krejsiga och lyckade evenemang i Vasa. Det, om något, bevisar väl Vasabornas gediga vilja att få något till stånd. Egentligen var Nikonisten på väg att knäppa några foton av kaverin Fredrik Furu. Har ju fotat Feki genom alla dessa 10 år.
På torget i Vasa fanns mycket annat att fotodokumentera.
"I Vasainitiativet krävdes att alla Vasagator i hela världen ändras så att de motsvarar det äkta Vasa. Tack vare er samlade Vasainitiativet över 2000 underskrifter på en vecka! ???? Kanske världen nu blir en mera Vasalik plats och det vill vi fira med den unika Dillmakaronifesten!"
Hippi Hovi diskuterar med hjärnorna och hjärtorna bakom Vasainitiativet på salutorget i Vasa.
Dillmakaronerna syntes smaka väl i alla åldrar
Joakim Strand, stadsfullmäktigeordförande och riksdagskledamot, höll festtalet
Fredrik Furu och Ben Bergman underhöll efter Jockes tal. På torgscenen uppträdde också legendariska Vasaduon Setä Tamu ja Kuningas Pähkinä samt de unga Vasamusikerna Sebastian Da Costa och Zaida Viveka.
Feki berättade att många låtar och många låtar föddes i Vasa. Många gator, många caféer födde texter och musik. Dit vill han tillbaka - att skriva texter och sen tonsätta. Blir säkert gårrbra!
Sälkastning - kanske i nästa olympiad?
Helena och Mats Sabel såg till att det fanns tillräckligt med både glögg, russin och mandel, kön var ganska lång.
Ann-Mari och Juha Häkkinen njöt av Dillmakaroner, Vasas nationalrätt. Både tyckte att det var häftigt att evenemanget ordnades och gillade också att solen medverkade.
Några till foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Jakten på den försvunna konserten
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten alla akkun, både kameronas och de egna.
Wasa Sinfonietta har Nikonisten alltid gillat. Bland annat för deras finurliga teman på konserterna. Inte för länge sedan vi fick njuta av alla teman ur James Bond -filmerna på Ritz! "License to Play"
Aftonens konsert var mycket speciell. Vi fick lyssna till ett speciellt verk av Yrjö Gunaropulos (1904-1968). Ett verk som har varit bortglömt och försvunnet i många år.
Olli-Pekka Tuomisalo agerade solist i Yrjö Gunaropulos saxofonkonsert i C-moll (1935). Nikonisten har aldrig tidigare varit på konsert där saxofonen innehade huvudrollen. Det var en fin upplevelse. Olli-Pekka var helt suverän.
Nikonisten gillade, förutom musiken, gårrmytsi, att det finns så mycket unga entusiastiska musiker i Wasa Sinfonietta. Nya förmågor som får växa upp och in i denna orkesters anda. Vem vet om Wasa Sinfonietta någon gång framför barnsånger i orkesterformat. Kan nog tänka mej att Heikki Kaukorantas och Jalo Haapasalos kontrabaser skulle vara ganska spännande i Griegs "I bergakungens sal"
Det lär i alla fall bli ett nytt spännande äventyr på Wasa Sinfoniettas vårkonsert - tyckte jag mig höra...
Konserten öppnades med en fartfylld polska av Timo Alakotila. Dirigent Ville Mankkinen.
Efter polskan blev det andra takter ovh toner i Yrjö Gunaropulos' saxofonkonsert i C- moll
Solisten Olli-Pekka Tuomisalo var helt fantastisk.
Efter pausen fotade inte Nikonisten alls, utan satte sej ner uppe på läktaren och njöt av Ludwig van Beethovens symfoni nr 5 i C-moll.
Dirigent Ville Mankkinen och dottern Alli Mankkinen. Nikonisten lovar att ni kommer att höra mera av dem - redan i vår!
En fin konsert på stadshuset. Verkligen synd att alla stolar inte var fyllda. Inträdet var billigt jämfört vad konserten gav,
Det finns inte videon i WEBFOTOALBUMET , men nog några minnebilder!
Nosferatu - vampyrskräck på Ritz
Alltid i mellanåt smakar det med lite skräckfilm i Halloween tider. Men inte vilken som helst. Kanske denna är en av alla vampyrfilmers moder? I alla fall en verklig klassiker. För en tid sedan spelade Vasa stadsaorkester under James Lowes ledning musiken till två Chaplin -filmer. Det blev succé. Nu var det dags att spela musiken till denna klassiska vampyrfilm, Nosferatu.
Musiken skrevs av Hans Erdmann och B.Heller och regisserades av F. W. Murnau. Filmen är från 1922. Egentligen är den ihopkopplad av spillror och delar av förstörda dokument. Lite som att göra film och musik av två ark papper som har körts genom en dokumentförstörare.
Nikonisten var imponerad av musiken, både romantisk och skräckinjagande - verkligen härligt!
Innan konserten diskuterade James Lowe och Marko Hautala både film och musik. Det var en verkligt spännande inledning. Det att Orlok scenerna var blå-svarta berodde på att man inte kunde filma honom dagtid, han tålde ju inte dagsljus. På natten var det för mörkt att filma. Så det blev i arla morgonstund innan soluppgången, därav färgen och av samma orsak blev skuggårna lååånga. Så regissören utnyttjade situationen ypperligt. Dessutom framkom det att regissören Murnau senare flyttade till Hollywood och regisserade där några filmer. Han lär ska ha omkommit i en bilolycka 1931.
Själva storyn handlade om ett förälskat par, alltså en kärlekshistoria, men utan happy end. Men kvinnans list (Ellen) lockade vampyren att dröja för länge och gryningens ljus förintade Orlok. Dock dog Ellen i sin älskade Hutters armar. Snyft.
Skuggorna användes som effekter, det fanns inte så mycket effekter att ta till på 1920 -talet.
Vasa stadsorkester gjorde en fantastisk konsert. Alls ingen vanlig konsert. Det kändes ända upp på läktaren hur James Lowe njöt.
Publiken njöt av konserten och Ritz var en verkligt ypperlig plats för denna. Tack för den!
Några extra foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!