Visa inlägg taggade med 'vasa'
Gösta, hammare och spik
Alltid i mellanåt kollar Nikonisten musikteater. Flere gånger har dessa överraskat positivt. Många har uppförts av Suomen Musiikkiteatteri, bland annat Ganes, Hetki Lyö, Queen mm. I fjol bjöd de på Raparperitaivas och i dag på Vasara ja nauloja. Naturligtvis är Ritz rätta scenen.
Gösta Sundqvist producerade så mycket musik att det väl räcker till en uppföljare. Huvudrollen tolkades mycket bra av AJ Keskinen. Precis som det sades i repliken, efter 200 år kommer alla att minnas Göstas musik som den riktiga folkmusiken. För han om någon skrev musik som exakt handlade om folk - i vardagen.
Leevi and the Leavings är lika mycket älskade som hatade. Nikonisten gillar musiken.
Några foton från showen:
AJ Keskinen som Gösta Sundqvist i Leevi and The Leavings
Bandet: Kasperi Kinnunen, Vesa Saarikoski, Simo Pirttimaa och AJ Keskinen
Finurliga och humoristiska miniscener, Johanna Helminen och Simo Pirttimaa
I finalen brakade det loss, när publiken fick sjunga med i Vasara ja nauloja samt Pohjois Karjalaan. Tyckte gänget lyckades bra med att förmedla Göstas person och musik.
Det finns några foton och ett par korta (som tue är) videosnuttar i WEBFOTOALBUMET!
Fredrik Furu på Dillmakaronifesten
Alltid i mellanåt fixas tillräckligt krejsiga och lyckade evenemang i Vasa. Det, om något, bevisar väl Vasabornas gediga vilja att få något till stånd. Egentligen var Nikonisten på väg att knäppa några foton av kaverin Fredrik Furu. Har ju fotat Feki genom alla dessa 10 år.
På torget i Vasa fanns mycket annat att fotodokumentera.
"I Vasainitiativet krävdes att alla Vasagator i hela världen ändras så att de motsvarar det äkta Vasa. Tack vare er samlade Vasainitiativet över 2000 underskrifter på en vecka! ???? Kanske världen nu blir en mera Vasalik plats och det vill vi fira med den unika Dillmakaronifesten!"
Hippi Hovi diskuterar med hjärnorna och hjärtorna bakom Vasainitiativet på salutorget i Vasa.
Dillmakaronerna syntes smaka väl i alla åldrar
Joakim Strand, stadsfullmäktigeordförande och riksdagskledamot, höll festtalet
Fredrik Furu och Ben Bergman underhöll efter Jockes tal. På torgscenen uppträdde också legendariska Vasaduon Setä Tamu ja Kuningas Pähkinä samt de unga Vasamusikerna Sebastian Da Costa och Zaida Viveka.
Feki berättade att många låtar och många låtar föddes i Vasa. Många gator, många caféer födde texter och musik. Dit vill han tillbaka - att skriva texter och sen tonsätta. Blir säkert gårrbra!
Sälkastning - kanske i nästa olympiad?
Helena och Mats Sabel såg till att det fanns tillräckligt med både glögg, russin och mandel, kön var ganska lång.
Ann-Mari och Juha Häkkinen njöt av Dillmakaroner, Vasas nationalrätt. Både tyckte att det var häftigt att evenemanget ordnades och gillade också att solen medverkade.
Några till foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Jakten på den försvunna konserten
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten alla akkun, både kameronas och de egna.
Wasa Sinfonietta har Nikonisten alltid gillat. Bland annat för deras finurliga teman på konserterna. Inte för länge sedan vi fick njuta av alla teman ur James Bond -filmerna på Ritz! "License to Play"
Aftonens konsert var mycket speciell. Vi fick lyssna till ett speciellt verk av Yrjö Gunaropulos (1904-1968). Ett verk som har varit bortglömt och försvunnet i många år.
Olli-Pekka Tuomisalo agerade solist i Yrjö Gunaropulos saxofonkonsert i C-moll (1935). Nikonisten har aldrig tidigare varit på konsert där saxofonen innehade huvudrollen. Det var en fin upplevelse. Olli-Pekka var helt suverän.
Nikonisten gillade, förutom musiken, gårrmytsi, att det finns så mycket unga entusiastiska musiker i Wasa Sinfonietta. Nya förmågor som får växa upp och in i denna orkesters anda. Vem vet om Wasa Sinfonietta någon gång framför barnsånger i orkesterformat. Kan nog tänka mej att Heikki Kaukorantas och Jalo Haapasalos kontrabaser skulle vara ganska spännande i Griegs "I bergakungens sal"
Det lär i alla fall bli ett nytt spännande äventyr på Wasa Sinfoniettas vårkonsert - tyckte jag mig höra...
Konserten öppnades med en fartfylld polska av Timo Alakotila. Dirigent Ville Mankkinen.
Efter polskan blev det andra takter ovh toner i Yrjö Gunaropulos' saxofonkonsert i C- moll
Solisten Olli-Pekka Tuomisalo var helt fantastisk.
Efter pausen fotade inte Nikonisten alls, utan satte sej ner uppe på läktaren och njöt av Ludwig van Beethovens symfoni nr 5 i C-moll.
Dirigent Ville Mankkinen och dottern Alli Mankkinen. Nikonisten lovar att ni kommer att höra mera av dem - redan i vår!
En fin konsert på stadshuset. Verkligen synd att alla stolar inte var fyllda. Inträdet var billigt jämfört vad konserten gav,
Det finns inte videon i WEBFOTOALBUMET , men nog några minnebilder!
Nosferatu - vampyrskräck på Ritz
Alltid i mellanåt smakar det med lite skräckfilm i Halloween tider. Men inte vilken som helst. Kanske denna är en av alla vampyrfilmers moder? I alla fall en verklig klassiker. För en tid sedan spelade Vasa stadsaorkester under James Lowes ledning musiken till två Chaplin -filmer. Det blev succé. Nu var det dags att spela musiken till denna klassiska vampyrfilm, Nosferatu.
Musiken skrevs av Hans Erdmann och B.Heller och regisserades av F. W. Murnau. Filmen är från 1922. Egentligen är den ihopkopplad av spillror och delar av förstörda dokument. Lite som att göra film och musik av två ark papper som har körts genom en dokumentförstörare.
Nikonisten var imponerad av musiken, både romantisk och skräckinjagande - verkligen härligt!
Innan konserten diskuterade James Lowe och Marko Hautala både film och musik. Det var en verkligt spännande inledning. Det att Orlok scenerna var blå-svarta berodde på att man inte kunde filma honom dagtid, han tålde ju inte dagsljus. På natten var det för mörkt att filma. Så det blev i arla morgonstund innan soluppgången, därav färgen och av samma orsak blev skuggårna lååånga. Så regissören utnyttjade situationen ypperligt. Dessutom framkom det att regissören Murnau senare flyttade till Hollywood och regisserade där några filmer. Han lär ska ha omkommit i en bilolycka 1931.
Själva storyn handlade om ett förälskat par, alltså en kärlekshistoria, men utan happy end. Men kvinnans list (Ellen) lockade vampyren att dröja för länge och gryningens ljus förintade Orlok. Dock dog Ellen i sin älskade Hutters armar. Snyft.
Skuggorna användes som effekter, det fanns inte så mycket effekter att ta till på 1920 -talet.
Vasa stadsorkester gjorde en fantastisk konsert. Alls ingen vanlig konsert. Det kändes ända upp på läktaren hur James Lowe njöt.
Publiken njöt av konserten och Ritz var en verkligt ypperlig plats för denna. Tack för den!
Några extra foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Känner mej riktigt fisk!
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten sej på matmässor och matmarknader. Vasas Sik- och strömmingsmarknad firar 30 år i Inrehamnen. Nikonisten har ngt svagt minne att det något år arrangerades fiskmarknad vid fiskarstranden, men minnet är nu inte något att skriva i CV:n. Det är Lions Club Vaasa Meri, som arrangerar evenamanget och säljer strömming och siksoppa vid långbordet. Om Nikonisten förstod rätt delas intäkterna sen ut till behövande familjer till jul.
Även om det sades riktigt på radio, att det är viktigt att det säljs fisk, grönsaker, närodlat hittade Nikonisten ändå Kalakukkona från Kuopio och muikkor från Puruvesi. Undrar vem som närodlar lakrits i julglada färger, kanske i Sundom? Nå Nikonisten var glad att det inte såldes dammsugspåsar.
Hantverk, stickade sockor, virkade pannlappar och dylikt välkomnar Nikonisten nog av hjärtat på dessa marknader.
Nikonisten vet att många kommer att kommentera, att det där är inte grillkorv, men tar ändå risken att publicera läckerbiten.
Fisklakrits till salu! Nikonisten har också smakat på lokaproducerad fiskchoklad, från Taiga.
Lite solsken skulle säkert ha öppnat terasserna och folk skulle ha trivts längre. En liten, men effektiv vindpust tillsammans med några droppar regn fick besökarna att värma händerna i rockfickan.
Korsholm Big Band öppnade lämpigt med en Herp Alperts klassiker. Big Band musik får ju alla att bli gladare, eller hur?
Här bjuds det på verkligen närodlat och färskt.
Matpaus!
Nikonistens andra maträtt var naturligtvis strömmingsbiffar. Härligt nystekta. Men i egna receptet ingår alltid dill???
Det var mindre säljare än tidigare år. Det berodde knappast på vädret, kanske mera på att samma veckoslut arrangerades ganska många marknader.
Nikonisten önskar lycka till med marknaden 2020 och kollar samtidigt om det finns kvar nå rökt sik i kylskåpet ...
Vasamarschen i full gång
Alltid i mellanåt är Nikonisten med på natur/evenemang/sportevenemang oftast mest då det bjuds på musikaliska njutninger.
Nu är dock Nikonisten för tionde året i rad involverad i Vasamarschen 2019. Arrangör är Vaasan kävelyklubi som har som mål att sprida ut glädjen och nyttan av att vandra i bästa sällskap och i bästa natur.
Evenemanget ordnar föreningen för 23 gången och Nikonisten har fotodokumenterat häppeningen i 10 år.
Det är verkligen inte frågan om en elitsport inte heller ett obetydligt sammanträffande. I år deltog vandrare från över 20 länder. Vaasan marssi hör till de få organisationer som IML (världsomfattande) har godkänt och dessutom enda i Finland. Knappa 300 deltog i årets evenemang, där var och en kunde välja blan de fina rutterna i Vasas omnejd. Nämnas kan att i Holland måste man begränsa deltagarantalet till 45.000 och hade ett starkt kval.
Man kunde ju tycka, att Vasa med sin natur, energi, dragningskraft, kunde locka minst 1.300 deltagare. Varför är inte våra lokala arbetsgivare och företag intresserade att medverka? Ett ypperligt tillfälle till en personaldag, där alla kan deltaga på någon av sträckorna mellan 10 km och maraton, Samtidigt bekanta sej med härliga medvandrare. Priset är skamlöst billigt. Några foton från lördagens vandring:
Starten från morgonen i härligt solsken - ser du nå bittra miner?
Riktning mot Öjberget
Rutterna är väl utmärkta
21 kilometers gänget på väg upp till Öjberget
Maratongänget, som har startat tidigare och redan rundat Stundars möter det andra gänget uppe på Markvägen, kolla vilken stämning!
Gänget närmar sej Öjbergskontrollen
Sundom pausstället bjöd på dricka och saltgurka, man skall komma i håg att vattenintaget minskar på saltet och mineralerna, så lite banan, saltgurka och uppdatering av vätskeförrådet ... och möten mellan liksinnade ...
Vid Gröna Ön var det dags för sista kontrollen och därmed stekta plättar med sylt, kaffe, annat drickbart och en härlig vy.
Vilken annan sport kan erbjuda detta?
Yrjö Saraste har vandrat länge, han traskade i dag 10 km länken. Observera att han är född 1923, så han har varit med t.o.m. i världskriget. Trots alla fina evenemang i världen, är han ändå en trogen deltagare i Vasamarschen och mottages alltid med erfordrat värdighet.
Evenemanget ordnas som sagt med helt frivilliga krafter. Till och med flaggorna är handsydda! Man efterlyser sponsorer för att trygga fortsättningen. Kunde vi inte tala om en Vaasa Energywalk?
Några extra foton kan du hitta här WEBFOTOALBUM!
Fenomenala Pedavoces 45 år!
Alltid i mellanåt blir Nikonisten mållös, men inte så ofta.
Pedavoces bjöd på en fantastisk jubiléumskonsert i Vasa stadshus 4 maj. Salen var nästan fylld av en entusiastisk publik. Det blir recensioner i tidningarna, så Nikonisten börjar inte med det. Men nog ett fotokollage!
Maria Timoshenko har lett Pedavoces kören i tio år.
Hon är fylld av energi, noggrann och krävande. Men så är ju också resultatet strålande.
En del av den stora jubiléumskören, som också leddes av tidigare dirigenterna Per-Håkan Jansson, Sören Hakola och Johan Sundqvist. Johnny Nordström accompanjerade några låtar på piano.
Både dam och herrkören inom Pedavoces uppträdde, här herrarna under Johan Pohjanheimos ledning
Pedavoces damkör
Pedavoces grundare och dirigent under 20 år, Per-Håkan 'Pelle' Jansson leder jubiléumskören
Konserten avslutades med Sibelius Finlandia under Marias ledning. Som sagt, Nikonisten är mållös!
Det bjuds inte på någon musik, men nog ett fotokollage, som du hittar i WEBFOTOALBUMET!
Vid spåret - BotniaVasan
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten riktigt sportig. Tror det var tionde eller elfte gången BotniaVasan för mej. Dessutom i alla lvädervärdiga väder. Myki snö, minus 31 grader, plusgrader, blåst, storm, snöpyrå, ösregn, nästan utan snö och sen helt vaanli vädre.
I år steg vattnet på isen bl.a. i Komossa (där det brukar vankas kaffe, bulla o grillkorv), så rutten ändrades på lördag. Femtiotvåkilometristarne fick skida två gånger tjugofem, via Kalapää (där det i år inte fanns grillkorv!). Men till samma pris. Dessutom fick de två kilometrar kassarabatt.
Starten är ju alltid lika spännande med flere hundra skidlöpare i spåren.
Bra arrangerat allt tyktes skidlöpa
Tydliga skyltningar så ingen kunde missa dem
Lyckan är en paffmugg med blåbärssaft vid Kalapää träsk
Servicen vid Kalapää fungerade perfekt, varje gång
Heja heja heja ... 
Anni Kainulainen vann damklassen medan Heikki Korpela vann herrklassen. Tyvärr lockade vädret inte så mycket folk, det brukar ju vara som familjefest vissa gånger. Dessutom mindre med hejarklackar längs spåret då många 'stationer' lämnade bort.
Men bra arrangerat och trevlig stämning - och Nikonisten fick sin grillkorv vid Norrvalla.
Några foton kan du hitta i BotniaVasas WEBFOTOALBUM!
Eld och Lågor på konsert
Alltid i mellanåt rycker det extra mycket i Nikonistens klassiska strängar .... hmm senor ...
Botemedlet ligger bara på andra sidan Brändöbron.
Wasa Sinfonietta gav en fin konsert på Vasa stadshus, "By the Fireside".
Konserten inleddes med Gounods (The Funeral March of a Marionette), det var länge sedan Nikonisten hörde den live, om ens någonsin.
Erik Nygård dirigerade Wasa Sinfonietta under första delen
Första halvlek bjöd också på Robert Schumanns "Kinderszenen" op. 15, där också Am Kamin/By the Fireside ingår plus 13 andra. Det var en trevlig dukning med olika nyanser.
Innan pausen, överräckte Patrik Karlsson (Finlands svenska sång- och musikförbund) Långbackapriset till Erik Nygård för sina meriter som dirigent.
Efter pausen bjöd Wasa Sinfonietta på Fredrik Pacius' violinkonsert i fiss-moll. Det är inte ofta den framförs och i synnerhet inte i sin helhet. Erik Nygård solist (violin) och dirigent Johan Sundqvist.
Nikonisten har aldrig tidigare hört konserten och alltid i mellanåt kändes det som om man inte riktigt visste om man var med längre...
Wasa Sinfonietta hör till Nikonistens favoriter. Gillar skarpt deras idéer till konserter, "Sata lasissa" och "License to Play" med alla Bond teman har hittat sin plats på Nikonistens hårdskiva. Vad månne Wasa Sinfonietta har för intressanta planer för nästa konsert.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Soligt på Julöppningen
Alltid i mellanåt, oftast nära jul, brukar Nikonisten fotodokumentera julöppningen på Vasa torg. Har inte räknat hur många gånger, men aldrig har det varit så soligt å grannt. Har nog stått där i regn, snö, rusk, storm, blåst...
VisitVasa hade plockat i hop ett digert 6 timmars program som var verkligen Julöppnig.
Vädret lockade både köpare och säljare. På fotot Nina Nabb.
Stadsfullmäktigeordföranden Joakim Strand höll hälsningstalet som vanligt på tre språk.
Konferencieren Heikki Kallio (vikarierade den förkylde Jukka Nieminen) intervjuade Julbocken. Renarna hade Julbocken parkerat i torgparkeringen, eftersom det var gratis julöppningen till ära.
Pertti Ahonen ledde det unga bigbandet Pauhuu från Kuula institutet
Stjärngossetraditionen lever och mår bra, gossarna från Onkilahden koulu har i många år uppträtt på julöppningen
Vasas lokala svar på Manhattan Transfer, Johan & Juristerna bjöd på verkligen häftiga a cappella -låtar.
Eleverna från TaiKon hade fixat ett både fartfyllt och roligt dansnummer.
Det bjöds på mera dansnummer, detta skulle NIkonisten inte våga sig på.
Ingen häppening utan ponnyridning, kör var jämnlång hela dagen - många glada ryttare!
Huvudartisten Pepe Willberg delade ut autografer och hamnade med på otaliga selfies. Här med Helinä Joensuu och Päivikki Saukko.
Pepe Willberg framförde julsånger från skolsångboken, alltså verkliga klassiker. Psalmen "Giv mig ej glans ej guld ej prakt" sjöng han på svenska. I finalen sjöng han Adams "O Helga Natt". Nikonisten gårrgillade, Pepes röst har bara blivit bättre med åren. Han ackompanjerades av piano, violin och cello. Mäktigt!
Evenemanget avslutades som vanligt med ett stort fyrverkeri, som drog torget fullt. Ett trevligt evenemang som lockar många vasabor till torget i alla väder.
Mera foton finns, var annars än i WEBFOTOALBUMET!