Visa inlägg taggade med 'vasa stadshus'
Fenomenala Pedavoces 45 år!
Alltid i mellanåt blir Nikonisten mållös, men inte så ofta.
Pedavoces bjöd på en fantastisk jubiléumskonsert i Vasa stadshus 4 maj. Salen var nästan fylld av en entusiastisk publik. Det blir recensioner i tidningarna, så Nikonisten börjar inte med det. Men nog ett fotokollage!
Maria Timoshenko har lett Pedavoces kören i tio år.
Hon är fylld av energi, noggrann och krävande. Men så är ju också resultatet strålande.
En del av den stora jubiléumskören, som också leddes av tidigare dirigenterna Per-Håkan Jansson, Sören Hakola och Johan Sundqvist. Johnny Nordström accompanjerade några låtar på piano.
Både dam och herrkören inom Pedavoces uppträdde, här herrarna under Johan Pohjanheimos ledning
Pedavoces damkör
Pedavoces grundare och dirigent under 20 år, Per-Håkan 'Pelle' Jansson leder jubiléumskören
Konserten avslutades med Sibelius Finlandia under Marias ledning. Som sagt, Nikonisten är mållös!
Det bjuds inte på någon musik, men nog ett fotokollage, som du hittar i WEBFOTOALBUMET!
Eld och Lågor på konsert
Alltid i mellanåt rycker det extra mycket i Nikonistens klassiska strängar .... hmm senor ...
Botemedlet ligger bara på andra sidan Brändöbron.
Wasa Sinfonietta gav en fin konsert på Vasa stadshus, "By the Fireside".
Konserten inleddes med Gounods (The Funeral March of a Marionette), det var länge sedan Nikonisten hörde den live, om ens någonsin.
Erik Nygård dirigerade Wasa Sinfonietta under första delen
Första halvlek bjöd också på Robert Schumanns "Kinderszenen" op. 15, där också Am Kamin/By the Fireside ingår plus 13 andra. Det var en trevlig dukning med olika nyanser.
Innan pausen, överräckte Patrik Karlsson (Finlands svenska sång- och musikförbund) Långbackapriset till Erik Nygård för sina meriter som dirigent.
Efter pausen bjöd Wasa Sinfonietta på Fredrik Pacius' violinkonsert i fiss-moll. Det är inte ofta den framförs och i synnerhet inte i sin helhet. Erik Nygård solist (violin) och dirigent Johan Sundqvist.
Nikonisten har aldrig tidigare hört konserten och alltid i mellanåt kändes det som om man inte riktigt visste om man var med längre...
Wasa Sinfonietta hör till Nikonistens favoriter. Gillar skarpt deras idéer till konserter, "Sata lasissa" och "License to Play" med alla Bond teman har hittat sin plats på Nikonistens hårdskiva. Vad månne Wasa Sinfonietta har för intressanta planer för nästa konsert.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Återblick å framåtanda - Finland100
Alltid i mellanåt firar vi Finlands självständighet. I år lite mera än vanligt.
Nikonisten knäppte några foton från olika evenemang, men hann inte på alla, di va för mang. Kransnedläggningen vid hjältegravarna, festen på stadshuset och studenternas fackeltåg samt manskörssången vid Frihetsstatyn, brukar Nikonisten sällan missa. I år var det nära, eftersom stadshusfesten varade längre än normalt och sången började redan kl 17. Hann inte med varken kaffe eller bakelse vid stadshuset. Bytte till varmare klädsel i farten vid narikkan och knöt skorna trintande ner för trapporna med Nikonerna skramlande mot varandra.
Vacker morgonljusning Dagen 100
Nikonisten har väl fotat detta evenemang i 12 år, men aldrig har det varit så mycket folk. Handgjorda kransar vid varje grav gjorde att stämningen var ännu mera intensiv. Kollade datumen på några - unga pojkar.
Vasa stadshus var också förgyllt denna dag
Pristagarna (Billy Elliott) Silas Lorenz, Kalle Lorenz och Robin Asukas. I bakgrunden skymtar också diplomoperasångerskan Katariina Korkman, som tilldelades Vaasan Jaakko -stipendiet tillsammans med Korsukuoro.
Vasa stadsorkester bjöd på nästan en timmes konsert
Under Akselis och Elinas brudvals, bjöd dansföreningen Rollings upp publiken till dans. (Maija Wiik)
Publiken sjöng hjärtligt med i Vårt Land
Allra sist sjöng Korsukuoro Veteraanin Iltahuuto (veteranens kvällssång) från läktaren.
Vid Frihetsstatyn uppförde Wasa Sångargille och Pohjan Miehet en bekant repertoar fosterländska sånger. Festtalen hölls mellan sångerna
Nikonisten hörde flera tal under dagen. Många tal innehöll blickar tillbaka i tiden samt en koppling till dagsläget. Några blickade helt enkelt framåt - ända till 200 -årsjubiléet. Då är väl Nikonisten inte med, åtminstone inte med Nikonerna.
En del tal var korta, intressanta och inspirerande. Borde vara förbjudet att hålla tal över 10 minuter. Eller om tre eller flera i publiken pillar på telefonen under talet, då är det väl för långt?
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Wasa Sinfonietta - Sata lasissa
Alltid i mellanåt kör Nikonisten med 100 i glaset...
Denna gång på Vasa stadshus lyssnande till Wasa Sinfoniettas fina konsert. Det dukades fram inhemska kompositörers verk, Kuula, Halmkrona, Sibelius, Palmgren, Kaski, Rautavaara, Panula och Melartin.
Det känns ofta väldigt intimt med en mindre orkester. Stämningen var hemtrevligt underbar. Orkestern gav no g sata lasissa åt alla i publiken.
Som programledare agerade Milla Virta och Ari Sillanpää, som tvåspråkigt ledde publiken genom hela Finland och dess historia på ett ledigt och trevligt sätt.
Toivo Rosler ledde Wasa Sinfonietta genom konserten
Christin Högnabba var konsertens solist. Hon är hemma från Österbotten och har fått sin musikutbildning vid Sibelius-Akademin och Stockholms Operastudio.
Konserten avslutades naturligtvis med Sibelius' Finlandia. Vasa Övningsskolas gymnasiekör hade tränats av Jan Jansson.
Vilken fin konsert - det skulle ha rymts mer i publiken.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
WSG Seklernas Sång
Alltid i mellanåt landar Nikonisten på två konserter samma dag. Den första sjöngs på Vasa stadshus.
Wasa Sångargilles "Seklernas Sång" ledsagade lyssnarna ända från Svea riket till nutid. Och sen ännu lite till. Mycket välplanerad och verkligen proffsig konsert. Dessutom med två pianister och en gästande solist.
Dirigenten Stefan Wikman drar i gång konserten och tiden stannade för en stund.
Dani Strömbäck, en av konsertens pianister
Stefan Wikman
Anton Ylikallio, konsertens andra pianist
Thomas Backlund stod för diktläsningarna mellan musiken, en trevlig idé. Ann-Luise Bertell had valt dikterna.
I programbladet stod det nog att Vasas flora och faunas låt "Inget att berätta just i kväll" framförs. Men det blev en trevlig överraskning att Mattias Björkas själv sjöng den.
Härlig konsert - somom man redan längtar till nästa vår ...
Några bilder till hittar du ju i WEBFOTOALBUMET
Vid ungdomens källa
Alltid i mellanåt svänger Nikonisten helt om. Denna gång lämnades Runebergs källas rand och molnens tåg på paus och Nikonisten traskade med hopp i hjärtat till Ungdomens Källa. Nikonisten funderade en dag på att egentligen är ungdomen närmare än pensionen. Åtminstone i hjärtat. Trevlig musik ackompanjerar gärna tanken. Då igen de folksvalda flyttar pensionsåldern hela tiden. Men nu gäller det att leva i nuet.
Nikonisten traskade med sina enögda troftasta vänner till Vasas stiligaste stadshus för att njuta av musik - och kanske knäppa ett par bilder.
Nikonisten hade förmånen att diskutera lite med konsertens solist, Aino Mankkinen, innan öppningen. För tillfället går hon i Svenska Privatskolan i Uleåborg. Hon studerar också pianospel vid Uleåborg konservatorium under ledning av Hannu Hirvelä, samt tar lektioner under ledning av Kristiina Juntunen. Grundexamen har Aino avlagd vid Kula institutet i Vasa.
En ung, glad och strålande pianist, 16 åriga Aino Mankkinen.
Wasa Sinfonietta leddes av Toivo Rosler.
En verklig fest, det var ju frågan om Vasa Orkesterförenings 85 -års jubiléumskonsert.
Konserten inleddes med att två frivillga från publiken fick agera kontrabasister under Tŝaikovskis Nötknäpparen.
Heikki Kaukoranta tyckte inhopparen klarade sig utmärkt och tillade att övningarna börjar på måndag.
Programmet bjöd på Heino Kaskis Prelud Op 7 - och stämningen höjdes.
Aino Mankkinen entrade scenen - Allegro ur Mozarts pianokonsert 17 i G-dur.
Vid pianot Aino Mankkinen - 16 årig mästarpianist
Till Ainos beundrare hör både äldre och yngre - alla lika ivriga
Konserten valsade vidare med Sibelius Valse Romantique och avslutade, nästan, med Erkki Melartins Festmarsch.
Dock blev det repris på den kinesiska dansen, Nötknäpparen. Kolla hit alla Stratocastare, dra ni nu då Paranoid med gitarren ställd som cellon brukar vara så är matchen 1-1.
En överlag trevlig konsert med välutvalt innehåll - Nikonisten njöt för fulla minneskort.
Körfestivalstorsdag - första halvlek.
Alltid i mellanåt kan körfotokeikkåna bli så långa, att Nikonisten delar upp dem. Samtidigt blir det att tanka lite korvhydrater och eventuellt en sommarglass.
Äventyret började i dag i Rewellska köpparadiset (inte körparadiset), för att fortsätta lite senare i vackra stasshuset.
Nikonisten kände sig mycket varmt välkommen.
Sepänkylän flikat
Oras -kören, lär vara Vasas äldsta kör?!?
Mycket folk i köpcentret.
ChorAll kören från Sverige.
Efter all uppköpning drog Nikonisten sig mot Vasas vackra stasshus.
Let us be Frank bjöd på härliga låtar med koreografi.
Love and Marriage - bikant från TV?
Mycket proffsigare än Psallite kören kan det väl inte bli. Repertoaren var en härlig sammansättning av olika stilar och kören bjöd på sådana sånger ingen kunde väntä sig. Broder Jakob framfördes i en modern humoristisk version. Helt super. När det bjöds på Trollmors vaggvisa i helt olika musikstilar, från wiener till barock osv tänkte jag på faster Ann-Mari, hon hade nästan ensamrätt på denna vaggvisa. Ingen i publiken somnade.
Denna festivalkonsert gillade Nikonisten extra mycket.
I'll be back!
mera foton finns i :
Webfotoalbumet
Våren inleddes med manskörssång.
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på när det egentligen blir vår. Meteorologerna har sin vetenskapliga definition, almanackan bjuder på sitt försök, flyttfåglarna kommer, lösglasskioskerna öppnar luckorna, och där uppe slår lärkan sin fru (småfåglarne), mormor har sin definition och så vidare.
Men för Nikonisten känns det nog som vår då man bänkar sig på den första manskörskonserten och hör de första vårsångerna.
Pohjan Miehet gav sin vårkonsert i Vasa Stadshus lördagen 25 april. Temat på konsrten var förutom Madetoja, Kuula och Pacius naturligtvis Sibelius. Vi firar ju 150 årsjubileum i år. Inte alls lätt för manskör. Absolut en fin konsert.
Pohjan Miehet, dir Katariina Korkman
Pohjan Miehet bjöd på vårliga njutningar
Katariina Korkman sjunger Svarta rosor (Sibelius)
Katariina Korkman dirigerar Pohjan Miehet
Hän kulkevi yli kukkien (Madetoja)
Den andra delen av konserten var fylld med Sibelius verk, avlsutningen naturligtvis Finlandia hymnen. En fin konsert, som en definitiv öppning av våren.
"se hur det spritter i byxor och grenar.."
Punksinfonia!
Alltid i mellanåt gläds Nikonisten över att kreativa människor vågar koka i hop något helt nytt, fixa en punksymfoni med Vasa stadsorkester och bjuda på två konserter. Det finns krativa. Det finns de som kan. Det finns de som vågar. Det finns de som är annorlunda. Men inte alltför ofta i samma gäng.
Det är väl just sådant som vi skulle behöva nu. Herrlian tid vi lever i!
Vesku jokinen startar maskineriet.
Det finns några biler till i webalbumet (kuvakansioon)
Sur la scéne - fyllde stadshuset i Vasa
Alltid i mellanåt gillar Nikonisten lika mycket klassisk musik, som föregående gång han tog sig till en konsert. Denna gång bjöd Wasa Sinfonietta, med sopransolisten Jenny Sandelin på en konsert, som kändes ända in till benpiporna. Konserten leddes av gästdirigenten Sergio Chnee.
Wasa Sinfonietta - leddes av gästdirigent Sergio Chnee
Jenny Sandelin - spintosopran
Sergio Chnee
Sergio Chnee
Vid pianot satt prisbelönte Tarmo Peltokoski
En lite annorlunda konsert med högklassig musik, som satt blodet i omlopp och lockade fram vårkänslorna.
Har en känsla av att du kan läsa en recension i Vasabladet med ditt morgonkaffe.