Visa inlägg taggade med 'vatten'
Vasa stenrikt på några dagar
Alltid i mellanåt fixar naturen program för Nikonisten. Nu var det lågvattnet som lockade.
Men inget nytt under molnen, lågvatten har ju alltid funnits och just nu är det ju lågsäsong, lågkonjuktur, låglama, låga löneförhöjningar och i vissa cirklar mycket låg intelligensnivå. Men det finns också positivt, man kan bra använda lågskor. Men fortsätter det länge så här kommer att inverka på både grodornas och sjöfåglarnas simkunnighet. Men å andra sidan blir ju sjövägen till Umeå mycket kortare.
Beckholmen växer snabbt. Snart kan vi bygga ett våningshus här.
Havsklipporna på Beckholmen når inte längre till havet.
Grafiska bevis på lågvattenståndet.
Här kunde man passa på och röja bort lite skräp från förra årtusendet.
Här kunde man bygga gyttjebadsinrättning under projektnamnet "Med änder och allt!"
Båtskjulsgrund?
Med modell längre Kontio kunde man testa gå till rantareviiri - eller springa kålkkåfort.
Här brukar det annars heller inte finnas så mycket vatten, men ...
... kanske man kunde göra något åt saken. Grodorna som bor här är inte simkunniga över huvudtaget. Det är till och med för lite vatten för myggäggen. Tror knappast Moder Natur skulle tycka illa om lite hjälp.
Kiutaköngäs o Könkään keino
Alltid i mellanåt känner Nikonisten en dragelse till vattenhål. Oftast räcker det inte med hål i paraskaftet. Så det blev en lillan besök i Oulanka nationalpark. Måste bara erkänna att våra nationalparker är härliga och väl omskötta.
Finns myki vandringsleder i Oulanka, men valde en passlig fyrakorvslänk (ca 8 km), Könkään keino. Bäst att traska motsols så blir man dels solbrändare och dels för att en höjdpunkt kommer just före målet, Kiutaköngäs.
Vandringen över daggstänkta berg började vid lugna vatten, fallera.
Kottarna plockade Nikonisten inte, delvis för att de är granna där de är och delvis för att de var inte mogna, fallera.
Naturen skyltar för vandraren och håller henom på rätt väg, fallera.
Även om den känns främmande och smal i bland, fallera.
Låck Ness, ev släkt med Eliot, semestrade också i fina finska halvlappland, fallera.
Äfven öfvriga figurer syntes till med nikonistryggar, fallera.
Kära kärr, fallera.
Vårbäcken tyckte så mycket om sitt porl och sorl så den varade ända in till hösta, fallera.
Alibläddrå, lavskrika, kuukkeli alltiid lika tama o snåla, fallera.
Vid åsynen av dessa kände jag hur hemskheten smög sig längs Nikonistryggraden - kom för en bråkdels sekund att tänk på Mireille Mathieu och Poppy Juuving sjunga togehter we are strrrrooong, fallera. Men det gick över när jag började tänka på korven o kaffet, fallera.
Här vid Höga Inlandet kunde man blicka över Oulankajoki, fallera.
Blicken kunde nå både under och over the rainbow, gårrgrannt, fallera.
Kiutaköngas med sina dolomitklippor, färgade av naturen själv, mäktigt brus, fallera.
Sega finlänskfosterländska blommor, getporsar?, har hittat sina boningar i klippväggen, fallera.
Härlit mönstrade mosaikstrukturer, fallera.
En del våghalsar, med betalda livförsäkringspremier, vågade fota över klippkanten, den obalanserade Nikonisten höll sig på längre avstånd, fallera.
Men bruset och mäktigheten imponerade mäkta myki, fallera.
Vandringen närmade sig ju målet, naturcentret. Korvarna var uppätna och kaffet uppdrucket. Ryggen behövde vila och magsäcken ropade efter en jättekanelbulle. Nikonisten vill ännu tipsa om att om man från parkeringen kör över bron och tar till höger, kommer man till en annan parkering, där flodpaddlarna startar. Nerför trapporna och man kan beundra Kiutaköngäsfinalen från en annorlunda fotovinkel.
Avslutningsvis kan Nikonisten inte göra annat än att från hjärtat rekommendera dessa halvdags / fyrakorvslänkar i nationalparken. Det blir nog att återkomma på nytt på nytt på nytt på nytt.
Nu gå vi till fågel Fenix' land, fallera!
Den som tsar han har!
Alltid i mellanåt har Nikonisten lyckan och glädjen att på jobbresorna, efter uträttat värv, stjäla lite tid för utforskning av närproducerad omgivning. I denna Parkstad har jag fått möjligheten ett antal gånger, men åter hittades något outforskat, vackert och gårrfint. Denna gång då Langinkoski kejserliga fiskestuga.
"En man sitter på sin fiskesten, laxsoppan doftar och forsen brusar i sin egen takt. Mannen på stenen är Rysslands kejsare Alexander III, laxsoppan har kokats av kejsarinnan själv, och man lever i slutet av 1800-talet. Den kejserliga fiskestugan byggdes 1889 enligt kejsarens önskemål vid Langinkoski, berömt för sin fiskehistoria. Hit kom kejsarfamiljen varje år. Numera är forsen flugfiskarnas och Nikonistens favorit." Har aldrig förstått det där med att fiska flugor?
Men redan före området börjar kamerafingret att krampa.
Nikonisten är ju ingen expert på konst, men tycker att redan koskigalleriahuset var konst.
Det fanns gott om goda o mysiga kaffeställen.
Äntligen! Mänskligheten har tagit ett stort steg, oftast står det på infotavlorna 'du är här' (tänk om någon flyttar tavlan?). Här gäller precision och exakta fakta . You are in Kotka National Urban Park, vare sej du heter Urban eller Ej. Det är inte så ofta man får vandra genom en kejserlig port och nu har så många vandrat genom den att den måste restaureras. Snygg och en uppenbar fara för alla gör-det-själv-då-frugan-vill-ha.
Ganska mysig fiskestuga. Alexander var ju storfurste här i 'vårt' land 1881 - 1894.
Det finns power i Kymmeneälven förutom fiskar och flugor.
Hela området är prydligt och snyggt och det finns minst lika många fina röda träbroar som älgflugor.
På områden finns också ett ortodoxt kapell, byggt för munkarna från Valamoklostret. De lär ska ha varit ganska ofta och fiskat här.
I dagens läge håller de på med så mycket annat (nya Valamo) att de inte hinner fiska. Whiskyn skall ju också fixas så det blir inget fiskas.
Kapellet var heligt och tjusigt. Tyvärr var dörren reglad, Nikonisten skulle gärna ha trätt in i det heliga.
Små vattenkonstverk fanns att skådas för alla som hade tid att titta.
Fiskarastugan från stranden sett.
Vyn är väl så nära den finska naturmålningen av endera Feltarne som man kan komma. Klipporna såg lockande mjuka ut.
Och vandringen fortsatte över broar och vattendrag. Dock inget troll frågade efter vem det är som trampar på Hans Bro.
På trodån till trädarboretum finns en sten med minnesmärke, försökte rista in med hemnyckeln 'Nikonisten stegade denna trodå 2015' men det syns inte så bra.
Brygga för avlastning av fiskafänge.
Nikonisten tackar Parkstad för denna upplevelse - och njuter och bockar.
Du kan läsa mera om stället på webben.
Öödiga solpaneler ...
Sommaråsol?
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten var alla varma sommardagar gömmer sej. Börjar bli led att fara på länk i långkalsonger, kåljare o fammovantar. Tur i alla fall att inte solen skiner, så skulle man ju få solbrännaränder i pannan.
Men nu har Nikonisten listat ut varför det är såååå kallt i sommar. Solpaneler! Rövarna!
Alla statistiker visar attt folk köper mera och mera av dessa hinhårigeapparater. De skall vara på villan o hemma o en del laddar iiföönen med bärbara solpaneler från slaasens varuhus.
Solpaneler! De suger ju upp all värme, inte alls underligt att det känns kallt när de äter upp all värme! Elementärt. Så jag hoppas alla kopplar i sina kupévärmare i natt och riktar dem att blåsa ut. Kanske vi då skulle få åpp na värmane?
Eller har du nån bäter idé?
Nya hyss snart på samma Nikonisten -kanal.
Växlande molnighet
Alltid i mellanåt trotsar Nikonisten vädret. I dag har de lovat växlande molnighet med tre droppar regn kl 12 i Kristinestad. Nå, vetjahe - roddtävlingen startar visst kl 13, så då blir det kl 12 i stället korv o glass under lämpligt skydd.
Bilden är inte fotad i Kstad, om någon undrar. Lite norrut.
Parkstad o Kotkan ruusu
Alltid i mellanåt söker sig Nikonisten till parker på sin aftonvandring. Har noterat att t.ex Uleåborg har många fina parker, men det har också Kotka. Många och otroligt fina. För övrigt också en trevlig stad med många intressanta byggnader och sitt eget torn, som landmärke.
Denna finurlighet får Nikonisten att le och smila. Vilken trevlig ock kreativ idé. Pojken med sin ballong svävar över en av de livligaste huvudlederna. Fly me to the moon, eller up up and away eller jag vill ha en blåå ballong - alla sånger passar in.
Denna park hette någonting International Park of någotkrångligt, Men vilken park! Planen var att jag skulle gå längs havsbandet o nästan runda stan, men jag blev kvar i närheten av denna park ganska länge. Alla möjliga blommor och växter och finurliga stigar och trappor.
Vattenfall har vi ju inte för mycket av i Pampas. Här går trappor på båda sidorna.
Minsann havsstad, kunde Nikonisten konstatera vid första tvåbollarsdepån.
Tittut!
Men ack inte ens på Wanha Fiskari hittade Nikonisten Kotkan Ruusu... Annars verkade stället ganska internationellt.
Även ett tråkigt elskåp kan bli lysande grann.
I en park hittade jag en fin kyrka.
Mera kreativitet, denna är absolut en av mina favoriter.
Men sockret på jordgubben, en av Nikonistens absolut toppfavoriter. Notera att tornet har också kommit med.
Nu fram med penslar och de målfärger som blev över på skären - och bara börja på.
Och så vänder vi på skivan och vad hittar vi väl där?
Den blomstertid ...
Alltid i mellanåt tycker Nikonisten att i dag blidde det ingen blogg. Men så mittiallt, sitter han där ändå å knackar. Men denna gång är det naturens fel.
Några futtiga kilometrar efter moriskaffe på Ostporten, där man också skall hälsa på kossan, och så är man mitt i sommarväder! Trots att arbetsdagen har loggat ut så skiner solen ännu värmande de senor som frös till i februari.
Nu nalkas ljuvlig sommar - maskrosorna stortrivs redan - va duktiga de är - just var det ju +2 grader! Mötte också årets första bollflugå - men hen var ganska undernärd och trött, så jag tog inget porträtt, får växa till sej.
Om man vattnar bryggan ordentligt kan den bjuda på midsommarbjörkar - eller aliboskåna.
Traskande med halvvinterlenkkarit, långkalsare o pipo njöt Nikoninsten av södervärmen. Måste fråga några ungdomar som mycket lättklädda spelade boll på stranden, om de är säkra på att vi är i Finland. De svarte inget men såg annars nog glada ut.
Tre rum och gök.
Där gräs och gröda gror.
Alla blir gladare då det är sommar o varmt. Här leker småfåglan å krååkå näppi, tror jag.
Och snart fylls asfaltfilerna med en massa glada semesterfirare och andra trafikanter.
Var nu sen uppmärksam på skolavslutningen. Det är enligt EU beslut och övriga centraler absolut förbjudet att höja på tonen i slutet på raderna i Den blomstertid nu kommer. Man får inte sjunga ko-o-mmer. He ska vara monotont.
Men hövåsake att vi får sjung.
Nikonisten goes hårt å noom.
Alltid i mellanåt beger sig Nikonisten riktigt sådär till gräsrotsnivån. Förstår sej på blommor ungefär lika mycket som abborren på velocipedbromsarna.
Ingen rädd för fästingar här inga. Läste någonstans att de är som vampyrer. Vampyrerna åter giller ju varken kors eller vitlök. Så enkelt - jag bara strör en massa vitlöksklyftor där jag rör mej så får jag vara i fred. För fästingar. Och vampyrer. Men biter inte på nyfikna människor som kyttar på mej krypandes med kamerona. Konstiga typer.
Men alltså, drog mej undan den annalkande dimman och programmerade kompassnålen att peka söderut, till solsken o blomster.
Dimman kommer. (Red. anmärkn.)
Denna art kommer jag i håg. Blev ofta utskälld just på grund av dem. Usch. Eller, när jag var gift förde jag lördags hem sådana, väluppfostrad som jag är. Och blev ofta utskälld. Inte av frugan utan av grannäktamännen, som hade blivit utskällda för att de inte bar hem blomster på lördagar. Livets orättvisa i kvadrat. Så jag slutade. Punkt. Inte är jag gift heller mera. Punkt. Jävla pultaner.
Har ingen aning vad dessa är, men di hadd så grann färgå.
Eventuellt en artmisstag av mandelblom.
Inte lejongap, men gapar i alla fall. Möjligen toncillus blomstrus. I bakgrunden aftonsol.
Vit blomma med håriga ben. Måste väl fråga naturväktarna. Men harsyra var det inte - smakade i alla fall inte så. I bakgrunden ingen aftonsol.
Räknade ut att denna blir både grannare och större med tiden. Troligtvis inte ätbar ännu. Dessutom lite blygsam.
Blommor är väl nog som bäst som gåva - oftast blir mottagaren nöjd. Ofta alla inbandade. I en lite tvåspråkig stad inom 124 km radie från vår forna residensstad satte blomsterhandlaren up en skylt:
"När gav du din fru en blomma sist" (märk dialekten!), skohandlaren ville myös. "Milloin annoit viimeksi vaimollesi kenkää?". TV Sto.... handlaren ville också vara med, när gav du en 24 tummare ...
Bäst att lugna ner sinnet vid det klara aftonvattnet. Att spara solstrålarna på kinderna, att dra in pollenrik luft i lungorna, för att sen hosta halvanatten, att bara njuuuta av tystnaden och lyssna till naturen ... klunk klunk och hoppas att akkun snart tar slut i mopobilen där det spelas dunkande dårhusmusik ca 6,23 km norrut.
JokulBrånx Glacier Lagoon
Alltid i mellanåt fixar naturen trevliga vyer för dem som ids hålla ögonen öppna.
För aader kan det se ganska samaleis ut hela tiden:
Bara ti välj.
Skitväder och andra utmaningar
Alltid i mellanåt tror jag, städåt, att den meteorologiska grammofonskivan har hakat upp sej - hakat upp sej - hakat upp sej...
Det blir liksom mera utmanande att hitta positiva fotoobjekt. Beror vädret månne på arvssynden, den som hela mänskligheten får lida av för att jag som skol(k)pojke pallade äpplen från den gamla gubbens gård? Han som bodde där nära Libeckska sjukhuset i Gamlakarleby. Eller då något ännu värre.
Nå jag blev lite på bättre humör när jag editerade Lappfjärdsisen. Den är på något sätt så fin då den är så där kristallklar. Det svarta vattnet spelar en ganska stor roll, det måste finnas lite av båda. Samma element i olika form. Solspeglingen ger oss lite hopp om vårligare tider.
Hmm, kristall och glasklart. Glas för min tanke tillbaka till födelseorten för lääääänge sen. Glasmästeriet hade flyttat till nya utrymmen och hade öppet hus. Riktigt med annons i Österbottningen å allt.
Vuxna bjöds på kaffe å bulla - barnen fick "gårrbra stritsåna" - tala om ti kona handel.
Det andra fotot bjuder dock inte på vatten som ånga, som en del kemister redan gissade, utan en fotografisk synvilla - 'stillat vatten'.
Fotat vid pappersbron/putusilta i Brånx, Vasa. Känn fiilingen.
Till sist ett gott råd åt alla:
"Man ska inte kasta glas om man bor i stenhus"