Visa inlägg taggade med 'vinter'
WSG och PFB på första maj i Vasa
Alltid i mellanåt är första maj kyligt - lite som på midsommaren. I år var det i alla fall plusgrader och inget snöfall (ännu!).
Nikonisten brukar ganska ofta ta sej till stadshus/kyrkoparken för att inbesupa vårens insjungande. Wasa Sångargilles traditionella repertoar får en att bli ganska somrig eller åtminstone lite vårlig. Vintern rasat är ju nog ingångsporten till de snöfattigare månaderna.
Några foton:
Trogen WSG publik i kyrkparken
Wasa Sångargille, dir. Stefan Wikman
Magnus Stenström, solist i serenaden "Ljuva flicka"
Bland WSG -publiken hittar man alltid glada vänner
Veteranbilarnas parad
Det fanns också annorlunda veteraner
The Punk Folk Band, med Niklas Finne i spetsen
Ingen första maj utan ballong
Även internationella musicerande gäster uppträdde
Garanterat inte inhemsk trots avainlippu
Några till foton på WSG och PFB hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Vinter i Etseri Zoo
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på nå kiva fotokeikkor. Etseri zoo brukar de flesta besöka sommartid, men nu är det faktiskt så att de flesta djuren är mera aktiva vintertid - rentav lekfulla.
Lördagens väder var nu inte bästa möjliga, det snöade lätt men blåste desto mera. Nästan så man fick hålla i vedklabbarna när man sko grilla korv.
Men varken snö eller vind störde djuren.
Kasper, Jesper å Joonatan hade fullt upp med att bråka med varandra - på bilden 2/3 av dem
Hälge med sitt harem.
Korpen Corvus ville hellre posera framför kameran än att hjälpa livskompisen att bygga bo
Räven raskade varken över eller under isen.
Vargarna såg bekymmersamma ut - deras framtid har varit mycket uppe i media senaste tiden.
Det var inga rappa tag här inte - kanske måltidsvila. Granna färger.
Lofrassen var noga med att märka alla stolpar. Vilket vackert djur.
"Who - me? Are you talking to me?"
Uttern ser man inte så ofta i Etseri. Man borde passa på då det vankas strömming - då är den nog i farten.
Snöleoparderna tycker om att brassa på i snön.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Mot våren!
Alltid i mellanåt känner Nikonisten att våren är på kommande. Om det inte skulle kännas så skulle det ju vara helt onödigt att överleva november.
Mörkret ger vika - ljuset vinner. Tänk att man kan vara glad över de få ljusa timmarna vi har i januari. Men he vaal ännu bäter i februari. I mars kommer flyttfåglarne och april importerar ganska säkert myggåna?
Nikonisten har varit gårrlata me skogsvandringar på sistone. I dag blev he bara en rondå kring heimknuutan.
The Brånx Alpine Wintersport Center blir varje år mera populärt. Man kan notera att det inte är bara Brånxbor som kommer hit utan det vimlar helt tydligt av turister. Nu har vi ju inget after-ski ställe men Korv-Görans funkar också helt ok.
Släpp mej mot våren!
Brändö sund idyll
Absolut mest fotade Brändö sund -kranen
Sundväktaren hälsar alla välkomna!
... än så är det långt till vår ... men Ljuset är tillbaka.
Grann fööre
Alltid i mellanåt ger Nikonisten inte sej. Så tillbaka ut den den härligaste väderlek man kan tänka sej.
Fartfyllt före för en del! Det tog lika länge att exponera denna ruta, som det tog för Nikonisten att - GLÖMMA DET!
'Nu börjas attacken med stål uppå klacken', enligt Topelius.
Efter en dryg timme noterade Nikonisten, att kroppen började hackhosta sig mot den väntande köttsoppan.
En extra energiklick är alltid på plats.
Med en sån bild på närhinnan kan man drömma bara sköna drömmar.
Blidföre!
Alltid i mellanåt repar sig Nikonisten från förkylningar, lyckligtvis. Årets hackhosta har vunnit alla utmärkelser, oberoende vilket kuvert som öppnats. Inte ens i forntiden, då Nikonisten ännu var Nikotinisten var hostorna så envisa, men då hostade man ju upp i alla fall fimpar o tjärklumpar - nu vattnades det bara i öögåna.
Men vädret till trots blev det en Nikonistvandring i närområdet. Vädret ja - oftast kan man ju alltid klaga på vädret. I dag var det nog svårt att hitta nå jävligt med vädret. Måst då bara klaga på att he er gårrlenat. Eller som Zacharias Topelius skrefv : 'och nacken i backen, och upp igen!'
Vårkänslorna får vindrutorna att smälta av hjärtans lust och längtan till havs!
Jubiléumsåret till ära flaggas det 24/7 i Torvik.
Kom att tänka på sången 'röven raskar över isen' då en storan pupujuss, skrämde både sej själv å Nikonisten. Pupujussin, som kyttade i strandbuskaget, flydde mot Sverige, såg bara romppå av den.
Nikonisten däremot koncentrerade sina sinnen mera på att fotoföreviga den härliga stunden på sundet. Helskinnad och med lika många ben som då vandringen påbörjades traskade Nikonisten hem för att laga en gårrköttsoppa!
För en år sedan, vid samma tidpunkt, traskade Nikonisten i Forssa. Mindre snö men lika vanskligt halt före. Borde man kanske testa med skidklister under pjäxorna?
Vintern rasat ...
Alltid i mellanåt trotsar Nikonisten alla bobbor och tar sej en tur i närnaturen. Måste vara mest perfekta dagen att ha flunssa på. Men det lyftes febern på hatthyllan å kåljaren på hjässan och en kort tur för att infånga Ljuset, som botar alla krämpor från fotsvett till olycklig kärlek... I en natur Nära Dig...
Morrrgonsolen redan strålar upp på blåa himmelen, lilla fågeln...
Upp på källarbacken har jag min vän...
Uppåt väggarna - hela stans... Det var någon som tog en nypa salt, stampade i golvet och blev osynlig, Ville?
Till havs.. med Jussi...
Sundet med själ
Ekologiskan sparkkå - går med havregrynsgröt så långt du kan tänka ... fast till Värmeland...
Snart dags för glass på terassen å sen blir det väl några nya skjortor... då de gamla inte ryms på ...
Tro, Hopp å Kärlek på Brånxiska...
Snart kommer våren å myggårne...
Prakkå fööre men grannt.
Alltid i mellanåt e vädre grannare än praktisk.
Januari brukar betyda - minusgrader, sprakande och gnistrande iskristaller och löfte om ljus och senvinter. Men inte för ofta nuförtiden. Det har varit så varmt så de har knappast kunna öppna Öjbergsdorffska alpincentret ännu.
Gipsmakarna får jobba dygnet runt, halkan e helt kålkkå. Icebuggarna har aldrig tidigare nötts så mycket som i år. Men di e noo bra! Men trots dem är det skäl att lite kolla var man tar sin söndagspromenad.
Den här tiden på året brukar höras o synas mängder med snöskotrar här i Brånx. Men det finns ju inte nå kylsnö. Nu är det mest fyrhjulingar och skogsmotorpeedan som syns på isen. Ja å pilkare förståss. Det har också blivit populärt att skrinna på isen, man ser folk med vanliga håkkare och sen de som har långfärdsutrustning. Vissa har satsat på livräddningsutrustning medan andra litar på livförsäkringen. Ja och den som först kommenterar juttun får ju en rittiegen Nikonistenkalender.
Men lite prakkå fööre är det ju nog. Helt livsfarlit ti peed.
Ganska tröu fööre ti stsiider. Varken bakhala eller framhala.
Grannt e he noo. Kanske man sko skaff skrikkåna? Förra gånge ja skrina var då Jonna o Jonas va små. J hadd skaffa en mailå, så ja sko ha nå ti stööd på. Minssa noo ho man sko skrina, men int ho man sko sväng eller stann. Tallbackskvarteere skrattar ännu ...
Men helgdagsmårne sko int ha kona byri grannare - helt fantastiskt.
Avlsutningsvis tar vi en plock ur "Sanna och osanna lögner från Kokkolahållet"
”miin föötre ha domna”
”ååv dååme ti dööm ha ti döödd”
Lux Vasa - Lyx Vasa
Alltid i mellanåt tappar inte Nikonisten varken hopp eller humör. Lördagsförmiddagen sveptes av en konstig dimma, som, troligtvis var en tavelsvamp från Chydenius folkskola, suddade bort molnen och lät Ljuset återkomma till Vasa. "Per Tenebras ad Lucem" as they say. Herrlian tiid vi lever i!
Lite sysslor måste fixas men sen ut i naturen mot Ljuset.
Dessa, ännu ganska låga, strålar fick skulderna att tappa den sista siffran. Kändes som om att det goda trots allt har vunnit och luften innehöll extra mycket syre, skorna kändes ännu bekvämare och jag är helt säker på att bilen skulle ha varit bränslesnålare och att det skulle ha varit ovanligt bra musik på radion.
Träden kändes som palmer på Costa va de Vill.
Havet började smått öppna sej för båtarna, med eller utan skatt
Snart fylls bryggorna men glada elever och studerande som firar våren och sommarlovet
Till och med direktör Levon tar sej ut ur kontoret för att njuta av de första riktiga soltrålarna
Solstrålarna speglas över isarna, solen skiner över honda och goda. Korven har mera kött än mjöl och det finns mindre myggår på missåmare.
Nämen ta he nu na liiti iisit! Faktiskt visar Nikonistenkalendern, att det är fortfarande j a n u a r i , vi har ju inte firat nationella Nikonistendagen ännu! Påskbrasåna e int bränd. Än så är det långt till vår... Men att glädjas över ljuset är ju ändå ännu tillåtet. Till och med om he far na liiti överiksi. Nå den som hinner först kommentera får en Nikonisten kalender för att lättare kunna hålla reda på årstiderna.
Avslutningsvis, då jag tangerade skolgången i Chydenius, kom jag att tänka på visdomsord:
"Vår poitsi var noo överlägset bäst åv all som stanna på klasse!"
Morrgonsolen redan strålar högt på blåa ...
Alltid i mellanåt är Nikonisten uppe med tuppen. Under den mörka tiden, behöver man inte stiga upp så tidigt för att se morgonsolen.
Men på ett sätt är morgonsolen på sommaren 'skönare' då åter vintermorgonsolen är mera 'dramatiskt vacker'. Gårrfint skrivet av en Kokkolabo?
Eftersom det är ganska gliist mellan fjällen här i Österbotten får man komponera med något annat i ställe i fotografierna. Eller bara bjuda på det som det är - utan vädervärdiga konstigheter.
Kanske det skulle passa med några rader av Nikonistens favoritskald, Bo Setterlind.
SOLFLÖJT
En liten flöjt
har vaknat,
den börjar dagen
med en dans.
Jag gläds åt rytmen
som ett barn
och nynnar,
som om ondska inte fanns.
Vad det är skönt
att leva,
när ej endast törnen
men också toner
smyckar livet.
Och månen vandrar på fästet blå ...
Alltid i mellanåt påminner naturen Nikonisten att han också är mångalen. Också i det avseendet måstre Nikonisten vara tväremot alla andra, lite som kärringen mot strömmen.
Nikonisten älskar månen, både full och nykter. Men det är bara den här årstiden som Nikonisten orkar vara vaken och beskåda månen.
Månen har aldrig stört Nikonistens nattsömn, är jag trött så sover jag. Punkt. Men ... i bland kan Nikonisten nog vakna mitt i natten, men då inte för att kolla fullmånen. Nej, mera för att att kolla om han tål sitta ute på balkongen och yla en stund. Yyyyyyyyyyyyl...
Månvisan åter har en gårrviktig innebörd för Nikonisten. Alla vi fem barn i familjen har fått somna in till den visan, när pappa Rolf sjöng den svagt och samtidigt knäppte melodin på fiolens strängar - hör den ännu i dag.
Nu gäller då bara att söka fram kåljaren och vinterjackan så man tål att yla på balkongen. Nikonisten är inte så kranttå med om det är en ganska full. lagon full eller riktigt full måne - huvudsaken är att man får yla. Yyyyyyyyyyyyl.