Visa inlägg taggade med 'wasa groove unit'
Wasa Groove Unit öppnade gatujazzen vid Fondis
Alltid i mellanåt jazzar det till sej för Nikonisten. Wasa Groove Unit öppnade sedvanligt Fondis Street Jazz och lika sedvanligt var nordanvinden hedersgäst. Efter första setet kunde Nikonisten röra på fingrarna så pass mycket att glöggen kunde transporteras till de vackert lila/blåfrusna läpparna. Början av resan med skooten gick bra men på Brånx Bridge beslöt nordanvinden att den där jäveln fryser vi i hjäl. Men tji - Fjällrävens dunjacka räddade Nikonisten från att bli djupfryst - och detta alltså i juni. Glest mellan myggorna var det nog.
Nikonisten gillade konserten, det är en tid sedan jag hört bandet. Nu tyckte jag att balansen satt jävligt bra och kunde nog notera att kapellmästaren Pertti Ahonen hade finslipat bandet. I vissa latinolåtar skulle jag nog gärna ha hört mera av trummisen och kanske lite mera handslagverk. Solisten Pia skramlade nog perfekt i vissa låtar, men mera sting och skrammel!
Men nog skrivet som inledning, här kommer lite bilder:
Pia Ahonen Erickson, solist. Hennes röst passade utmärkt till de arrangerade jazzlåtarna. Nikonisten tyckte hon var lite malplacerad långt borta, kunde ha sjungit vänster om kapellmästaren. Men det inverkade inte på stämningen.
Wasa Groove Unit in action. Vältrimmat BigBand. Vi fick höra på fina arrangemang. På biisilistan fannas både Lionel Richies 'Hello', några Paul Ankas klassiker samt Van Halen och Nirvana. OCH naturligtvis Henry Mancinis 'Pink Panther', den verkliga klassikern.
Trummisen var verkligen skicklig, skulle gärna ha hört mera av trummorna och kanske något extra, i synnerhet i latinolåtarna, du vet som på sambakarnevalen.
Trumpetsektionen jobbade mycket bra, synkoperna kom från ryggmärgen.
Pertti Ahonen, kapellmästaren, hade tränat bandet i toppform
Man skall aldrig spela trumpen men nog trumpet
Mycket härligt att bandet spelade i parkmiljö, med mycket grönt
Gitarrsolona spelades skickligt och gitarristen hade nog riktiga jazz-strängar att töja på
Nu föll Nikonisten av kälken! Vet att Pertti är skicklig på klarinett, men detta instrument var inte bekant. En "elektromagnetiskpampasklaritenarisk melodika"? Ordet skulle sitta bra i VBL korsord.
Publiken bestod mest av sådana som gått skriftskolan före 1973. Men det vara bara ädelt jazzgillande folk.
Trots att nordanvinden var isigt kall var det fullsatt i Fondis, inne och ute. Det fanns folk i gränden och på gågatan. Nikonisten tycker att detta en guldkant som Fondis och Vasa kan bjuda på för vasabor och turister. Konserter på gågatan, ett stenkast från torget, stadshuset och kyrkan. Dessutom gratis - man kan inte ens pruta!
Wasa Groove Unit fixade en fin spelning
När de burleska damerna dansade (måste ha varit jääävla kallt) passade Nikonisten på att hämta ett glas rött, ingen kö alls i synnerhet då de påbörjade sina ritardandon (musikterm, betyder långsamt avtagande). På bilden Natrix DeNova, från duon Vixens of Luster.
Några foton kan den nyfikna hitta i WEBFOTOALBUMET!
Wasa Groove Unit - The Total Elvis Show
Alltid i mellanåt flyr Nikonisten till någon lämplig konsert, för att å ena sidan ladda akkuna och å andra sidan tömma akkuna.
Wasa Groove Unit presenterade – The Total Elvis Show på Ritz, fredagen den 27 april.
Det blev en fartfylld kväll med en trettiomanna stor big band-sammansättning som verkligen hade övat och finslipat. De bjöd på både Rock'n'Roll och välbekanta ballader.
The Side Burns, änglakoristerna, är värda en extra applåd
Under kvällen hörde vi bl.a. A Little Less Conversation, Rubberneckin´, Hound Dog, Burning Love, Polk, Salad Annie och Heartbreak Hotel.
Pertti Ahonen styrde, ställde och ledde hela kvällen.
De senaste dagarna har Nikonisten verkligen njutit av olika musik och mera ännu på kommande ...
Några foton:
Wasa Groove Unit
The Side Burns (på svenska sidobönorna, Nik.anm.) Erja Honkamaa, Pia Ahonen, Mirva Viitala
Sören Hakola som Elvis
Pertti Ahonen
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Wasa Groove Unit - konsert i Kuulainstitutet
Alltid i mellanåt söker Nikonisten ryck, knyck å synkopiska rytmer. Denna gång knyckte Nikonisten dem på Wasa Groove Units konsert i Kuulainstitutet.
Pertti Ahonen ledde konserten genom svängiga, reggae- och latinamerikanska rytmer. Nikonisten gillade de olika solona, men som pensionerad trummis beundrade han alla tre trummisars fina prestationer.
Några foton från konserten:
Festivalen - ett festligt val
Alltid i mellanåt smyger den musikälskande delen av Nikonisten fram redan på morgonkvisten. Fredagens program sjuder ännu i blodådrorna, när jag traskar runt Metviken med sol i sinnet. Den andra solen är säkert på vintersemester eller skiner på annat håll just nu.
Den 900 åriga gosskören Stadsingechor zu Halle fölt rakt in i blodomloppet. Om inte tidigare, så när de sjöng Finlandia hymnen på ett sätt som bara gosskör kan framföra, känders det som om blodet stelnade för ett ögonblick.
Rajaton är ju nog helt utan gränser i sin genre. Världskänd och världsslipad.
Wasa Grove Unit, med Mirva Viitala som solist fick blodtrycket till det normala igen, svängiga låtar och glada människor på dansgolvet kronade denna festivaldag för Nikonisten, som saknade sin koljare då han traskade hem med fyllda minneskort.
More pictures in WEBFOTOALBUM
Wasa Groove Unit swingade på Ritzzz ...
Alltid i mellanåt märker Nikonisten att dygnet är allt för kort. Kanske EU kunde fixa till problemet. Denna gång råkade det sig, att tre konserter ordnades samma kväll och visst tusan skall de fotodokumenteras! VEM sa att det aldrig händer något i Vasa?
Wasa Groove Unit höjde rytmiskt värre blodtrycket med både äldre och nyare svängiga låtar. Saksofonisten Pertti Ahonen grundade detta 30 personstarka big band hösten 2013. Pertti agerade solist i ett par låtar.
Spelglädjen var lika stark på scenen som beundran i publiken.
Wasa Groove Unit på Ritz scenen
Jussi Nyman med den lågtonade saxofonen - TÖÖTEN han drog till med är bekant från TV - Muppet Show!
Trumpetsektionen var vältränad
Det bjöds på fina instrumentsolon, som sig bör
Sväng o swing värre
Pia Ahonen, kvällens kvinnliga solist (blixtinhoppare, men det skulle ingen ha vetat om de inte hade berättat)
