The Reiså.

Skrivet av Johan Hagström 18.02.2015 | 1 Kommentarer

Alltid i mellanåt, trots att jag jobbat nötande däck och skattebetalarasfalt i många år, känner jag mig extra risig och trött när telefonen piper. I synnerhet på tidiga morgnar. (Om den pipar på eftermiddagen betyder det att jag ärvt några miljoner, vunnit på lotto eller så är det någon kvinnlig skönhet som vill stifta bekantskap med mej - tänk vad tekniken vet exakt vad jag behöver!). Men tillbaka till Morgenstimmung!

Men när man väl kommit sig i väg och i synnerhet den tidpunkten solen visar sig, blir jag bättre till mods och trevligare att umgås med.
Lite sol o blåhimmel piggar upp vilken rishög som helst. Till och med fortkörningsböterna känns mindre onödiga i solskenet.

I mitt tidigare liv, då jag var nikotinist blev det s.k. mallupauser med jämna mellanrum. Nu är det antingen ryggen eller blåsan som bestämmer pausintervallet. Nu är jag då som bekant nikonist. Nära ett pausställe vilade sig detta äkta par väntande på våren. Hoppas deras fixare/sminkare dyker upp innan sjösättningen.

Det var nog verkligt blåvitt väder vid Kristallsjönspausen. Svårt att hitta en fotovinkel där inga pilkare syntes, jag kunde inte räkna dem alla.

Denna gång styrde navigatorn mej till Åbo, du vet Åbo har också varit Finlands huvudstad. Jag kommer bara aldrig i håg om den var huvudstad före eller efter Vasa, måste ta och kolla det någon gång. Men Åbo är trevligt och aftonljuset var skönt.

På hemvägen träffade jag dessa glada trumslagare. Jag kom att tänka på Povel Ramels låt, där kommer Proffe, min lilla trumslagarvän...
Körde runt i rondellen och beundrade tills jag hittade en bra fotovinkel, kanske 8 varv?

De två trumslagarne.

Innan följande kaffepaus (med stor kanelbulle) fick jag beundra lite grönis, häftigt vackert.

Jag brukar ofta tänka, bara jag orkar ända hit är allt ok. Då är det bara resten kvar.

Kurre hade öppnat sin valkampanj, lovade på heder och samvete, att snart blir det vår. Får min röst.

Kom att tänka på en urgammal Kokkolaordspråk:

"Va dser he åm man praatar skååne bara he komber fråån järtta"