The Return of the Nikonist XXIV.

Skrivet av Johan Hagström 21.06.2015 | 0 Kommentarer

Alltid i mellanåt tycker mina bekanta att det är lugnt och skönt då jag trasar omkring på mina irrfärder. Men he e slutt nu - Aj äm Päkk! Men alla tröstar sig med att jag sitter i min ljusrum ganska koncentrerat måååånga timmar.

Men ingen noterade att jag hade ju solskenet med mig, lämnade höstregnen i Pudasjärvi!

Dags att tanka farvatten i der Alte och starta hemfärden - Shellistä!

Tänkte nog först tanka flygbensin, illaksi kotiin, as they say.

Men innan man lämnar Enare, har man ju naturligtvis besökt Siida, både ute och inne. Sen är det bra att få lite omlopp i ååådråna och då passar det bra med en liten kort naturstig i kålkkåvackert landskap. Här brusar Jäniskoski under en nybyggd hängbro. Om du ser bra kan du notera barnvagnen på andra sidan. Barnvänlig stig. Går man den två gånger bränner man väl en kabanoss's energier.

Väl planerat o snyggt o prydligt.

Efter gräl o gnäll me tackor o bockar råkade Nikonisten ut för en envis galenpanna till ren. Vi fick länge och väl tvista om vem som har förkörsrätt. Det blev oavgjort - renen brööölade till och Nikonisten ropade: se huutaa ken pelkää och trampade på gasen.

Jaahass då. Ständig brandfara här då.

Nära Tomtebo vid polcirkeln växte genmanipulerade blomster. Undrar hurudana humlorna ser ut som pollinerar dessa?

Hmmm antingen har båtägaren blivit mer o mer bekant med sin dam, eller så är det frågan om tre olika damer?

Bevisligen sommarväder - skönt med en glasspaus bland de gulgranna. Vet nu int vad de heter, men jag kallade dem Tussilagom. De såg nöjda ut.

Samtidigt svalkade jag gasfoten.

Jag skulle ju via butiken, men den var ju stängd, så får kolla lite närmare hem.

Här är ju beviset på att jag hade solskenet i bagaget. Tvivlar du så packar jag den med mig i slutet av veckan. Då skall Nikonisten troligtvis och hoppeligen invadera Enskärs fyr.

Potkuriparkkis Martta hade nybakade munkar (för några dagar sen) och starkt kaffe. Nu är det bara resten kvar hem till Brånx.

Efter en burgare med myki bacon, för att smörja lederna, är Nikonisten klar att börja planera nästa äventyr. Men först lite jobb att fixa.

Avslutningsvis, annan vishet finns väl inte, kan man konstatera, att resan var både lyckad och lämpligt plånbokstömmande. Lite väl tajt tidtabell, men hann ju se gårrmyki. 

Av alla höjdpunktare, kändes det nog mest roligt vid Oscar II's kapell. Gränsvaktaren som öppnade dörren till kyrkan frågade om jag har bott i Norge, eftersom jag kan så bra norska. (jag satte i mellanåt lite melodi i dialekten, och he tycksa fungeer ritti bra).

Snipp - snopp - snut! Och så var denna resa slut.