Mera än gitarrer på GTM i Umeå
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten samma muséum/utställning mera än en gång. Guitars - The Muséum hör till varje Umeåbesök, om bara tid hittas.
Bröderna Åhdén, hemma från Vännäsby, har skapat och underhåller ett av världens förnämsta gitarrmuséum i Folkets Hus byggnaden mitt i Umeå. Internationella TripAdvisor har rankat muséet 8 år som Umeås sevärdhet nummer ETT! Under besöket träffar du garanterat bröderna Åhdén, vilket ju ger mervärde åt besöket.
I det mysiga muséet hittar du massor av intressanta och sällsynta gitarrer, men också en hel del annat intressant. Vad sägs om en 6-strängad Hagström banjo? Den beställdes i tiderna av en musiker, som inte kunde spela banjo, men ville ha banjoljudet! Stäms alltså som en vanlig gitarr.
Det handlar naturligtvis massor om just gitarrer, men också många andra instrument. Så om du är mixare eller trummis hittar du nog att utforska. Det handlar om MUSIK.
Nedan några bilder från besöket i oktober 2022.
Definitivt ett måste när du besöker Umeå!
Mera foton från oktoberbesöket hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Bilder från tidigare besök hittar du i slutet av bloggen från 2016.
Närsemester
Alltid i mellanåt håller Nikonisten på att 'vaal göulå' då det inte finns varken konserter eller evenemang - total radio silence. Blir liksom avtrubbad. Kan bara avundas Uffes aktivitet...
I brist på både sällskap och aktiviteter har livet knallat på mest i närknutarna. Distansjobbet har hyvlat bort sociala kontakter. Utevistelserna har skett oftast utan kamera - usch!
Men intresseklubben noterar en par saker trots allt.
Äntligen har rivningen av byggnaderna på Smulterö kommit i gång. Säkert efter åtminstone 30 år (vinner över silorna). Men så blev det en paus i rivandet. Så en hemsk tanke kröp upp för ryggraden! Skall det här bli kvar???
E ju både hemskt och dessutom livsfarligt. 
Men älskade Brändö sunds vyer bevisar att vi rör oss på rekreationsområde - må då politikerna säga vad de vill
Nikonisten tog sej en sväng med kameran inom närturistområdet, Metviken. Prakkåt att fota med solbrillor å munskydd!
Eftersom Nikonisten skolkade ofta från geografitimmarna, kunde hen inte rekognisera arten. Så det blev Han - Hon - Hen!
Vid Metviksbron fick man gratis följa med en fin (övnings)konsert. Som emeritus manskörssångare var det enkelt att fantisera sej till dirigentens jobb att hålla koll på koristerna.
Den som flyger bort e säkert en första bas (di e sånde). Den som håller på att landa e en typisk första tenor som kommer lite sent efter att ha tagit en punsh i baren. De andra e mest bara med. Man kan bara beundra koristernas uppmärksamhet!
Nu är det bara att invänta vår och vaccin!
Fyrtornet och Släpvagnen
Alltid i mellanåt råkar Nikonisten ut för konstiga och trevliga äventyr.
In för ett besök i Kajana, kontaktade jag min gode vän, yrkesfotograf, Pekka Agarth. Han är trevlig, har kiva humor och mycket proffsig, dessutom har han lite rötter i Kokkola, närmare bestämt har han bott i Jukanlinna. Vi träffades första gången under Gusti Nordlunds minneskonsert och andra gången då Pekka hade utställningen 'Neristan' i Kajanas bibliotek. He vaalt langan intro, flååt!
Vi tog en kort promenad och luftade kamerona lite grann. Mycket avundsjuk är man ju på hans Nikon Z6.
Så där passlit nästan mitt i stan bjuder älven på oaser och fina vyer
Kraftverket (det finns tre) är ännu helt funktionsdugligt.
Vackra speglingar här brukar ofta svanar simma.
Den Femte Audiringen. Borde den jag kör med (2009) uppdateras, den har bara fyra ringar, precis som sin anfader Auto-Union DKW.
Vi hälsade på Eino Leino, men han var för upptagen med sin padda, men också på Elias Lönnrot.
Men vem känner Fyrtornet och Släpvagnat op riktigt?
När det var dags att njuta av stekta siklöjor (muikkor) me päärågröjte, kom en längre man in på mat.
Det visade sig vara världens näst längsta människa, Brahim Takioullah.
Mannen (dockan) längst till vänster är Daniel Cajanus från Paltamo. Han var verkligen långväxt och reste från Kajana för att uppträda på cirkus o dylikt världen runt. Nu pruduceras en opera om hans liv.
Av de 1700 biljetterna är över 90% redan sålda, trots att operan skall framföras utomhus!
Mannen i mitten är Nikonisten, som inte ätit flaggstångsfrön som liten.
Till höger Brahim Takioullah, (37) 2,46 m och 150 kg. Skonumret är 58, foten är 38 cm! Nikonisten kunde använda skon som kanot. Brahim var normallång i skolan, men sen pga av en tumör började han växa kraftigt. Som 25 åring blev han opererad och man kunde hejda tillväxten. Han reser kring världen och deltar i olika sammanhang, han har också medverkat i flere filmer. Han har trivts med sitt jobb i en nöjespark i Paris.
(Foto: Pekka Agarth)
Trevligt att få träffa Brahim 'Live'.
Krakow - en Pärla
Alltid i mellanåt njuter Nikonisten urbant, Bara drösar på sta'n o kollar vad som kommer emot. Stannar upp där det finns korv, typ krakov, eller annat gott att äta. Sitta på en bänk och bara kolla då människorna traskar förbi. En del tar det lugnt och andra tyckes vara stressade av antingen tidtabeller eller jobbsaker. Nikonistens största problem var att besluta om det skall bli en glassportion till efterrätt.
Efter de hemska lägren och intressanta saltgruvan samt Schindlers muséum, ett par dagar på stan.
Kraków (Krakau) är en stad i Lillpolens vojvodskap i regionen Galizien i södra Polen, ca 300 km söder om huvudstaden Warszawa. Kraków är befolkningsmässigt Polens näst största stad med cirka 760 000 invånare, och hela storstadsområdet har nästan 1,5 miljoner invånare. Dess gamla stad är sedan 1978 ett världsarv. Kraków var Polens huvudstad från medeltiden till 1596, då Sigismund (på polska känd som Zygmunt III Waza) flyttade huvudstaden till Warszawa.(wikipedia)
Vi tar en kort runda:
Vi tänkte hälsa på Påven, men har var ju på jobbet, så det blev ingen diskussion eller ens bikt.
Du kan säkert räkna upp namnen på alla apostlar? Om du inte minns dem, kan du kolla i din konfirmationsbibel. Över 90% av polackerna är katolska. Kyrkor finns oändligt många - och de är fina och utsmyckade.
Floden Wisła är över 1.000 km lång och det ordnas härliga båtturer på den, precis som i alla andra flodstäder.
Krak är i slavisk mytologi staden Krakóws grundare. Krak befriade en grupp människor från en drake genom att lura på den ett fårskin indränkt i salpeter. Efter att draken hade exploderat började han grunda staden.(wiki)
Men vår lokala guide, Matylda Pacholarz, berättade nog en mycket mera intressant och trovärdigare story. Draken anföll och åt upp båtarna som närmade sig Krakow, med segel å allt. Konungen lovade sin dotter åt den som tar livet av draken. En bondeson byggde en båt och fyllde den med örter och kemikalier. När draken sen anföll och åt upp skeppet, blev den så törstig att den drack så mycket att den sprack till slut. Ja och sen halva kungadömet förståss...
I dag är draken modern. Man ringer ett nummer med mobilen och draken börjar spruta eld från käften :)
På väg till de judiska kvarteren, kunde man notera att vissa balkonger var i behov av lite renovering.
Skulpturen som finns på Rynek Glowny, är gjord av den polska konstnären Igor Mitoraj (1944 - 2014).
Det sägs att man tappar huvudet när man blir kär och statyn skall symbolisera detta.
Hövålöös anstallt, sejr ja!
Jan Matejko, polsk konstnär (1838 - 1893. Här själv inramad.
Matylda berättade också om Mariakyrkans två torn. Det var två bröder som byggde dem och de tävlade om vem som byggde det högsta tornet. Den ena brodern noterade att det finns risk att han förlorar tävlingen och vadet, så han tog helt enkelt livet av sin bror och fortsatte bygga på sitt eget.
Som sagt var kyrkorna väldigt vackra och utsmyckade. På fotot en mäktig orgel.
Dessa droskor fick Nikonistens blod att koka, efter det som Matylda berättade. Hästarna gjorde riktigt slavjobb och blev omskötta bara utvärtes. De fick stå i och dra i lååånga pass under heta sommardagar, ofta fick de varken pausa eller äta. Hon berättade ett de faktisk ganska ofta stupade under passet. Verkligen hemskt. Fy f-n!
Wawel i Krakow är egentligen en benämning på en grupp byggnader på en kulle. Där finns kungliga slottet och en domkyrka, där forna regenter och andra historiskt viktiga personer finns begravda
Peedkiosk.
Vår resegrupp, The KrakowBusters, ville ju gärna lämna bevis på att vi har bevistat Krakow (på väg hem från discot) :)
Det här var ju en ypperlig kombination, tror inte om det finns likadana i Vasa?
Under torget finns ett underjordiskt muséum, som är värt ett besök.
Krakow är värt ett besök, definitivt. Maten och dryckerna är både goda och billiga. Förutom de platser som KrakowBusters besökte, finns det hur myckeet som helst att se. Kulturlivet, konserter, utställningar, muséer you name it. Ta en resa till Krakow, direktflyg från Helsinski.
Några foton kan du kolla i WEBFOTOALBUMET!
Blåsten vädrar tankarna
Alltid i mellanåt kan Nikonisten i samband med jobbresa skarva i med miniloma. Efter NääsRatikkaWille ett par svängar till fina Borgå och efter ändrade planer till Håsafors.
Tänkte först alarmera alla släktingar, vänner, klasskamrater, fd grannar och övriga fiender för överraskande kaffebesök och myki äventyr.
Men så slapp de enklare undan. Blev ingen Joe Bonamassa eller andra massor, utan Nikonisten färjade över till Sveaborg, trots det höstligt blåsiga vädret. Så pass mycket blåste det att mjällen inte hade en chans. Inte heller myggen. Endast de mest härdade älgflugorna skulle ha klarat båtresan.
Visst är Sveaborg härligt på sommaren, har även besökt vintertid, men inte tidigare så här vid höststormarnas högtid.
Så här från Pampas kommande blev klädseln valt enligt vädret och inte enligt trender och högtider. Tror att vissa asiater var de enda som var bättre utrustade, men vantar, mössor och dunjackor samt en massa varmt i termosarna.
Kanske just beroende på vädret, blåsten och regnet plus den dammiga hjärnan som trippen passade bra in.
Blev mycket sittande och funderande på olikfärgade bänkar. Inte så mycket fokus på sevärdheter eller muséiföremål.
Toppen på karriären?
Café Piper bjöd på het laxsoppa med rågröd
Dörren.
Kungsporten
(Lovar att inte blanda mej i rikspolitiken, men som det nära träffar känns det obegripligt att vissa instanser funderar på hur man skall kunna steka en broilerbit med mindre stekyta för att minska fettet då åldringar körs som slaktdjur mellan halvruttna 'vårdhem')
Tillbaka till bänkarna och tankarna. Det värsta är ju inte vädret utan allt det man inte kan göra något åt.
Nikonisten fick i alla fall en chans att vädra både norra och södra hjärncellen under vistelsen.
Kanske en funderingsminiloma skulle sitta bra lite oftare?
Mera foton finns här WEBFOTOALBUMET!
Från en bastion till två andra, eller?
Alltid i mellanåt viker Nikonisten lite fel från landsvägarna, denna gång blev det en roadtripp, som skulle visa sig utmynna flere kilometer från avvikningsstället. (räknat åt fel håll).
Men visst var Kärnäkoski ett fint ställe. Där fanns också en bastion, eller ruinerna av denna. Hörde till de som skulle försvara St Petersburg. Inte mycket kvar av ruinerna. Var i bruk endast 15 år.
Fårskååne kunde man lämpligt skölja bort i bäcken.
Nikonisten närmade sej Villmanstrand via torglivet. Det var livligt. Litet torg skapar stämning. Tycker nästan att östra delarna av landet är bättre på torgkulturen än vi i väst?
Trion Heimesoitetaan underhöll torgpubliken. Koreografin var lite trög.
Hela raden med kaffepaikkona på torget.
Fototargeten låg på sandslottet. Det har byggts på samma ställe sedan 2004, med olika teman. Nu stod Europa i tur
Ja det måste väl vara Umbukta Trollet? Landet kan man inte ta fela på.
Det används Kiilto lim för att hålla i hop sandfigurerna, men tycker inte det stör alls.
Villmanstrand är ju också känd för sina dragoner.
Kasernområdet är gårrfint, fasadrenovering på gång, Ortodoxa kyrkan.
Vety eller Atomi gäller i Villmanstrand. Atomi äts med antingen skinka eller äggskivor. Vety med båda.
Nikonisten skulle nog ge ett par poäng mera åt Lörtsyn i Nyslott, men helt ok.
En herrlian stad som besöks alltför sällan av många av oss på västkusten. Det finns myckat intressant i vårt land #visitfinland.
Hemfärden pausades lämpligt i Jyväskylä (Kornsby). Den gågatan var då verkligen trevlig att upppleva, krylalde med folk.
Kom i håg att semestra i hemlandet, finns verkligen myki att skåda.
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Mot våren!
Alltid i mellanåt känner Nikonisten att våren är på kommande. Om det inte skulle kännas så skulle det ju vara helt onödigt att överleva november.
Mörkret ger vika - ljuset vinner. Tänk att man kan vara glad över de få ljusa timmarna vi har i januari. Men he vaal ännu bäter i februari. I mars kommer flyttfåglarne och april importerar ganska säkert myggåna?
Nikonisten har varit gårrlata me skogsvandringar på sistone. I dag blev he bara en rondå kring heimknuutan.
The Brånx Alpine Wintersport Center blir varje år mera populärt. Man kan notera att det inte är bara Brånxbor som kommer hit utan det vimlar helt tydligt av turister. Nu har vi ju inget after-ski ställe men Korv-Görans funkar också helt ok.
Släpp mej mot våren!
Brändö sund idyll
Absolut mest fotade Brändö sund -kranen
Sundväktaren hälsar alla välkomna!
... än så är det långt till vår ... men Ljuset är tillbaka.
Gråzon
Alltid i mellanåt är det grannt. Som till exempel mitt på Dopparedan. Annars har vi nog haft ganska omväxlande väder.
Som om man skulle ångra att man inte tog sig ut i naturen.
Det välomväxlande vädret tycks inte alls kunna göra beslut. Växlar från snö till vatten å plus till minus. Helt livsfarligt! Nikonisten testade på att ha fel skodon och halkade så både ryggen å bakhövå tämjs med värkpiller.
Men vem sa att inte gråzon kan vara grannt - matchar ju julens färger
Snöpyrå gillar vi i alla fall inte!
Vet int om man ska skratt elder gråt. Visst är det krångligt med myki snö och inte alltid så lätt att fixa en prydlig plogning. Det här kunde man nästan kalla en 'Plågsam plogning' på en fotoutställning.
Loimaa
Alltid i mellanåt övernattar Nikonisten på orter, som man normalt bara kör igenom. Eller på sin höjd besöker i ett ärende. Loimaa är en sådan. Vågar inte ens försöka försvenska namnet.
"Jumala teki Taivaan ja Loimaan" sägs det (rymdes inte som rubrik?)
Loimaa bjöd på höstliga färger under kvällsvandringen - så nu bjuder Nikonisten på dem vidare...
Ganska bra början
Loimaas lokala sandviksvilla
Kombinerat stationsområde, buss- tåg- och birsstation
Loimijoki är ett stort sidospår från Kokemäkijoki. Nästan mitt i centrum
Torgestraden i aftonbruk
Peedverkstad, nästan som Lybäck's i Kokkola - men yngre
Maskinstugan har säkert flyttat ut. Reklamskylten finns kvar. Har absolut varit ett fin hus
Klappagrötfärgat Taidetalo i aftonsol (klappagröt heter säkert något annat på finsvenska)
Fart och femtiotal på Gerby-Vestervikdagen
Alltid i mellanåt går Nikonisten på Strömsö. Det var ganska länge sedan, förra besöket.
Nu var det dags för Gerby-Vestervikdagen. Strömsöområdet började i sakta mak fylllas mittpådagen.
I fjol körde man 60-talet, i år gällde 50-talet. Nytt för i år var spökrummet och hoppborgen.
Finfina dollargrin från 50-talet.
Det finns väl inga undantag, ponnyridning är både populärt och obligatoriskt p familjeevenemang. Det andra är väl grillkorven, sådana hittade inte Nikonisten alls, men det fanns Pärämäts.
Solen sken, men vinden kändes ilande kall, åtminstone vid stranden. Men det haittade inte barnens framfart alls. Huuuu ...
Marcus Hellman, ordförande för Gerby-Vestervik hembygdsförening var nöjd med väder och arrangemang. Han hoppas att man kommer upp till fjolårets besökarantal, 800 personer.
Gerby vann fotbollsmatchen ...
Huuuuuuu!!!! Nytt för i år var spökrummet.
Också hoppborgen var en nyhet för i år.
Dragkampen var kort och intensiv, verkade som om Västerviklaget kunde ha dragit Gerbylaget ända ner till stranden.
Men Gerby kämpade hårt. 'Repet' är en äkta tross från Vasabåtarna.
När eftermiddagen blev kväll började aftonprogrammet med levande musik på scenen, som fortsätter ända till kl 2.
Herrlit att det ordnas lokala evenemang i området!
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!