Skattjakt å regnbåga
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på skatter. Å menar verkligen int döm som man ska betal. Inte ens döm som man i mellanåt får tibaks.
Kanske mera skatter ti spara på minneskort eller i hjärtta.
Vi moriskaffe fanns en finan regnbåga i Brånx. Di bruk ju sej att he finns en skatt i båda ändåna. Precis! Nikonisten tycker verkligen att en av Vasas grannast ställe syns just mellan regnbågaändåna.
En rittian skatt.
Besviken marknadsfarare
Alltid i mellanåt kan Nikonisten bli lite besviken - trots att målet inte är så vädervärdigt. Kollade vädret och konstaterade att långisar behövs (kanske) inte i dag.
Packade kameraväskan och drog ut till fronten för att avnjuta några timmar på Vasa vårmarknad. Fast den kändes mera som ermarknad.
Nikonisten har så många fina marknadsminnen från dåtid till nutid, så det ekan lätt hända att man blir lite besviken. Det blev Nikonisten denna gång.
Endast några säljare, förutom skohandlaren som bor där och franks cafe som heter Maria. Ja och plus några säljamatvagnar.
Den kändes ganska tomt på torget
Det var ganska kort kö till glasskioskarna och caféet
Torghäppeningen kändes som helt försoffad
Nå det fanns ju alltid dammsugepåsar
Lite marknadsstämning hittade Nikonisten i alla fall
och lite marknadsfärger.
Undrar vad det beror på. Klart att om det inte finns besökare finns det inte säljare och tvärtom.
Klart att ett stort torg känns öde och inte alls lockande om det är tomt till 3/4. Men vad göra åt saken? VisitVaasa jobbar för fulla muggar, men det är nog välkommet med kreativa idéer. Eller har marknadernas tid gått förbi? Visserligen säljs och köpes hästar på annat håll nuförtiden. Inte om man kollar Kristinestad och Storkyro eller Kaskö.
Kom att tänka på en Kokkolajuttu. Otto som inte ofta besökte kyrkan försvarade sej med att han e allergisk mot prästkragar. Ha en skön helg.
Kanske det säger något att jag inte hittade varken marknadsgrillkorv eller stekta siklöjor :D
Så det blev en lunch på August i stället - mums.
Vandring i de judiska kvarteren
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten sej i överraskande omgivning. Denna gång en tretimmars traskning i de judiska kvarteren i Prag. Alldeles häftigt mycket kunskap delades ut. Bland annat att det verkligen inte var Hitler som uppfann den gula Davidsstjärnan som judarna bar som tecken. I en del länder var stjärnan dessutom blåvit, som Israels flagga. Inte visste Nikonisten heller att kippan, kalotten, bärs för att det skall finnas något mellan människan och Gud. Tyckte mej ända varit ganska vaken på kyrkohistorietimmarna ...
Men som sagt en lärorik vandring med proffsig guide Helena. Nikonisten har aldrig tidigare ens varit inne i en synagoga...
Lämpligt att börja vandringen vid Kafkastatyn och sen vidare till Kafka kaféet.
Nikonistens första synagoga evö.
Luckorna lär nog ska vara stängda i verksamma synagogor, men detta var ju ett muséum.
Denna synagoga var intressant. Det är verkligen inte skvättapeter som inredning. På väggarna finns det skrivet namnen på alla judar som dog under världskriget - alla!
Även koncentrationslägren fanns på väggen.
Prags första turistattraktion, den judiska gravgården. Mångfalt mera är begravda här än stenar; 100.000 begravda i 12.000 gravplatser.
Krypterat?
Den spanska synagogan. Verkligan praktfull.
Kanske lite passande tidpunkt att hänvisa till Ahasverus.
Vintern rasat ...
Alltid i mellanåt trotsar Nikonisten alla bobbor och tar sej en tur i närnaturen. Måste vara mest perfekta dagen att ha flunssa på. Men det lyftes febern på hatthyllan å kåljaren på hjässan och en kort tur för att infånga Ljuset, som botar alla krämpor från fotsvett till olycklig kärlek... I en natur Nära Dig...
Morrrgonsolen redan strålar upp på blåa himmelen, lilla fågeln...
Upp på källarbacken har jag min vän...
Uppåt väggarna - hela stans... Det var någon som tog en nypa salt, stampade i golvet och blev osynlig, Ville?
Till havs.. med Jussi...
Sundet med själ
Ekologiskan sparkkå - går med havregrynsgröt så långt du kan tänka ... fast till Värmeland...
Snart dags för glass på terassen å sen blir det väl några nya skjortor... då de gamla inte ryms på ...
Tro, Hopp å Kärlek på Brånxiska...
Snart kommer våren å myggårne...
Nikonisten på 112
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten i nöd. Men inte ännu så myki, att det skulle ha blivit ett samtal till 112. Men har nog ringt 112 för andras del.
Joskus Nikonisten joutuu hätään. Mutta vielä ei niin suuressa hädässä, että olisi tarvinnut soittaa 112-
Gårrbra att man påminns om dessa saker, bland annat att knipa fast näsan på offret innan man börjar med mun-mot-mun metoden ;)
Erinomaisen tärkeää, että tulee kerrattua noita perusjuttuja esimerkiksi tekohengityksem antamisessa.
Selfie's selfie - inrikesminister / sisäministeri Paula Risikko
Polisfordonen är alltid lika populära
Poliisin ajouneuvot ovat aina yhtä kiinnostavia
Hjärtstationens livsviktiga info
Sydänaseman elintärkeät tiedot
Polispyssel för barnen
Lapsille poliisiaskartelua
MAn fick öva att kasta livlina på gränsbevakningens monter
Pelastusnarun heittoa sai harjoitella rajavartiolaitoksen pisteessä
Ha en trygg veckända!
Turvallista viikonloppua!
Skivmässa - 2017 - Levymessut
Alltid i mellanåt är Nikonisten mässing around. Denna gång på skivmässan i restaurang Olympic.
Nikonisten kävi katsastamassa Vaasan Levymessut ravintola Olympicissä.
Utbudet var brett, både inom musiken och formatet, vinyler, CD, DVD till och med C-kassetter
Tarjonta oli laaja sekä musiikissa että formaatissa, oli vinyylejä, CD, DVD ja jopa C-kasetteja
Kimmo Köykkä har ordnat skivmässorna i Vasa sedan 2004, biljettintäkterna ger han till ungdomssporten.
Kimmo Köykkä on järjestnyt näitä messuja vuodesta 2004. Lipputulot hän antaa nuorten liikunnan tueksi.
Knappt trettio försäljare (mer ryms inte) och Kimmo gissar på ca 400 besökare.
Vajaa kolmekymmentä myyjää (enempää ei mahdu) ja Kimmon veikkaus on noin 400 kävijää
Skivmässan är också en viktig mötesplats, här funderar Ilkka 'Allan' Niemi och Kari Peltomäki djupa tankar.
Levymessuilla on vahva rooli myös kohtaamispaikkana. Ilkka 'Allan' Niemi ja Kari Peltomäki miettivät syviä ajatuksia.
Nytt på mässan! Prinssi Rohkea ja Erämaan Rotat fixade live musik från andra våningen och gjorde PR för sin skiva.
Uutta messuilla! Prinssi Rohkea ja Erämaan Rotat soittivat livenä kakkoskerroksesta ja tekivät PR:ää omalle levylle.
Ou Yeah!
Janne i kvadrat (Richardsson och Smeds) diskuterar musik, bäst att inte blanda sej i diskussionen.
Kaksi Jannea (Richardsson ja Smeds) vilkkaassa musiikkikeskustelussa, parasta pysyä sivussa...
Eftersom jag har alla Rolling Stones skivor, beslöt jag att våga mej modigt in på något nytt, säger Richardsson.
Koska minulla on kaikki Rollarilevyt, päätin rohkeasti kokeilla jotain aivat uutta minulle, kertoo Richardsson.
Vinylspelarna har gjort en kraftig comeback.
Levysoittimilla on taas kova kysyntä.
Mera foton finns i / Lisää kuvia löydät:
Nikonisten och de odödliga
Alltid i mellanåt blir Nikonisten förvånad och besviken samtidigt. Prakkåt!
Efter lördagens superväder i Brånx, väntade Nikonisten ivrigt på helgdagsmorgonen. Steg upp i god tid, åt frukost och samlade sen i hop en massa utrustning. Både i klädväg men också ispikar, flytväst, liten simring, ett par visselpipor och bogserbandet från bilen och en rulle silvertejp.
Det blev inte många minigrippåsar kvar i kökslådan heller för den delen. Kameraförsäkringen kollades dubbelt och sen ut på äventyr. Det skulle fotas de odödlige pilkfiskarna, de som flyter ända tills de sjunker.
De har något utomjordiskt skydd.
Fiskarna som nappar nära iskanten är godare, för de har fått mera syre i blodomloppet till musklerna. De lär ska dessutom vara lättare att bena.
Pilkfiskarna är förutom skyddade och modiga, dessutom envisa och tål vilket väder som helst. Man ser ju dem på smörpappersisar ända in i maj och sittande på första skorpan genast efter frostnatten så där lite efter midsommarn och i 30 minusgrader eller i värsta snöstormen.
Om man inte är tillräckligt modig och skicklig är det nog bäst att hämta fisken från fiskarstranden på lördagarna. Då säljer fiskare Tom, färdigtfångade. Men då har man ju ingen ursäkt för att inte deltaga i lördagsstädningen hemma.
Hur det nu än är så blev Nikonisten besviken, inte ett ända napp på minneskortet. Ingen pilkfiskare syntes på hela Universitetsisen. Alla kan ju int ha drunknat. Besviken och ganska svettig traskade Nikonisten hem tillbaka och började avbunkra.
Vetmaskinen visste via FB sedan informera, att tävlingen har inhiberats. Funderade redan på att klaga till JO eller ETYK, men läste vidare.
Orsaken till att tävlingen inhiberats var att temperaturen hade överskridigt köldgränsen rejält. Nikonisten kollade alla mätare + twitter + fb + kollade med grannen, meteorologiska institutet, NASA, KGB och ett par dejtsajter. Naturligtvis! Alla avlästa, estimerade, kalibrerade, datoriserade, mätare visade på minusgrader mellan 11 och 15! Köldgräns?
Köldgränsen var -5 C. Det kunde ju inte ha blivit fastslaget av pilkfiskarna! Never! Kanske det berodde på ynkliga domare eller dåligt klädd publik. Hmm Närpes Skolmusikkår och drillflickorna marscherar ju på Vappen och på Vappen kan det väl vara - 5 C. Söjsleis.
Avslutningsvis: hört på föräldraträff
på Chydenius folkskola:
- Er man är väldigt tyst av sej.
- Jåå, men ni sko höör tå han itär
Lux Vasa - Lyx Vasa
Alltid i mellanåt tappar inte Nikonisten varken hopp eller humör. Lördagsförmiddagen sveptes av en konstig dimma, som, troligtvis var en tavelsvamp från Chydenius folkskola, suddade bort molnen och lät Ljuset återkomma till Vasa. "Per Tenebras ad Lucem" as they say. Herrlian tiid vi lever i!
Lite sysslor måste fixas men sen ut i naturen mot Ljuset.
Dessa, ännu ganska låga, strålar fick skulderna att tappa den sista siffran. Kändes som om att det goda trots allt har vunnit och luften innehöll extra mycket syre, skorna kändes ännu bekvämare och jag är helt säker på att bilen skulle ha varit bränslesnålare och att det skulle ha varit ovanligt bra musik på radion.
Träden kändes som palmer på Costa va de Vill.
Havet började smått öppna sej för båtarna, med eller utan skatt
Snart fylls bryggorna men glada elever och studerande som firar våren och sommarlovet
Till och med direktör Levon tar sej ut ur kontoret för att njuta av de första riktiga soltrålarna
Solstrålarna speglas över isarna, solen skiner över honda och goda. Korven har mera kött än mjöl och det finns mindre myggår på missåmare.
Nämen ta he nu na liiti iisit! Faktiskt visar Nikonistenkalendern, att det är fortfarande j a n u a r i , vi har ju inte firat nationella Nikonistendagen ännu! Påskbrasåna e int bränd. Än så är det långt till vår... Men att glädjas över ljuset är ju ändå ännu tillåtet. Till och med om he far na liiti överiksi. Nå den som hinner först kommentera får en Nikonisten kalender för att lättare kunna hålla reda på årstiderna.
Avslutningsvis, då jag tangerade skolgången i Chydenius, kom jag att tänka på visdomsord:
"Vår poitsi var noo överlägset bäst åv all som stanna på klasse!"
Från tropiken till sibiriska fält
Alltid i mellanåt känns det nog som man kunde fly och flytta. Ena dagen ösregnar det, nästa dag blåser det, så man inte vill hållas på benen, följande beskjuts man med isiga taggar från alla håll från Sibirien.
När ska det bli någon ordning på årstiderna? Eftersom Nikonisten är lika envis som Hin Hårige, blev det trots allt en 7 kilometrare efter jobbet. Blåsten o halkan var envist kvar, men nu fick man pluspoäng i form av snöstorm.
Inga blinkande voffsingar i dag, det var ju rena rama hundvädret. En svart figur joggade förbi mej i beckmörkret, men vet ännu inte på vilken sida och vart figuren försvann...
Nå efter tillräckligt många tider och lite halkningsträning hittade Nikonisten ändå hem. Skönt - eller?
Attans dörrlås med sina koder, går ju inte att knappa in med handskar på! Men vaddå röd lampa! Koden på nytt - rött ljus! Efter att jag laddat ur med ett kvarts kilo svordomar som icke äro publicerbara andades jag djupt.
Ta det iisigt. En knapp i taget * * * * => Rött Ljus! Just när Nikonisten blängde på den där anordningen som man borstar skorna med, kom en granne och Nikonisten var räddad för stunden. Jäääävla %¤#%¤&#%% dörrlås!
Väl i hemmets varma tambur tändes en OppfinnarJockeGlödLampa. En lärdom, som kommer till nytta. Försök nu då du betalar lunchen i morgon att inte använda ytterdörrens kod utan betalkortskoden. He funka ju inte andra vägen heller.
Men tillbaka till den gamla goda tiden i fjol, då man kunde njuta av härligt vinterväder ... mmm
Så vill vi ha det. Men man får ju inte alltid som man vill. Kom att tänka på min pappas användbara ord:
"He er int naa stsillna, vann man har he uuslit!"
Vädervärdigt...
Alltid i mellanåt hålls Nikonisten på rokå humöör i dagatale.
Men hjälps ju int ti knara. Tog nog fram isbuggarna + stavar o fullgjorde en livsfarlig 7 km. Borde kanske ha haft flytväst, eftersom jag vintersimmar lika bra som en hotång.
Nu med dubbla slaasen-led-belysningar, reflexväst, pannlampa ... Är inte säker på om det var lika halt som i går, men blåsten for i väg med mjällen - trots haltipipon.
I mellanåt blåste det så mycket att man fick bromsa med stavarna i gatkorsningarna.
Men i dag mötte Nikonisten inte så många oreflexade typer. I dag var det tydligen 'rasta-din-lysande-vän-dagen'. Nikonisten mötte flere rastpar. En del av de fyrbenta hade mera julbelysning än det fanns i Nikonistens julgran. Sen mötte man ju ett par sån där migränframkallande panacodhundar. Tror de syntes ända till Seinäjoki och kunde vara riskabla för flygtrafiken i värsta fall.
Men Nikonisten klarade sej också denna gång hem till sundet. Undrar om det skulle vara enklare att skippa glassen än att försöka bränna kalorierna?
I fjol va he bäter! Åtminstone vädret - eller ???
Avslutningsvis (skall nog snart sluta med ordspråken också) försök till tvgåspråkig dualordspråk:
"För mycket och för liten skämmer allt"
"Oi, muistatko vielä sen verran"