Pizzan och kråkan.
Alltid i mellanåt återgår jag till den högkulturellaste fälthandboken jag någonsin läst,
"Fälthandbok för Kokkolaornitologer å aader som skådar oppåt" av Kurt B. Har du den inte är det bara ti googel.
"He finns trii sorts fågla: småfågla, sjöfågla, krååkå" / korsninga millan krååkå å småfågla kallas skvatertrasta" ,direkt citat från kapitel 2 i fälthandboken.
Kråkan är ju som bekant mycket klok och ännu mera envis. Dagens text o bild handlar, som du säkert redan har räknat ut, om pizza. Ja och en viss herr Kråkström. Men eftersom en bild ljuger mera än tusen ord skrider vi till verket:
Havet suger och Kråkström e sugen på pizza, Frutti di Mare (utan Mare). Elegant med pizzaleverans.
Knepigt att komma åt pizzan - far jag kan inte få upp min pizzalåda.
Men det måste finnas nåt knep.
Alldeles tillräckligt knepigt att försöka vika upp locket. Än vred han hit ...
Så åt andra hållet, å än vred han dit...
Och så är saken biff. Trägen vinner.
"Och nu är den lilla visan, simsala bim bom basala dusala dej, slut". (minns du den barnvisan? Jag är helt övertygad om att den är förbjuden i Finland nu för tiden).
"Bättre en fågel i handen än sex i skogen!"
Ett sånt väder!
Alltid i mellanåt, är det bara bäst att sitta inne och kolla fotoalbum. I synnerhet då sportlovsvädret mera påminner om höstruskigt än februarivinter. Men å andra sidan passar väl regnvattnet bättre åt horoskopfiskarna än smällkallvinter.
Mest sur är jag kanske på det att det är så skitigt o smutsigt, för kläderna skyddar ju nog för vätan. Men man blir ju inte glad av att traska i den där rapavällingen som dessutom gömmer lömska benbrottsfarliga istäcken.
Hundväder? Nå inte trivs hundarna i det här vädret, åtminstone inte de som vi har haft i vår familj.
Kommer i bland i håg den där urgamla ramsan i Min Skattkammare:
Ett sånt väder, sa Per Fläder!
Kryp i lä, sa Per Trä!
Jag måste gå, sa Per Grå!
Jag stannar här, sa Per Skär!
Vart, sa Per Svart?
Till en butik, sa Per Rik!
Vad ska jag ha, sa Per Bra?
Du ska ha lök, sa Per Gök!
Hur många då, sa Per Strå?
Tre..fyra, sa Per Lyra!
Inte fler, sa Per Mer?
Det räcker till, sa Per Sill!
Den har på något sätt fastnat på min hårdskiva #nåtsomfastnar. Lillbrorsan kan den också så någon gång mycket sällan nästan aldrig drar vi den som växelduett :)
Det enda som jag hittar i munterhetsvägen i detta väder är nog den här ramsan - så inte något att skryta med.
Så på med gumistöula och broddan och ut och hopp i vatåpöölan o sii glad uut. Pappa Rolf brukar säga:
"He e int naa stsillna vann man har he uuslit!"
Som på räls ...
Alltid i mellanåt får någon bild roliga kommentarer, oftast nog i singularform. Då jag publicerade detta foto skrev jag som bildtext:
Västra (lokal)tågstationen i Vasa. En del smileys dök upp.
Lokalt är ju detta, ingen av Pendolinorna skulle hitta hit eller härifrån.
Men inte är det nu så fasligt länge sedan byggnaden fick agera lite järnvägstågstation. Eller missade du det?
Fram med plånboken, biljetterna kunde man varken boka eller köpa på nätet.
Det gäller att vara uppmärksam, så man inte stiger på fel tåg, fast kunde också vara spännande att resa med lentävä kalakukko, kanske på väg till Kuopiott.
Härlig teknik, inte så värst mycket inställningar och uppdateringar men absolut användarvänligt gränssnitt. När man skulle åt andra hållet, annars skulle man ju hamna i vasklotvattnet förr eller senare, tog man kontrollpanelen och gick. Vart då? Jo man låste upp den och tog den under armen och gick till andra ändan av tåget. Det fanns alltid en andra ända i tåg förr. Sen kopplade man in den där och körde i väg. Kanske något för bilindustrin att fundera på. Pendolinorna behöver ju inte sådan teknik för de står ju oftast stilla.
Sen var det bara att tuffa i väg. Vistelse i styrhytten förbjuden. Samtal med föraren under körning förbjudet. Allt var förbjudet redan då i detta land.
Man får inte uppträda störande i tåget. Undvik högljutt samtal klockan 22 -7 :)
Som sagt järnvägstågstationen - vilket skulle envisas. (minns du årtalet?)
Hur som helst så känns nog denna lättähattu / rälsbuss jättemysigt sympatisk så här på bild.
The Reiså.
Alltid i mellanåt, trots att jag jobbat nötande däck och skattebetalarasfalt i många år, känner jag mig extra risig och trött när telefonen piper. I synnerhet på tidiga morgnar. (Om den pipar på eftermiddagen betyder det att jag ärvt några miljoner, vunnit på lotto eller så är det någon kvinnlig skönhet som vill stifta bekantskap med mej - tänk vad tekniken vet exakt vad jag behöver!). Men tillbaka till Morgenstimmung!
Men när man väl kommit sig i väg och i synnerhet den tidpunkten solen visar sig, blir jag bättre till mods och trevligare att umgås med.
Lite sol o blåhimmel piggar upp vilken rishög som helst. Till och med fortkörningsböterna känns mindre onödiga i solskenet.
I mitt tidigare liv, då jag var nikotinist blev det s.k. mallupauser med jämna mellanrum. Nu är det antingen ryggen eller blåsan som bestämmer pausintervallet. Nu är jag då som bekant nikonist. Nära ett pausställe vilade sig detta äkta par väntande på våren. Hoppas deras fixare/sminkare dyker upp innan sjösättningen.
Det var nog verkligt blåvitt väder vid Kristallsjönspausen. Svårt att hitta en fotovinkel där inga pilkare syntes, jag kunde inte räkna dem alla.
Denna gång styrde navigatorn mej till Åbo, du vet Åbo har också varit Finlands huvudstad. Jag kommer bara aldrig i håg om den var huvudstad före eller efter Vasa, måste ta och kolla det någon gång. Men Åbo är trevligt och aftonljuset var skönt.
På hemvägen träffade jag dessa glada trumslagare. Jag kom att tänka på Povel Ramels låt, där kommer Proffe, min lilla trumslagarvän...
Körde runt i rondellen och beundrade tills jag hittade en bra fotovinkel, kanske 8 varv?
De två trumslagarne.
Innan följande kaffepaus (med stor kanelbulle) fick jag beundra lite grönis, häftigt vackert.
Jag brukar ofta tänka, bara jag orkar ända hit är allt ok. Då är det bara resten kvar.
Kurre hade öppnat sin valkampanj, lovade på heder och samvete, att snart blir det vår. Får min röst.
Kom att tänka på en urgammal Kokkolaordspråk:
"Va dser he åm man praatar skååne bara he komber fråån järtta"
Åbo - alltid värd utrymme på minneskortet
Alltid i mellanåt är det trevligt att göra en visit till Åbo.
Jag har alltid gillat Åbo mest bland de lite större städerna.
Vacker vy genom hotellfönstret.
En mera ovanlig fotovinkel.