Ring ut Trettondaan ...
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på varför almanackan sparar på röda dagar mellan Trettondan å påsk. Måste ha något att göra med såte eller ngt. Nå Maria har sin bebådelsedag där i mellan och så finns där ju Nikonistdagen.
Trettondagen till ära laddar jag upp en bild som kunde symbolisera de tre vise männen. Men bara symbolisera. Det är sällan man hittar tre vise män på samma ställe nuförtiden, tror Nikonisten.
Trettondagen fick Nikonisten besöka 'hövåstan' och träffa mamma Doris. Det är bara så, att det hör till att köra via Kyrkbacken, för att kolla The Kyrkan. Denna gång präktig i 'morgonljus'.
Som tur hade långhelgen med sej uteväder. Dessutom märker man helt tydligt att dagarna har blivit längre. När ska de månne hitta på en 'njuta-av-grannväder' -skatt?
Ljus.
Alltid i mellanåt orkar man bara inte. Eller är det bara ett bättre ord för 'ja iiss int!' ?
I åratal har Nikonisten stått med Nikonerna på Fiskarstranden. I Midvinternatt. I Gårrblåst! I Öregn! I Isregn. I Vatåpotte.
Men i år blidde det icke. Beslöt att njuta av hemmavärmen å tänkte inte fota alls. Tittade ut genom fönstret. Såg mörkret, ljuset, skuggorna och färgerna. Så lite blev det nog ändå fotat Men bara lite å bara från vardagsrumsfönstret.
Egentligen räckte detta bra till som nyårsfyrverkeri. Bra för ögat - bra för örat.
Men klart he! Har man fastnat i fotandet blev det ju ändå så många ryckningar i avtryckarfingret att det måste bli några.
För att efteråt uppskatta tystnaden och vara glad för att man varken köpte raketer eller måste avfyra dem. Bara att stänga fönstret, det hann inte ens bli kallt.
Nog är det ju grannt med sprakande ljus, men nog e he bäst me 'vanligt' ljus.
Punkt.
Tallinn i mörkret
Alltid i mellanåt är det spännande med kontraster. I Tallinn fanns det hur mycket som helst. Här kommer några aftonbilder för jämförelse.
Vandringen
Alltid i mellanåt löns det att ta en stadsvandring, en guidad sådan. Har egentligen inte förstått hur jag inte har tagit mej till Tallinn tidigare.
Från turistinfot ordnas det dagligen en stadsvandring, tar lite över 2 timmar och har man lite tur med vädret är det helt super.
Väljer man sen de där tre busslinjerna Hop On - Hop Off, ser man nog det mesta, men vintertid blir det inget vidare kvalitét på fotona - genom bussfönstren. Sommartid är det säkert toppen då taket rullas på övre våningen :)
En bildbomb från turen - börjar inte kommentera så myki.
Trevligt med skridskobana mitt i stan. Kanske något för Vasa?
Kyrkor tyckte jag mej se i varje kvarter.
Minnesmärket är ju betydligt finare när det är upplyst kvällstid.
Otroligt vacker kyrka, men som i många andra var det inte tillåtet att fotografera inne
Parlamentet.
Kan inte förstå hur jag kunde missa Fotomuuseum ...
Det blir nog att bli en ny resa till Tallinn, undrar vilken som är bättre årstid, våren eller hösten?
Tallinn - julmarknaden.
Alltid i mellanåt passar det bra med lite julmarknad. Visselunda var Nikonisten redan på både Vasa julöppning och Stundars. Men ville kolla mera, i synnerhet efter julmarknaderna i Tyskland och Frankrike i fjol.
Imponerande omgivning och präktig gran
Mycket för magen. Glögg, våfflor, olika korvar, både långa och tjocka, blåbärssoppa och förståss en massa godis.
Granprydnader i alla former, material och färger.
Olga Gorrbigova sålde kött och korv så det rykte. När språkgränsen kom emot knackade hon in summan på kalkylatorn och visade - enkelt. Nikonisten föredrog dock de grillade korvarna.
Man skall inte behöva frysa på julmarknaden.
Nikonisten ger nog bra betyg för julmarknaden. Dessutom är ju Tallinn så nära till hands.
Några minnebild från Tallinn
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten utanför all gränssan. Dels för lite ombyte o dels för vet int varför.
Denna gång blev de Tanskan linna eller Tallinn. En fantastisk fin Hansastad, bre service och härliga människor.
Hotelli Viru. Byggd av finländare. Överste våningen (23) fungerade som KGB spionrum. Vissa rum var försedda med kameror och mikrofoner. Men bara vissa. Pavlov, alltså Paavo, berättade om Viru hotelli på ett väldigt speciellt sätt, rekommenderas för tiolappen.
Oli telefooni numerovalinnalla ja sitten telefooni erilainen, nostaa luuri ja vastaa KGB päämaja. Helppo juttu"
Liknar ganska mycket gamla Adler maskin, men vågar inte skriva det.
Fina prenikor som det bör.
Här faximil, nekrolog över LeonId ...
... och av efterföljaren. Exakt samma text. Gav inte mycket spelrum för redaktören. Nå well, ingen läste ju nekrofilerna, för alla visste ju på förhand vad det skulle stå...
Nå här finns ingenting...
Tallrikarna var försedda med mikrofoner...
Ganska utvecklade objektiv på spionkamerona gav information.
Att kunna flera språk var ofta ett hinder att bli anställd på Viru Hotel. Ofta kördes med portmonné -fällan. Om man hittade en sådan skulle den genast föras till hotelldirektören, den fick inte öppnas.
Nå den som inte kunde motstå frestelsen öppnade och fick på sig en röd färg som inte gick att tvätta bort. Bara att infinna sig hos hotellchefen.
På den tiden jobbade ca 1000 personer på hotellet med 200 gäster.
I dagens datum är det lika många gäster, men personalen är ca 260. Tiden lider och utvecklingen med den.
Tallin har blivit ett väldigt populärt turistobjekt, nära dig. Människorna är trevliga och maten är god.
Självständighetsdagen
Alltid i mellanåt firar Nikonisten Finlands självständighet, eller egentligen varje år. Ofta den 6 december och i diverse väderlek. Men traditionsenligt skall det vara. Morgonen börjar med linsputsning.
Dagen brukar börja med besök till gravgården där kransarna nedlägges vid hjältegravarna. Stämningen höjs i hjärtat.
Sedan ett varv till Brånx för att ladda bilderna, ladda in lite mat och helst byta om till kavaj, och ratta till stadshuset.
Festligt värre. Närmast kameran Kari Uusikylä, professor emeritus, som höll festtalet.
Kuula -institutets balettelever bjöd på 'Längtan'. Under festen delades ut flere priser, kolla Vasabladet.
Traditionsenligt sjöngs Vårt Land, innan scoutflickorna gick ut med flaggorna.
Sen bara en snabbsväng hem och dra på långkalsongerna och varmare kläder, för nästa mål är Vasa torg.
Studerande framtidsfinländare i fackeltåg. I år brann facklorna verkligen fint. Ofta förstör snålblåsten eller regnet.
Wasa Sångargille och Pohjan Miehet har i åratal sjungit vid frihetsstatyn på självständighetsdagen.
Stämningen kan inte bli mycket bättre.
Hur då menas 'firar' - ett fjäskande hela dagen verkar det som. Exakt men det är det sättet Nikonisten gillar. Känns som 'på riktigt' då man 'medverkar'.
Kanske det kommer en dag då Nikonisten bara latar sej i soffan . men det är nog en tid till det ännu.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Jultorget i Brånx.
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten med sina enögda vänner till evenemang nära dig.
Denna gång närmare än man kan tro, till det fin torget på Brändö.
Danny Kaye invigde ju fontänen Havsvinden 10.6.1975, men Nikonisten är inte så säker på att läsarna känner till Danny Kaye?
Brändös borgmästare, Heimo Hokkanen önskade alla välkomna och utlyste julfriden över Brändö tillsammans med ängeln Kirsi Ikäheimonen från Vasa Settlementförening.
Jultorgsevenemanget var helt superlyckat i år, det var mycket folk och många sjöng med i allsången med Tiina Tanner och Valtteri Tuomisto.
Tomtarna från PUS (Palosaaren Urheiluseura) och Tomtarnas julnatt.
... lyssna, speja, trippa fram på tårna, fram på tårna.
Evenemang som inte har grillkorv och ponnyridning borde nästan förbjudas
De tre stora metropolerna Brändö, London och Paris. Men bara Brändö är självständigt.
Lopptorg och bakverk.
Toom Blom sålde julfisk så fjällen flög ... Fiskförsäljningen uppskattades av Brändöborna.
Henrietta njuter av ponnyridningen.
De som ville och vågade blev fotade tillsammans men jultomten, önskelistorna fick man leverera muntligt.
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Naturpynt
Alltid i mellanåt blickar Nikonisten ut över närområdet. Oftast bara för att kolla att allt är i ordning.
Många gånger resulterar synen i att Nikonisten rattar på kameran för att fånga ögonblicket eller situationen.
Morgonen eller förmiddagen lördag 3 december var väl inte så märkvärdig, men skenet var helt fantastiskt.
Örnen ville göra sig påmind inför slottsbalen, betonar ordet påmind.
Havet ville förmedla sitt budskap om att isen inte alltid bär så mycket som man önskar.
Solen gav sitt löfte om en ljusnande framtid. Hoppas myggorna glöms bort nästa år...
Vintern rasar ...
Alltid i mellanåt, då naturen har lite fel på kalendern, måste Nikonisten ta till egna bilder för att komma i passande fiiling. Nu är det ju lite som snart kanske juletider och då borde det helst inte slaska så myki.
För minuten ser det lite bättre ut än för någon dag sen. Men gårröödit med slask och smuts och eländigt mörker. Men för bara ett tag sedan såg det för en kort tid mycket juligare eller vintrigare ut. Åtminstone här vid sundet i Brånx.
Lite så här vill vi ju nog ha det. Snart svänger och vrider klotet sig och vi börjar vandringen mot ljusare tider - inte en sekund för tidigt.
Men klarar man november klarar man allt!