Eero Raittinen erövrade på Ritz
Alltid i mellanåt faller Nikonistens tankar tillbaka till små oaser. En oas heter Eero & Jussi, med eller utan Boys. Allt från slipstämmorna i Banjo Boy till 'Mennyt aika ei koskaan enää palaa' och därifrån vidare. Jussi är väl världsmästare på att förfinska rocklåtar. Eero är världsberömd med Holvikirkko (Mälarö kyrka). Men det här är för länge sedan.
Eero hamnade mera in på jazz och progressivt. Efter ett 'förband' med bl.a. Jukka Tolonen kom Eero till Tasavallan Presidentti efter armén och noterade att nu var bandets själ sålt till den progressiva världen.
Det är ju liksom uppåt och neråt i artistbranschen - dessutom i ett litet land. Men sin plats erövrade Eero nog - stadigt.
Denna fredagskväll erövrade han nog alla hjärtan i Ritz salongen. Det gjorde han redan i öppningshälsningen 'Tjenare"! Sen bara rullade allt på. Eeron elpee innehade en central roll.
Nikonisten gillade konserten, den var inte krimskramsad på något sätt. Den var som Eero - äkta.
Eero Raittinen berättade också trevliga juttun från olika tidsepoker mellan låtarna.
Hustle Fuzz. (Juho Hurskainen, Jussi Reunamäki, Henri Jokinen, Seppo Kylänpää, Severi Koivusalo). Vår högt älskade VR såg till att saxofonisten fick medverka endast i andra halvlek. Tack.
Konserten arrangerades som en del av Halloween Blues. Huvudkonserten går av stapeln lördagen den 5.11. på Central. Mera om detta senare. Stay on the Channel.
Mera foton hittar du ju i WEBFOTOALBUMET
en Ros utsprungen i Arboretum
Alltid i mellanåt har Nikonisten både rosor på kind och solsken i blick. Det finns flera varianter av dessa tillfällen. Att överräcka en ros ger ofta solsken i blick i kvadrat.
Mellan årstiderna har Nikonisten ofta fotoärende till arboretum i Vasa. Där finns ju den fina rosenträdgården. I mellanåt blir det bara att beundra de vackra blommorna. Men ofta blir det att fotodokumentera dessa.
Denna helg var så bra planerad att det bara kunde gå till skogs. Morgonens ädla plan var att vid arboretum ljusmåla de ädla rosorne - litet frostiga - mycket fräscha - och i härligt morgonmotljus med glittrande kristaller. Eftermiddagen var reserverad för paradisfärgade lönnblad mot glittrande blått hav.
Men det barkade alltså åt skogen. Solstrålarna förgyllde nog frukosten, men försvann sedan på alterneringsledighet innan Nikonisten hann få morgonmålet avslutat och frisyren fixad. Surt sa räven.
Så det blidde molniga rosor. Och inte en enda iskristall. Utan en enda motsolsstråle. Lite dåligt.
Eftermiddagssolen försvann till Skuleberget och påminde Nikonisten att det borde både bykas, dammsugas och dammtrorkas. Fy skam. Några rosor vill Nikonisten ändå förmedla till dem som gillar rosor.
Med bland söndagsmorgonens rosor finns naturligtvis Rosa 'Aspirin Rose'. Men först lite rödare.
Än finns det sega individer som vägrar ge upp!
I'll be back!
Vilken skön färg!
Ros med Tårar
Sköna blommor.
I väntan på solskensmorgon efter frostnatt ösnkar Nikonisten alla en trevlig vecka!
Rysande och hårresande konsert i stadshuset
Alltid i mellanåt kommer Nikonisten i håg hur man satt med kusinerna i mörkret på vinden och berättade spökhistorier för varandra. Det var något som facebook inte skulle kunna återgiva. Huuu - sen låg man under täcket och hörde alla våldnader rasslande röra sig i rummet - Huuu!
Samma känslor framkallades under Waasa Gothic - den kusliga konserten i Vasa stadshus. Tiina Hautala berättade att Vasa egentligen är en ganska spöklig stad, med ett mångfald av olika spöken och våldnader. Än träffade man på Herr Hedman i muséets olika våningar, än flammade svagt en skepnad vid herrgården vid Grönvik glasbruk. Men också många andra flämtande, flåsande samt nyfikna väsen följde med under konserten.
Vasa stadsorkester var nog i bästa Halloweenform. Nikonisten tror nog att det var flera som spelade än man kunde se. En del ljud och envisa gnisslande toner tydde nog helt klart på att orkestern hade förstärkning från andra sidan.
Men det störde inte alls dirigenten James Lowe, som absolut säkert hade genrepat med andeavdelningen. Det berättade också blicken i hans öga när det var dags för avsnitt ur sviten Psyko (Bernard Herrmann).
Tiina berättade om gastar och spöken som om de vore hennes dagliga kaffesällskap och kamrater - vem vet hur det ligger till?
Tiina Hautala med den hemlighetsfulla boken.
James Lowe och Vasa stadsorkester med osynlig förstärkning.
Trots att alla i orkestern satt orörda hördes vissa konstiga ljud från instrumenten.
Historier följdes efter nya, mera läskiga och kusliga. Var vågar man mera röra sig i vår stad.
Publiken bestod av folk nära och fjärran - synliga och mindre synliga.
Men villken gastkramande härlig idé och vilken fin upplevelse - synnerligen annorlunda.
Nikonisten stannade bilen ett par gånger på hemvägen för att kolla konstiga rasslande ljud från baksätet och hoppas på att det skulle vara den obefintliga kardanknuten som för ljud.
Funderar ännu på vissa bilder på minneskortet, som har kommit dit helt obemärkt och har inget minne ava att ha knäppt dem.
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Konstnikonisten strikes again!
Alltid i mellanåt kan Nikonisten bli konstokig och besöka flere utställningar. Senast Nikonisten besökte Tikanojas konsthem var det nog ryska mästare som gjorde intryck och avtryck.
Denna gång var det Jugend som styrde. Om man borde ha barnen med på Kuntsis Jukka Mäkelä -utställning för att lösa upp knutar så här skulle det vara mera nyttigt att ha mamma eller mommo med. Sen skulle det också vara nyttigt med an amerikatrunk innehållande mommos högt älskade skatter. Nu blev det dock att först besöka utställningen och sen gräva i amerikatrunken.
Böljande, symmetriska svanhalsar tänkte Nikonisten på ganska snabbt. Men också kraftfullt och symboliskt. Tur att det är ännu är gratis och skattefritt att tolka.
Entrén till Jugendutställningen kändes bekväm och redan där kändes färgerna ganska höstjugendska.
Sampo försvaras med alla krafter, detalj.
Jugenddukning. Kraftigt på flera sätt.
Bekanta figurer. Dessa fins ju i Tampere domkyrka längs väggarna. Imponerande och berättande verk av Hugo Simberg. Helheten måste naturligtvis ses på plats, men att få se dem så nära öppnade nog många knutar.
Inredning i Juugendstil. Notera den härliga vasen på bordet och Kalle Anka -barnkläderna. Dock bara festkläder.
Mönstret berttar ju en hel del om epoken. Men vackert är det ju nog.
Hugo Simberg - Halla (1895). Hugo skrev till sin bror:
"Se esittää hallaa, joka rauhallisena kirkkaana syyspäivän iltapäivän auringonlaskun aikaan levittäytyy seudun ylle. Sitä esittää ihmisolento, joka on hyvin tyylitelty, jolla on aivan valkoinen ihonväri ja joka on tehty ihonvärisin ääriviivoin. Se istuu ruiskuhilaan päällä ja puhaltaa henkiverhonsa ja leikatun ruispellon ylle, jossa näkyy asiaankuuluvia kuhilaita. Horisontin muodostavat Ruoveden kukkulat, etummaisena havupuuta, mustanvihreää, sitten lehtipuuta, intensiivisen keltaista, syksyistä ja sitten viimein kukkiva kukkula. Olen koettanut saada aikaan kauniin värikokonaisuuden.
Ganska aktuellt just nu.
Nikonisten tror stenhårt på guiden Chatarina Fjällströms råd och tips. Gör en Jugendhörna hemma eller fast bara stilleben (nå Nikonisten tänker inte göra det). Men, sök Jugend i Vasa. Börja fast med Kipinä och Kurtenia. Eller som sagt gräv i mommos lådor.
Nästa Nikonisten -story kommer troligen från Vasas jugendkyrka i Brånx. Då målas musikaliska toner och röster till stilla bilder, som ivrigt försöker återspegla konserten.
Konstbiten.
Alltid i mellanåt är det biten som gäller för Nikonisten. Om det då inte är korvbiten, kan det vara myggbiten eller så till och med konstbiten. Så efter Nikonisten Naturell blir det då Nikonisten Kulturell.
Till allra först kan Nikonisten konstatera, att i mellanåt öppnar inte ett konstverk budskapet på ett ögonblick. Guidade turer brukar vara bra, men Nikonisten håsar så myki att tålamodet inte riktigt räcker till. En del gånger är det bara bäst att strunta i allt och tolka målningen, skulpturen, tavlan som man för ögonblicket tycker. Om man inte hittar grillkorven kan man söka efter glassportionen eller fast godissuget. Hittas inte de heller, sök efter farfars halmhatt.
Nikonisten gjorde tvenne konstvandringar helgdagen till ära, den tredje blev mycket kort. Den första vandringen gick i Jugendstil på Tikanoja, den andra på Kuntsi. Jugend kan kännas mera jordnära vid första intrycket. En vas ser ju ut som en vas. Mera om detta senare. Kuntsi kan kännas mera utmanande. Nikonisten har dock traskat där mera och mera.
Denna höstsöndag, då havet hade försvunnit, bekantade sig Nikonisten med Jukka Mäkeläs verk. Men denna gång blev Nikonisten guidad, helt privat dessutom, av inspirationsfyllda, sakkunniga och trevliga Chatarina Fjällström.
Nikonisten känner inte Jukka Mäkelä sedan tidigare. Men vissa saker fastnade både på hjärnhinnan och minneskortet. Jättestora ytor, brutna jordnära terrafärger. Lite som Nikonistens vinyltapeter i köket från 1973. Bekant.
Hemmagjorda kålkkåstora kolkritor frän äppelträdskvistar. Stora målningar som görs på golvet och målas med färg ur blomvattningskannor.
Nu skall inte Nikonisten försöka låta sakkunnig utan traska ett varv i Jukka Mäkeläs värld.
Här låter Nikonsten känslorna och fantsin skriva ett namn på konstverket - utan att kolla vad det heter på riktigt.
Känsligheten och kraften finns nog starkt i alla verk.
De hungriga fågelungarnas tungors färg har ju ett starkt budskap - utan språk - utan text. Men ett budskap. Rött blev Nikonistfavorit för en stund.
Här gäller struktur och figur. Hittar man Skumppaflaskkorkens metalldel, den som man kan vrida till olika saker, kan man ha hittat rätt. Även själva korken återfanns, om man bara sökte en stund. Detta var en av de många smällknutar, som Chatarina Fjällström hjälpte Nikonisten att öppna.
DNA, virus, kemiska juttuna, clostebol, släktträd - låt fantasin skena i väg. Nikonistens ögon gnistrade för 70 tals färgerna. De där ränderna i bakgrunden vittnade nog om någon speciell teknik vid skapandet.
Jippiii. Enda fotot som fick hjälp av höstdagsljuset. Kunde vara screeshot av utomjordiska varelser, som kartlagt olika delar av jorden. Men så är det inte. Men färgerna fick fantasin att skena i väg. Enda målningen med så stark blånyans.
Jukka Mäkelä använder inte bara färgerna från naturen, utan också formerna. Men som sagt kan han också ty sig till skumppaflaskens kork, eller den där metalldelen. Eller något annat han ser i vardagen.
Helt överens med Chatarina är Nikonisten om en speciell sak. Det är inte svårt med abstrakt konst. Öppna lite dina skygglappar. Eller ta med barnen eller barnbarnen och låt dem öppna budskapen för dej.
Tillbaka till lugnare färger och motiv. Tillbaka till köket. Verket hör till keittiösarja. Kunde också vara from Rom i tiderna. Det tog en stund innan Nikonisten kunde hitta kopplingen till köket. Men så kom det. Värmebatteriet på Hakalaxgatan 67 i Kokkola!
Tack till Chatarina Fjällström för guidningen!
Vasa stenrikt på några dagar
Alltid i mellanåt fixar naturen program för Nikonisten. Nu var det lågvattnet som lockade.
Men inget nytt under molnen, lågvatten har ju alltid funnits och just nu är det ju lågsäsong, lågkonjuktur, låglama, låga löneförhöjningar och i vissa cirklar mycket låg intelligensnivå. Men det finns också positivt, man kan bra använda lågskor. Men fortsätter det länge så här kommer att inverka på både grodornas och sjöfåglarnas simkunnighet. Men å andra sidan blir ju sjövägen till Umeå mycket kortare.
Beckholmen växer snabbt. Snart kan vi bygga ett våningshus här.
Havsklipporna på Beckholmen når inte längre till havet.
Grafiska bevis på lågvattenståndet.
Här kunde man passa på och röja bort lite skräp från förra årtusendet.
Här kunde man bygga gyttjebadsinrättning under projektnamnet "Med änder och allt!"
Båtskjulsgrund?
Med modell längre Kontio kunde man testa gå till rantareviiri - eller springa kålkkåfort.
Här brukar det annars heller inte finnas så mycket vatten, men ...
... kanske man kunde göra något åt saken. Grodorna som bor här är inte simkunniga över huvudtaget. Det är till och med för lite vatten för myggäggen. Tror knappast Moder Natur skulle tycka illa om lite hjälp.
Höstrött(gultorange).
Alltid i mellanåt får Nikonisten för sej att traska ut o fota nå speciellt. Å lika ofta är det speciella inte där just då. Denna gång hade Nikonisten fått för sej att fylla ett album med höströda nyanser. Du vet såna som e så röda att he bara sprakar.
Men icke, sa Mäster Skräddare. Det röda är väl inte tillåtet i höst. Bara gult, så där lite brunt och en prilla orange. Nästan lika bra att fota svartvitt.
Men eftersom Nikonisten absolut måste vädras i alla ändor efter ett par veckors kropsviruströtthet kör vi en gulhetspromenad i en stad nära dej.
Gulaktigheter hittades i riklig mängd på Kyrkoesplanaden. Det enda rödaktiga var en parkerad bil. Och svar: NEJ! Nikonisten hoppade inte i lövhögen - noup.
Trefaldighetskyrkan bjöd på lite rött, men det var inte höstrött.
S:t Nikolaos ha lite mera spräkäfärg på gårdsbladen. Om solen skulle tittat fram mera än de tre sekunderna vid fängelsestranden, kunde löven ha varit mera färggranna. Men kanske nästa år?
På hemvägen noterade Nikonisten att det gula lapptäcket egentligen är ganska grannt.
Även överblivna muttrar och skruvar från banprojektet har klätt sej i höstliga färger.
Projektet ser ut att skrida framåt i god takt.
Intesiva är färgerna i alla fall.
Vid hemsoporna låg ett lönnblad, herr Löfven, och molnbadade majestätiskt. Det är den där vårtröttheten som ligger på.
Kaskö: 'stulna fiskar på marknaden'
Alltid i mellanåt träffar Nikonisten filurer som är nästan lika stora i käften som sej själv. Inte ofta! På frågan varifrån fiskarna kommer blev svaret att de är stulna från Sundomhavet. Just söjs. Fiskarna såg ut att inte må så bra.
Nå allt e möjligt då fiskaren Tom Blom å ambassadören Raymond Wesander är i närheten av varandra. Tom lärde ut hur man filerar abborrar. Sen stektes de i smör och när publiken hade gått smaskade de i sig filéerna. Söjsleis.
Alltid lika populärt då dessa två huserar med show.
Tom säljer fisk så fjällen ryker och Raymond ljuger i hop fiskarberättelser. The Dynamic Duo.
Precis äkta perfekt höstmarknadsväder.
På denna strömmingsmarknad fanns det också strömming.
Här laddas ämbare med firrar som blir härliga strömmingsflundror på någon lyckligs tallrik.
Höstfärger på höstmarknad, åländska äpplen gick bra åt.
De där smörstekta muikkorna nere till vänster är säkert någon ny specialitet.
Nikonisten undrar varför 'ihmeliima' skylten är fästad med jesustejp?
Matpaus i kommersen.
Tom Blom lär ut teknik.
Raymond testar sin egen teknik.
... och hattarna på sned ...
Nikonisten bongade en Pik-Attjoo, men visste inte vad man sen skall göra. Telefonen gav inget råd?
Till och med limfabrikören tror på Nato.
En trevlig marknad som Nikonisten har missat ett antal år.
Foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Manifestation VCS - Mielenilmaisu VKS
Alltid i mellanåt, men allt för sällan, fylls Vasa torg med medborgare från hela gamla Vasa län. Nå visst drog president Niinistö också ganska mycket folk, samma gäller ju Mannerheim. Men normalt är det Konstens Natt och Vappenfirare som försöker fylla det alltför stora torget.
Men Nikonisten tänkte nu int babbla så mycket om torget, mera om det som finns på torget. Lördagen fyllde torget till brädderna av folk som inte går med på att vården försämras på Vasa Centralsjukhus. Nikonisten tänker inte gå närmare in p allt vad det skulle innebära, men ger sitt fulla stöd med helöppen bländare och fast en månads exponeringstid om det bara hjälper att vi får behålla vårt sjukhus. Och visst får vi det.
Förnuftet segrar nog denna gång. Det är ju val på kommande. Våra invalda jobbar så det ryker om dem i denna fråga.
Men Nikonisten släper en bildbomb från torget.
Historiskt mycket folk på torget.
Södra Vallgrunds jaktförening gav sitt mycket synliga stöd.
Stadsdirektör Tomas Häyry var nöjd med evenemanget och i synnerhet att se folk ställa upp för vår gemensamma sak.
Anna-Maja Henriksson var en av riksdagsledamötena som talade.
Många små grupper blir riktigt stort.
Torget fullbokat.
Grundlagsutskottets ordförande riksdagsledamot Annika Lapintie försökte ge hopp utan att lova någonting. Detta ännu på båda språken. Bredvid förändringsledare Göran Honga.
Busslaster från norr och söder färdades till Vasa för att delta i manifestationen.
Härligt med lite humor, även om det är galgsådan.
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Heimåt
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten hem via avvägar eller annars dåliga vägar. På väg hem från marknaden tänkte Nikonisten kolla hur det ser ut vid Storträsket, eftersom det fanns en sån skylt vid vägkanten.
Men till en början trodde nog Nikonisten att han har kört fel och hamnat till Rio de Storträsk.
Kanske Astrid (Navigatorn) har fått fnatt.
Men efter en kort naturstigstrask syntes träsket. Fin brygga med solstol o allt.
För övrigt också välutrustad pauspaikka. Ved, väderskydd och grillplats med bänkar o allt. Bredvid fanns en hel rad med roddbåtar. Man kunde också köpa fiskekort i 'automaten'. Ingen korvförsäljning.
Synnerligen vacker plats, denna måste testas med korv o kaffe vid tillfälle.
Längst borta syntes stora vita propellrar som firrade. Eftersom det inte fanns nå myggor i närheten, drog Nikonisten snabbt kvadratroten ur den matematiska formeln att just propellrarna blåser bort myggen :)
Hemfärden via Kaskö, som vanligt. En blick mot havet fångade en en ensam båt på minneskortet.
Hemma i Brånx väntade ett helt gäng med Pokémon jägare sökande efter Pik-Atttjooo. Men det är ju jakttider nu. Och höstsnuvetider också för den delen.
Höstens färgprakt. Äkta. Skön.