Taikavuori - Det magiska berget på Kuntsi
Alltid i mellanåt regnar det. Regnet började i morse kl 10 exakt då det skulle bli stavgångspromenad. Efter 10 km ösregnsvandring med helt fel skoval, känns fötterna som potatismos. Men haha - hade regnkläder, så blev inte dyblöt.
Men då en regnig söndag? Dags för att ta sej till Kuntsi, muséet för modern konst. Utställningen Taikavuori - Det magiska berget finns att ses ända till 11 september. Utställningen är nog värd ett besök.
På Kuntsis hemsida kan man läsa:
"I Kuntsi museum för modern konst får vi ta del av Markku Hakuris (f.1946) och Jan Kenneth Weckmans (f.1946) samutställning Bergtagen. De har ställt ut tillsammans två gånger tidigare och nu visas deras verk i en avslutande trilogi. Grundtanken med utställningen är två konstnärers dialoger och utbyte av tankar om litteratur, bildkonst och globala förändringar."
Här kommer några foton från utställningen:
Weckman: Låg fullmånesmälta
Hakuri: Älven kröker sig
Hakuri: Resan i väskan
Hakuri: Det magiska berget
Hakuri: Frost
Hakuri: Den döde mannens berättelser
Som sagt mycket sevärd utställning! Kan besökas ända till 11 september.
Knivvasst äventyr bland vikingar och samurajer
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på muséum. Ofta som publik, men det är bara frågan om tid när Nikonisten själv blir utställningsföremål. Skinnlappen kring stortån berättar fakta: "Jenuin Kokkolabo på 2000 talet - vass men inte särskilt farlig"
Symboler för makt och välstånd -utställningen på Österbottens Muséum var nog en mycket positiv upplevelse - ja mera än så. Har nog kollat många utställningar, de flesta har varit mest konstinriktade den senaste tiden. Så beskedet om en helt annorlunda utställning kom helt välkommet. Det att antikhandlaren och experten Peter Mustonen själv guidade oss genom utställningen var ett stort plus, naturligtvis.
Peter Mustonen guidade den intimt effektiva publikskaran från vikingatids vapen till samurajernas pellejöns rustningar. Han berättade om föremlens ursprung, men gick gärna in på detaljer och historien bakom föremålen. Det gjorde han med beröm.
Utställningens bärande tema är vapen och harnesk som symboler för makt och välstånd. Utställningen presenterar vapnens och harneskens mångformighet och utvecklingshistoria från vikingatiden på 700-talet till barocktiden på 1600-talet, och utställningen består av mer än hundra föremål.
Fotoplock:
Man begravde ofta vapen och smycken med den avlidne. Så här kunde en vikingatidens grav se ut
Klädmodet är ingen ny uppfinning ens inom harniskerna. De utformades ofta apande efter kungligheternas klädsel. Dock med en fördröjelse på typ 10 år. Men å andra sidan fanns det varken facebook eller instagram. Men det kunde hända att en riddare med splitterny harnesk kunde håna en kollega, att 'du ligger ju 50 år efter i modet!'. Torde nog vara mera skrock än sanning, på den tiden var ju snittlivslängden inte så lång. Killen i denna harnesk kunde ha varit 170-180 cm lång, men det finns rustningar som har burits av riddare som var över 250 cm lång. De måste ha vägt en massa.
Svärdet var en symbol för ridderskapet och på Europas slagfält förblev det kavalleriets viktigaste sidovapen ända fram till 1800-talets första hälft. I och med eldvapen, nya krigsstrategier och större arméer gick den traditionella riddaren med sina svärd och sköldar småningom ur tiden.
Det var viktigt att så mycket som möjligt av rustningen var signerade, allt tillverkades av ett helt eget skrå, med mästare och lärlingar etc. Det var ju frågan om hantverk och uppskattat yrke
En sådan ringbrynja kunde i sej självt väga nästan 30 kg. Alltså ingen badstrandsklädsel precis och absolut inte att rekommendera som simdräkt. Men alla dessa hjälmar, utrustningar, svärd och lanser var balanserade med en otrolig precision.
Peters favoritföremål, en Armet hjälm, från 1470 - 1490. Denna hjälm var nog före sin tid. När man lyfter upp 'visiret' kan man öppna framdelen av hjälmen (för på/avklädning) som ett bogvisir. Den tidens high-tech! Hjälmarna var ofta beklädda på insidan av mjukt tyg för att dämpa svärdslagen. Men resonansen kunde vara otrolig, det bara skrällde i hela knoppen efter ett svärdslag. För att dämpa dessa använde man sej av bivax.
Rustningsmode. De flesta delarna var fästa vid varandra förutom ben/knädelen såm fästades med läderremmar kring benen
Bödelsvärd i mitten av bilden. Svärden användes ofta i våra trakter, bödelyxan var mera 'populär' annorstädes
Typisk harnesk från barockens tid. Svartmålad, också för att hindra att rosta. Kolla handskarna.
Peter förevisar en stridshammare. Den var tillverkad enkom för att tränga igenom både rustningar och ringbrynjor.
Efter rundan ställde publiken många frågor, verkar vara ett intressant ämne. Värde och pris baserar sig inte enbart på ålder, utan på många andra saker som kvlitet, sällsynthet och historia, tex vem har använt/ägt föremålet...
Man kunde sen kolla hur det känns att bära en ringbrynja. Kan beskriva att det är säker det mest smärtfulla sättet att avlägsna brösthår. På med ringbrynjan och 87 steg i trappor eller 50 jämfotahopp.
Skampålen däremot, skulle Nikonisten önska välkommen tillbaka, det skulle nog finnas tillräckligt jobb.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET , men rekommenderar ett live besök! (t ex den dagen då man borde tvätta fönster eller städa garaget!)
Österbottens muséums hemsida:
I samarbete med Vasa stads muséer har Peter Mustonen producerat och skrivit manuset till utställningen Symboler för makt och välstånd. Utställningen har tidigare visats i Pärnu samt i Kuressaare biskopsborg i Estland.
Pictures 2020 - ungdomsorkestern i Vasa stadshus
Alltid i mellanåt far Nikonisten på spännande och annorlunda konserter. Pictures 2020 var namnet på konserten och det var en samlad ungdomsorkester som bjöd på fina toner. De blivande musikerna var handplockade från Kuula-opisto, Wava-opisto, Musikinstitutet Legato, Kauniaisten musiikkiopisto, Keski-Pohjanmaan konservatorio, Musik- och kulturskolan Sandels.
Speciellt med denna konsert var att den var en blandning av inspirationer från bildkonst till musik och från musik till bildkonst. Den röda tråden var nog Modest Musorgskijs berömda verk "Tavlor på en utställning" (Viktor Hartmann). Han inspirerades av tavlorna och verket föddes. En del av tavlorna finns inte längre så några unga konstnärsbörjan tog sig an uppgiften att måla med inspiratioin från musiken. Så det var ju nog ganska spännande. Verket tar lyssnaren genom utställningen målning för målning.
En mycket fin konsert bjöds det på. Det är Anton Ylikallio som stått för produktionen. Dessutom berättade konstnärerna i pausen om sina verk.
Några foton från konserten och utställningen:
Konstnärerna berättade själva om sina målningar, på fotot Sirpa Seppelin.
Publiken fick göra en rundvandring under pausen och bekanta sig med målningarna
Det var en både vältränad och stor ungdomsorkester i Vasa stadshus
Nya bekantskaper föds på konserterna
Hannu Norjanen ledde ungdomsorkestern. Nikonisten gillade gårrmyki konserten.
Det finns några foton i WEBFOTOALBUMET!
Nostalgiska skolplanscher
Alltid i mellanåt minns Nikonisten skoltiden. Inte så mycket läxorna och andra tråkigheter, utan lärare, klasskompisar, själva skolan etc.
Nikonisten har så många årsringar, att ha upplevt folkskolan. Började skolvandringen i mitten av 60-talet i splitternya Chydenius folkskola på Anders Chydeniusgatan i Kokkola.
Den byggnaden har rivits och alla bustricks är preskriberade.
En del av oss kommer i håg doften av sprikopieringsmaskinen, den kan inte beskrivas i text. Det fanns varken internet eller wikipedia. Lärarna illustrerade undervisningen med olika tryckta planscher. Pedagogiskt sett mycket effektivt då man inte visste om nå bättre.
Österbottens muséum:
"Vinterutställningen i Österbottens museum presenterar närmare hundra gamla skolplanscher. Planscherna har använts som hjälpmedel i undervisningen vid Dövskolan i Borgå, och de hör till Dövas museums samling, som förvaras vid Arbetarmuseet Werstas i Tammerfors som också har producerat utställningen.
Skolplanscherna utgjorde i början av 1900-talet en stor del av folkskolornas undervisningsmaterial. En stor färggrann plansch var ett effektivt verktyg, eftersom det bara fanns få bilder i den tidens läroböcker. Större effekt fick man genom att man gjorde avtäckandet av planschen till ett spännande ögonblick på lektionen och att man upprepade saker vid samma plansch i flera omgångar.
Tillverkningen av planscher inleddes på 1800-talet i Tyskland och Frankrike. Man började trycka skolplanscher I Finland i början av 1900-talet. Motiven på planscherna täckte folkskolans undervisningsbehov från religion till idrott. Innehållet planerades av respekterade samtida forskare och undervisningssakkunniga tillsammans med konstnärer. Bara en del av konstnärerna signerade dock sitt arbete, och därför känner man inte till vem som var illustratör då det gäller största delen av planscherna."
Nedan några av planscherna:
Klassrummet kunde se ut så här. Observera planscherna uppe i bilden.
Måste vara från Söderfjärden
Columbus kommer till Amerika, för att köpa skinnhandskar av Kokkolabor.
New York, det var faktiskt spännande att se en bild på staden man bara hade hört om
Påminner om herbariumtiden, då alla elever måste samla in växter under sommarlovet. Det var den tidens kiky. Själv kommer jag bara i håg Prunus Padus och Brassica Campestris.
Alla minns väl Homarus Vulgaris?
Grodan Boll i knipa.
Nikonisten gillade utställningen. Inte bara för gamla minnen, men också för att utställningen var välplanerad och planscherna var utmärkta. Bara genom att kolla planscherna med religiöst motiv, kunde man lätt associera med respektive bibelberättelse. Så något har ändå fastnat.
Rekommenderar ett besök. Utställninen pågår till 29 mars 2020.
Mera planscher hittar du på UTSTÄLLNINGEN!
Muséet du kanske har missat?
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten sevärda saker. I mellanåt på flit å i mellanåt genom att köra vilse. Denna gång var det kuuklemaps som noterade det ypperliga MC muséet i Lahtis, Suomen Moottoripyörämuseo. Den leds av mångsysslaren Riku Routo, som har sålt sin själ åt motorcyklar redan som 4 åring!
Muséet finns i Lahtis, kuukle hjälper gärna! Vackert beläget, dessutom ordnar Riku där MC träffar och konserter. Uriah Heep hade en spelning där i fjol. På kommande Alcatraz den 4 juli! Restaurangen bjuder på häftiga burgare och en inredning som gjorts med spcialtillstånd.
Självaste Giacomo Agostini är fadder åt muséet och har kunnat bidraga till ett stöd till verksamheten på en kvarts miljon evrå.
Kolla fotot:
Under turen, notera att det gula muséikortet funka här, fick man se både klassiker och rariteter, lets go:
Harlay Davidsson och stjärnbanéret hade naturligtvis fått ganska mycket utrymme
Riku Routo bredvid utställningens verkliga raritet. En HD Ricu'O 1200 från 1935. Alltså HD gav tillstånd att ett tjugotal HD fick tillverkas i Japan, alltså en japansk HD !!! MC:n har en fantastisk historia, som måste höras live.
Vad vore en MC utställning utan klassiska Indian MC?
Matti Nykänens 'Paappa' har en egen plats i utställningen.
Från legend till legend. Muséet utvidgar som bäst med 264 m2. Denna del av utställningen kommer att heta 'The Spirit of Jarno'. De som tillräckligt gamla eller tillsäckligt galna i MC, vet vad det betyder.
Ävenså lite klassiker, Hondas CB 750 serie. Nikonisten körde faktiskt en dylik CB 750 C (den röda) i tiderna, inhandlad av Duell -bröderna Steffa å Tom.
Det finns också tillhörande rekvisita att beundra - hade du denna vinyl?
Service på gång.
Naturligtvis någon äkta britt finns att beundra.
Muséet har varit i gång i åtta år och utställningen byts ut årligen. Nikonisten rekommenderar ett besök och två burgare - eller tvärtom!
Ernesto Guevara, son till Che Guevara, har också besäkt muséet, han brinner för gamla motorcyklar, ordnar också häppenings. Du kan kolla på juugtuub.
America Chopper - gänget har också besökt muséet!
Du kan hitta mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Dracula och vampyrer i Vapriikki!!!
Alltid i mellanåt ger sej Nikonisten ut på skräckfyllda äventyr. Denna gång till Vapriikki, för att träffa Dracula, Vlad Dracula, vargar, vampyrer och onda härskare, samt fasansfulla straffmetoder - huuujeeeda!
Trots allt har vi ändå alltid fascinerats av skräckfilmer eller åtminstone har vi berättat skrämmande spökhistorier för varandra. Som liten kommer jag i håg att Hitchcocks kortfilmer visades som TV serie. Det du! Där satt man på vardasgrumsgolvet och tittade. Det skulle nog inte tillåtas i dag, tror jag.
Men till Dracula. Han föddes egentligen i en roman av Bram Stoker från 1897. Men det har gjorts många filmer om honom. Efter bettet smittades ju den bitna och förvandlades till vampyr.
Några foton från den utmärkta utställningen - håll i dej!
Redan vid ingången möter du självaste Dracula.
Och dylika mysiga filurer.
Det har gjorts många filmer om och med Dracula och ännu flera om olika vampyrer. Nikonistens absoluta favorit är
Roman Polanski's: Vampyrernas natt, (Originaltitel: The Fearless Vampire Killers, or Pardon Me, But Your Teeth Are in My Neck)
I de många filmerna såg inte Dracula ut på samma sätt, han 'formade' sej efter rollinnehavaren och inte tvärtom, som vi är vana vid.
Det gjordes också Vampire Survival Kits, men det finns inga bevis på att de har använts (eller så funkade de inte). Men de är i alla fall populära samlingsobjekt.
Utställningen visar också olika vädervärdigt fasansfulla straffmetoder. Att bli hängd eller halshuggen var paradiset jämfört mot de otroligt hemska metoderna. En av dem var när människor spetsades på spjut. Man smorde spjutet och förde in den via analen utan att skada viktiga organ cirka 50 cm. Därefter lyfte man upp spjutet lodrätt. Fångens kroppstyngd gjorde sedan jobbet. Det kunde ta flera dagar.
En av många Dracula - utställningen hade flera monitorer, där det visades nonstop olika Dracula filmer från tiderna. EN av de första torde vara 'Mysteriet Dracula', en amerikansk skräckfilm från 1931 i regi av Tod Browning med Bela Lugosi i huvudrollen som greve Dracula.
Det finns flere skräckinjagande foton i WEBFOTOALBUMET!
Oskar Schindler muséet i Krakow
Alltid i mellanåt kan man boka två äventyr med samma voucher, denna gång skedde det lite i misstag.
När jag köpte vouchern till saltgruvan, valde jag 'premium' alternativet. Mest för att då ingick lunch (papperspåse med macka o en flaska vatten). Men senare framkom det att premium betydde också inträde till Schindlers muséum. Det var omöjligt att få tag på biljetter dit! Så genast när vi kom till Krakow från saltgruvan blev det Schindlers.
Chauffören lämnade av oss vid muséet och sa att han hämtar upp oss efter ett par timmar. Så där då bara förbi en oändlig kö rakt in i muséet.
Oskar Schindler (1908 - 1974), en tysk industriman, som antas ha räddat livet på över 1.000 judar, som arbetade i hans fabrik. I fabriken tillverkades emaljprodukter och ammunition.
Filmen, Schindler's List redogör för hans liv som opportunist, från början endast motiverad av ekonomiska skäl, men senare med stor hängivenhet för att rädda livet på de judiska arbetarna.
Schindler växte upp i Zwittau i dåvarande Österrike-Ungern, och hade flera yrken innan han 1936 gick med i Abwehr, Nazitysklands underrättelsetjänst. Han gick med i Nazistpartiet 1939. I Abwehr arbetade han bland annat med att samla information om järnvägar, militära installationer och truppförflyttningar samt att rekrytera spioner i Tjeckoslovakien. Schindler samlade information åt Nazityskland och arbetade bland annat i Polen inför Tysklands invasion 1939. Han tog år 1939 över en emaljfabrik i Kraków, Polen, som när den gick som bäst hade 1 750 arbetare av vilka 1 000 var judar. Kontakterna inom Abwehr hjälpte Schindler att skydda sina judiska arbetare från deportation och avrättningar i nazisternas koncentrationsläger.
För sina insatser under kriget förklarades Schindler 1963 som 'Rättfärdig bland folken' av den israeliska regeringen. Han avled den 9 oktober 1974 i Hildesheim i dåvarande Västtyskland, och begravdes på den Katolska kyrkogården i Jerusalem, som enda medlem av nazistpartiet som hedrats på detta sätt. (källa: Wikipedia)
Var och en må betygsätta själv Schindlers livsverk, men hur som helst räddade han livet på många judar.
Inte svårt att inse vad muséet handlar om.
Barnvagn vid stationen.
Skylt på spårvagn, som för övrigt bar namnet 'Salvator' !!!
Den här mössan behöver ingen presentation!
Golvmode.
Saker från förhörsrum och fångceller.
Kan bara inte förstå flinet.
Schindlers.
Muséet var bra fixat och man gick genom det i flere våningar enkelriktat. Det var mycket folk, så det blev lite håsase. Själv tyckte jag, att det inte är så vettigt att boka två turer samma dag. Det är så billigt att bo i Krakow, så bättre att man tar sej en extra dag. Slatgruvans vandrande tog ut sitt både fysiskt och prykiskt, det är begränsat hur mycket information man orkar ta emot.
Dessutom är jag säker på att, om man hade haft en guide i muséet, skulle man nog ha fått ut mera av besöket.
Rekommenderas, men är absolut värt ett besök, även för den som inte är så historikst intresserade.
Marilyn Monroe - kvinnan bakom rollerna
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten till utställningar. Alltför sällan. Har lovat besöka de fina vi har för tillfället i Vasa under semestern.
Vapriikki i det gårrråddiga Tammerfors bjuder på en intressant utställning om en intressant kvinna, Marilyn Monroe. Nikonisten är säker på att 90% som kollar bloggen inte vet vem hon var. Beror inte på allmän okunskap utan mera på åldern.
Utställningen visar upp unika föremål och fint upplagd story kring Norma Jean Baker, hennes liv och karriär. Pågår ända till december, så om du bara hittar fram bland alla uppgrävda gator - besök Vapriikki.
Några plock:
Kolla också Vapriikki:
Kutna Hora - Sedlec - benigt värre
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten i äventyr som han måste bena ut. Ca 73,2 km från Prag stannar tåget vid Kutna Hora station och äventyret börjar.
En kort version om bakgrunden. Abboten från klostret Sedlic Heidenreich tog sej till Jerusalem och tog med sej hem en handfull jord från platsen där Jesus är begravd. Strödde ut jorden på ett område som blev en gravgård. Sen 'sålde' han gravplatser åt folk. 'Bli begravd bredvid Jesus' skulle det ha stått i en säljbroschyr från våra dagar.
Både pest och naturlig död fyllde gravplatsen, men efterfrågan var enorm. Så det togs belsut att gräva upp gravar. Benen förvarades i kyrkan.
En dag anställdes en person att reda upp i kyrkan och få ordning på benen. Det jobbade han med i 10 år. Han gjorde dem till konstverk.
Efter detta jobb fanns det inte mycket kvar av den mentala hälsan, han blev aldrig passlig mera. Men jag lovar att kyrkan är värd ett besök.
Ja -det är faktiskt äkta original ... 
Också läng gången finns det dödskallar. Notera att folk slänger mynt, skulle nog görbättre i kollekthåven.
Oberoende av allt, så tycker Nikonisten att det är konstverk - men är ju lite aaleis.
Men missa inte de andra kyrkorna i Kutna Hora, verkligt ståtliga, och de är verkligt stora.
Altarskåp med många fina detaljer.
Vi från kyrkogården över Kutna Hora.
Stenfontänen i Kutna Hora.
Återkommer ännu med ett par bilder från 'huvud'målet
Ingen präst ville ännu heller lyssna på Nikonistens synder, trots att jag satt i biktburen. Endast en vakt kom fram och tyckte jag kunde flytta på mej ...
Take care!
Hurriganes på Vapriikki
Alltid i mellanåt tar sej Hurri-fotografen Nikonisten till utställningar. Vapriikki i Tammerfors bjuder alltid på intressanta utställningar. En mycket lyckad är Hurriganes. Man fick genast i tamburen en nostalgisk varm känsla. Lite började det också rycka o knycka i senorna.
Back to basics.
Jess! Remus Ludwig -set med 26" bas och 15" resp 18" tomtoms. Int naa joutavaheitan.
Style Cisse Häkkinen.
Cisse var den som skrev 'fonetiskt' låttexterna åt Remu.
Noup - passar inte alls med en trummis i basistbestyr.
Den legendariska tigern var dock enda som var tvättäkta från Ludwig -setet.
Utställningen pågår till 19 mars 2017. Passa på att besöka den då du rör dej i närheten!
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Vi avslutar med en plock ur "Sanna o osanna lögner från Kokkolahållet" lämpigt med en 'Nysse' -juttu.
Imma: I hokan ända åv bosse ska ja stiig åv?
Uffe: He er int naa stsillna. Båå ändåna städer!