På äventyr i Vapriikki
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på konst iga paikkona. Denna gång i Tammerfors. I fjol blev he också besök i Vapriikki, då handlade en utställning om neandertalare, mammutar o annat spännande.
Denna gång hade Nikonisten redan på förhand planerat lite. Till planen hörde att INTE besöka Pelimuseo, för där finns ju alla världens spel så skulle ändå inte ha haft tid att spela igenom alla klassiker.
På grund av något hamna Nikonisten lite fel först. Hittade sig själv bland en massa ledtrådar på 'Johtolanka' (– TEXO:n 10. tekstiilitaiteen triennaali). Och myki tråd fanns det. Blev ett kort besök så man int trasslar in sej i något. Men en par minnebilder kan vi väl kolla:
Först funderade Nikonisten om han hamnat på eftermiddagsbal...
Inte för att genren är riktigt Nikonistisk, men lite imponerad blev man av 'Miinus Sataprossaa' av Laura Impola. Hmm tycker jag har lycktats få till stånd lite samaleis slutresultat med tvättmaskin
Nikonisten e ju inte krigisk - bara lite ampper. Funderar ännu på om jag gillar eller int gillar 'Sotaratsu' av Silja Puranen.
Eftersom Nikonisten inte riktigt hittade röda tråden här blev det hisskörning till trean. Slutmålet för våning tre var 'Aiukuisten leikit'. Men hamnade på något sätt genom en hel värld fylld med dockor 'Nukkekekkerit' och passade på att hälsa på Molla-Maija.
Sedan framme vid 'Aikuisten leikit'. Fotoutställning av deltagare i något som kunde kallas Tammerfors Arbis fotokurs och den fördjupande kursdelen. Maija-Leena Gyllden blev Nikonistens favorit. Tekniskt och fotoartistiskt sett och så kommenterar inte Nikonisten, men man blev så glad av utställningen så det räckte hela nästa dags förmiddag.
'Synkät mietteet'
'Kolme kulkuria'
Nå ja ska absolut inte byri politiseer. Men tyckte att båda fotona e som kopieera från vad som händer kring oss varje da.
Återkommer snart till speciell Vapriikki utställning.
Avslutningsvis en plock från 'Sanna o osanna lögner från Kokkolahållet'
”Ju meir tu röijker, dess stäcker vaal hä”
(översatt till finsvensk: tobaksrökning förkortar cigarretten)
Konstnikonisten strikes again!
Alltid i mellanåt kan Nikonisten bli konstokig och besöka flere utställningar. Senast Nikonisten besökte Tikanojas konsthem var det nog ryska mästare som gjorde intryck och avtryck.
Denna gång var det Jugend som styrde. Om man borde ha barnen med på Kuntsis Jukka Mäkelä -utställning för att lösa upp knutar så här skulle det vara mera nyttigt att ha mamma eller mommo med. Sen skulle det också vara nyttigt med an amerikatrunk innehållande mommos högt älskade skatter. Nu blev det dock att först besöka utställningen och sen gräva i amerikatrunken.
Böljande, symmetriska svanhalsar tänkte Nikonisten på ganska snabbt. Men också kraftfullt och symboliskt. Tur att det är ännu är gratis och skattefritt att tolka.
Entrén till Jugendutställningen kändes bekväm och redan där kändes färgerna ganska höstjugendska.
Sampo försvaras med alla krafter, detalj.
Jugenddukning. Kraftigt på flera sätt.
Bekanta figurer. Dessa fins ju i Tampere domkyrka längs väggarna. Imponerande och berättande verk av Hugo Simberg. Helheten måste naturligtvis ses på plats, men att få se dem så nära öppnade nog många knutar.
Inredning i Juugendstil. Notera den härliga vasen på bordet och Kalle Anka -barnkläderna. Dock bara festkläder.
Mönstret berttar ju en hel del om epoken. Men vackert är det ju nog.
Hugo Simberg - Halla (1895). Hugo skrev till sin bror:
"Se esittää hallaa, joka rauhallisena kirkkaana syyspäivän iltapäivän auringonlaskun aikaan levittäytyy seudun ylle. Sitä esittää ihmisolento, joka on hyvin tyylitelty, jolla on aivan valkoinen ihonväri ja joka on tehty ihonvärisin ääriviivoin. Se istuu ruiskuhilaan päällä ja puhaltaa henkiverhonsa ja leikatun ruispellon ylle, jossa näkyy asiaankuuluvia kuhilaita. Horisontin muodostavat Ruoveden kukkulat, etummaisena havupuuta, mustanvihreää, sitten lehtipuuta, intensiivisen keltaista, syksyistä ja sitten viimein kukkiva kukkula. Olen koettanut saada aikaan kauniin värikokonaisuuden.
Ganska aktuellt just nu.
Nikonisten tror stenhårt på guiden Chatarina Fjällströms råd och tips. Gör en Jugendhörna hemma eller fast bara stilleben (nå Nikonisten tänker inte göra det). Men, sök Jugend i Vasa. Börja fast med Kipinä och Kurtenia. Eller som sagt gräv i mommos lådor.
Nästa Nikonisten -story kommer troligen från Vasas jugendkyrka i Brånx. Då målas musikaliska toner och röster till stilla bilder, som ivrigt försöker återspegla konserten.
Konstbiten.
Alltid i mellanåt är det biten som gäller för Nikonisten. Om det då inte är korvbiten, kan det vara myggbiten eller så till och med konstbiten. Så efter Nikonisten Naturell blir det då Nikonisten Kulturell.
Till allra först kan Nikonisten konstatera, att i mellanåt öppnar inte ett konstverk budskapet på ett ögonblick. Guidade turer brukar vara bra, men Nikonisten håsar så myki att tålamodet inte riktigt räcker till. En del gånger är det bara bäst att strunta i allt och tolka målningen, skulpturen, tavlan som man för ögonblicket tycker. Om man inte hittar grillkorven kan man söka efter glassportionen eller fast godissuget. Hittas inte de heller, sök efter farfars halmhatt.
Nikonisten gjorde tvenne konstvandringar helgdagen till ära, den tredje blev mycket kort. Den första vandringen gick i Jugendstil på Tikanoja, den andra på Kuntsi. Jugend kan kännas mera jordnära vid första intrycket. En vas ser ju ut som en vas. Mera om detta senare. Kuntsi kan kännas mera utmanande. Nikonisten har dock traskat där mera och mera.
Denna höstsöndag, då havet hade försvunnit, bekantade sig Nikonisten med Jukka Mäkeläs verk. Men denna gång blev Nikonisten guidad, helt privat dessutom, av inspirationsfyllda, sakkunniga och trevliga Chatarina Fjällström.
Nikonisten känner inte Jukka Mäkelä sedan tidigare. Men vissa saker fastnade både på hjärnhinnan och minneskortet. Jättestora ytor, brutna jordnära terrafärger. Lite som Nikonistens vinyltapeter i köket från 1973. Bekant.
Hemmagjorda kålkkåstora kolkritor frän äppelträdskvistar. Stora målningar som görs på golvet och målas med färg ur blomvattningskannor.
Nu skall inte Nikonisten försöka låta sakkunnig utan traska ett varv i Jukka Mäkeläs värld.
Här låter Nikonsten känslorna och fantsin skriva ett namn på konstverket - utan att kolla vad det heter på riktigt.
Känsligheten och kraften finns nog starkt i alla verk.
De hungriga fågelungarnas tungors färg har ju ett starkt budskap - utan språk - utan text. Men ett budskap. Rött blev Nikonistfavorit för en stund.
Här gäller struktur och figur. Hittar man Skumppaflaskkorkens metalldel, den som man kan vrida till olika saker, kan man ha hittat rätt. Även själva korken återfanns, om man bara sökte en stund. Detta var en av de många smällknutar, som Chatarina Fjällström hjälpte Nikonisten att öppna.
DNA, virus, kemiska juttuna, clostebol, släktträd - låt fantasin skena i väg. Nikonistens ögon gnistrade för 70 tals färgerna. De där ränderna i bakgrunden vittnade nog om någon speciell teknik vid skapandet.
Jippiii. Enda fotot som fick hjälp av höstdagsljuset. Kunde vara screeshot av utomjordiska varelser, som kartlagt olika delar av jorden. Men så är det inte. Men färgerna fick fantasin att skena i väg. Enda målningen med så stark blånyans.
Jukka Mäkelä använder inte bara färgerna från naturen, utan också formerna. Men som sagt kan han också ty sig till skumppaflaskens kork, eller den där metalldelen. Eller något annat han ser i vardagen.
Helt överens med Chatarina är Nikonisten om en speciell sak. Det är inte svårt med abstrakt konst. Öppna lite dina skygglappar. Eller ta med barnen eller barnbarnen och låt dem öppna budskapen för dej.
Tillbaka till lugnare färger och motiv. Tillbaka till köket. Verket hör till keittiösarja. Kunde också vara from Rom i tiderna. Det tog en stund innan Nikonisten kunde hitta kopplingen till köket. Men så kom det. Värmebatteriet på Hakalaxgatan 67 i Kokkola!
Tack till Chatarina Fjällström för guidningen!
Semaforo - Märklinbana i hästväg
Alltid i mellanåt tänker Nikonisten på vad man kan sitta och se på i timtal. Nå böljande hav, rinnande vatten, braseldens lågor, akvariefiskar är ju ganska bekant, men vill tillägga en sak till - att följa med stora märklinbyggen med många tåg samtidigt, perfekt synkroniserade. Tuuuuuuut!
Nikonisten har besökt Kouvola flera gånger, men bara under de senaste fem gångerna med undersökningsnyfikenhetsförstoringsglaset i hand. Dags att plocka bort ett tiotal år och traska in på minatyrjärvägsmuséet Semaforo.
Den i Schweiz födde Erwin Stämpflin började redan som liten popjke samla på allt som hade med järnvägar att göra. Slutresultatet ser du under Semaforotaket. Hans fru Marja-Leena Heinola-Stämpfli, driver Onkapannu -kaféet i samma lokaler.
Det finns mycket att se och häpna över, men den stora Märklinbanan tar nog första pris. Erwin och Nikonisten njöt i kapp när många tåg välsynkroniserat rälsade omkring i rummet.
De flesta tågen är kopior av riktiga, där fanns till och med VR:s Intercity (de gånger den var i tid, eller det inte fanns för mycket myggor).
Banan är byggd i skalan 1:87, alltså en meter på banan är 87 meter i verklighet. Men kolla bilderna och häpna.
Nu blir det nog en keikka till källaren sökande efter lådan med alla Märklindelar...
Kouvola - mera än betong
Alltid i mellanåt dras Nikonisten bort från betongen till vackra trähuskvarter. Du vet Neristan, Skata, Kaskö Kstad...
Dessa finns också österom Kokkola, till exempel i Kovby, tidigare Kovköping. Men innan vi vandrar i väg en betongbild.
För att visa hur vacker betong kan vara. Fotat på väg till Granngräsmattå stadsdel (Kaunisnurmi).
Man hälsas ren vi Kovbyhuset av mera konst.
I dessa trähuskvarter bodde mycket folk som jobbade på järnvägen, VR (Varaa Rutkaasti aikaa). Kvar finns ännu några hantverkare, sömmerska, fotograf (ateljen på bilden) keramikmakare, artesan, regndansare ... nå ändå inte. Fast om man kollar augustivädret är jag inte längre så säker.
Trevliga detaljer hittar man överallt på gårdarna.
I detta klappagrötfärgade huset fanns en butik med nästan vadsomhelst en turist bara måste köpa.
På gårdanrna fanns ofta kaffeservering och nu också gratisäppel, färdigt framdukat.
Kivoga välomskötta gårdar. Det fattar inte Nikonisten. Om VR höll tidtabellerna i början av 1900 talet lika bra som nu, skulle väl gräset borde vara Eino Nitti högt och äpplen skulle vara vin när tåget anländer hemstationen?
Trevliga, annorlunda trädgårdsmöbler. Inte att rekommendera vintertid för prostatabesvärade.
I detta hus miljömuseum. Dit for Nikonisten inte denna gång.
Rörradiomuséet kändes mera intressant. Fina skyltar.
Efter trähuskvarteret lite kontrast i vackert tegel. På andra sidan huvudleden fanns ju kasernområdet.
Romantiska små balkonger. De är på flit planerade så att man inte kan damma mattor på dem, utan man ska bara njuta där.
Officersklubben fungerade nuförtiden som beställningsrestaurang. På bakgården fanns en sommarterass - som på beställning!
Balkongblomstring.
Inom promenadavstånd fanns tre kyrkor att besöka, en ortodox, en katolsk och en evangelisk luthersk.
Nikonisten gillade speciellt skyltningen. Så nästa gång du rör dej här, ta en kvällspromenad och njut. Sen finns här ju två andra gårrsevärdheter. Den ena är Repovesi nationalpark, kvällspromenaden kan man ta på Ketunlenkki (ca 5 km, finns både hängbro och dragfärja) och sen naturligtvis miniatyrjärnvägsmuséet, Semaforo, med sådana Märklinbanor att oxat påis.
Retro - rundi eller p####ralli - nostalgi
Alltid i mellanåt blir Nikonisten retronostalgisksnyftig. Numera sker det tyklare. Var på en arbetsresa till Kouvola (Kovby?) och innan solnedgången blev det en liten, längre promenad. Hittade sig plötsligt på stadsmuséet. Det kan väl låta konstigt, men eftersom Nikonisten har köpt Museokortti skall kortet nötas så det inte finns nå text kvar nästa år.
Nä, allvarligt talat blev Nikonisten nostalgisk av utställningen 'Mannerin lipan alla'. Vet inte vem Manner var, men troligtvis var det frågan om en fotobutik som hade ett ungdomsvänligt skyltfönsterbräde.
I Kokkola var det Apotekshörnet eller Slottes skobooda. I Jeppis var det säkert nå annat. Minns att det fanns en link till nå kvartersrallyreportage i Jeppis (på Facebook, där Anci Jylhä var med). Men vad det hette hade ingen betydelse. Det var fiilingen som räknades. Nikonisten vet inte om artikeln borde förbjudas för barn under 50 år, men tror att traditionen lever kvar ännu i någon form. I Kokkola ordnades förra veckan en 'rundi' där rallyt väcktes upp på nytt. Men där hade inte Nikonisten möjlighet att vara med.
Nå tillbaka till Kovby. Utställningen var så äkta att Nikonisten magrade flera kilon, skygglapparna hamnade till Stormossen och rynkorna flyttades från pannan till ett annat årtusende.
Fenomenet existerade inte bara i Kokkola å Jeppis liksom inte heller ungdomarna. Mannerin lipan alla visade upp 70 talsrummet. Kommer du ihåg de där sängöverkasten, som var något frotté, rutiga. Fanns åtminstone i brunt, beige, naturvitt och orange, kanske också rött. Bordslamporna. Kassettspelarna. Poppy hette min. Och mycket mer.
Bilar, bensin, däckrök, marlboro eller colt svidande i luftrören. Erkin Pikakiväri. Nutku. Bäst att sluta här och låta bilderna tala. Hoppas du har en möjlighet att droppa in till utatällningen i Kouvola, (googla på mannerin lipan alla) eller ännu mera hoppas Nikonisten att någon gårrgöulå fixar en likadan till Kokkolamuséet.
Men tillbaka till sanningen.
Nikonisten tror att många känner igen sej. Kolla glasögonen, jeansen, gemenskapen, hoppet. Pojkspolingarna hittar ju sig bakom 'kameran' spanande. Ganska samma klädsel och fiiling. Delar några bilder från utställningen och ett par erfarenheter.
Alla kommer väl i håg bilmodellen och i synnerhet färgen. Den lite plånboksvänligare rundaren.
En del hade ju lyckan att ha skuldsatt sej i en Mopar. Men blickar och intresse väckte de ju nog.
Skolbanden var ju hjärtat på konventen. I synnerhet om de var längre i från. Zotch och Exodus var ganska pop hos oss, men i Kouvola hette de tydligen The Demons. Namnen har ingen betydelse, för fiilingen var säkert densamma landet runt och den ingen ta i från oss, evö!
Ja sen de egna erfareneheterna. Den första var ju den kära Herbie -62.
I bland fick Nikonisten låna pappas Plymouth Fury III -66, då var det fest.
De sista rundina kördes med Impala -71. Den drog aldrig under 28 liter på 100 km. Efter tre varv var det kollekt. Men som tur var fick man många liter för 20 mark.
Men alla förbrukade bensinliters kom till nytta och glädje, de förvandlades till guldkanrade minnen för livet. Nikonisten ångrar absolut ingen liter.
Gitarrkatarr!
Alltid i mellanåt framkallas Nikonistens (båda) musikaliska gener. Besöket i 'Guitars - The Museum i Umeå visar bröderna Åhdens livsverk' - var ännu mera.
Samlingen är ansedd som den finaste i hela världen. Åtmistone är det den finaste Nikonisten sett. Fingarna ropade: "Paranoid!!!".
Det fanns Fenders olika modeller Gibsons dito + många av Albin Hagströms mästerverk. Rekommenderar varmt och beSTÄMT att du tar en runda där samtidigt som du jagar Bregott och annat onödigt.
Muséet finns på Vasagatan i fd Vasaskolans byggnad.
Här fanns det Chuck Berry Guitars på rad. Rock Around the Clock och Roll Over Beethoven avlöste varandra nonstop i Niikonisthjärnan.
Stratocaster med keikkaerfarenhet.
Gitarrspelanmopo.
Gitarrerr för mera kantiga typer, känner faktiskt ett par ...
För densom vill ha lite Outer Space dimensioner
... eller vill lära sig spela dragspel. Yngre individer ombedes först gå kurs i användning av vinylspelare. Inträdeskrav: måste veta vad en vinyl är.
Här var det då Abba rekvisita.
Ramones sound.
Nikonisten undrar vad som är största skillnaden mellan de ädla rörförstärkarna Vox, Marshall, Fender o dyl. Är det månne lite som Nikon / Canon fenomenet. Men Nikon har ju aldrig tillverkat fickräknare eller mikrovågsugnar, så Canon har försprång...
När Nikonisten såg Gingers trumset, var det nära att Nikonerna ramlade av halsen. Usch så mäktit.
Några till foton finns det i WEBALBUMET! Men besök muséet personligen - glöm Bregott!