Vårliga tuvor o plaskvått i Öjenskogen
Alltid i mellanåt gör Nikonisten allting frakbam. Denna gång blidde det en vandring i Öjenskogen men för att få lite omväxling företogs vandringen motsols och motskylts. Men Nikonisten hittade hem trots alla äventyr.
Öjenskogen är så nära hem så det blir inte ens nå extraveckopeng i form av dagtraktamente. Härlig natur nästan bakom knuten.
Båda vägarna börjar på samma sätt på samma ställe.
Våren kommer smygandes, härliga solstrålar mellan träden.
Men lite farligt halt att vandra utanför rutten.
Man skall inte kasta glas om man bor i stenhus.
Glittrande vår.
Hups - lite utmaningar, Nikonisten tog med varken simbrallor eller flytväst.
Det gäller att vara snabb som Fantomen så man inte hinner bli våt.
"Å han svinga å han vide-virvla å han trippilippa hoppiloppa lätt..." (modif. från Kullerullvisan)
Så blidde det vinterlandskap i mellanåt igen.
Och åter vårliga vyer, man kan uppleva olika årstider behändigt på en och samma vandring.
Båda vägarna är lika rätta i skogen.
Ännu en hel kilometer skall traskas innan ...
magen få lite påfyllning av welldone ostgrillkorv.
Tillbaka i spåret
Vilken härlig känsla när vårbäckens solglittrande vatten strömmar in över skoskaften för att blanda sig med vandringssockorna ... 
En - men en vårtall, döptes till Jeppe på berget.
Redan de forntida Nikonisterna skulle ju ha ett mörkrum.
Men i denna grotta fanns det ljus
Nikonisten rekommenderar Öjenskogens naturstig å det våtaste o varmaste.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar