fredag 16 februari 2018 - 18:25

Två paragrafer om språket

ottomalmSkulle Otto Malm ha testamenterat sina pengar till vård som övervakas landskapen? 

 

Är jag den enda? Eller är det någon annan som har svårt att hänga med i vad social- och hälsovårdsreformen kommer att betyda? Jag har försökt läsa regeringens proposition om valfrihet från januari, jag har tragglat igenom motiveringarna, jag har läst gamla lagar i Finlex ... med risk för att vara en grinig gammal gubbe, jag tycker det är flummigt, otydligt och orättvist!

Jag har nämligen sökt på vilket sätt man vill garantera de språkliga rättigheterna och framför allt övervakar att de följs efter reformen. Det är oerhört viktigt för oss alla, framför allt för dem som dagligen är beroende av någon form av vård eller stöd. Det jag vill veta är: "Blir landskapen tandlösa då de ska övervaka att vi får service på vårt modersmål".

Det jag hittat är två paragrafer, 25 och 40. Ingendera gör mig lugn.

Regeringen hänvisar till att språklagens paragraf 25 måste följas. 

Klapp, klapp, klapp!

Det paragrafen säger är att också privata som sköter offentliga uppgifter måste följa språklagen. Vackert så, men den var något som behövdes för 15 år sedan då språklagen förnyades. Den är inte tillräckligt stark och tydlig för den massiva privatiseringsvåg som är på kommande. Det bäddar för en massa flum och tolkningsfriheter i övervakningen.

Regeringens paragraf 40, som gäller service man väljer direkt (som hälsovård), är ännu bättre. Där är det inte bara fråga om flum, man vill ha med litet godtycklighet också. "Landskapet kan bevilja privat serviceproducent undantagstillstånd från plikten att i tvåspråkiga kommuner producera service på båda nationalspråken". Det måste vara första gången i finländsk lagstiftning man är beredd att använda ordet "undantagstillstånd" då det gäller att ställa krav på språkliga rättigheter i vården.

söndag 11 februari 2018 - 12:50

På väg mot kaos

WP 20150712 008Hur ska det gå för de 45.000 finlandssvenskar som har en funktionsnedsättning? Måste de byta språk, som min bror Noffe, för att få service ?

 

Noffe blev helt tvåspråkig för att få stanna kvar i vår gamla hemstad Uleåborg. Där fanns ingen service för personer med utvecklingsstörning på svenska. Men det fanns många i personalen på hans gruppboende som ändå pratade regelbundet med honom på hans modersmål. Sådant värmer.

Vårdreformen kommer inte att beröra Noffe. Hade han fått leva några år till så skulle också hans situation ha förändrats. Det finns 45.000 människor i Finland med svenska som modersmål som har någon funktionsnedsättning. För dem är vårdreformen ett direkt hot. Beredningen av reformen är full av hål då det gäller de svenska intressena och den svenskspråkiga servicen för alla funktionsnedsättningar. Hur blir det till exempel med bidrag till organisationer som har stödverksamhet? Varför är språkkraven i beredningen så flummiga? Hur klarar vi samordningen när landskapsindelningen splittrar språkgruppen?

Ett bra exempel är min egna nedsättning, hörselskada. Kan landskapen garantera skrivtolkning på svenska i framtiden? Eller är det något som kan förbises när landskapen sköter sin "övervakningsskyldighet"?

Det finns förslag på hur vi ska bevaka intressena för oss som är i dubbel minoritet (språket och funktionsnedsättningen). Kårkulla samkommun har tidigare erbjudit sig att utvidga sin verksamhet i Svenskfinland till också andra funktionsnedsättningar än utvecklingsstörning. Samarbetsförbundet kring funktionshinder, SAMS, har föreslagit en finlandssvensk koordinator med övergripande ansvar. Nu finns det också tankar på ett stort vårdbolag i Svenskfinland, som dessutom kan börsnoteras.

Sfp:s ordförande Anna-Maja Henriksson har sammankallat till ett stormöte där man ska diskutera hur den svenska servicen ska garanteras i framtiden. Problemet med den diskussionen är att de språkliga intressena verkar vara helt förbisedda i beredningen av reformen. Som det just nu ser ut finns det utrymme till fria tolkningar och godtycke när man ska övervaka att servicen fungerar också på svenska. Samtidigt är försvaret av de språkliga rättigheterna i oreda och det finns ingen klar strategi.

Vi är på väg mot kaos i den svenska servicen för personer med funktionsnedsättning. SAMS och de andra organisationerna måste nu samla leden och gärna bli mer militanta, går det fel nu så blir det aldrig reparerat. 

 

tisdag 30 januari 2018 - 19:10

Funktionsnedsättning inget för Trump

14429552316 1ca4bb104c bDet gick som många befarande. Människor med funktionsnedsättning har fått det svårare i USA med Donald Trump som president.

 

Som fastighetsmagnat lät Donalt Trump sina toppjurister i domstol kämpa mot bestämmelser om tillgänglighet. Det skulle ju göra hans byggnader alltför dyra. Han förlorade åtta gånger. Han hånade en reporter med funktionsnedsättning och hans säkerhetsvakter kastade ut en protesterande åhörare i rullstol från ett av hans valmöten.

Som president tog han bort Vita huset sida om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den är fortfarande nere. I stället finns där ett brev av Trump inför "National Disability Employment Awareness Month". I USA uppmärksammas oktober som månaden då man ska inse att också människor med funktionsnedsättning har rätt till arbete. Trump vill där att man stöder alla som vill arbeta.

Samtidigt har han också tagit fram tvångsåtgärder. Det kommer nya krav på vem som ska får vårdstödet Medicaid. Trumps administration kräver att den som får stöd också ska arbeta. Det kommer direkt att drabba många amerikanare, enligt beräkning flera miljoner, med funktionsnedsättning. 

Nedmonteringen av ADA, den 27 år gamla lagen som garanterar rättigheterna för medborgare med funktionsnedsättning, har också börjat. Bland annat ser man nu över reglerna för tillgänglighet i nybyggen (surprise, surprise).

Utvecklingen sammafattas i Euronews av juristen och aktivisten Katie Tastrom, som själv har en funktionsnedsättning: "Vi är på väg mot ett Amerika som inte har ett skyddsnät för de mes utsatta, bland dem människor med funktionsnedsättning".

(Bilden: cc by flickr.com/Illinois Springfield)

 

lördag 27 januari 2018 - 11:29

Baltics ägare säljer proteser och lever lyxliv

nader 1Hans Georg Näder är känd hos oss som ägare av Baltic Yachts. I Tyskland får han hård kritik för att ta ut flera hundra miljoner euro från sitt företag som tillverkar proteser åt rörelsehindrade. Pengarna används enligt tyska tidningar till att finansiera Näders lyxliv.

 

Det tyska familjeföretaget Otto Bock är en av de största tillverkarna av proteser och hjälpmedel i värden. Ett företag att hålla ögonen på eftersom eftersom produkterna ska användas till att hjälpa människor med funktionsnedsättning och det mesta betalas med skattemedel.

Otto Bocks ägare Hans Georg Näder köpte majoriteten i Baltic Yachts för fem år sedan. I fjol köpte han också Pink Gin, en 175 fots lyxbåt av Baltic.

Näder får nu hård kritik i tyska affärstidningar. Bland annat Handelsblatt skriver om "Das kostspielige Leben des Prothesen-Königs". Näder har tagit ut 292 miljoner euro ur företaget under fyra år. Enligt Manager Magazin har pengarna använts till att finansiera ägarens lyxliv med dyra lyxbåtar, konstverk och fastigheter.

Här är några bilder från Baltics broschyr. Visst är hans nya båt rätt så lyxig. Det tycks vara en bra affär att tillverka proteser.

Bild2
gin5ginj4

torsdag 25 januari 2018 - 14:42

Blir vi hela tiden lurade?

2017 11 05

Börja tillverka hjälpmedel och lev ett liv i lyx! Betalar vi på tok för mycket för proteser, hörapparater, rullstolar och annat livsviktigt för människor med funktionsnedsättning? Bilden är från Baltics broschyr.

 

kinaochwidex2Ungefär samma teknik, men den ena är 1000 gånger dyrare än den andra.

 

Jag öppnade en Iphone och började räkna vad innehållet egentligen är värt. Det blir inte många euro, dyrast är skärmen som kostar drygt 20 euro.

Jag läste en nyhet om att Baltic har tillverkat en 175 fots lyxbåt som köpts av varvets ägare.

Det finns ett samband mellan de här två. Långsökt, visst, men det fick mig att tänka.

Elektroniska komponenter är nuförtiden billiga och samma delar, tillverkade i Kina, tycks återkomma i alla apparater. Baltics Pink Gin har betalats med vinsterna från att sälja proteser till människor med rörelsehinder. Hur är det egentligen med hjälpmedelsbranschen, vilka marginaler spelar de med?

Bilden på de båda hörapparaterna ovan är ett exempel. Båda innehåller

Mikrofon
Förstärkare
Mikrochip
Högtalare
Batteri

Den ena kostar litet över 3 euro, den andra över 3000. Vad är det vi egentligen betalar för? Utveckling, forskning och mjukvara? Javisst, den billigare kan bara förstärka, den dyrare kan välja frekvenser och har dessutom smarta filter som tar bort bakgrundsljud. Men det förklarar inte hela prisskillnaden, det finns apparater på fria marknaden för under 100 euro som gör samma sak.

En orsak är att skatterna finansierar de flesta hjälpmedlen. Vi är inte prismedvetna då samhället står för kostnaderna. Finns det en tillräckligt bra marknadsmekanism och en insyn i prissättningen för att garantera bästa förhållande mellan pris och kvalitet?

Dags för grävande journalistik?

lördag 21 oktober 2017 - 18:43

Shetoo

doll

Jag kommer ihåg en flicka. Jag vet inte vad hon heter och har svårt att exakt komma ihåg hur hon såg ut. Ändå tänker jag då och då på henne, speciellt när jag läser om övergrepp och trakasserier.

Det var för länge sedan jag såg henne. Jag gick då ännu i folkskolan och var med Noffe och Mamma på en fest i Uleåborg. Det var avslutningsfesten för Noffes kurs för ungdomar med utvecklingsstörning. Det måste ha varit en lyckad kurs, för Noffe pratade länge efteråt om den och hade med sig många teckningar som han tejpade fast på sjörövartapeterna i sitt sovrum.

Hon satt snett framför oss, flickan, eller den unga kvinnan. Jag kommer ihåg hennes svarta hår och att hon hade en rödblommig klänning. Mamma sa att hon var vacker. Sedan tillade hon något som jag förstod först senare "bara hon inte blir utnyttjad" och "de skyddar väl henne".

Så här skriver FN i sin konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning:

"Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är ofta utsatta för en större risk, både inom och utom hemmet, för våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande."

Jag hoppas att min mammas farhågor inte uppfylldes och att flickan har ett tryggt och lyckligt liv. Men jag kan inte vara säker, de svagaste kan inte säga ifrån eller ens berätta. Enligt Sveriges psykologförbund är övergrepp på personer med utvecklingsstörning inte alls ovanliga, men de förs sällan till rättslig behandling. I fjol skakades Göteborg av nyheten om sexuella övergrepp på två flickor på ett läger för ungdomar med utvecklingsstörning. Flickorna anmälde inte övergreppen, utan någon i personalen gjorde anmälan i enlighet med den svenska Lex Sarah-lagen (som gör det obligatoriskt att rapportera övergrepp och misskötsel).

#metoo-kampanjen på sociala medier visar att sexuella trakasserier är vanligare än vi tror. När tillräckligt många röster höjs kanske det så småningom skapar insikt och den vägen en förbättring. Nästa steg borde vara en #shetoo. Att ta med och försvara dem som inte kan göra sig hörda, lämna in en anmälan eller skriva på Facebook.

Bilden: cc by: Flickr.com/John Graham

söndag 8 oktober 2017 - 19:57

Sterilisering för glasögon

2017 10 08

De svenska medierna, som här Svenska Dagbladet, rapporterade stort om nazisternas demonstration i Göteborg för en dryg vecka sedan.

 

Dags att ta nazismen igen på allvar?

Dags att bli oroad?

Det verkar så efter att öppet nazistiska organisationer vädrar morgonluft och verkar samla allt mer stöd i svallvågorna från främlingshat och intolerans.

Dags att göra något, protestera mot utvecklingen och ryta till! De krafter som står för tolerans, demokrati och jämlikhet får inte tiga. Det gäller också de organisationer som representerar medborgarna med funktionsnedsättning. En av måltavlorna för nazismens omänskliga livssyn var, och är fortfarande, människor med någon form av funktionsnedsättning.

Bland annat förbundet Unga funktionshindrade i Sverige har visat tydlig nolltolerans mot nazismen: "Precis som HBTQ-personer, judar och romer har personer med funktionsvariationer varit måltavla för nazistisk förföljelse", skriver förbundet i ett uttalande och påpekar vidare att "rasister, nazister och deras främlingsfientlighet har återigen vuxit i styrka den senaste tiden och blivit mer accepterade på grund av att att många inte vågar bemöta dessa åsikter eller ens tar dem på största allvar. Vi ska aldrig acceptera rasism och nazism, inte ens lite."

Här i Finland har nazistiska Suomen Vastarinta på sin webbplats diskuterat vad de ska göra med oss som har en funktionsnedsättning när de tar över. Bland annat föreslår medlemmarna sterilisering av människor "som belastar välfärdssamhället". Det är kuslig läsning och de flesta funktionsnedsättningar räknas upp. Man för till och med en debatt om närsynthet är en tillräcklig orsak till sterilisering.

Förbundets ordförande deltar aktivt i debatten och skriver bland annat att "nazismen inte förhåller sig aggressivt mot till exempel utvecklingsstörda människor" (han vill bara att de ska förhindras från att föröka sig). Det är en direkt lögn. Nazisterna mördade över 70.000 som de kallade "erbkranke", främst människor med utvecklingsstörning eller svåra psykiska sjukdomar, redan före förintelsen. Det så kallade eutanasiprogrammet fortsatte sedan i de ockuperade länderna och över 200.000 dödades.

Nazismen är lögnernas, förtryckets, intoleransens och dödandets ideologi. Och den finns igen bland oss.

tisdag 3 oktober 2017 - 12:52

Vi är också "normala"

normal1

Vi är alla normala, eller kanske det är så att ingen av oss är normal?

Jag är tillbaka till bloggen enfter en längre paus. Noffes bortgång har påverkat mitt skrivande mer än jag anade. Jag vill ändå på något sätt fortsätta vara med i arbetet för jämlikhet trots att min bror är borta.

Nu har jag reagerat på en formulering i regeringens proposition till ny lag för funktionsnedsättning. Så här skriver regeringen:

"om en person på grund av en begränsning i funktionsförmågan till följd av långvarig funktionsnedsättning och upprepade gånger behöver stöd för ett normalt liv".

Jag kommenterar användningen av ordet "normal" i min kolumn i senaste numret av tidskriften Vi Hörs:

Finland och FN är i otakt då det gäller synen på funktionsnedsättningar. Vi valde att vänta åtta år innan vi i fjol ratificerade konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och vi tycks fortfarande vara minst lika långt efter i vår inställning.

Redan 2008 kom FN medlemsstater överens om att erkänna ”de värdefulla bidrag som personer med funktionsnedsättning lämnar till den allmänna välfärden och mångfalden i sina samhällen”. I Finland kämpar vi ännu med att förändra en lagstiftning som ger till exempel personer med utvecklingsstörning rätt att fatta beslut om sina egna liv.

Andemeningen i FN:s konvention är att mänskligheten består av mångfald och att vi alla ska ha möjlighet att leva våra liv på samma villkor och delta fullt ut på alla livets områden. Därför måste vi med en funktionsnedsättning ha rätt till de hjälpmedel och det stöd som behövs för att vi ska vara jämlika.

Det här tycks inte ha gått hem i Finland. Det senaste exemplet är när regeringen ska förnya den gamla handikappservicelagen. Regeringen skriver i sin proposition om människor som ”behöver stöd för ett normalt liv”.

Vaddå, ”normalt liv”? Det verkar som om varken ledande politiker eller beredande tjänstemän läst eller förstått FN:s deklaration. Om vi ska definiera ett ”normalt liv” tvingas vi till att definiera en ”normal människa” och det leder oss vidare till skrämmande tankemönster från vår historia. Vi vill inte ha tillbaka ett samhälle där myndigheterna bestämmer vem av oss som är ”avvikande” eller ”onormal”.

 

onsdag 15 mars 2017 - 17:11

Gratis uppgradering till Windows 10

windows webbplats för uppgraderingMicrosoft erbjuder fortfarande uppgradering, bara man behöver "hjälpmedel".

 

Nej, jag ska inte börja skriva en teknikblogg. Det här är ett undantag. Jag har nämligen uppgraderat en gammal dator från Windows 7 till Windows 10. Och dessutom gratis trots att Microsoft uppgav i fjol att de kostnadsfria uppgraderingarna upphört.

Det finns kvar en laglig omväg. Om man anser sig behöva hjälpmedlen i Windows, som till exempel förstoringsglaset, skärmläsaren eller undertexter, finns det en sida som fortfarande låter dig uppgradera.

Inga frågor om jag verkligen använder hjälpmedel, det var bara att uppgradera. För att rena mitt samvete ska jag börja testa funktionen som ersätter varnings- och notifikationsljuden med en blinkande skärm. Så behöver jag inte ha på högtalarna så högt att grannarna hör när jag får e-post.

Egentligen, så här ska det ju vara. Om någon som Microsoft erbjuder en tjänst åt kunder med funktionsnedsättning ska man inte behöva fylla i frågeformulär och gå igenom en massa papperskrig för att bevisa att man behöver hjälpmedel.

Kanske något för kommunalvalskandidaterna att tänka på: Hur ska vi göra det lättare och mindre byråkratiskt att få hjälpmedel?

torsdag 23 februari 2017 - 17:58

Brendan blev offer för hatet

brendanomordarnaBrendans mördare fastnade på en övervakningskamera på McDonald's strax efter dådet. (Brendan infälld i bilden).

 

Han visste inte när han gick ut i parken med två, som han trodde, vänner, att den natten skulle bli hans sista. Han skulle dö på morgonen, men först skulle han tvingas till timmar av förnedring, smärta och lidande.

Brendan Mason blev ett av offren för ett oförklarigt hat och oresonligt våld. Han beskrivs ha varit en glad och vänlig 23-åring som bodde i Leicester i mellersta England med sin moster och morbror. Han hade ett flertal inlärningssvårigheter och en synskada. Familjen beskriver honom som lycklig och snäll och som en pojke som litade på andra människor.

Det var på morgonnatten den 5 juli i fjol som han mötte två ynglingar i tjugoårsaldern, Keith och Joshua, som han kände. De lockade med honom till Abbey Park, Leicesters stolthet, ett över 20 hektar stort prisbelönt parkområde med trädgårdar, lekparker och små dammar, alldeles intill stadens centrum. Tre kompisar på väg att ha roligt, eller?

Inne i parken, som var folktom på småtimmarna, grep ynglingarna tag i Brendan, band honom och hängde upp honom i ett träd. Keith och Joshua klädde av sitt offer, överöste honom med glåpord och började misshandla honom. Den rättsmedicinska undersökningen hittade 99 skador på Brendans kropp, bland annat fem brutna revben och en punkterad lunga. Förövarna filmade hela misshandeln med sina mobiltelefoner för att visa upp den åt andra.

De båda brottslingarna kastade till sist sitt offer i en damm, där han på morgonen hittades medvetslös och döende. Polisen fick tag på Keith och Joshua bland annat med hjälp av bilder från övervakningskameror och de hittade bevismaterial på dådet i deras telefoner. I måndags dömdes båda till livstids fängelse där Joshua (som genast erkände dådet) kan tidigast bli frigiven efter 20 och ett halvt år och Keith (som först förnekade) efter 21 år.

Varför hände det här? Varifrån kommer allt våld och hat egentligen, och varför är det de svagaste som är mest utsatta? Brendan hade flera funktionsnedsättningar och det inverkade på hans beteende. Hans uppträdande tolkades ofta fel, han blev placerad i ett fack och bedömd enligt omgivningens fördomar. Vem vet, kanske han fick uppleva både hån och utanförskap, det är ingalunda ovanligt.

Keith och Joshua såg honom som ett legitimt offer som de hade rätt att hata och misshandla. Att de filmade allt för att senare skryta med sitt dåd visar att de inte är ensamma i hatet mot de som är svaga och mot dem som inte följer mönstret. När vi tittar omkring oss här hemma och ute i världen, märker vi att det inte blir bättre, tvärtom, det blir allt värre. Vår värld har börjat visa en akut brist på empati.