lasse1260x2

Lurar cancersjuka, för att få klick

Skrivet av Lars Hedman 14.01.2017

Kategorier:

viraltSå får man inte göra, spela på människors sjukdomar, skapa hopp, överdriva forskningsresultat - för att få fler klick och annonspengar.

 

Jag hör till dem som irriterar mig på klickdammsugarna på Facebook. Falska rubriker, påhittade nyheter och fåniga lockbeten, typ "alla vred sig av skratt", "det var OTROLIGT" och "läkarna är CHOCKADE", för att få oss att dela deras sidor. De utnyttjar oss för att få fler klick och annonsintäkter. Uppskattat, Newsner, Finkammat, Viraltidag och vad allt de nu sen heter. Också många kvällstidningar har börjat sprida sådana här klickbeten.

Ibland blir det direkt hänsynslöst. Det finns positiva nya rön inom cancerforskningen, bland annat att ämnet EBC-46, som utvinns ur bär, har i djurförsök gett goda resultat för en del cancerformer. Men att som viraltidag.com påstå att ämnet "dödar cancer" och på "några minuter" är direkt cyniskt.

Klickdammsugarna sprider utan att ta hänsyn nyheter om sjukdomar och funktionsnedsättningar, ofta överdrivna och felaktiga och ibland med falska bilder.

Snälla, sprid inte de här nyheterna!


Dags att köpa rullator

Skrivet av Lars Hedman 07.01.2017 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

vr9553 Rollator Blue20 Edit 0En sån här måste man ha i Jakobstad för att få hemsjukvård.

 

Samhället vill att vi ska på våra ålderdoms dagar bo hemma så länge som möjligt. Det ska höja vår livskvalitet och dessutom belastar vi inte kommunernas äldrevård. I stället ska vi utnyttja den hemservice och hemsjukvård som erbjuds.

I teorin!

Mamma har just  fyllt 93 och bor fortfarande hemma i sitt gamla trähus i Skata i Jakobstad. Hon klarar av det mesta själv, fast minnet sviker ibland och två stora blodproppar i lungorna har saktat ner farten en hel del.

Blodpropparna gör att hon måste ta bloduttunnande medicin och därför kör jag henne en gång i månaden till laboratoriet för blodprov. Men det har blivit väldigt tungt för henne. Stegen är små, "jag har börjat stulta", säger hon. Speciellt svårt är det på vintern då det är både kallt och halt. Ett besök på labbet tär på hennes krafter och gör henne trött flera dagar efteråt. Stultandet blir värre.

När det var 20 grader kallt ute var det dags för ett nytt besök till laboratoriet. Mamma orkade helt enkelt inte, så jag ringde till hemsjukvården, "kan ni inte skicka någon hem för att ta blodprov".

Svaret var artigt och förstående, men: "Använder hon rullator där hemma? Om hon klarar sig utan så kan vi inte göra hembesök." Jag försökte förklara att mamma stultar, men inte behöver rullator i sitt hem där hon vet var hon ska hålla i sig. Hon går till och med sakta upp för trapporna till sovrummet, det ger åtminstone lite daglig motion.

"Tyvärr, våra regler är sådana".

Så nu måste jag köpa en rullator åt mamma. Hon kommer inte att använda den, men då behöver jag inte tvinga henne in i en kall bil i vinterkylan för att åka till laboratoriet.  Kanske jag köper en åt mig själv också, för säkerhets skull. Man vet ju aldrig.

Det här med att vi ska bo hemma så länge som möjligt börjar kännas litet farsartat.


Årets julsång

Skrivet av Lars Hedman 23.12.2016

Kategorier:

IMG 0501

http://youtu.be/SIcrR47FxfY

Tioåriga nordirländska Kaylee Rodgers har på bara några dagar blivit en succé på webben. Hon sjunger Leonard Cohens Halleluja så starkt att videon på henne delas flitigt och flera hundratusen har redan sett den på Youtube. Troligtvis blir det här en video med miljontals tittare.

Kaylee har autism och går i en skola, Killard House, för barn med specialbehov. Kören bakom henne är elever i skolan. Hennes mamma säger i en intervju att Kaylee var så blyg att hon inte vågade säga något i skolan. Musiken har fått henne att komma ur sitt skal. Nu sprider hon julstämning över hela världen.

God Jul


Död i stället för funktionsnedsättning?

Skrivet av Lars Hedman 27.11.2016

Kategorier:

IMG 0489En romantisk snyftfilm med många bra skådespelare. Men med ett kusligt och omänskligt budskap.

 

Nu har jag då sett den, filmen Livet efter dig (Me Before You), som baserar sig på Jojo Moyes roman. Plejmo hyrde ut den för noll euro på svarta fredagen, så jag tänkte att "ok, då" fast jag ville helst undvika den. Filmen handlar i korthet om en flicka av folket och en man av börd som blir kära och där han till sist tar livet av sig men lämnar efter sig en massa pengar åt henne.

Jag tyckte inte om boken eftersom budskapet i den var att "livet med funktionshinder är så jäkligt att döden är bättre". Filmen är ännu värre. Där det ändå i boken finns någon form av motargumentering mot huvudpersonens assisterade självmord, saknades det helt i filmen. I den blev det på nivån "vi älskar varandra, så du får inte ta livet av dig".

Livet efter dig har med rätta kritiserats hårt av organisationer för människor med funktionsnedsättning. "Sluta döda oss på film" och "döden är ingen lösning på rörelsehinder" skriver några av kritikerna som själva sitter i rullstol.

Intressant att filmkritikerna jag läst i finländska och svenska medier helt missat diskussionen kring filmen och boken. En kritiker tyckte till och med att slutet som var "icke Hollywoodaktigt" var bra. 

Den franska filmen En oväntad vänskap, som bygger på en sann historia, är inte heller Hollywoodaktig, men den har en betydligt mera förstående syn på funktionsnedsättning och på det enda liv vi alla har att leva.


Tänkvärd helhet om psykisk ohälsa

Skrivet av Lars Hedman 25.11.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

IMG 0486Österbottens Tidning presenterar ett välgjort och tänkvärt paket som hjälper att skingra fördomar.

 

Psykisk ohälsa är en av de funktionsnedsättningar som ofta skapat mest fördomar och missförstånd. Psykosociala förbundet gör ett starkt arbete för att öka förståelsen för alla människor, många av dem unga, som drabbats av någon form av psykisk ohälsa. Informationen är viktig då ångest och utmattning blir allt vanligare i ett tufft konkurrenssamhälle. 

Österbottens Tidning berättar på ett uppslag i tidningen fördomsfritt och informativt om psykisk ohälsa. Välskrivna och balanserade artiklar av Linda Forth. Synd att artiklarna är låsta för icke prenumeranter på webben

Beundrandsvärd insats också av de båda unga, Mayah och Nicoline, som för att hjälpa andra öppet berättar om sin situation.

Jonas Brunnströms bild på första sidan är ett fint exempel på hur man kan illustrera utan att ta till stereotyper.

IMG 0487


President med funkofobi

Skrivet av Lars Hedman 22.11.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

KovaleskiDonald Trumps  konservativa anhängare försöker påstå att han inte gjorde narr av Serge Kovaleski, en journalist med funktionsnedsättning: "Nej, han gjorde bara en imitation av en allmän efterbliven".

 

Nu när det är klart att Donald Trump blir USA:s nästa president, reagerar flera av organisationerna som kämpar för jämlikhet för personer med funktionsnedsättning. Och de har all orsak att vara oroade. Trump har med hjälp av sina dyra advokater kämpat i rätten mot reglerna för att byggnader ska vara tillgängliga för alla (handikappanpassade) och förlorat i åtta fall där han tvingats bygga om sina hotell och kontorshus. Flera rapporter berättar hur hans anhängare uppträtt svinaktigt mot personer med funktionsnedsättning, bland annat en tolvårig pojke i rullstol och en sjuårig flicka med medfödda skelettskador blev mobbade på hans valtillstälningar. Inget fördömande av anhängarnas beteende eller en ursäkt av Trump.

Men mest kritik har han fått för att han härmade Serge Kovaleski, en reporter som har en funktionsnedsättning. Han har försökt försvara sig med att "han inte träffat Kovaleski" och därför inte kan ha gjort narr av honom. Kovaleski har intervjuat Trump flera gånger och lär vara "du" (first name basis) med honom. Dessutom sade Trump faktiskt när han gjorde narr av Kovaleski att "den där stackars typen, ni skulle se honom".

Trumps anhängare på högerkanten går också hårt ut och försvarar honom. De försöker påstå att härmningen är ett påhitt av medierna (som alla går i Hillary Clintons ledband). Tuffast är den ärkekonservativa kolumnisten Ann Coulter. Hon skriver att "Trump inte alls härmade Kovaleski, han gjorde bara en imitation av en allmän efterbliven".

Som det skulle göra saken bättre!


Använd rätt ord, snälla!

Skrivet av Lars Hedman 06.11.2016

Kategorier:

WP 20150718 002Noffe hade en utvecklingsstörning, men det var bara en del av hans mångsidiga personlighet. Det finns klara och enkla rekommendationer för vilka ord vi ska använda för att inte peka ut eller såra.

 

En påminnelse på Svenska dagen: Undvik att använda modersmålet till att peka ut, placera in människor i fack eller såra. Journalister och andra ordbrukare har blivit försiktigare när det gäller till exempel härkomst och använder så gott som aldrig längre det kränkande n-ordet eller z-ordet. Men den försiktigheten finns inte när man skriver om funktionsnedsättning. Jag ser fortfarande ord som "handikappad", "förståndshandikappad" och har till och med stött på "krympling".

Läste en fin blogg av Ingrid H Fredriksson, Sydsvenskans språkvårdare. Hon reder ut begreppen och förklarar varför vi helst ska använda "person med funktionsnedsättning" och bara i undantagsfall "funktionsnedsatt". En funktionsnedsättning är ju bara en egenskap hos en människa, varför ska vi då placera i fack?

Hon förklarar också skillnaden mellan "funktionsnedsättning" och "funktionshinder" och varför vi inte längre använder ordet "funktionshindrad".

Så här:

Person (man, kvinna, barn etc.) med funktionsnedsättning - (inte handikappad eller invalid).

Funktionsnedsatt (i undantagsfall till exempel i tidningsrubriker).

På andra sidan Bottenviken byter Handikappförbundens samarbetsorgan namn till "Funktionsrätt i Sverige". Kanske det är på tiden att också våra förbund borde tänka på namnbyten. SAMS kunde egentligen heta "Samarbetsförbundet kring funktionsnedsättning", Finlands svenska handikappförbund något i stil med Sveriges "Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder" och FDUV "Förbundet för personer med utvecklingsstörning".


Alla har rätt att höra

Skrivet av Lars Hedman 25.10.2016

Kategorier:

kongressBirgitta Kronberg har som styrelseordförande för Svenska hörselförbundet varit en central och drivande kraft för att förbättra jämlikheten för oss med hörselnedsättning. Nu avgår hon efter 14 år som ordförande och efterträds av riksdagsledamot Mikaela Nylander.

 

Jag brukar inte längre trivas så värst bra på större konferenser. Min försvagade hörsel gör att jag missar stora delar av föreläsningarna. I sorlet under pauserna missförstår jag ofta vad andra säger, eller måste ideligen fråga "va". Och på festmiddagen är bakgrundsljudet ofta så högt att jag inte kan kommunicera med mina bordsgrannar, måste skratta artigt till lustigheterna i talet jag inte hör och applådera till ett program som jag bara förstått en tredjedel av, om ens det.

Nu har jag varit med om en konferens där jag kände mig hemma. Jag missade inte ett ord, mötte människor som förstår hur det är att ha en hörselskada och kunde till och med följa med programmet på kvällen. Svenska hörselförbundet, som nu fyller 30 år, kan sin sak.

Ingen får tala utan mikrofon. Det är en självklarhet att konferensrummet ska ha en t-slinga, som gör att ljudet från mikrofonen förmedlas trådlöst direkt till hörapparaten. Den som föreläser visas på en stor skärm så att man kan bättre följa med läpprörelserna. Och dessutom, allting skrivtolkas på den andra skärmen i salen.

Skrivtolkningen var också med på middagen så att jag till och med kunde följa med orden i Susann Sonntags sånger.

Jag blev vald till förbundets vice ordförande på kongressen. Något jag känner mig både glad och hedrad över.

 

 

 


Polisen som räddande ängel

Skrivet av Lars Hedman 18.10.2016

Kategorier:

Poliserna i Vancouver har tydligen fått gedigen utbildningDet måste vara en mardrömssituation för en mamma. Hennes son får en krisattack och försöker springa ut på gatan i storstadstrafiken. För att hindra honom måste hon med alla sina krafter trycka honom mot trottoaren medan han fortsätter att skrika och försöker slita sig lös.

Plötsligt står en kvinnlig polis och ser på henne ...

Alexandra Samuel är en känd forskare i Kanada som bland annat skriver för Wall Street Journal och föreläser om teknologins sociala inverkan. Hon är också mamma till en pojke med autism. I ett öppet brev tackar hon polisen som hjälpte henne och sonen under rusningstid centrala Vancouver. Sonen får ibland, varje eller varannan månad, svåra ångestattacker "existential despair" och försöker skada sig själv. Nu ville han rusa ut bland bilarna och hon tvingades hålla kvar honom med våld.

Den kvinnliga polisen frågade vad hon kan göra för att hjälpa. Sedan talade hon lungt och sansat till pojken för att lugna honom. När mamman skulle ringa sin man efter hjälp tog polisen över att hålla i pojken. "Hon höll i honom stadigt och respektfullt, så milt hon kunde, utan ett spår av ilska eller rädsla i ansiktet".

När pappan anlände för att hjälpa tog det ännu 45 minuter att lugna pojken. Mamman hade då tappat kortet med namnet på polisen. I stället skrev hon brevet där hon tackade henne och hennes partner för vad de gjort för att hjälpa sonen.

Nyheten har nu uppärksammats av kanadensisk media, men den kvinnliga polisen har inte trätt fram för intervju. Hon anser att "hon bara gjorde sitt jobb".


Kända personer med funktionsnedsättning: Gaten Matarazzo

Skrivet av Lars Hedman 30.09.2016

Kategorier:

gatenNetflixserien Stranger Things fick inga Emmys i år då den visades efter att tiden för nomineringar gått ut. Men kanske Gaten Matarazzo och de andra unga skådespelarna får en utmärkelse nästa år.

 

I skolan mobbades han och kallades för "no teeth". Den fjortonårige skådespelaren Gaten Matarazzo saknar framtänder och har berättat öppet att han använder protes. Men det är bara en del av hans funktionsnedsättning. Han har en sällsynt genetisk sjukdom, cleidokranial dysplasi, som påverkar hans skelettutveckling, han saknar bland annat nyckeben.

I dag är han känd som en av de kritikerrosade ungdomarna i Netflix succéserie Stranger Things med Wiona Ryder i en av huvudrollerna. Gaten försökte i flera år bli skådespelare, men nekades till roller på grund av sin funktionsnedsättning och för att han talade med en läspning. Skaparna av Stranger Things, bröderna Duffer, ville däremot ha honom med i serien. De skrev om manuset så att en av huvudpersonerna, Dustin, har cleidokranial dysplasi.

Gaten har gett flera intervjuer om sin funktionsnedsättning. Han uppger att han har en lindring form (trots att han saknar nyckelben) men vill öka förståelsen för cleidokranial dysplasi så att "människor med sjukdomen vågar komma mer ut ur sina skal".