torsdag 29 november 2018 - 14:41

Hur man skapar nya hörselskador

5PtOTGixRjRT

Med nästan 200 barn i en öppen planlösning på 500 kvadratmeter kan man skapa nya framtida medlemmar för hörselföreningarna. Foto: ÖT

 

Visst låter det trevligt med en sal för 190 lekande barn på ett dagis. En fantastisk och givande mötesplats, eller ...

Akustik är svårt och vi har alla upplevt att det kan bli väldigt fel fast alla normer och riktlinjer följs. Det som ligger under de godkända decibelvärdena kan ändå kännas irriterande, störande och vara skadligt för hälsan. Dagens byggare, arkitekter och planerare måste placera ljudmiljön högt på sin prioriteringslista. Det ska inte bara vara tillräckligt bullerfritt, det ska också höras!

Alltså? Är det inte en paradox?

Eftersom jag har en hörselskada vill jag naturligtvis att ljudet, till exempel i en festsal, hörs bra samtidigt som bakgrundsbullret filtreras bort. Samtidigt påpekar hörselförbunden, både det svenska och det finska, vikten av att förebygga hörselskador. Ljudnivån får inte bli för hög.

I Jakobstad planerar man nu ett superdagis för 190 barn. Mitt i byggnaden ska det finnas en öppen planlösning på 500 kvadratmeter för lek, glam och stoj. Jag är ingen expert på akustik, men jag kan ana att bullernivån kommer att bli hög. Så hög att det blir svårt att höra och göra sig hörd och att det till och med kan skapa nya medlemmar åt hörselföreningarna i framtiden.

En ledande konsult på företaget som ska planera akustiken varnar i Österbottens Tidning för att ljudplaneringen blir besvärlig. "Det blir inte tyst oavsett hur mycket absorberande material vi tillför", säger han.

Med all respekt för att skapa ett kreativt samlingsutrymme för barnen i Jakobstad, det verkar ändå som om man inte tänkt på att man kan bygga ett ljudmonster som skadar hörseln på barn och personal. Att som konsulten befarar i ÖT "barnen måste ändra sitt sätt att tala", är knappast en lösning.

fredag 3 augusti 2018 - 10:17

Låtsas hänga med

hblkolumnDagens Hbl har en bra kolumn av journalisten Elin Westerlund som är född döv och nu har hjälp av cochleaimplantat. Definitivt läsvärd!

 

Visst kan gamla gubbar som jag beklaga sig över försämrad hörsel och försöka berätta hur det påverkar vardagen och livet. Kanske det förorsakar några igenkännande nickningar av andra i samma situation med åldersrelaterad hörselnedsättning.

Men det som behövs är unga röster om hörselnedsättning eller om att vara döv. Hur påverkar nedsättningen livet då man formar sin framtid, ska umgås och göra karriär?

Elin Westerlund är journalist och skriver en djupgående och intressant artikel i Hufvudstadsbladet om det finlandssvenska teckenspråket och dövas situation. Hon har också skrivit en kolumn i samma tidning som personligt, gripande och informativt berättar om sin egen situation. Hon är född döv och har nu hjälp av ett cochleaimplantat.

Så här fångar hon sin funktionsnedsättning i ett nötskal: "Det är väldigt lätt för mig att låtsas att jag hänger med i diskussionen fastän jag inte har en blekaste aning om vad som sagts. 21 års övning gör nämligen en till proffs. Men för den som känner mig bra, till exempel min lillasyster, kan se i mina ögon att jag är helt bakom flötet."

tisdag 26 juni 2018 - 16:19

Att sakta förlora hörseln

omslag

Att ha en hörselskada som förvärras med åren är att ständigt förlora bitar av omvärlden. I en kolumn i Kårkullas tidskrift Omslaget berättar jag om hur det är att gradvis förlora hörseln.

 

Först försvann fåglarna. De enda fågellätena som blev kvar var kråkans kraxande och fiskmåsens skri.  Sedan försvann musiken. Den blev grumlig och entonig, som dunket från en stor maskin under golvet. Till sist försvann den vettiga konversationen då många av konsonanterna blandas ihop och vart fjärde eller vart femte ord blir helt obegripligt.
 
Att ha en hörselskada som förvärras med åren är att ständigt förlora bitar av omvärlden. Det sker i så små doser att man oftast inte tänker på det, men ser man bakåt är förändringen markant. Hörapparater hjälper till en del, men har sina begränsningar, speciellt i en miljö med högt bakgrundsljud.
 
Jag började få sämre hörsel redan för 20 år sedan, men då förändringen sker långsamt var det först för några år sedan jag tog i tu med problemet på allvar. Nu har jag hörapparat i båda öronen, men upptäcker att jag fortfarande säger ”va” väldigt ofta och behöver undertexter också när jag ser på svenskspråkiga
teveprogram.
 
Mina närmaste har lärt sig att tala högre och upprepa flera gånger om de ser att det tutar upptaget hos mig. Hörselskadan gjorde också kommunikationen med min storebror Noffe allt svårare med åren. Noffe, som gick bort för ett par år sedan, hade en utvecklingsstörning och det påverkade hans uttal. Då svag artikulation möter en svag hörsel uppstår problem. Något som vi bröder var fast bestämda att vi måste lösa.
 
Noffe hade alltid så mycket att berätta då vi möttes och jag ville så gärna lyssna på honom. En del kunde jag gissa, men det mesta måste jag be honom upprepa. Många gånger!
Noffe hade tålamod med mig, han kunde tala flytande svenska och finska och dessutom hade han lärt sig det finlandssvenska teckenspråket. Inget av det dög då han skulle berätta något åt sin lillebror. Det fortsatte oftast tuta upptaget.
Skam den som ger sig. Noffe upprepade det han ville säga, på olika språk tills det gick hem. Ibland kunde vi skratta tillsammans när vi äntligen förstod varandra.
 
När man har en funktionsnedsättning är man ofta beroende av omgivningens inställning. Att andra människor förstår och accepterar att man behöver hjälp för att leva på lika villkor. I Noffes fall var det att få stöd i de dagliga sysslor han inte klarade av själv och i mitt fall att kunna kommunicera med andra. När man hör dåligt är det ibland skönt att ha människor i sin omgivning som har
tålamod, som Noffe. 
 
Kolumnen finns i det senaste numret av Omslaget.

torsdag 5 april 2018 - 18:52

Att hitta en telefon som hjälper

horseltelDet är inte alltid så lätt att välja telefon, speciellt när man behöver något extra, som till exempel att man hör den.

 

Jag missade tidigare många samtal. Hur jag än försökte öka volymen, ha på vibrationer och välja ringsignaler som passar min hörsel, så fick telefonen ringa ostörd i min ficka. Jag hörde den helt enkelt inte.

Nu har jag köpt en klocka som vibrerar när telefonen ringer. Återstår bara ett problem, att höra vad den som ringer säger ...

Alla smarta telefoner har idag en inställning för "tillgänglighet". Där kan man hitta hjälp om man ser eller hör dåligt. Bland annat förstoring, röstigenkänning, högkontrast, ljuddetektorer och textning ska göra livet enklare för oss med funktionsnedsättning. Förhoppningsvis fortsätter utvecklingen och de blir ännu bättre.

Jag köpte en telefon åt min bor Noffe. Hans utvecklingsstörning gjorde att han hade svårt att hantera knapparna och använda funktioner som kontaktkatalog eller återuppringning. Så det blev en enkel hopvikbar telefon. När den ringde var det bara att öppna den och säga "hallå". När han ville ringa mamma tryckte han på siffran 2.

Svärmor, som fått allt svagare syn som åldertillägg, har en kul lösning för det här med kontaktlistor. Hon ser inte listan så hon räknar. Femton tryckningar nedåt så kan hon ringa sin svärson, 25 så ringer hon sin äldsta dotter.

Min mamma, som fått allt sämre korttidsminne när hon närmar sig 95, stoppade i misstag sin gamla telefon, som hon hunnit bli bekant med , i tvättmaskinen. Det var en uråldrig Nokia och jag sökte med ljus och lykta i butikerna, utan resultat, efter en likadan. Som tur hade jag kvar en gammal Samsung som liknar Nokian. Den fungerar nu bra, förutom att den ibland är kvar i sängkammaren när hon är i köket eller den gömmer sig någonstans så vi får söka den runt hela huset. Då både mor och son hör dåligt så får de söka länge efter en försvunnen telefon fast den ringer för fullt.

Telefonen är nuförtiden en viktig del av vårt dagliga liv, en nödvändighet. För många är telefonen också en trygghetsfaktor. Då är det inte alltid nödvändigt med super amoled, dolby surround, instant download, near field communication och dual camera. Det räcker med att man kan höra den, se skärmen och kunna ringa.

torsdag 25 januari 2018 - 14:42

Blir vi hela tiden lurade?

2017 11 05

Börja tillverka hjälpmedel och lev ett liv i lyx! Betalar vi på tok för mycket för proteser, hörapparater, rullstolar och annat livsviktigt för människor med funktionsnedsättning? Bilden är från Baltics broschyr.

 

kinaochwidex2Ungefär samma teknik, men den ena är 1000 gånger dyrare än den andra.

 

Jag öppnade en Iphone och började räkna vad innehållet egentligen är värt. Det blir inte många euro, dyrast är skärmen som kostar drygt 20 euro.

Jag läste en nyhet om att Baltic har tillverkat en 175 fots lyxbåt som köpts av varvets ägare.

Det finns ett samband mellan de här två. Långsökt, visst, men det fick mig att tänka.

Elektroniska komponenter är nuförtiden billiga och samma delar, tillverkade i Kina, tycks återkomma i alla apparater. Baltics Pink Gin har betalats med vinsterna från att sälja proteser till människor med rörelsehinder. Hur är det egentligen med hjälpmedelsbranschen, vilka marginaler spelar de med?

Bilden på de båda hörapparaterna ovan är ett exempel. Båda innehåller

Mikrofon
Förstärkare
Mikrochip
Högtalare
Batteri

Den ena kostar litet över 3 euro, den andra över 3000. Vad är det vi egentligen betalar för? Utveckling, forskning och mjukvara? Javisst, den billigare kan bara förstärka, den dyrare kan välja frekvenser och har dessutom smarta filter som tar bort bakgrundsljud. Men det förklarar inte hela prisskillnaden, det finns apparater på fria marknaden för under 100 euro som gör samma sak.

En orsak är att skatterna finansierar de flesta hjälpmedlen. Vi är inte prismedvetna då samhället står för kostnaderna. Finns det en tillräckligt bra marknadsmekanism och en insyn i prissättningen för att garantera bästa förhållande mellan pris och kvalitet?

Dags för grävande journalistik?

onsdag 15 mars 2017 - 17:11

Gratis uppgradering till Windows 10

windows webbplats för uppgraderingMicrosoft erbjuder fortfarande uppgradering, bara man behöver "hjälpmedel".

 

Nej, jag ska inte börja skriva en teknikblogg. Det här är ett undantag. Jag har nämligen uppgraderat en gammal dator från Windows 7 till Windows 10. Och dessutom gratis trots att Microsoft uppgav i fjol att de kostnadsfria uppgraderingarna upphört.

Det finns kvar en laglig omväg. Om man anser sig behöva hjälpmedlen i Windows, som till exempel förstoringsglaset, skärmläsaren eller undertexter, finns det en sida som fortfarande låter dig uppgradera.

Inga frågor om jag verkligen använder hjälpmedel, det var bara att uppgradera. För att rena mitt samvete ska jag börja testa funktionen som ersätter varnings- och notifikationsljuden med en blinkande skärm. Så behöver jag inte ha på högtalarna så högt att grannarna hör när jag får e-post.

Egentligen, så här ska det ju vara. Om någon som Microsoft erbjuder en tjänst åt kunder med funktionsnedsättning ska man inte behöva fylla i frågeformulär och gå igenom en massa papperskrig för att bevisa att man behöver hjälpmedel.

Kanske något för kommunalvalskandidaterna att tänka på: Hur ska vi göra det lättare och mindre byråkratiskt att få hjälpmedel?

tisdag 25 oktober 2016 - 18:15

Alla har rätt att höra

kongressBirgitta Kronberg har som styrelseordförande för Svenska hörselförbundet varit en central och drivande kraft för att förbättra jämlikheten för oss med hörselnedsättning. Nu avgår hon efter 14 år som ordförande och efterträds av riksdagsledamot Mikaela Nylander.

 

Jag brukar inte längre trivas så värst bra på större konferenser. Min försvagade hörsel gör att jag missar stora delar av föreläsningarna. I sorlet under pauserna missförstår jag ofta vad andra säger, eller måste ideligen fråga "va". Och på festmiddagen är bakgrundsljudet ofta så högt att jag inte kan kommunicera med mina bordsgrannar, måste skratta artigt till lustigheterna i talet jag inte hör och applådera till ett program som jag bara förstått en tredjedel av, om ens det.

Nu har jag varit med om en konferens där jag kände mig hemma. Jag missade inte ett ord, mötte människor som förstår hur det är att ha en hörselskada och kunde till och med följa med programmet på kvällen. Svenska hörselförbundet, som nu fyller 30 år, kan sin sak.

Ingen får tala utan mikrofon. Det är en självklarhet att konferensrummet ska ha en t-slinga, som gör att ljudet från mikrofonen förmedlas trådlöst direkt till hörapparaten. Den som föreläser visas på en stor skärm så att man kan bättre följa med läpprörelserna. Och dessutom, allting skrivtolkas på den andra skärmen i salen.

Skrivtolkningen var också med på middagen så att jag till och med kunde följa med orden i Susann Sonntags sånger.

Jag blev vald till förbundets vice ordförande på kongressen. Något jag känner mig både glad och hedrad över.

 

 

 

söndag 26 juni 2016 - 12:51

När jag började höra sämre

IMG 20160626 121804Jag har skrivit en kolumn i Svenska Hörselförbundets tidning "Vi hörs". I den berättar jag hur det är att få en hörselnedsättning. Nedan en något förkortad version.

 

Problemet är inte att säga ”va” eller ”ursäkta” hela tiden. Arbetskamraterna blir vana och förstår, speciellt när jag förstärker budskapet genom att kupa handen bakom örat. Det resulterar visserligen i att det mesta måste upprepas minst två gånger och med högre röst, men så småningom börjar alla tala högre när jag är med. Det finns en orsak till att många äkta hälfter till personer med hörselnedsättning talar med hög volym också med andra.

Det finns en förståelse för hörselnedsättningar, de är ju trots allt inte så ovanliga. Uppskattningsvis 750.000 människor i Finland har någon form av försämring av hörseln. Av dem skulle 300.000 hjälpas av en hörapparat. Så mina arbetskamrater förstod och anpassade sig.
Det största problemet för mig var att jag trodde att jag hörde. Just det, då min hörsel försämrades sakta, nästan obemärkt, blev jag allt bättre på att fylla i och gissa mig till vad någon sade. Som en god bekant till mig som har bara några hörselrester kvar. Han kan föra en diskussion utan att höra något av vad den andra säger. Han ställer frågor, lyssnar artigt på svaret, nickar emellanåt, och så ställer han en ny fråga. Det ger åtminstone skenet av en social konversation.
På en arbetsplats, speciellt på möten, är det inte en metod som kan rekommenderas. Jag började så småningom missförstå vad som sades, speciellt innan jag insåg att jag har en hörselskada. Jag trodde bara att människorna omkring mig började tala otydligt. Och det hade dessutom spritt sig till TV-nyheterna. Det är heller inte så värst meriterande för en journalist om man missförstår vad den intervjuade säger. För mig betydde det att jag började intervjua per e-post eller skickade den färdigt skrivna intervjun för genomläsning.

Till sist uppmanades jag att rådfråga en läkare. Det visade sig att min hörsel hade försämrats så mycket, speciellt då det gäller de högre tonerna, att jag blandar på konsonanter och kan missa upp till vart fjärde ord i en konversation. Det är för mycket att gissa sig till.
Jag fick hörapparat i båda öronen och världen förändrades. Jag hade trott att småfåglarna slutat sjunga. Nu hör jag också andra fåglar än fiskmåsar och kråkor. Jag har spelat igenom alla mina gamla favoritlåtar på nytt, nu låter de rätt igen och inte ”mummeldunkmummel” som utan apparater i öronen. Och så vet jag vad min hustru menar då hon säger att trafikbruset hörs från vägen två kvarter från vårt hus.

Och visst blev det bättre på jobbet. Jag måste till och med säga ”du behöver inte höja rösten” flera gånger innan arbetskamraterna började vänja sig vid mitt nya jag. Jag slutade be dem jag intervjuade upprepa vad de sagt och kunde till och med förstå vad som diskuterades på ett möte.
Nästan ...
För de flesta som använder en hörapparat, vi är 70.000 i Finland, finns ändå funktionsnedsättningen kvar. Apparaterna hjälper, men det kan sällan jämföras med en hörsel som är fri från nedsättning. Jag fick ett nytt beteendemönster på arbetsplatsen efter att jag började använda hörapparaterna. Det blev viktigt för mig att välja var jag satt på ett möte. Tillräckligt nära mötesordförande och tillräckligt långt borta från surrande apparater. Trots det hörde jag en del av kollegorna sämre än andra. Det har något att göra med röstens tonläge.
Det finns situationer där jag hör lika dåligt med eller utan hörapparat. För starkt bakgrundsbuller, för mycket eko, för många röster samtidigt och för stora salar med dålig akustik. Det är ett sant nöje då det finns en t-slinga. Då är jag en av dem i salen som hör bäst vad som sägs i mikrofonen.
Det finns enligt WHO 130 miljoner människor i världen med hörselnedsättning. För dem utvecklar man nya hjälpmedel och bland annat cochleaimplantaten har blivit en storindustri.

Jag gick i pension för några månader sedan och behöver inte längre anstränga mig för att följa med vad som sägs på ett kreativt, men kaotiskt morgonmöte med andra journalister. Jag fortsätter vara aktiv, bland annat i den finlandssvenska taltidningsföreningen. Men där är jag alltid ordförande för mötet. Och då är det genast lättare. ”Kan du upprepa det där”, ”hur menar du”, ”vänta litet, en i taget” och ”kan sekreteraren skriva ner det här” är bra trick när hörapparaterna inte räcker till.

Kända personer med hörapparat

Tarja Halonen, republikens president 2000-2012
Erkki Tuomioja, riksdagsman, tidigare utrikesminister
Mikael Wiehe, svensk musiker
Björn Skifs, svensk musiker
Lena Adelsohn Liljeroth, tidigare kultur- och idrottsminister i Sverige
Bill Clinton, tidigare president i USA
Whoopi Goldberg, amerikansk skådespelare
Pete Townshend, gitarrist i the Who

måndag 15 februari 2016 - 17:44

De många teckenspråken

sverige finlandFrankrike irlandusa UKJag har gjort ett litet experiment och försökt lära mig bokstaven "G" på olika teckenspråk. Här ovan ser du resultatet, säkert finns där en liten brytning, men borde komma rätt så nära.

Teckenspråken bygger inte på de talade språken och är därför helt fristående. Det betyder att till exempel engelskatalande länder har flera olika teckenspråk, här ser man skillnaderna mellan det brittiska, irländska och amerikanska teckenspråket. Det gör att också det finlandssvenska och det rikssvenska teckenspråket skiljer sig från varandra.

Det här betyder att jag får glömma det jag läste i indianböckerna som pojke, att teckenspråket kan användas för att kommunicera över språkgränserna. Dagens över 300 teckenspråk är enligt World Federation of the Deaf  fullvärdiga språk och modersmål för 70 miljoner döva människor i världen.

Teckenspråk används som första språk av uppskattningsvis 750.000 döva inom EU. I Finland räknar man med över 3000 av vilka 300 använder det finlandssvenska teckenspråket. Det finska och finlandssvenska teckenspråket ligger nära varandra och använder samma alfabet, som för övrigt är nästan likadant som det amerikanska, men skiljer sig från det rikssvenska.

Finland firade förra veckan, den 12 februari, teckenspråkets dag för sjunde gången. Vi flaggar den 9 april för det finska språket och den 6 november för det svenska. Dags att också börja flagga för teckenspråket. Helsingfors stad har redan föregått med gott exempel.

onsdag 25 november 2015 - 11:55

Den nya tvåspråkigheten

163863409 75414cde46 bMånga döva barn, som Ben på bilden, har börjat höra efter att ha fått ett cochleaimplantat. Men hur är det med språket? Foto: cc by flickr.com/ryanjpoole

 

Det pågår en spännande tvåspråkighetsdebatt i hela världen. De goda nyheterna är att allt fler barn som i dag föds döva eller svårt hörselskadade kan börja höra och förstå tal med hjälp av ett cochleaimplantat. I fjol räknade man med att 80.000 barn i världen och 300 i Finland hade fått ett implantat.

Men samtidigt undrar många om vi inte är överoptimistiska. Flera organisationer, som Sveriges dövas riksförbund, varnar för att implantatet inte alltid ger tillräckligt med språkförståelse. Ljudet från implantatet ska inte förväxlas med vanlig hörsel. Det betyder enligt riksförbundet att en del barn med implantat inte kommer att uppnå "tillräckligt bra tal".

Därför anses det viktigt att barn med cochleaimplantat blir tvåspråkiga och också lär sig teckenspråk. Då kan barnen själva välja när de blir äldre vilket språk de vill använda. Det är också en trygghet att behärska teckenspråket senare i livet om hörseln försämras.

Det finns en klar logik i resonemanget. Teckenspråket är ett fullvärdigt språk och ett mångsidigt kommunikationsmedel. En hörselskada är en funktionsnedsättning som ofta försvårar kommunikationen med talat språk. Svenska ungdomar med implantat har rapporterat till riksförbundet en "känsla av utanförskap i idrott, bad, lek och stoj". Något som de inte upplever om de kommunicerar med andra ungdomar som också talar teckenspråk.

Det behöver knappast sägas, två- och flerspråkighet är alltid en rikedom.