lasse1260x2

Hur gör man det billigare?

Skrivet av Lars Hedman 25.09.2019 | 0 Kommentarer

Skarmavbild 2019 09 25 kl. 18.13.31

Min bror Noffe bodde i ett litet rum på kanske 12 kvadratmeter. Han hade en säng, en länsstol, några skåp och en teve på byrån. På nattduksbordet fanns en bild på mamma. Det kanske låter spartanskt, men det var det hem han älskade och han kämpade med hela sitt hjärta mot att bli flyttad.
Hans rum fanns i Schjerfbeck-koti i Uleåborg. Ett idylliskt trähus i en park vid Merikoski där han bodde med tio andra. Det fanns bra med gemensamma utrymmen och samhörigheten mellan dem som bodde där och personalen var varm och hemtrevlig. Det idealiska
äldreboendet för personer med utvecklingsstörning.
Staden ansåg att rummen borde vara några kvadratmeter större. Sådana fanns längre bort från centrum och dessutom skulle det bli billigare. Alla skulle flyttas till Muhos. Ingen frågade de anhöriga och ingen frågade Noffe. Det här var för nio år sedan och då ansåg man att en person med utvecklingsstörning inte får ha en egen åsikt. Det verkar inte ha blivit bättre sen
dess.
Noffe förstod sig kanske inte på förvaltning eller på kommunala budgeter. Men han visste att han trivdes och att han inte ville flytta. Det sa han också när tidningarna började skriva om nedläggningen och intervjuade honom. Protesterna från anhöriga, personalen och klienterna gjorde att staden backade och Schjerfbeck-koti räddades. Noffe kunde leva sina sista år i ett hem där han trivdes. Han gick bort för tre år sedan.
När jag läser att kommunerna i Jakobstadsregionen vill kasta ut samkommunen Kårkulla och själva ta över servicen för personer med utvecklingsstörning påminns jag om dragkampen i Uleåborg. Det är för mig inte en fråga om förvaltning, vem som ska sköta vad. Det är motivet till övertagandet som oroar mig: ”Det måste bli billigare”. Nu anses servicen för en av samhällets svagaste och mest utsatta grupper vara för dyr. Samtidigt är det rätt så uppenbart att sparåtgärder, trots löften om det motsatta, kommer att försämra servicen. Som att flytta Noffe till Muhos.
Det är något jag inte riktigt förstår här. Samkommunen Kårkulla har ju skapats och upprätthållits för att ge möjligast högklassiga service, samla sakkunskapen och skapa synergieffekter. Man kan kanske argumentera om Kårkullas prissättning, men samkommunen är inte ett vinstföretag. I fjol var underskottet över 370.000 euro.
Nu vill flera kommuner i Svenskfinland att det ska göras ännu billigare. Var sparar man i så fall? Är det på personalen eller kompetensen? På boendet och kosten, eller är det kanske på habiliteringen och fritidssysselsättningarna? I Jakobstadsregionen vill en arbetsgrupp ”minska dubbelfunktioner”. I värsta fall betyder det att man måste blunda för specialbehoven då all vård ska in i samma schablon.

Har arbetsgruppen frågat någon av dem som berörs? De kan visa att det finns ett värde som inte får sparas bort.

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar