lasse1260x2

Ingen rätt att leka länge

Skrivet av Lars Hedman 25.08.2018 | 1 Kommentarer

noffetusculumNoffe älskade att leka ännu som vuxen, som tur var det bilar, inte vapen.

En nyhet som tagit mig hårt är den om 20-årige Eric Torell som sköts till döds av polisen då han lekte med ett plastvapen. Det är också något jag har svårt att skriva om. Vill ogärna demonisera poliserna som sköt, samtidigt som jag inte hittar de rätta orden för att uttrycka min sorg och frustration över ett samhälle där något sådant kan hända.

Eric hade en utvecklingsstörning, som min bror Noffe. Jag inser att vi ofta kan reagera fel då det yttre och det inre i en människa inte motsvarar omgivningens förväntningar (läs "fördomar"). En vuxen man med skäggstubb och basröst ska väl inte leka?

Noffe lekte med bilar. Han kunde alla bilmärken och skaffade en stor samling med leksaksbilar. Jag ser ännu framför mig hur han halvligger på trappan och skuffar en lastbil med släp på översta trappsteget. Av och an, av och an ... i timmar. Han förde aldrig något ljud, utan nöjde sig med att se på hur hjulen rullade och ljuset växlade i den lilla vindrutan.

Noffe tog aldrig med sina bilar när han gick ut. Han ville inte visa att han ännu lekte som vuxen. Han hade märkt tillräckligt många gånger att människor har svårt att förstå. Han lekte heller aldrig med plastvapen som sin lillebror. Han var en fredlig människa och gillade inte alltför våldsamma filmer i teve. Det tuffaste han klarade av var Helgonet med Roger Moore, "han knockas"!

Jag var däremot betydligt mer intresserad av vapen. Jag hade läst en massa gamla indianböcker om Hjortfot, Simon Kenton och Falköga. Så jag sprang ut på ängen eller smög mig omkring i skogen med revolvrar, gevär och pilbågar. En 11-årig buspojkes rätt! 

Idag skjuts barn med leksaksvapen ihjäl av polis i USA, som 12-årige Tamir Rice i Cleveland. Rädslan för våld och vapen skapar panikbedömningar. Ett tecken på att samhället igen blir allt mera hänsynslöst. Eric Torell är ett offer för denna rädsla och hänsynslöshet. Utrymmet och förståelsen för mångfald krymper oroväckande.

 

Kommentarer

  • Sandra Neuman 25/08/2018 5:38pm (13 månader sen)

    När jag läste började mina tankar spinna vidare, och jag hoppas att jag när jag blir ännu äldre fortfarande leker med lego som ja gör nu :) Ett legobord på ett åldringshem vore ju ganska coolt och kreativt.

Skriv en kommentar