lasse1260x2

Språket och funktionsnedsättning

Skrivet av Lars Hedman 24.01.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

 

 

23.1.2016 17.1.17 hedman.jpg

Jag fick äran att uppträda på Mediespråk 2016 på lördag i Vasa. Det kändes bra att få försöka reda ut de många begreppen kring funktionsnedsättning och berätta vilka ord som är missvisande och ofta sårande.

Här följer en något förkortad version av min presentation.

 

Bild1Det här är min bror Noffe. Han fyller 70 nästa år. Han har inte alltid haft det lätt i livet, han har fått uppleva de stora förändringarna i vården av personer med utvecklingsstörning. I dag har han det bra, han bor i ett härligt gruppboende vid Merikoskis strand i Uleåborg. (Bara ett stenkast från den plats där Juha Sipiläs teknologiföretag hade sitt kontor och bara fem minuter från vårt första hem i Uleåborg).

För Noffe är 2+2 ett svårt begrepp och han klarar sig inte i vardagen på egen hand. Men han talar både svenska och finska flytande, han kan läsa och skriva och är en av de 300 som kan det finlandssvenska teckenspråket.

Ingen av oss har rätt att ifrågasätta hans, eller någon annans förstånd. Ordet "förståndshandikappad" är direkt kränkande.

nyjamlika

Jag har själv en funktionsnedsättning. Utan hörapparater missar jag vart fjärde eller vart femte ord i en konversation, vilket inte är till fördel när man är journalist. Det är många andra i min generation som har samma hörselskada, bland annat Hillary Clintons man, Bill.

 

Anna Caldén har visat att människor som har en funktionsnedsättning kan göra en viktig samhällsinsats på lika villkor med alla andra. Hon har som skicklig och envis förhandlare lyckats med det jag trodde var omöjligt, att få de grälande organisationerna SAMS och Finlands svenska handikappförbund att gå ihop. För att vara aktiv, behöver hon ett hjälpmedel, en rullstol. Den gör henne mera jämlik, därför talar vi om "rullstolsburen" absolut inte "rullstolsbunden".

 

Karl-Oscar Skogster, som förlorade synen som ung pojke, har i flera decennier varit en central person för att skapa jämlikhet för personer med synskada. Han säger att "handikapp är en situation, inte en egenskap". Ett exempel: Kalle Skogster använder regelbundet tunnelbanan i Helsingfors. Han har lärt sig flera stationer utantill och tar sig fram utan hjälp. Undrar bara, om jag står nere på en tunnelbanestation och alla lampor släcks. Vem utsätts då för ett handikapp? Han eller jag?

 bild5ny

Kort om historia. I Tyskland talade man 1938 om "Erbkranker", ungefär "ärftligt sjuka" och mördade 200.000 människor i ett "eutanasiprogram". Vi använde då ordet "vanför" i svenskan. Jag har sett ordet "krympling" fortfarande användas i svenska böcker. "Invalid" är översatt från engelskan "värdelös", ska vi använda sådana ord? Och ordet "handikappad" har kastats ut, bland annat av DHR i Sverige, redan 2008. Handikapp och invalid finns kvar i sammansatta ord som "handikapporganisation", "invalidtoalett" och "krigsinvalid".

 funktis

Det heter (person, man, kvinna, människa, flicka, pojke, barn etc) "med funktionsnedsättning". Också ord som funktionsskillnad och -variation, förekommer i bland. Däremot gillar jag inte alls nyordet "funkis" som har alla förutsättningar att användas nedvärderande eller bli ett skällsord.

Vi använder inte adjektiv som "funktionsnedsatt", "handikappad" eller "funktionshindrad" längre. Det för att vi ska se människan, inte nedsättningen. Noffe är för mig inte "utvecklingsstörd". Han är min bror och han har många egenskaper som jag tycker om, och många som jag, som mellan alla syskon, irriterar mig på. Utvecklingsstörningen är bara en av hans egenskaper.

Det finns i dag bara två adjektiv, "blind" och "döv" som kan användas med gott samvete när man skriver eller talar om funktionsnedsättningar.

jakhelln

Vi talar heller inte om"funktionshindrad" eller ens "person med funktionshinder". Funktionshinder är det som uppstår när en människa med funktionsnedsättning inte kan ta sig fram i omvärlden utan hjälpmedel. I bilden ovan är Tim Knutsens skadade ben (jag har skrivit om honom i ett tidigare blogginlägg) funktionsnedsättningen, medan svårigheten att komma in i förarhytten är funktionshindret.

Det finns ingen prototyp, ingen normmänniska. Därför ska vi inte tala om de som är "annorlunda" eller "avvikande". I FN:s konvention om rättigheterna för personer med funktionsnedsättning är det i stället fråga om den mänskliga mångfalden. Men vi har byggt upp vårt samhälle för en en viss "norm" av människor. Därför har vi ett ansvar för att med olika hjälpmedel skapa jämlikhet också för de människor vi inte byggt för.

Här kommer sedan några bilder om olika funktionsnedsättningar:

nyrorelse

utvohalsasynskadadovNär vi talar om "dövhet" är det en avsaknad av hörsel. Men om vi använder "döv" är det fråga om de personer som saknar hörsel och hör till den kulturella och språkliga grupp som kommunicerar med teckenspråket. (Se mina tidigare blogginlägg om teckenspråk och cochleaimplantat.)

nyepilepsi

autismJag har tidigare skrivit om Temple Grandin i den här bloggen. Hennes berättelse säger mycket om autism. Aspergers syndrom används inte längre som diagnos utan räknas som en form av autism. Autism är inte en utvecklingsstörning även om det finns personer som har både autism och utvecklingsstörning.

minneslista

 


Trump gör narr av reporter med funktionsnedsättning

Skrivet av Lars Hedman 26.11.2015

Kategorier:

trumpinfalldSkandalöst, fult, omänskligt, infantilt ... Jag hittar inte tillräckligt starka ord då jag ska beskriva Donald Trumps beteende mot människor med funktionsnedsättning. Infällt New York Times-reportern Serge Kovaleski.

 

Donald Trump har en realistisk möjlighet att bli USA:s nästa president, en post som kallas för den "starkaste i världen". Då är det synd om USA, och synd om oss alla andra. På den ena sidan Vladimir Putin, på den andra Donald Trump. Då blir David Cameron plötsligt den moderata stormaktsledaren i världen.

Trump hade påstått att "tusen och åter tusen människor hurrade (i Amerika) då World Trade Center attackerades. New York Times-reportern Serge Kovaleski hörde till dem som visade att Trumps påstående är falskt.

Trump gick till motattack och hånade Kovaleskis funktionsnedsättning och gjorde narr av honom. Kovaleski har ledsjukdomen AMC som bland annat gör att hans högra hand är låst i en böjd ställning, något som Trump hånfullt härmar.

Trump har fått en uppsjö av kritik, men har inte bett om ursäkt. I stället går han på Twitter till ny attack mot New York Times.

 


Kanada visar vägen

Skrivet av Lars Hedman 09.11.2015

Kategorier:

campaigninactiongroupKenth Hehr, här omgiven av sin kampanjgrupp, skadades svårt av en kula när han var 22. Nu är han minister i Justin Trudeaus kanadensiska regering.

 

När Kanadas nya premiärminister Justin Trudeau fick frågan varför hans regering har lika många kvinnor som män, svarade han "för att det är 2015". Den nya liberala kanadensiska regeringen beskrivs som "en miniatyr av det kanadensiska samhället".

Förutom den rättvisa könsfördelningen, hör två av ministrarna till ursprungsbefolkningen, en är flykting från Afghanistan, en är invandrare från Indien och försvarsministern är sihk. Två av ministrarna har en funktionsnedsättning

Kent Hehr är förlamad från bröstkorgen nedåt. Han är rullstolsburen och kan just och just hålla i en mikrofon i ena handen. Han kan skriva behjälpligt, men använder helst röststyrning på datorn.

Hehr var var en lovande ung ishockeyspelare när han 1991 skadades i ett skottdrama. Hans bil blev beskjuten från en annan bil och kulan förstörde hans ryggrad. Han är i dag en ansedd advokat, populär liberal politiker i Calgary, nyutnämnd andra försvarsminister och minister för krigsveteranfrågor.

carlaCarla Qualtrough har vunnit tre paraolympiska medaljer. Nu är hon idrottsminister.

 

Carla Qualtrough, också från Calgary, är advokat som specialiserat sig på människorättsfrågor. Hon har en bakgrund som idrottare, hon har vunnit paraolympiska medaljer i simning både i Söul och Barcelona. Hon har en synskada från födseln.

Qualtrough är nyinvald i det kanadensiska parlamentet och blev utnämnd till idrottsminister och minister för personer med funktionsnedsättningar.

Både Qualtrough och Hehr anses vara skickliga politiker med bred kompetens inom sina områden. De kanadensiska medierna fokuserar också mest på deras meriter, politiska åsikter, sakkunskap och vilka problem de har framför sig - bland annat veteranfrågorna lär vara en het potatis. Deras funktionsnedsättningar nämns oftast bara som en detalj, på samma sätt som att försvarsministern bär turban.

Kanada visar verkligen vägen för jämlikhet.


Äntligen leksaker för alla barn

Skrivet av Lars Hedman 06.11.2015

Kategorier:

toy like meEn liten leksakstillverkare i Storbritannien, Makies, hör till de första som förstått att det finns 150 miljoner barn med funktionsnedsättning i världen.

 

Leksaksindustrin är värd över 4 miljarder euro. Men vilken bild ger den av vår verklighet med Barbiedockor, Ken och aktionfigurer? På vilket sätt ser industrin de 1 miljard människor, av vilka 150 miljoner är barn, som har någon form av funktionsnedsättning?

En grupp föräldrar i Storbritannien anser att leksaksindustrin måste vakna till så många barns verklighet och börja tillverka leksaker för alla. Kampanjen Toy like me (leksak som jag) har blivit enormt populär på Facebook och Twitter och den har fått åtminstone en leksakstillverkare att reagera.

Makies, som gör skräddarsydda dockor, har svarat på kampanjen och bjuder ut dockor med olika funktionsnedsättningar och med olika hjälpmedel. Men ännu väntar vi på vad de stora leksakstillverkarna gör. Brittiska tidningsjätten The Guardian har varit i kontakt med Lego, Mattel och Playmobile, men har inte fått något svar.

Toy Like Me-kampanjen visar med bilder vad som kan göras. Vad sägs till exempel om Disneys Tingeling med ett Cochleaimplantat?

tinkerbellcochlear


Vi har väl lärt oss av historien?

Skrivet av Lars Hedman 20.10.2015

Kategorier:

VLBLOT 627226Bilden från demonstrationen mot flyktingar i Lahtis är talande. Först vänder sig hatet mot härkomst och ras, sedan mot språk och religion och till sist också mot människor med funktionsnedsättning.

Jag läser en bok om Hermann Göring, Hitlertysklands andre man och naziterrorns och koncentrationslägrens skapare. Det som hände 1933 när nazisterna tog över makten är skrämmande läsning.

En ideologi som bygger på raslära, enögd nationalism och individens nytta för samhället, förvandlade på två månader det demokratiska Tyskland till en diktatur. Plötsligt var det bara en sorts människa som gällde. Hatet och intoleransen vände sig mot alla som inte hörde till den "ariska rasen". Den tyska språktillhörigheten och "folkgemenskapen" betonades och den religiösa oppositionen förföljdes.

Till sist drabbades också människor med funktionsnedsättning. Över 200.000 människor mördades i Nazitysklands "eutanasiprogram", som var förspelet till Förintelsen.

När jag ser på slagorden och läser den diskussion som förs på nätet just nu blir jag oroad. Håller vi att återskapa, och till och med acceptera, ideologier som bygger på samma teser om den "rena rasen" som i trettiotalets Tyskland?

Men vi har säkert lärt oss av historien och är varnade. Eller?


Tack Yle för serien om funktionsnedsättning

Skrivet av Lars Hedman 27.09.2015

Kategorier:

ullnerAnki Ullnér charmar som huvudperson i den första delen i Yles serie om funktionsnedsättning.

 

Peter Al Fakir anser att han rör sig på minerad mark när han gör en dokumentärserie om funktionsnedsättning. Han säger att "hur man än gör blir det lätt fel i de här sammanhangen. Det kan bli ytligt, man lyfter fram det som fenomen och objektifierar människorna och låter inte deras personligheter, liv och erfarenheter komma fram."

Efter att ha sett den första delen där man charmas av Anki Ullnérs öppna och glada personlighet, tycker jag att han och hans team gjort ett bra jobb. Anki Ullnér  fick som 45-åring diagnosen att hon har en utvecklingsstörning. Hon behandlas i programmet med respekt och utan den von oben-attityd som man ibland ser när personer med utvecklingsstörning blir intervjuade.

Men visst är marken minerad, bästa Peter Al Fakir. Här är några exempel:

I programmet kallas Anki Ullnér för "utvecklingsstörd" i stället för att hon "har en utvecklingsstörning". Hon säger själv i programmet att en utvecklingsstörning är som färgen på håret eller ögonen "den bara finns där". När vi talar om "utvecklingsstörda" ser vi inte människan, utan fokuserar på funktionsnedsättningen. (Ett misstag jag tyvärr också gör alltför ofta när jag skriver).

När Yle presenterar programserien på sin webbplats talar man om "rullstolsbundna". I dag säger vi hellre "rullstolsburna" eftersom ett hjälpmedel som en rullstol ska skapa mera jämlikhet inte "binda". En besvärlig mina är det som Al Fakir själv kallar "objektifiering". I det första programmet fick tittarna se flera andra personer med utvecklingsstörning som bara fanns där som någonslags bakgrund. Närbilder utan att tittarna får veta mera om personen, eller ens hans eller hennes namn.

Men det förtar inte det goda helhetsintrycket. Jag ser med spänning fram mot nästa del. Yles satsning på att avdramatisera funktionsnedsättningar är berömvärd och den nära och förstående ton som programledaren Peter Al Fakir tagit lovar gott.


Vem av oss är "normal"?

Skrivet av Lars Hedman 23.09.2015

Kategorier:

duncansmithNär en minister i den brittiska regeringen gör skillnad mellan "normala" och personer med funktionsnedsättning har man där ännu en lång väg till jämlikhet. Foto: cc by flickr.com/Dominik Golenia och Number 10.

Den konservativa regeringen i Storbritannien har ett ambitiöst projekt. Landets "disabled", det vill säga medborgare med funktionsnedsättning ska in i arbetslivet. Det låter väl bra att man där vill erbjuda arbete åt alla på lika villkor och ge stöd när det behövs?

Men så är det inte. Projektet, som styrs av den omstridde arbets- och pensionsminister Iain Duncan Smith, ska tvinga människor att arbeta genom att man drar in stöd till personer med funktionsnedsättning. Oppositionen har tagit fram statistik som visar att över 2000 personer med funktionsnedsättning dött efter att man förklarat dem "arbetsförmögna" och tagit bort deras stöd.

Duncan Smith har skapat rubriker bland annat genom att skära i det sociala stödet och när han i ett radioprogram påstod att "han nog skulle klara sig på 73 euro i veckan", det vill säga det brittiska arbetslöshetsunderstödet.

Nu är ministern i blåsväder igen och har gett upphov till ilskna kommentarer i den brittiska pressen och en storm på sociala medier. Han sade i underhuset att "we are looking to get the employment rates of disabled people up to the level of normal, non-disabled people". Ungefär "vi strävar efter att få upp sysselsättningen för personer med funtionsnedsättning till samma nivå som normala människor utan funktionsnedsättning".

Det har skapat en diskussion om det i det här fallet finns någon som kan definieras som "normal". "Normal är urtråkigt" och "vem har rätt att dela upp oss i normala och onormala" är några av kommentarerna i stormen kring Duncan Smith, som vägrat be om ursäkt.

Om man i det Duncan Smith sade i underhuset byter ut ordet "disabled" till "kvinnor", "färgade", "invandrare" eller "skottar" ser man hur absurt, kränkande och orättvist det är att tala om oss människor som "normala" och "onormala".


Det finns också medkänsla

Skrivet av Lars Hedman 18.09.2015

Kategorier:

betjent3Jyllands-Postens fotograf Michael Drost-Hansen har tagit en bild som har spridits över världen.

En stark och bra pressbild som visar medkänsla. Den säger allt om det danska ordet "betjent", polisens uppdrag är att tjäna och hjälpa när människor har det svårt.

I en tid av främlingshat, missunsamhet och brist på empati behöver vi sådana här bilder av poliser och andra myndigheter som visar att de ser människan, inte bara en "ström", en "flodvåg", en "katastrof" eller en "kris".

Läs Jyllands-Postens artikel och se fler bilder av dansk medkänsla här och här.


Roliga gifs mot fördomar

Skrivet av Lars Hedman 24.08.2015

Kategorier:

tumblr inline nt6z3hmXYT1tqf0w2 500"When the assistent hackar the food like för a spädbarn."

En svensk sida med roliga gifs, dvs rörliga bildsnuttar, har på en kort tid blivit populär och har uppmärksammats på olika webbforum. Visst känns det provokativt att tala om "crip" (från krympling) och skämta om vardagssituationer för personer med funktionsnedsättning, men samtidigt är budskapet solklart och skarpt. Här är det fråga om tre unga (anonyma) personer med funktionsnedsättning som med satirens hjälp vill kämpa mot funkofobin.

Bilderna och texterna är ofta hejdlösa med sitt blandspråk och koppling till något helt oväntat. Hur kan man till exempel koppla Simon och Garfunkel till funktionshindrens vardagsproblem?

När man läser Crip Reactions blir man först underhållen. Sen börjar man tänka på budskapet. Senare märker man att man fått en dunderdos av information om vardagen för unga personer med funktionsnedsättning.


Förintelsens första offer

Skrivet av Lars Hedman 18.08.2015

Kategorier:

nazi6

Nazistpropaganda: "En arvssjuk kostar staten lika mycket som utgifterna för en familj varje dag".

 

Vi kallar dem "nynazister", men det är fråga om samma mörka ideologi med en fanatisk rasreligion som ledde till Förintelsen, mordet på över sex miljoner människor i det tyskockuperade Europa under andra världskriget.

I förteckningen på nazisternas brott kommer Förintelsens första offer, de 200.000 människor som mördades i ”eutanasiprogrammet” T4 ofta i skymundan. Den omänskliga behandlingen av personer med funktionsnedsättning är ett starkt och skrämmande exempel på vad nazismen står för och borde vara en varning för alla ”nya” versioner av våldets och grymhetens ideologi.

Redan 1938 kunde tyskarna ansöka om att anhöriga med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning skulle dödas med giftspruta. Ett år senare uppmanades vårdhem, åldringshem, sanatorier och mentalsjukhus att rapportera alla patienter som varit institutionaliserade i mer än fem år. De som rapporterades bedömdes sedan av en kommitté som avgjorde om de fick leva eller om de skulle dödas i en gaskammare. I de första gaskamrarna använde nazisterna kolmonoxid för att mörda 70.000 tyska människor med olika funktionsnedsättningar, bland annat utvecklingsstörning, psykiska sjukdomar, demens och rörelsehinder.

Programmet pågick till augusti 1941. Det var protester från både den katolska och protestantiska kyrkan i Tyskland som fick Hitler att ändra sig. Enligt författaren Gitta Sereny var motståndet bland befolkningen också starkt och det var den enda gången Hitler blev utbuad på ett möte.

Men mördandet fortsatte i det tysta utanför Tysklands gränser i de ockuperade länderna, främst Polen. Totalt dödades minst 200.000 människor med funktionsnedsättning av nazisterna.