lasse1260x2

Sjukhuset som ringer 112

Skrivet av Lars Hedman 04.05.2018 | 1 kommentar(er)

mammamalmskaVågar du föra din mamma till Malmska i Jakobstad? På avdelningarna finns inga resurser att ta hand om plötsliga sjukdomsattacker. Man ringer efter ambulans.

 

Tänk dig att din mamma måste vårdas på Malmska sjukhuset i Jakobstad till exempel för att hennes blodvärden är låga. Hon tas in på en avdelning och får dropp, litet extra blod och får träffa en läkare några minuter varje dag. Men vad händer om hon plötsligt får en hjärtattack? Eller om hon förlorar medvetandet? Eller svårt att andas? Eller något annat akut?

Det är ju ett sjukhus. Vi förväntar oss att där finns läkare och tillräckligt med vårdpersonal och bra utrustning för att genast hjälpa din mamma. Så var det åtminstone förr.

Inte längre i Jakobstad. Man använder telefon i stället för defibrillator. Personalen på Malmska tvingas ringa 112. Ambulansen kör i ilfart från brandstationen vid  Ahlströmsgatan till sjukhuset. Det är bara en och en halv kilometer så det tar inte så länge med sirenerna på. Ambulanspersonalen får sedan ta hand om patienten, de har den utrustning som behövs och ger din mamma akutvård innan hon kan föras till Karleby eller Vasa.

Efter att jag skrev om kaoset på akuten i Jakobstad har jag fått höra flera historier om Jakobstads sjukhus. Det verkar vara ännu värre än jag trodde. Personalen har visserligen försetts med munkavle, men det som patienter och anhöriga berättat för mig är beklämmande. Personalen är hopplöst underdimensionerad i förhållande till antalet patienter, man får inte längre kalla in extra hjälp när det krisar och utrustningen som ska rädda liv har stoppats undan i ett skåp.

I stället utnyttjar vi ambulanserna som dessutom kör antingen 35 kilometer till Karleby eller 100 till Vasa. Hur länge räcker de till? Vad gör man när mamma blir sjuk och alla ambulanser ligger på landsvägen?

Jag vill betona att jag inte kritiserar dem som jobbar på Malmska. Jag har bara haft positiva erfarenheter av den proffsiga vårdpersonalen i Jakobstad. Jag beundrar deras förmåga att visa omtanke också när stressnivån för dem måste vara helt ohållbar. De borde nu öppet få berätta hur svårt det är. Och politiker och sjukvårdsledningen måste lyssna.


Bli inte sjuk i Jakobstad

Skrivet av Lars Hedman 01.05.2018 | 4 kommentar(er)

bortamedvindenStackars, stackars patienter. Stackars, stackars personal. Akuten och sjukhuset i Jakobstad är i totalt kaos.

 

Mamma var på väg i säng. Det var sent på kvällen dagen då pappa skulle ha fyllt 101. Fast hon är 94 så envisas mamma gå uppför trapporna för att sova i övre våningen bredvid pappas tomma säng.

Nu hade hon glömt något i köket så hon började gå ner för trapporna igen. Och förlorade fotfästet.

Hon lyckades ringa mig och jag hittade henne liggande på golvet. Fallet hade varit långt och hårt och hon hade ett stort sår i huvudet. Mamma ville inte ha ambulans, men jag vägrade lyssna på henne. Det var en stor lättnad när ambulanspersonalen med lugn kompetens tog över och förde henne till akuten.

Akuten i Jakobstad är i totalt kaos! Där blandas allt från blödande sår och benbrott till  infektionssjukdomar och diarrépatienter i några små öppna rum med sängarna tätt bredvid varandra. Personalen är tydligt överbelastad och gör sitt bästa i en hopplös situation. "Vi har bara korridorplatser på avdelningen", "ööh, hur lång är din mamma, det finns något på gamla barnavdelningen, men sängen är bara 150 cm".

Mamma fick övernatta på akuten i ett av rummen med sex sängar för att bli röntgad nästa morgon. När jag kom på morgonen var akuten knökfull. Inte en säng var ledig, oroliga anhöriga fyllde korridoren och den alldeles för knappt tilltagana personalen försökte hinna med att svara i telefonen, ta emot nya patienter och behandla de gamla.

Mamma borde egentligen ha stannat kvar på sjukhuset. En 94-årig marevanpatient som kastar upp, har hjärnskakning, sår i huvudet och yrsel borde få ordentlig vård. Men den vården kunde hon inte få i Jakobstad. Allt var fullt och akuten fick fungera som en avdelning där man blandar alla sjukdomar och skador utan att ha tillräckligt med vårdpersonal och läkare.

"Får jag ta hem mamma nu genast", frågade jag när jag äntligen lyckades få tag på en sjuksköterska. "Det skulle vara bra, vi har fullt överallt".

Mamma är nu hemma och vi turas om med att hjälpa henne. Hon kan inte använda högra armen, hjärnskakningen har inte förbättrat hennes korttidsminne och ryggen är väldigt sjuk. Men hon är seg och stiger upp ur sängen eller stolen med hjälp av sin rullator och viljestyrka. Varje kväll blandar jag en "falla ner för trappan-sup" som hon tar hellre än "de där hemska värkmedicinerna". En del vodka, en del vermouth och en liten skvätt Ballantines, är en bra kvällsmedicin.

Bilden ovan är inte från akuten i Jakobstad. Där får man inte fotografera. Men fortsätter det så här så får man nog flytta patienterna utomhus som i filmen "Borta med vinden".


Den magiska konfysknappen

Skrivet av Lars Hedman 18.04.2018

Kategorier:

knappenEn smarttelefon kan göras mera lättanvänd än en knapptelefon. Speciellt om man kan ställa in knapparna.

 

Har igen skaffat en ny telefon åt Mamma. Den gamla har fallit i golvet och går inte att reparera. Så nu har hon en smarttelefon med tryckskärm, kamera, internet, e-post och hela faderullan.

Vänta litet! Jag har väl berättat att Mamma fyller 95 i år och att hennes korttidsminne inte är vad det brukade vara. "Jag har minne som en dagslända" brukar hon beklaga sig då hon råddar med veckodagarna och inte kommer ihåg vilka mediciner hon ska ta.

Då ska hon väl inte ha en smarttelefon, utan en enkel knapptelefon istället?

Vi har testat olika telefoner och den hon gillar allra mest är just den smarta telefonen som jag ställt in åt henne. Hon ser datum, klockslag och vädret direkt på skärmen. När hon vill ringa någon trycker hon bara på en av kontaktbilderna. Dem som hon ringer mest har hon på första sidan och resten på den andra. När hon ska svara är det bara att trycka på hemknappen och när hon avslutar samtalet trycker hon på sidoknappen.

Hemknappen kallar vi för "den magiska konfysknappen". Den används för att få på telefonen, för att svara på samtal och framför allt, alltid när det dyker upp något på skärmen som hon inte vill ha, som Google sök, program eller inställningar, trycker hon på konfysknappen tills hon är på startsidan igen.

Mindre att komma ihåg än med en knapptelefon, lättare att ringa med och dessutom trevligt med väderleksrapporten på skärmen, tycker mamma.

Nu vill hon lära sig att använda kameran. Måste testa om man också där kan använda konfysknappen.


Att hitta en telefon som hjälper

Skrivet av Lars Hedman 05.04.2018 | 2 kommentar(er)

horseltelDet är inte alltid så lätt att välja telefon, speciellt när man behöver något extra, som till exempel att man hör den.

 

Jag missade tidigare många samtal. Hur jag än försökte öka volymen, ha på vibrationer och välja ringsignaler som passar min hörsel, så fick telefonen ringa ostörd i min ficka. Jag hörde den helt enkelt inte.

Nu har jag köpt en klocka som vibrerar när telefonen ringer. Återstår bara ett problem, att höra vad den som ringer säger ...

Alla smarta telefoner har idag en inställning för "tillgänglighet". Där kan man hitta hjälp om man ser eller hör dåligt. Bland annat förstoring, röstigenkänning, högkontrast, ljuddetektorer och textning ska göra livet enklare för oss med funktionsnedsättning. Förhoppningsvis fortsätter utvecklingen och de blir ännu bättre.

Jag köpte en telefon åt min bor Noffe. Hans utvecklingsstörning gjorde att han hade svårt att hantera knapparna och använda funktioner som kontaktkatalog eller återuppringning. Så det blev en enkel hopvikbar telefon. När den ringde var det bara att öppna den och säga "hallå". När han ville ringa mamma tryckte han på siffran 2.

Svärmor, som fått allt svagare syn som åldertillägg, har en kul lösning för det här med kontaktlistor. Hon ser inte listan så hon räknar. Femton tryckningar nedåt så kan hon ringa sin svärson, 25 så ringer hon sin äldsta dotter.

Min mamma, som fått allt sämre korttidsminne när hon närmar sig 95, stoppade i misstag sin gamla telefon, som hon hunnit bli bekant med , i tvättmaskinen. Det var en uråldrig Nokia och jag sökte med ljus och lykta i butikerna, utan resultat, efter en likadan. Som tur hade jag kvar en gammal Samsung som liknar Nokian. Den fungerar nu bra, förutom att den ibland är kvar i sängkammaren när hon är i köket eller den gömmer sig någonstans så vi får söka den runt hela huset. Då både mor och son hör dåligt så får de söka länge efter en försvunnen telefon fast den ringer för fullt.

Telefonen är nuförtiden en viktig del av vårt dagliga liv, en nödvändighet. För många är telefonen också en trygghetsfaktor. Då är det inte alltid nödvändigt med super amoled, dolby surround, instant download, near field communication och dual camera. Det räcker med att man kan höra den, se skärmen och kunna ringa.


Terry Pratchett har slutat skriva

Skrivet av Lars Hedman 13.03.2015

Kategorier:

pratchett2

Trots att han led av alzheimer skrev Terry Pratchett vidare. Nu blir det inga nya böcker om Diskvärlden.

 

"De säger att just innan man dör spelas livet snabbt upp för en som i en film. Det stämmer, det kallas livet". Det är bara ett av otaliga roliga och tänkvärda citat av den brittiske fantasyförfattaren och satirikern Terry Pratchett. Han är främst känd för sin serie om Diskvärlden där sagorna blir sanna men som egentligen handlar om oss själva och den värld vi delar.

Hans humor och samhällssatir är i en klass för sig. Han är min absoluta favoritförfattare.

För åtta år sedan, i 59 års ålder, fick Terry Pratchett diagnosen alzheimer. Han berättade öppet om sin sjukdom och gjorde en tredelad tevedokumentär som också visats hos oss. Han fortsatte skriva, trots att han fick allt svårare att komma i håg tangenterna. Hans sista bok Raising Steam blev mörkare och allvarligare än hans tidigare verk. Den handlar om den oundvikliga teknologiska utvecklingen och om makt och fanatism.

Några citat från hans böcker:

Tiden är en drog, för mycket av den dödar dig.

Visdom kommer av erfarenhet. Erfarenhet får man vanligtvis av brist på visdom

Äkta dumhet slår artificiell intelligens när som helst.

Terry Pratchett gick bort i torsdags. De som läst hans böcker förstår varför meddelandet om hans död på Twitter skrevs med stora bokstäver.

ÄNTLIGEN, SIR TERRY, SKA VI GÅ TILLSAMMANS.


Minnet behöver en bok

Skrivet av Lars Hedman 21.02.2015 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

minnesbok

Mamma har fyllt 91. Hon bor ensam hemma och klarar sig bra på egen hand och var ännu som 90-åring på utlandsresa till Pärnu.

Men åldern har påverkat närminnet. Speciellt vardagssysslor, som man gör regelbundet, blir allt allt svårare att komma ihåg. Det är svårare att minnas det som hänt för tio minuter sedan än det är att komma ihåg vad som hände i fjol.

Jag försöker hjälpa henne med en minnesbok. Varje månad får hon en ny bok med en massa kattbilder (vi är kattokiga i familjen) och en sida per dag som hon ska fylla i. Boken har blivit en oumbärlig hjälp. Samtidigt blir den en dagbok med kommentarer om vardagen och ibland fylls sidorna av roliga citat på tyska eller franska.

Om någon annan behöver en minnesbok (och tycker om kattor) delar jag gärna med den. Du hittar boken för mars här.