lasse1260x2

När vi byter ord

Skrivet av Lars Hedman 19.09.2019 | 0 Kommentarer

Kategorier:

noffelasse

Nej! Jag är inte lomhörd. Min numera bortgångne bror var absolut inte förståndshandikappad. Det finns inte längre människor som är ”handikappade” eller ”invalider”. Synen på jämlikhet i samhället har ändrat och samtidigt också språket. Min bror och jag betecknas nuförtiden som ”personer med funktionsnedsättning”.

Bra så!

Men samtidigt har vi krånglat till det. Varken journalister, myndigheter eller aktiva inom funktionshinderorganisationer tycks hänga med i vilka begrepp som gäller. Beskrivningarna blir klumpiga och budskapet kan lida. Trots att tanken bakom är behjärtansvärd och vi främjar jämlikheten med hjälp av vårt språkbruk, funkar det inte alltid. FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning betonar mångfalden och människan som helhet. Därför bör man undvika stämplar som hörselskadad eller utvecklingsstörd. Funktionsnedsättningen är ju bara en del av en människas egenskaper. Vi uppmanas skriva ”person med hörselskada” och jag ska säga ”min bror med utvecklingsstörning” i stället för ”min utvecklingsstörde bror”.

Socialstyrelsen i Sverige har tagit avstamp från FN:s konvention. Ord som handikapp, förståndshandikapp och invalid ska undvikas. Nu är det ovannämnda ”person med funktionsnedsättning”, (eller utvecklingsstörning, synskada etc) som gäller.

Socialstyrelsen gör också en skillnad på funktionsnedsättning och funktionshinder. Enkelt förklarat är min svaga hörsel min funktionsnedsättning. Problemen jag möter i en bullrig möteslokal är funktionshinder. Det betyder att SAMS enligt Sveriges socialstyrelses språkdirektiv borde heta ”Samarbetsförbundet kring funktionsnedsättning” och att Handikappförbundet borde heta ”Finlands svenska funktionsnedsättningsförbund”.

I en kolumn i Svenska Dagbladet skriver universitetslektor Lena Lind Palicki att det ”är relativt enkelt att få gehör för avrådan av vissa ord, som handikapp. Svårare är det att hitta ersättningsord som är enkla att lära, använda och förstå”. Hon påpekar att det finns goda inkluderande ambitioner men samtidigt skapar vi otympliga flerordsfraser: ”Socialstyrelsens rekommendation plan för ökad delaktighet för personer med funktionsnedsättning i stället för handikapplan strider mot myndighetsspråkets uppgift att använda ett vårdat, enkelt och begripligt språk”. Ett annat problem är att rekommendationerna inte följs då det gäller skillnaden mellan funktionsnedsättning och funktionshinder. Det beror enligt Palicki på att rekommendationen är här språkligt krånglig.

Sedan är vi inte överens alla gånger om vilka ord som gäller. I Sverige har man också börjat, mot Socialstyrelsens rekommendationer, tala om ”funktionsvariation” och Förbundet unga rörelsehindrade har försökt lansera ordet ”funkis”.

Det språk vi använder ska inkludera och betona mångfalden. Därför är det helt rätt att sträva efter att använda ”person med” i stället för att slå stämplar och fålla in människor. Men ibland behövs samlande uttryck som beskriver en helhet. Jag använder i början av kolumnen ”funktionshinderorganisationer” även om jag vet att det strider mot rekommendationerna.

 Hallå, språkvårdare! Vad ska jag skriva i stället? ”Handikapporganisationer” använder ett föråldrat uttryck och ”organisationer för personer med funktionsnedsättning” är långt och krångligt.

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar