Återvända till Österrike?
Den 12 juli var det åtta år sedan jag tog mitt pick och pack och flyttade till Vasa efter tre år i Wien. Innan dess funderade jag så mycket på var min plats på jorden är.
"Men Wien, är inte det din plats?", frågade mina nära och kära och jag förnekade. Jag trivdes bra i min studiestad Wien och också i min hemtrakt. Men trots att jag har uppskattat alla platser jag har bott på och alltid har känt mig hemma där, så har det ändå varit glasklart att Wien bara är ett mellansteg på vägen mot mitt drömliv. Jag ville resa genom livet med öppet sinne, utforska kulturlivet i Norden och lära mig flera nordiska språk.
Och nu, åtta år senare, kan jag säga att mitt livs största dröm har förverkligats. Jag har utvecklats till den person jag vill vara och får leva ett berikande liv här i Vasa. Det är så himla skönt att få använda svenska som vardagsspråk och komma i kontakt med inspirerande folk dagligen som lär mig mycket om livet i Finland. Finland känns som ett andra hem för mig nu och därför kan jag inte föreställa mig längre att lämna Norden helt.
Tanken på att flytta tillbaka till Österrike skrämmer mig dock lite. Jag har levt i Finland så länge att det liv jag en gång hade hemma som ungdom sedan länge är passerat. När jag lämnade Wien var jag en tjugoårig student som just flyttat hemifrån. Jag har aldrig levt ett "vuxenliv" i Österrike med egen lägenhet, heltidsjobb och allt vad ett vuxenliv innebär. Visst skulle jag klara mig av att börja om igen och stänga tidigare kapitel. Men nu som trettioårig har jag andra livsmål än tidigare och längtar inte längre efter ett liv på resande fot. Allt jag önskar mig är att leva ett mera bofast liv. I Vasa lever jag precis det liv jag vill leva, med andra ord ett lugnt liv med fokus på saker som betyder mest för mig och mitt välmående. Allt är inte perfekt förstås, men på det stora hela vill jag inte ändra något alls just nu.
En glimt från mitt tidigare liv i Wien
Välkommen till min resa genom livet!
Vad roligt att du hittat hit! Jag heter Barbara, är 30 år ung och lämnade Alperna för att börja på ny kula i Finland.
I skrivande stund sitter jag på min balkong, njuter av årets första varma solstrålar och grejar med mitt första blogginlägg. Jag ser fram emot att få börja blogga på Sevendays. Att skriva och sätta ord på mina tankar är det roligaste jag vet. Jag är extra glad över att få blogga på svenska som inte är mitt modersmål. På detta sätt kan jag förhoppningsvis övervinna min rädsla för språkfel som smyger sig in här och där. Övning ger färdighet och jag tycker när man lär sig ett främmande språk gäller det bara att våga prata och skriva.
Min blogg är en dagbok för mig och alla som är nyfikna över hur det känns att börja ett nytt liv utomlands. Jag tar er med på resan genom mitt liv i Finland med alla dess utmaningar, vändpunkter och insikter.
Som bloggnamnet förtäljer vurmar jag för Norden och nordiska språk. När jag började mina kandidatstudier i Wien var det ett självklart val att studera nordisk filologi. Då var min största dröm att flytta till ett nordiskt land, en dröm som senare också gick i uppfyllelse. För exakt 7 år sedan tog jag mitt pick och pack och flyttade till Vasa för att studera svenska. Sedan några månader är jag nyutexaminerad magister och efter att ha bott så många år i Österbotten kan jag tänka mig att kanske stanna för alltid. Jag har träffat så många trevliga finländare som gör mitt liv rikare och får mig att känna mig tillfreds och lugn. Jag kan verkligen säga att Österbotten har blivit mitt andra hem.
Mitt nuvarande livsprojekt är att skapa ett meningsfullt yrkesliv. Under senaste tiden har jag funderat mycket om vart jag tar vägen efter mina studier. För tillfället jobbar jag inom mediebranschen, ett arbetsområde jag trivs mycket med. Det är absolut min grej att kommunicera på svenska i skrift och tal. Kanske har jag redan hittat mitt framtida yrke? Tiden får utvisa om det är så.
Efter pandemin hoppas jag att kunna jobba som erfarenhetsexpert och stöda människor som är utsatta. Jag är jätte tacksam för att få leva mina drömmer i Finland, så därför skulle jag gärna ge samhället något tillbaka. I ett senare inlägg berättar jag kanske lite mer om mina egna erfarenheter av att mista ett syskon. Om hur det är att ha ett syskon i himlen och ett syskon på jorden. Jag vet att syskonförlust är ett lite tunnare ämne. Men jag tycker att det också är viktigt att våga prata om det svåra i livet. Därför ska min blogg vara en plats för tankar av olika slag, glada och lite mindre glada tankar och annat tänkvärt.
Så här lärde jag mig svenska
När någon frågar mig varför jag flyttade till Finland brukar jag svara: Förälskelse ledde mig till Finland. En förälskelse i nordiska språken.
Det började allt med att jag ville åka på utbyte för 7 år sedan. Då studerade jag nordisk filologi i Österrike och det var min största dröm att bosatta mig i Norden. Att få tala svenska, danska eller norska i vardagliga situationer stod högt på min önskelista. Jag lärde mig mycket om språkens grundläggande grammatik och ordförråd under mina studier i Österrike. Men det fanns inte med tillräckligt möjlighet att träna mina muntliga språkfärdigheter utanför klassrummet.
Genom en tillfällighet hamnade jag i Finland och fick min utbytesplats i Vasa. Att man kan studera svenska i Finland hade jag först ingen aning om. Jag har bara hört av att en liten del av finländarna har svenska som modersmål. Studerar man nordisk filologi i Österrike så kommer man främst i kontakt med Skandinaviens språk och kultur. Finska anordnas som en egen utbildningslinje som man studerar inom ämnet finsk-ugriska språk. Innan jag flyttade till Finland har jag alltså inte hört ett enda ord finska. Men just detta var orsaken till att jag tackade ja till en studieplats i Finland. Jag var nyfiken på hur finska låter och om det finns skillnader mellan finlandssvenska och sverigesvenska.
I början var det lite knepigt med att förstå finlandssvenska samt använda svenska som studiespråk. Mina studiekolleger kom från olika delar av Finland och jag fick höra olika dialekter. Även om det var svårt att följa med i konversationer var det mycket lärorikt att lyssna på hur folk faktiskt pratar. Bara genom att lyssna lärde jag mig uttal och många finlandssvenska uttryck.
Jag minns också att under mina första veckor i Finland hade jag en ständig rädsla för att inte bli förstådd och ha bristande flyt i språket. Med tiden har jag märkt att det gör ingenting att man inte talar ett främmande språk perfekt och har börjat att integrera svenska i alla tänkbara vardagssituationer. På följande roliga sätt har jag kompletterat min språkinlärning:
Småprat
Att våga använda svenska som vardagsspråk har varit nyckeln till att jag har lärt mig tala språket i rask takt. Speciellt i små butiker är det roligt att prata med folk om allt mellan himmel och jord. Genom personligt kontakt med finländare lär jag mig så mycket om Finlands kulturliv. Det är vikigt för mig att inte bara befatta mig grammatik utan också förstå finländarnas tankesätt.
Byta språk på sociala medier
Mina skriftliga färdigheter utvecklar jag genom att använda svenska som kommunikationsspråk på mina sociala medier. Mina inlägg delar jag vanligtvis både på tyska och svenska. Först skriver jag inlägget på tyska och sen översätter jag texten till svenska eftersom det gör mig glad att skriva på olika språk. Mina inre känslor och tankar kan jag bättre uttrycka genom att skriva än genom att tala. Genom att sätta ord på det som pågår inom mig kan jag skapa utrymme för det jag annars trasslar in mig.
Språkcafe
Under mina studier skapade mina studiekompisar och jag ett nordiskt språkcafé där vi träffades regelbundet för att öva tala danska, norska, finska och tyska. Att delta på språkcafé är något jag varmt rekommenderar till er som flyttar till ett nytt land. Där har ni bra mölighet att komma i kontakt med lokalsamhället och knytta nya kontakter genom samtal, brädspel och fika.