När prestationsångesten tar över
Som jag har nämnt i mitt föregående inlägg avlägger jag för tillfället en utbildning inom psykisk ohälsa. Som praktikuppgift har jag valt att blogga om mina egna erfarenheter kring psykisk ohälsa. Detta är del 2 där jag berättar om hur det är att leva med prestationsångest. Del 1 om ofrivillig ensamhet hittar ni här.
De senaste månaderna har lite känts som ett fritt fall på grund av prestationsångest. Känslan av otillräcklighet har tagit över och det har inte spelat någon roll hur mycket jag har ansträngt mig. Jag har hela tiden haft känslan att det aldrig räcker.
Hur har blivit det såhär?
Jag har ställt mig den frågan om och om igen och grunden till min ångest ligger nog i min barndom. Jag har lidit av prestationsångest sedan lågstadiet och känslan av otillräcklighet har varit en trogen följeslagare sedan dess. Redan i lågstadiet var bra vitsord ett bevis för mig hur godkänd jag är i samhället. Mitt yttersta mål som barn var att få bra betyg för att bli antagen till gymnasiet. I Österrike är det vanligt att gå lågstadiet på 4 år och sen byter man till gymnasium eller mellanskola, en typ realskola. För att ha rätt att gå i gymnasieskolan måste jag uppvisa bra vitsord från årskurs 4, sista året på lågstadiet. Denna period kändes mycket stressande eftersom jag försökte leva upp till de ideal som fanns i samhället. Många hyste åsikten att en gymnasieutbildning ökar ens anseende... Jag lyssnade till dessa personer och kände ännu större press på att prestera. Jag önskar att någon hade sagt till mig att också vägen via mellanskolan öppnar dörren till en ljusare framtid och ger möjlighet till att avlägga den utbildning man drömmer om, såsom yrkes- eller högskoleexamen. Då skulle jag kanske ha valt mellanskolan och troligtvis upplevt mindre prestationskrav.
Hösten 2010 började jag studera nordiska språk. Jag såg fram emot det. En ny stad. Nya vänner. En ny början. Jag trodde att ett nytt liv utan prestationsångest väntade på mig.
Ändå, så som livet är, verkade det ha andra planer.
Jag trivdes egentligen bra med mina studier, men fick höra ganska ofta att nordiska språk är ett exotiskt studieämne och att jag åtminstone borde studera ekonomi eller juridik som biämne för att ha bättre chanser i arbetslivet... Ni kan säkert tänka er hur min reaktion såg ut. Jag tog dem på orden och började igen lägga min fokus på bra vitsord. Jag ville helt enkelt bevisa att jag är värdefull även om jag studerar ett ämne som inte är populärt.
Förståelsen för vad som ger mig känslan av sinnesro försvann med åren.
Jag avslutade mina universitetsstudier med bra betyg men hälsan sviktade. Det förde med sig att jag insjuknade i generaliserat ångestsyndrom under hösten 2020.
Nu, 2 år senare, har jag insett att jag inte kan återgå till prestationsjaget. Istället måste jag hitta min egen väg, den väg som fungerar bäst för mig och ger mig balans.
Hur önskar jag att mitt framtida liv ser ut?
Jag har en hemlig dröm sedan längre, nämligen att jag gärna skulle börja studera igen och jobba mera med människor. Jag ångrar inte min tidigare universitetsutbildning i nordiska språk. Jag skulle inte ha utvecklats till denna självsäkra person som jag är idag. Mina studier och min utvandring har lärt mig att jag klarar mig i tuffa situationer och lever ett helt självständigt liv utomlands.
Men nu känns det som att jag vill gå vidare i livet. Jag vill vidareutbilda mig, till ett arbete som det finns mer behov av i samhället. Jag har hittat en utbildning vid en yrkesskola som matchar mina intressen. Vad exakt jag vill studera kommer jag att berätta när tiden är inne. Det är inget beslut jag kan ta över en natt. Min viktigaste prioritet just nu är att jag jobbar med min livsbalans. För att orka börja studera igen måste jag må bättre och ha kontroll över min stress.
En sak jag har lovat till mig själv: Denna gång vill jag njuta av min nya utbildning och ta mer hand om mig själv oavsett om jag skriver bra vitsord eller inte. Det viktigaste är att jag mår bra och trivs med det jag jobbar med.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar