landscape 3490646 960 720

Att ha ett syskon i himlen

Skrivet av Barbara Meinhart 15.08.2021

Mina första barndomsår präglades främst av lugn och ro. Lyckligast var jag i naturen där jag kunde upptäcka och uppleva världen med alla mina sinnen och hela kroppen. Speciellt mina morföräldrars lantgård var en lugn oas där jag fick tanka energi. Jag spenderade mycket tid ute på mormors trädgård som var full av liv och rörelse. Lavendel, rosor, syren och pepparmynta fick gården att spraka av färger och dofter. En mängd citronfjärilar virvlade runt bland blommor. Katterna myste i solen...

Jag var ett lyckligt barn fram till sju års ålder åtminstone.

IMG 1128

Min sorglösa barndom slutade den dagen när mitt äldsta syskon plötsligt och helt oväntat gick bort. Det är inte så lätt sätta ord på det som pågick inom mig efter förlusten. Jag skulle beskriva min sorg som ett virrvarr av känslor. Denna upplevelse skapade så mycket inre stress, oro och överväldigande känslor att de blev svåra att hantera. Jag var inte längre det lilla barnet som älskade att upptäcka världen och plocka blommor. För mig försvann förståelsen för vad som ger mig känslan av sinnesro bort med åren.

Fram till den där dagen när jag flyttade till Wien för att börja studera nordisk filologi. Då plötsligt fanns det något inom mig som återuppväckte min livsglädje. Att få studera ett ämne jag brinner för har varit början av min resa mot ett lyckligare liv.

Jag har börjat prioritera min inre hälsa. Motion, frisk luft, goda matvanor och rutiner har fått mig att må psykiskt bättre. En sak jag tycker om att göra efter jobbet är att sitta vid havnet, lyssna på vågorna och titta på solnedgången. Jag behöver varje dag små stunder i naturen för att kunna skapa balans i kroppen. Under de senaste tio åren har jag övat mig mycket i konsten att slappna av och har lärt mig den på nytt. Det känns så himla bra att mitt långvariga stress inte längre tar överhand i vardagen och att jag kan njuta av livets små saker igen. Att lita på mig själv har lett till att jag idag klarar mig bra i livet trots att barndomen varit svår.

Som ni ser att bearbeta sina traumatiska upplevelser från barndomen är en energikrävande resa som saknar tidsramar. Resan tillbaka till livet kräver mycket tålamod eftersom återhämtningsprocessen ofta innebär ett steg framåt och två tillbaka. Det viktigaste är att försöka hålla hoppet uppe om att livet kan bli bra igen.