Visa alla inlägg skrivna januari 2023
En tröttsam start på året
ETT GRÅTT JANUARI
Jag gissar att jag knappast är ensam om att tycka att januari hittills varit en tröttsam månad. December var mörkt, men då är det likväl så mycket annat som upptar vardagen. Men att januari skulle vara såhär grådaskigt och halvgrått börjar verkligen tära. Solen har ju verkligen inte synts till alltför ofta den senaste tiden. Jag tror att många håller med mig om att det börjar kännas segt nu, dethär mörkret. Jag började känna av mörkret redan i december, men det är först nu som det börjat tryta på mina krafter.
Jag hade ju trott att jag helt skulle slippa märka av årstidsdepressionen iår, eftersom hösten var så toppen. Oktober och november var energifyllda månader, vilket det inte brukar vara. Men de var så soliga och fina att jag inte tänkte att de var två av de jobbigare månaderna. Därför är jag lite förvånad om jag skall snubbla på mållinjen, för redan nu börjar ju dagarna vara längre. Men jag skulle behöva mycket solljus och framförallt mycket mer dagsljus just nu. Jag drömmer mig redan bort till våren när man kan tillbringa mycket tid utomhus med vår lilla kille, som kommer att kunna springa mer fritt när han inte är påbyltad som en Michelin-gubbe.
EN ALLMÄN LÅGHET, MEN INGEN DEPRESSION
Nej, jag är INTE deprimerad. Det är långt ifrån hur det brukar vara. Det är jag tacksam för. Men jag känner mig låg, orkeslös, trött och utan motivation. En känsla av att allt är tråkigt och väldigt grått. Och jag har inte motivation eller lust att hitta på något heller. Det är precis som om januaris grådaskighet lagt en grå slöja runt mig.
Jag har ju ganska lätt att falla in i dehär milda tecknen på depression, och i vanliga fall brukar det skrämma mig. Jag brukar alltid oroa mig för att det skall bli värre. Men faktiskt så är jag inte rädd iår, även om jag tycker att det är jobbigt. Jag försöker snarare acceptera att jag funkar såhär. Jag blir ganska låg denhär årstiden, för att det korta dagsljuset vi har just nu inte räcker till för mig. Jag har ju en ljusterapilampa, men det finns inte en chans i världen att jag skulle ha möjlighet att använda den iår när vi har en ettåring här hemma, som klättrar och plockar i allt. Därför tänker jag att jag får göra det bästa av situationen.
Jag är ute så mycket jag kan, jag motionerar det jag orkar och hinner, samt planerar in roliga saker i min kalender. Dessutom läser jag väldigt mycket böcker, när barnen somnat, för det är ett intresse som jag faktiskt hinner hålla vid liv just nu. Det må vara motigt, men det enda sättet att övervinna en depression är att ta makten över den innan den lägger sig som ett täcke över livet.
Jag har ju också förmånen att få vara hemma med mina busar. Även om det är tjatigt, ensamt och tråkigt emellanåt så är dethär en tid som jag värdesätter väldigt mycket. Och även om vår lilleman är överallt och gör konstant nya hyss, så är han så fruktansvärt rolig just nu. Vi får skratta många gånger per dag åt honom, för han vill verkligen vara med och försöka lära sig allt. Dammsuga, göra eld i spisen och spola på toan - men resultatet blir ju skrattretande gulligt.
VILOLÄGE
Jag tror heller inte att det skadar att lägga sig lite i viloläge ett tag. Det är ju inte heller en hel vinter kvar innan ljuset återvänder, så det känns helt överkomligt. Om en månad kommer årstiden kännas helt annorlunda. Då börjar solen värma lite smått och dendär förväntan att "det kommer en vår iår igen" börjar infinna sig. Kanske det ibland är bara bra att vila upp hjärnan, logga ut från de ständiga kommande roligheterna och bara låta vardagen rulla i segt takt? Jag tror definitivt det är bra efter det stressiga december. Vi har ju det bästa framför oss sett i årstider- vårvintern, våren, sommaren.
Och idag visade den ju sig, solen.
Snart kommer nog energin tillbaka, den med. 
