Pamelaheader

En julhelg utan krav och stress?

Skrivet av Pamela Lundberg 21.12.2021 | 2 Kommentarer

 

EN MINDFUL JULHELG

-Ett inlägg om stress, krav och perfektionism som julen ofta medför;
och om att försöka vara i nuet

mindful christmasBild lånad härifrån.

Årets stressigaste storhelg är på antågande. På Instagram lyser julstjärnor i fönstren, julborden är uppdukade och stämningen är på topp. Det vackert och redigerat. Det är fina vinklar, poserande leenden och lösa prylar som plockats bort ur bilden och slängts lite längre bort i något hörn där de inte syns. Det är så mycket mer än en lycklig ögonblicksbild på sociala medier.

I bästa fall är julen en fin högtid, då nära och kära samlas runt dukade bord. Vi återser släktingar, uppdaterar läget och myser bland all dämpad belysning och ljus. För andra går julen i ensamhetens tecken. Då utanförskapet bränner lite extra i hjärtat. Då ekonomin sätter gränser för vad man kan åstadkomma. Då när man kanske bara hade velat ha en enda trygg vuxen runt sig. Julen är så väldigt mycket för så många, och jag kommer bara tala utifrån mitt eget perspektiv. Något annat har jag inte. Men jag glömmer inte att det finns de som faktiskt har det riktigt tungt just nu. De får vi absolut inte får glömma, varken i jul eller någon annan dag. 

För mig består julen av traditioner, julpynt, god mat och alldeles för mycket choklad. En ganska vanlig Svensson-jul med andra ord. Men storhelgerna är alltid lite extra svåra även för mig. Jag har egentligen inte någon orsak till det. Jag bara känner kravet på att vara lycklig. På perfektion. På att verkligenheten är precis som på bild. Och därför har jag ofta redan som tonåring känt dendär tomheten inom mig, som emellanåt gapar inombords. Detdär slukhålet. Dendär djupa ångestkänslan. 

Men julen består ju också av irritation på mannen, barn som skriker och bråkar sinsemellan i väntan på tomten, granen som barrar, julblomman som fäller sina blad på golvet, sand på golvet, mat som bränns vid, och en stressad mamma som försöker serva och fixa för att få dagen att vara så fin som möjligt för alla inblandade.

chibid

Bild lånad härifrån.

 

Julen, liksom allt annat, behöver inte vara fulländad för att vara tillräckligt bra.

Julen 2016 klädde vi julgranen under min första permis från den psykiatriska avdelningen. Jag var idel lågor över att få pynta den tillsammans med barnen. En halvtimme senare var jag totalt slutkörd. Det snurrade i mitt huvud av alla intryck. Jag hade stirrat in i en grågul vägg i en veckas tid, och kom ut till verklighetens klara ljud och ljus. Jag minns att jag tänkte att dethär är inte möjligt, att man inte kan bli så slutkörd av att klä en julgran. Men det kan man. Jag tyckte det var skrämmande, för det är nåt jag alltid älskat. Jag blir alltid lika ivrig som ett barn. Men nu satt jag efteråt i soffan och kom mig inte för att göra nåt. Det fanns ingen energi. Jag var så fruktansvärt trött.

Och det minnet bär jag hädanefter med mig under julhelgen varje år.
Att det inte är en självklarhet att orka.
Att man kan vara så slutkörd att man knappt klarar av att hänga upp julgranspynt.
Det känns konstigt att det ju faktiskt bara är ett par år sedan. Och att jag redan följande jul orkade utan problem. Det är tur att det går att komma ur depressioner. Att det går att komma igen. Resa sig. Att det inte är omöjligt.

20171219 180510Julgranspyntande år 2017.

Bara du kan skapa nya, fina stunder.
Och då menar jag inte lyckobilden vi målat upp i huvudet, utan det som för stunden skapar lyckokänslor inombords.
Gör det som känns bra för dig.
Om en sak alltid är svår, fundera hur du kan göra annorlunda - och gör det istället. 

Småheter är tillräckligt viktiga, men ofta känns de banala i jämförelse med de glada bilder vi ser på sociala media. Jag mår bra av att se julen genom barnens ivriga ögon. De kräver inga vackra inlägg på Instagram, de vill ha gemenskap och tillhörighet.
Jag kommer äta det jag tycker om, vila, andas frisk luft utomhus tillsammans med de stora barnen och bebismysa med nykomlingen. Dessutom kommer jag njuta av att få ha maken hemma i ett par dagar och kunna dela på ansvaret. Mer än så kommer jag inte hinna med en två månaders baby som helst vill vara i famnen. Men mer än så behöver jag ju faktiskt inte heller göra. 

 

"Njut av de små ögonblicken; insup dofter, intryck, ljud.
Var ett med vad som händer. 
"

 

Dessutom vill jag påminna om att vara i nuet. Vägra lyssna på tankar som säger att "alla andra har så mycket mer".
Nej, de har inte det.
Men de gör det bästa av stunden de har. 
Och om det inte går?
Andas, gör nåt som distraherar dig bort från jobbiga tankar.
Det blir bättre. 

Denhär DBT-färdigheten tycker jag är en bra påminnelse:

8d41f6105c298ebe02a1b4b1c185564bBild lånad härifrån.

Denhär övningen är bra att ha i bakfickan de närmsta dagarna. Det är tusen saker som ska fixas och klaffa för allihop. Och även om den sista meningen definitivt är överdriven; så lätt försvinner inga bekymmer eller stressigheter; så hittar jag ändå styrkan att fortsätta med det jag höll på med - lite mer medveten om nuet, lite lugnare, lite mer fokuserad genom att bli mer medveten om nuet. 

Och kom ihåg:
Det är inte som på bilderna i sociala medier.
Julafton är egentligen bara en dag.
Det är inte så fint, det är nog mest kaos.

Och vet du vad?

Det är precis som det ska vara.
Det är nuet.
En stund.
Allt blandat. Känslor som svävar.

Och det viktigaste av allt; känns det jobbigt, döm dig inte för dessa känslor.
Det är okej att det känns jobbigt och att man mår dåligt även på julafton.
 
Försök att planera in små steg och delmål för att klara dagen. 

Andas, se dig omkring. 
Andas.

Ta in det lilla. Detaljerna. Gå på gräsrotsnivå istället för att försöka få allt perfekt.
Det är det lilla som ger upplevelser.

Just nu är allting precis okej.
Det är inte mer än dethär. Inte mindre.
Det bara är.

.

Jag önskar er läsare en mindful jul!
Tack för att ni läser och kommenterar. Tack för alla mail ni skickar. Tack för alla fina ord som jag får när ni stannar mig på gatan eller i affären. Tack för alla hälsningar som jag får via maken och andra släktingar och vänner. Tack för alla livsberättelser ni delar med er av. Det betyder väldigt mycket för mig och jag blir alldeles varm i hjärtat varje gång! 

 

 

 

 

Kommentarer

  • Linda S. 22/12/2021 7:53am (28 dagar sen)

    Så otroligt viktig påminnelse i dessa tider. Tack för en fin text. Vi får alla hoppas på en fin, fridfull jul. Kram!

    • Pamela Lundberg 26/12/2021 6:38pm (23 dagar sen)

      Tack detsamma! Kram!

  • Felicia 25/12/2021 9:40pm (24 dagar sen)

    Hej! Jag fann precis din blogg och säger som andra läsare att det känns skönt och uppskattat att få läsa om någons erfarenheter av det en själv tampas med..

    Julen har alltid varit otroligt påfrestande för mig, och jag har alltid varit så fruktansvärt trött att jag nästan känt mig sjuk och febrig av alla intryck, ljud, ljus, dofter mm.. jag är 28 år nu och väntar på en EIPS utredning. Jag är ganska säker på att det är det jag har, i kombination med HSP. Jag försöker innerligt att lära mig tips så som din bild, försöka fokusera på annat mer objektiva saker, se mig om i rummet och ex räkna saker.. men jag har så himla svårt för att bryta mina ångeststunder, mina känslor av att vilja försvinna blir så ofantligt stora att jag nästan tappar greppet om mig själv och verkligheten och vill sprängas inombords.

    Hur får jag ner de starka känslostormarna? Jag har försökt allt, duscha iskallt, tvätta ansiktet och handleder iskallt, ta en snabb promenad, gå o lägga mig o sova, kolla serier osv.. men känslan inombords av att bara vilja försvinna gör mig så sårad och frustrerad. Kan det ha med EIPS att göra eller något annat ? Jag förväntar mig egentligen inte något svar men kände för att berätta för någon.. det känns såklart lättare att veta att man faktiskt inte är så ensam i detta som man tror.

    God jul och god fortsättning!

    • Pamela Lundberg 28/12/2021 7:17pm (21 dagar sen)

      Hej och tack för din kommentar!

      Jag kan inte svara på om det beror på EIPS, eller på att du är högkänslig, eller på stress - eller nåt helt annat. Jag tror många reagerar så just vid jul, det är så mycket som skall uppfyllas, så mycket prestationsångest och krav... Men visst, det kan absolut ha med EIPS att göra. Jag har också svårt att bryta såna känslostormar, absolut. Ibland lyckas jag inte heller, utan går upp så starkt i känslorna att jag helt slukas - och kommer ned först efteråt. Tyvärr.

      Men jag tycker att du kämpar på jättebra! Jag skulle vilja säga att: fortsätt! Gör precis de ångestminskande sakerna som du gör. Om en sak inte funkar -testa nåt annat du har på din lista. Nu vet jag ju inte hur länge du hållit på med dehär sakerna, men för mig tog det ganska länge innan jag fick nytta av färdigheterna. Det tog kanske 1/2 år innan jag verkligen kände att det hjälpte. Och sen går ångesten inte helt ned, men kan minska åtminstone litelite. Kommer du alls tillbaka sen efter du gjort färdigheterna? Hur lång tid gör du dem? I början hjälpte de inte mig för att jag helt enkelt gjorde dem för kort tid. Åtminstone 20 minuter skall man göra en sak, och verkligen helhjärtat. Jag skulle säga att iskall dusch hjälper mig bäst om jag blir riktigt uppe i känslorna. Men det krävs att jag verkligen står där jättelänge. Och efter det brukar jag försöka göra lite andra färdigheter, som distraherar. Till exempel ta en promenad, kolla serier. Alltså att inte sluta då man gjort en sak, utan göra nåt som hjälper när ångesten är lite mindre (finns ganska bra lista i mitt inlägg om självhjälp).

      Kämpa vidare, jag tror absolut att du kommer bli hjälpt av det du gör småningom! Och jättebra att du sedan också skall bli utredd, håller tummarna för att du får rätt hjälp då.
      God fortsättning och gott nytt år!

Skriv en kommentar