En minidokumentär om mig från Svenska Yle

Skrivet av Pamela Lundberg 07.03.2022 | 0 Kommentarer

"Jag är så mycket mer än min diagnos"

-En minidokumentär om min resa

Idag släpptes äntligen den minidokumentär på Yle Arenan där jag är med. 
Jag har inte sett slutresultatet förrän nu, så jag har själv gått och väntat i två veckor med spänd förväntan. 
Jag kan ju bara berätta, men hur slutresultatet sen blir har jag inte kunnat påverka. 

Programmet heter "Livet - Berättelser från Svenskfinland" och är en ny tv-serie som Svenska Yle gör. Det kommer att sändas på Yle fem ett antal gånger denna vecka, och finns även tillgängligt på Arenan. Direktlänken dit hittar ni här. 
Det borde gå att titta på programmet via länken även utomlands.

SÄNDNINGAR i TV:
må 7.3.2022 17.45 Yle Teema Fem
on 9.3.2022 10.10 Yle Teema Fem
on 9.3.2022 17.25 TV Finland
lö 12.3.2022 19.50 Yle Teema Fem

Screenshot från Yle Arenan.

Jag har riktigt nyss själv tittat på programmet, och ler åt mina gulliga barn. Flickorna tyckte dethär med tv-inspelning var jättespännande. Lillkillen skötte sig exemplariskt och vi lyckades faktiskt tajma in filmandet under hans sovtider. Ja, de stunder han inte själv är med alltså. 

Jag tycker att det är jättekonstigt att se mig själv, det måste jag erkänna. Jag tänker ju såklart på sådant som andra inte gör. Såhär 4 månader efter en graviditet är det väl inte alltför lätt att inte vara självkritisk. Men om jag bortser från sådana onödiga tankar så är jag otroligt nöjd med slutresultatet. 
Det ryms inte med mycket på åtta minuter, så de har ändå lyckats fånga min berättelse på ett fint sätt. 
Det är så vackert filmat.
Ja, jag är stolt och glad!

Fotot på när jag mådde som sämst är alltid lite svårt att se. Men jag ändå blivit vanare med att se bilden eftersom jag också har med den under mina föreläsningar. Men när jag ser byggnaderna där jag en gång var inlagd på avdelningen känns det. Mina ögon tåras. 
Det känns så himla fint att kunna gå där, sådär cirka 7 år senare, och ta in vilken resa jag faktiskt gjort. 
Från den hålögda kvinnan med mörk blick som syns på fotot till mig själv i dagsläget är som totalt olika personer. 
Men båda är jag. 
Tack och lov är det milsvida skillnad på den som var och den som är. 

.

Jag kan inte helt ta bort mina svårigheter. Jag kommer troligen aldrig att bli helt symtomfri, aldrig helt "frisk". 
Jag kan inte ta bort mörkret i mig. Jag kan inte ta bort det djupa hålet. 
Men jag har lärt mig att se runt det. 
Jag fokuserar på det som finns runtomkring. 
Mina styrkor. 
Jag har byggt upp skyddsvallar kring den kroniska tomheten inombords. 
Jag ser på det som finns runtomkring hålet i bröstkorgen, för kring det finns så mycket mer.
Varje vecka ser jag till att fylla kalendern med sådant som ger mig sinnesro,
sådant som jag brinner för
och knep som gör att jag står ut när det känns extra svårt.
Jag har lärt mig att göra tvärtemot när känslan säger att jag skall ge upp, 
istället säger jag "kom an bara".
För man orkar mer än man tror. 
Man kan lära sig att leva med det mesta, men det krävs att man gör det varje dag, resten av livet. 
Det är min hemlighet. 
Inga snabblösningar, utan sådant som håller.

Det är många som hjälpt mig på min resa.
Ni vet vilka ni är.
Tack, från hela mitt hjärta.

Bild lånad från Yle.

Denhär berättelsen är till dig som mår dåligt.
Till dig som är rädd att söka hjälp.
Till dig som inte fått rätt hjälp än.
Till dig som lider i det tysta.
Till dig som känner att smärtan aldrig kommer gå över. 
Till dig som känner att du dör av ångest.
Till dig som känner att det inte finns någon mening med livet.

Till dig vill jag bara säga:
Allt går. 
Fortsätt gå. Kryp när du måste. Stanna upp en stund om du måste vila. 
Ta ny sats, gör om. Gör nytt. 
Våga göra små förändringar. 
Dina knän är fulla av skrapsår och fötterna värker. 
Jag vet. Jag har också varit där. 
Allt går, för att du kan. 

En dag
står också du där
på andra sidan
och kan konstatera att allt går. Även det tyngsta.
Du kommer också att komma ut på andra sidan. 
För jag är precis som dig. 
Lika svag,
lika stark. 
Och min resa
den fortsätter.
Din med. 
Ge aldrig upp.
Livet är värt att levas.