En något spretig sammanfattning

tisdag 10 oktober 2017 - 23:50 | 5 Kommentarer

Ojojoj. Här har det hänt mycket, och jag har med beundransvärd konsekvens låtit bli att skriva om det. Det här inlägget är således en något spretig sammandragning av veckan som gått. Om du vill spara några minuter och slippa höra om vad en unge och hans något excentriska far har gjort så kan du sluta här.

Men vad gör du med ditt liv som är så viktigt?

Va?

Va?

VA???

Svara i kommentarerna.

Förra veckan var Linn i Helsingfors på kurs i ett par dagar så jag och lillen fick spendera lite kvalitetstid på tumis. Jag ska inte ljuga, första kvällen var tung. Inte för Egon, men för mig. Mot bättre vetande gick jag in i samma tillstånd som ett barn går in i när det har hela huset för sig självt. Jag köpte godis och underhöll mig själv med att frossa Stranger Things på Netflix till klockan 2 på natten, lyckligt omedveten om att jag tiden 02:30 - 04:00 skulle få ta itu med en liten unge som har klättrat ur sin spjälsäng och, förståeligt nog, var lite omskakad av upplevelsen. Morgonen därpå steg jag ur sängen lika spänstigt och glatt som en försupen G.W Persson med dubbelt benbrott. Ungkarlslivet är inte vad det var.

Resten av tiden passade jag och Egon på att bara roa oss och göra sådana saker som man kan unna sig när man har blivit gräsänklingar. Vi gick på stan, lekte med Egons kusin och åt ute. Vi gick också på invigningen av den nya utbildningen i scenkonst i Jakobstad. Jag var lite nervös. Upplägget med ett mörkt utrymme, tal och abstrakt teater är inte direkt anpassat för ettåringar, men Egon klarade av det hur bra som helst.

En ettåring är faktiskt, när jag tänker på det, kanske det bästa sällskapet man kan ha med sig på stumteater. Det ökar spänningsfaktorn lite när känslan av att vad som helst kan hända inte bara omfattar skådespelarna på scenen utan också personen brevid. Att sitta med någon som är oförmögen att kan kontrollera både impulser eller ringmuskel lägger en viss krydda till de flesta allmänna tillställningar. Nu vet jag hur Melania Trump måste känna sig (ba-bom tisch!).

Vid ett tillfälle stod skådespelarna och pekade på varandra. Jag måste erkänna att jag inte är helt säker på vad de försökte förmedla, men Egon förstod direkt varpå han steg upp, pekade på en av skådespelarna och utstötte ett stolt “DÄR!”. Jag hoppas att alla andra i salen fann det lika roligt som vi.

Efter uppvisningen var det kaffe och kaka. Några av skådespelarna började improvisationsdansa intill pianot. När Egon också började dansa lite försynt började skådespelarna härma hans rörelser. Egon fattade snabbt vad som var på gång och började hoppa, stå på ett ben och skratta som bara ett barn som vet exakt hur fabulous hen är kan göra. Jag var så glad att jag trodde jag skulle spricka där jag stod och tittade på. I det ögonblicket skulle jag ha kunnat testamenterat hela min egendom åt de här underbara människorna. För häri ligger vägen till en förälders hjärta. Du kan pröva att muta oss med makt och pengar och inte komma någon vart, men om du fånar dig för våra barn så gör vi vad du vill.

IMG 20171003 165628

Inalles så klarade vi oss bra på tu man hand jag och Egon, även om vi nog saknade mamma ganska ordentligt. Egon var aldrig direkt ledsen när hon var borta, men när hon kom hem med tåget så följde ett par dagar då han vägra somna om inte både mamma och pappa var med.

För att fira familjens återförening bestämde vi oss för att åka till Nykarleby på BabyDisco. Det är ett evenemang som är precis lika roligt som det låter. Det är ett disco för barn mellan 1 och 5 år, komplett med discolampor, svängig musik och tillräckligt med majsbågar för att fälla en häst. Som ettåring var Egon i minsta laget men han verkade ha det roligt. Han sprang runt, dansade och drack päronsaft i lite över timme. Sedan tog energin slut och leendena övergick till tårar och tandagnisslan.

IMG 20171007 183913 2

Ännu för någon månad sedan skulle jag ha blivit besvärad av att det slutade sådär. Jag skulle ha oroat mig över att han skulle bli ärrad för livet och grämt mig över att vi inte förstod att åka hem i tid. Nu är jag inte det längre. Det är lite så här det är att göra saker med småbarn.

Förresten är det nog inte sista gången i Egons liv som ett party kommer att sluta i tårar, och jag är inte säker på att en fruktstång och en bok om hästar kommer att hjälpa alla gånger....

 

IMG 20171008 161954Cykeltur med hela familjen

 

IMG 20171001 WA0000Bolibompa

Kategorier:

Vardag

5

Kommentarer

  • Sandra Neuman

    11.10.2017 14:45 (2 månader sen)

    Naaaw va gulligt med skådisarna!!! Det är ju sånt där som smälter ens föräldrahjärta till en liten pöl.

    • Sebastian Holmgård

      06.11.2017 18:51 (1 månad sen)

      Ou jees. Var tvungen att påminna mig själv om att fast man är förälder så är det inte okej och gråtande omfamna främmande människor


  • Cecilia

    06.11.2017 14:39 (1 månad sen)

    Hej! Undrar varifrån man köper en såndär mysig fåtölj åt de små människorna??

    • Sebastian Holmgård

      06.11.2017 18:50 (1 månad sen)

      Det är Egons gammelmoffa som köpt från Ikea :)

      • Cecilia

        09.11.2017 12:25 (1 månad sen)

        Tack! såklart, allt finns ju på Ikea :D


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.