tisdag 14 november 2017 - 23:41

Pappaskills

Det är få saker som är så tillfredsställande i mitt liv just nu som att vara en duktig förälder i allmänhetens åsyn. Som den där gången när jag och Egon var på restaurang och matningen lyckades utan kladd. Som den där gången när Egon grät i affären och jag lyckades trösta honom med mitt värdelösa trolleritrick. Som den där gången när Egon lekte under ett bord på ett möte, steg upp och jag lite nonchalant lade handen mellan hans huvud och bordet så att ingen kom till skada.

Sådana små saker.

Pappaskills.

Nästan alla barn tycker i något skede att ens föräldrar är sämst, för nästan alla barn får se sina föräldrar då de är just det, sämst. Det är ett faktum jag förlikat mig med. Just nu tycker Egon att jag är världens coolaste, men en vacker dag kommer han tycka att jag är ett långsamt, pinsamt och socialt inkompetent slöseri av mänsklig hud.

Speciellt i jämförelse med någon kompis pappa som är rolig, rik och snygg. Som har ett stort hus, en fin bil och ett intressant jobb. Han heter säkert något coolt också. Typ Luiz eller nåt.

Jag vet inte vem den här personen är ännu, men han kommer att vara där. Med sitt självbelåtna flin och sina oklanderligt organiserade skor.

Men har han protesterat mot miljöförstörelse tillsammans med Tarja Halonen kanske? Va?

Va?

VA?

IMG 20140921 104549

Det känns som att jag kom bort från poängen lite… Hursomhelst...

Det som jag kommer att ha kvar då, som kommer räknas till mitt konto när mina barn rankar sina favoritpersoner i världen, är de där stunderna när det klaffade. När en olycka undveks. När en godnattsaga lästes med roliga röster så att rädslan för mörkret skringrades. När en hand lades på en axel så att ett barns första hjärtesorg lindrades lite grann.

De där stunderna när man för en liten stund får vara så bra som man hade tänkt vara som förälder.

Som min egen pappa.

Som lät sin femåriga son öppna sin första Brunbergs kyss själv och sedan övertalade personen vi reste med att vända om och köpa en ny när den gick sönder.

Som sa “jag älskar dig” dagligen åt ett gäng emotionellt inkompetenta tonåringar som aldrig sa detsamma tillbaka.

Som körde sin son till ishockey flera dagar i veckan i tio år, men när den sonen ringde mellan period 2 och 3 av en match och med rösten full av gråt sa att han ville sluta bara sa “okej” och startade bilen.

Pappaskills.

Trots alla gräl, alla gånger som det blev fel och alla gånger man förvånas över att två personer som delar 50% av sitt DNA kan ha så svårt att se saker och ting från den andras synvinkel.

 

Sånt kommer man ihåg.

 

Det hoppas jag att mina barn också ska göra..

 

Så grattis på Farsdagen Pappa. Det är för sent, men det är lite min grej att vara för sen med allting här på bloggen. Det är mitt brand förstår du.

 

Dessutom har vi aldrig firat en bemärkelsedag när alla andra gjort det förr, så jag såg ingen anledning att göra det nu heller.

 

16387106 1393394404067289 2473805146680790795 n2

onsdag 11 januari 2017 - 21:06

Tönten Sebastian

“No e he tur att a spelar bäter än a snickar”

Det är en av de många visdomar som min morfar delat ut hemma i mina föräldrars hus. Just den där juvelen sade han när han inspekterade den elgitarr jag hade gjort i slöjden. Jag var inte där när han sa det, men min mamma skvallrade åt mig senare under kvällen. Jag skrattade, för det är helt sant. Gitarren i fråga är ett skämt. Lika inspirerande som en FPA-blankett, med ungefär samma musikaliska kvalitet.

Orsaken till att jag inte tog illa upp var att slöjdande inte var viktigt för mig. Jag var dålig på det och hade inga ambitioner om att någonsin bygga något själv. Det var helt okej för mig. Jag hånlog åt män som lade någon sorts manlig stolthet i att kunna forma trä med händerna. Grottmän tänkte jag. Har de inte kommit över sådana gammalmodiga idéer ännu?

Är det då inte märkligt att så fort något ska fixas här hemma hos oss så är det jag som går efter verktygslådan? Rörtång, polygrip och hela konkarongen. Om ens den futtigaste av tavlor ska hängas upp så är det Sebastian som stiger till. Det är absolut inte så att Linn inte skulle klara av att slå in en spik. Det är absolut inte heller så att jag skulle vara den händiga i familjen. Inte en enda gång har jag limmat ihop något trasigt utan att också inkludera mina fingrar i ekvationen. Om jag skulle lämnas ensam med några bräbitar och en verktygslåda är chansen lika stor att jag skulle lyckas få ihop en burgundisk köttgryta som en veranda.

Varför är det så att jag, som aldrig haft varken talang eller intresse för slöjdande, känner att det här är mina uppgifter? Det finns förstås flera exempel. Är avloppet stockat? Sebben fixar. Har två tarkettbitar glidit isär? Sebben fixar. Det är bara jag som har nyckeln till garagedörren. Säger inte det någonting? Fast jag i mångt och mycket är en jämställd man, så tycks det bo en liten patriark i mig. I mycket har han fått ge med sig, men ibland sticker han fram sin fula nuna och ropar: Åh nej! Det där är min grej, det där gör jag bäst. Först skämdes jag för att jag känner så där (och det är en känsla mer än en medveten tanke). Jag är ju en modern man. Jag kan baka petit choux i blommigt förkläde om det krävs, men att låta min fru göra upp eld är jag tydligen inte karl till. Det är så töntigt!

Men nä, jag tänker inte skämmas. Ska jag hålla tyst, låtsas som att det regnar och framställa mig själv som en fullkomligt felfri feminist? Faktum är att jag inte kan något åt den där lilla patriarken inom mig. Han har lagts dit av alla de människor och saker som har format mig. Förebilder, kultur och samhället i stort. Han finns bara där, och det är inte mycket jag kan göra åt att han hoppar fram ibland.

Det jag kan göra är att vara ärlig, acceptera att han finns och sedan välja att inte lyssna på honom. Jag kan syna mig själv i sömmarna och fundera på varför vissa saker plötsligt tycks vara viktiga för mig när det blir tal om att överlåta det till någon annan. Framför allt kan jag välja att inte ta min egen skit.

Det är sådär. Man kan inte välja vad man har fått med sig i sin lilla ryggsäck. Däremot kan man säga åt sig själv på skarpen, “nu är du en tönt, Sebastian”.

 

IMG 20150724 094712

Om ni vill höra mer sånt här snack så hör ni mig på Radio X3M imorgon torsdag kl 13:00