Pappaskills

tisdag 14 november 2017 - 23:41 | 1 Kommentarer

Det är få saker som är så tillfredsställande i mitt liv just nu som att vara en duktig förälder i allmänhetens åsyn. Som den där gången när jag och Egon var på restaurang och matningen lyckades utan kladd. Som den där gången när Egon grät i affären och jag lyckades trösta honom med mitt värdelösa trolleritrick. Som den där gången när Egon lekte under ett bord på ett möte, steg upp och jag lite nonchalant lade handen mellan hans huvud och bordet så att ingen kom till skada.

Sådana små saker.

Pappaskills.

Nästan alla barn tycker i något skede att ens föräldrar är sämst, för nästan alla barn får se sina föräldrar då de är just det, sämst. Det är ett faktum jag förlikat mig med. Just nu tycker Egon att jag är världens coolaste, men en vacker dag kommer han tycka att jag är ett långsamt, pinsamt och socialt inkompetent slöseri av mänsklig hud.

Speciellt i jämförelse med någon kompis pappa som är rolig, rik och snygg. Som har ett stort hus, en fin bil och ett intressant jobb. Han heter säkert något coolt också. Typ Luiz eller nåt.

Jag vet inte vem den här personen är ännu, men han kommer att vara där. Med sitt självbelåtna flin och sina oklanderligt organiserade skor.

Men har han protesterat mot miljöförstörelse tillsammans med Tarja Halonen kanske? Va?

Va?

VA?

IMG 20140921 104549

Det känns som att jag kom bort från poängen lite… Hursomhelst...

Det som jag kommer att ha kvar då, som kommer räknas till mitt konto när mina barn rankar sina favoritpersoner i världen, är de där stunderna när det klaffade. När en olycka undveks. När en godnattsaga lästes med roliga röster så att rädslan för mörkret skringrades. När en hand lades på en axel så att ett barns första hjärtesorg lindrades lite grann.

De där stunderna när man för en liten stund får vara så bra som man hade tänkt vara som förälder.

Som min egen pappa.

Som lät sin femåriga son öppna sin första Brunbergs kyss själv och sedan övertalade personen vi reste med att vända om och köpa en ny när den gick sönder.

Som sa “jag älskar dig” dagligen åt ett gäng emotionellt inkompetenta tonåringar som aldrig sa detsamma tillbaka.

Som körde sin son till ishockey flera dagar i veckan i tio år, men när den sonen ringde mellan period 2 och 3 av en match och med rösten full av gråt sa att han ville sluta bara sa “okej” och startade bilen.

Pappaskills.

Trots alla gräl, alla gånger som det blev fel och alla gånger man förvånas över att två personer som delar 50% av sitt DNA kan ha så svårt att se saker och ting från den andras synvinkel.

 

Sånt kommer man ihåg.

 

Det hoppas jag att mina barn också ska göra..

 

Så grattis på Farsdagen Pappa. Det är för sent, men det är lite min grej att vara för sen med allting här på bloggen. Det är mitt brand förstår du.

 

Dessutom har vi aldrig firat en bemärkelsedag när alla andra gjort det förr, så jag såg ingen anledning att göra det nu heller.

 

16387106 1393394404067289 2473805146680790795 n2

Kommentarer

  • Jan Holmgård

    15.11.2017 07:18 (4 dagar sen)

    Tack, min son! Din farbror hade nog lika stor del i din nya kyss, märkt Brunbergs, som jag. ;-) Men det kan jag lova, att jag inte för en sekund ångrar de gånger hund & bössa, långfärdsskridskor, stora drakar & skidor, stegjärn mm fått "ledigt" till förmån för främjande av nästa generations aktiva liv. Jag älskar dig! Pappa


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.