Visa inlägg taggade med 'dåliga russin'

tisdag 12 december 2017 - 21:17

Utdrag ur ett småbarns fältdagbok

Egon tycker inte om läkare. Det är den enda kategorin av människor som han aktivt ogillar.

Annars så tycks han uppfatta de allra flesta människor som något intressant. Något som man kan le och säga hej åt. Något som bör observeras noggrant ifall de, måhända, kunde tänkas vilja rida på ens käpphäst, dela ut pepparkakor eller på annat sätt vara till allmän nytta för samhället.

Inte läkare dock. Läkare är bara till besvär. De är som finska herrlandslaget i fotboll: det gör ingen skillnad hur mycket man skriker på dem; de gör ändå inte som man vill.

Egentligen är det inte så konstigt att Egon har fått den uppfattningen. Det har faktiskt blivit både en och annan vända till sjukhuset de senaste månaderna för diverse åkommor. Till en början var Egon villig att ge varje ny läkare en chans att göra ett intryck, men numera går han i baklås direkt. Så fort han ser skymten av en vänligt leende människa i vit rock så börjar skriket. Hans stora, arga ögon tycks säga “Åååånej, mej lurar du inte. Det är alltid samma sak med din sort. Lek och skoj, ända tills någon får en nål i röven”.

Jag har börjat fundera på hur hans världsbild måste uppdateras hela tiden. Förr så räckte det med att veta att Pappa och Mamma var trygga så löste sig resten. Nu är han så stor att han har börjat samla in data för att bilda sig en egen uppfattning om saker och ting. Varje gång han stöter på något nytt så kan man nästan se hur han funderar på vilken kategori det här nu ska kunna passa in i. Zebra går under “ihahaa”. Dadlar, mandariner och andra mindre frukter läggs till under rubriken “dåliga russin”. Bilister som stannar vid övergångsstället nära Optima i Jakobstad arkiveras i mappen för “teoretiska koncept utan konkreta bevis”.

Det slog mig att hela hans hjärna vid det här laget måste se ut som en antropologisk fältdagbok. Full med observationsanteckningar som uppdateras vartefter nya data läggs till.

Tänk vad vi skulle kunna lära oss om barnets inre liv om vi kunde få tillgång till den här dagboken. Om vi på något sätt kunde printa ut den.

Vilken sorts anteckningar skulle Egon skriva dit?

  • Hare och kanin är samma sak. Ingen tycks veta varför det finns två ord för det.
  • En del hundar har långa näsor, lång päls och saknar hudveck kring näsan. De verkar omedvetna om hur löjliga de ser ut.
  • Innan man får sin mjölkflaska måste man vänta på att en liten vit apparat säger “pling”. Pappa säger att det tar lika länge även om man är tyst. Har inte prövat. Skriker för säkerhets skull.
  • På väggarna finns bilder av mamma, pappa, Churchill, Egon och en tjock man som pussar mamma. Mamma och pappa vill att jag kallar även honom för “pappa”. Jag spelar med för att inte göra någon ledsen.
  • Det finns ett ställe dit man får åka med pappa ibland där man får se på en traktor köra runt på en blöt, vit yta. Det här är jättecoolt. Vad pojkarna med pinnarna gör mellan varven är oklart.
  • Mamma och pappa tycks ha svårt att komma ihåg namnen på djuren. Frågar mig hela tiden. Mycket orolig för dem.
  • Mamma och pappa skrattar ofta. Ibland förstår jag inte varför, men skrattar med ändå. De har ingen aning om att detta sker.
  • De flesta människor är snälla. En del sticks.

 IMG 20171021 2