Tre minuter och femtio sekunder

onsdag 26 juli 2017 - 22:02 | 3 Kommentarer

Vi var som en Carl Larsson

 

 

 

Mitt huvud är fullt av egenhändigt skapade filmscener. Det är resultatet av dagdrömmar jag har haft, som sedan sparats i så hög upplösning att det kan vara svårt att skilja dem från verkliga minnen. Ofta är det idylliska situationer som ser ut som om de vore tagna ur en Nancy Meyers film. Sådana situationer som jag antar att de flesta drömmer om ibland. Sebastian som åker bil över den engelska landsbygden. Sebastian som står på scenen med sin gitarr. Sebastian som dansar bugg på självständighetsbalen med Jörn Donner. Sånt som alla fantiserar om ibland.

Vid sällsynta tillfällen så händer det sig att allting bara lyckas, att alla brickor faller precis rätt, så att man får uppleva någon av de här scenerna på riktigt. Idag var en sån dag.

Egon hade sovit bra och var på strålande humör. En sval bris blåste försiktigt i det annars så varma vädret. Jag och Egon gick omkring på gården och larvade oss innan vi slängde oss på marken under den stora lönnen i hörnet av trädgården. Det var där det hände.

I ungefär 3 minuter och 50 sekunder gjorde vi inget annat än tittade, jollrade och gosade. En och annan bil körde förbi och Egon pekade på dem när de kom och vinkade hejdå när de fortsatte på sin väg förbi vårt hus. Ingen grät. Ingen snubblade. Inget trött barn gnällde när en hålögd hemmapappa diskade med ena handen medans den andra febrilt försökte spola Babblarnas youtubefilm tillbaka till början. Vi bara låg där, en pappa med sin son, och tittade på när löven prasslade i vinden.

Vi var som en Carl Larsson målning, om än med mindre hattar och betydligt fler småtjocka hemmapappor.

Jag var så hög där jag låg och såg på mitt barn att jag inte märkte stenen i Egons hand som han, utan att släppa min blick, sakta förde till munnen och började tugga på.

Och så plötsligt var vi tillbaka i verkligheten igen.

Det har inte varit fullt så vackert sedan Linn började jobba igen. Egon har tandlossning och sover oroligt eller inte alls. Jag har haft svårt att komma in i rutinerna igen och verkar glömma vad jag skulle göra varje gång jag kommer in i ett rum. Framför allt så tycks alla barn i nejden ha någon form av böldpest vilket gör att vi inte kunnat träffa någon. Följaktligen har vi haft SÅÅÅÅÅ tråkigt.

Men i dag, i 3 minuter och 50 sekunder stod en livs levande Carl Larsson målning här på gården. För att vara första veckan efter semestern tycker jag faktiskt att det är rätt så bra.

 

IMG 20170726 2

Kommentarer

  • Birgitta

    28.07.2017 19:40 (5 månader sen)

    Tar del av din blogg med stort nöje! Vilken vass penna du har. Och vilken förmåga du har att tillsammans med ditt barn fånga dagen. Själv är jag mommo till F som är 13 mån. Skriv åpåå tå do hindar!

    • Sebastian Holmgård

      29.07.2017 17:50 (5 månader sen)

      Tack så mycket :)


  • Sofie

    15.08.2017 11:48 (4 månader sen)

    Jag hoppas Egon har tandsprickning och inte tandlossning :)


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.