unnamed 4

Kärlekens sommar

Skrivet av Paulina Peltomaa 16.07.2019

Kategorier:

 

Som vi alla vet så har sommaren 2019 har hittills inte bjudit på någon rekordvärme, denna sommar känns identisk med den sommaren Elsie föddes år 2015. Minns att när jag låg på BB var mina vänner ute på en villa, med vinterjackor i juli. En sommar som däremot värmde både kropp och själ var sommaren 2014. Den sommaren jag och Misha officiellt blev ett par. Eller ja, i maj för att vara exakt. Jag har tusentals bilder på min externa hårddisk och här kommer ett axplock av vad jag och vi sysslade med den sommaren. Ni kan se det som en timeline över the early days i vårt förhållande. Vi börjar... 

 

IMG 4728

Den här bilden är tagen den andra maj när jag var på villan och kollade läget med mamma. Jag hade kanske lite börjat förlika mig med tanken att jag och Misha sakta men säkert höll på att bli ett riktigt par. Precis som vågor som sakta men säkert för en mot stranden efter att man har varit lost at sea i ungefär 22 år.

 

IMG 4832IMG 4833

 

De här bilderna är tagna 11 maj, för er som inte vet hela historien så hoppade jag i princip från ett förhållande till nästa. Den här kvällen följde jag med Misha och hans/våra vänner till villan en stund, men Misha körde mig med båten tillbaks i land tills kvällen. Det kändes för tidigt för att "göra något" och vi pratade inte ens om oss, men vi båda visste nog vart vi var på väg. Jag var så otroligt pirrig så jag gjorde det jag alltid gör, tog en bild haha

 

IMG 4875


17 maj (ok kanske inte så intressant för er med exakta datum) Vi var på villan igen och körde båt till min (faffas) villa. Det jag minns från den här dagen och stunden där på bryggan är att jag såg på Misha och han skrattade åt mig för att jag "såg så vädjande på honom och såg ut att vilja ha en kyss" Förblev okysst för den som undrar hahaha

 

IMG 4890


Och dagen efter blev vi officiellt ett par, och var annanstans skulle vi ha varit än på Mishas villa. Bara det talar ju om hur kär jag var, hängde frivilligt på en villa utan vatten och el dag ut och dag in bara för att han ville det 

 

IMG 4930

 

Trots att vi var ett par så kommer vi inte ifrån det faktum att jag ibland har en tendens att bli en gloomy-HSP-dramaqueen och även var (och ÄR) Mishas första riktiga flickvän, vi kan väl säga som så att han inte var bäst på att höra av sig (något som inte har ändrat haha) så jag gjorde det enda vettiga. Försökte göra allt för att inte tänka på honom och tog bilder som jag sedan postade på Instagram för att han skulle se hur roligt jag kunde ha utan honom.

 

unnamed 30
IMG 5386IMG 6001


...vilket var allt från att ligga på stranden till åka till PowerPark när det åskade och alla attraktioner ändå var stängda, men allt för att prove a point. Åkte t.o.m. på traktor pulling en dag, wtf... Sedan fick jag också för mig att jag skulle ha en gummibåt (de var inne den sommaren) men de var slut i hela Jakobstad, så jag åkte till Kokkola och köpte en, allt för att slippa känna mig så överdrivet kär och kanalisera mina känslor på något annat. Det gick sådär. Tror inte han ens vet om det här än idag, han tyckte väl bara att det var kul att jag hade kul liksom. Så min plan kanske inte var helt hundra

 

IMG 5469

IMG 5470

 

Misha fyllde 22 år och jag hade dukat upp någon slags inomhuspicknick. Hade köpt ett par skor åt honom, men skämtade om att jag bara hade köpt en T-skjorta som var allt för stor (kul skämt) och han fattade ingenting. Men skorna blev han glad över och vi hade en trevlig kväll i min lilla lägenhet. 

DSC 0048DSC 0154


Jag fortsatte med att "ha kul utan Misha" 

 

IMG 5568IMG 5582IMG 5572

Vi festade till det på *surprise* Mishas villa flera gånger också. Så mysigt faktiskt, vi skrattade tills vi grät nästan alla gånger. Det här var på midsommar när Misha tvingade Citti och Ivar att komma med oss till villan, double date haha! 

 

 

Och nu märker jag att detta blir världens längsta inlägg om jag inte slutar här, jag får helt enkelt ta och dela upp det i två delar. To be continued...


Jag har ju faktiskt en son också

Skrivet av Paulina Peltomaa 08.07.2019

 

Välkommen måndag! Den här dagen har varit den bästa på en stund. Inte för att vi har gjort något speciellt, men för att Elsie äntligen börjar bli sig själv igen. Läkaren hade informerat om att när man behandlar en lunginflammation blir det ofta sämre innan det vänder till det bättre, och jaa det har vi minsann märkt av... Men idag tror jag det äntligen har vänt (knack knack), efter hittills 3 doser antibiotika. Vi har verkligen tagit in förlorad tid och lekt ute, besökt tre olika affärer, varit på café och till en park. Igår knackade det på och mamma och pappa klampade in med en (enorm) ny TV åt oss. Så random men så typiskt dem. Vår gamla var verkligen... liten, så det var en välbehövlig uppdatering, känns så futuristiskt att ha en TV med Netflix och Youtube nu, haha.

 

3C3C53B1 6183 4016 94AA 1B841C498090



Just nu är jag ensam hemma,
Misha är på någon jobbresa och kommer hem imorgon. Jag tänkte äta lite chips och titta på Stranger Things! I övermorgon har vi en fyraåring i huset och även kalas. Ska göra ett samarbete via Instagram som jag ser fram emot, Elsie kommer att bli sååå glad. Om du är intresserad av att följa min och vår vardag mer så rekommenderar jag dig att följa mig på Instagram. @Paulima heter jag där, samma som på bloggen! Det blir lite omotiverad uppdatering här just nu, tror att det kan vara roligare att följa med i bild/filmformat. 


Anyway. Skrev ju tidigare att jag skulle blogga mindre om Elsie,
men nu blev det ju inte riktigt så... heh. Jag har ju faktiskt en son också. Det känns som att jag inte fokuserat på Alvar alls här på bloggen, det har jag ju ingen skyldighet till att göra heller men det är ju roligt att ha som minne för mig själv. Är inte speciellt aktiv med att fylla i "Mina första år" böckerna, host. Mitt nästa inlägg ska handla om honom och hur han är i dag, vår kille på 1,5 år! Det känns onekligen som att andra barnet lätt hamnar i skuggan av den förstfödde. Det är inte en eller två gånger någon jag har småpratat med har sagt något i stil med "Hur är det med Elsie och... vad hette er andra?" eller "Hur var det nu, hade ni fått en flicka till eller en pojke?" T.o.m. semi-nära släktingar kommer inte ens ihåg hans namn!! Misha har upplevt samma under hela sin uppväxt (han har en storasyster) men jag som själv är förstfödd med en lillebror har ingen aning om hur det är... Nåja, här hemma är det ju inte så, och det är ju huvudsaken. 


26FA45F5 E52A 465B 9D3F 24520FDD67F5IMG 0842IMG 0904IMG 0708


Lättnad

Skrivet av Paulina Peltomaa 06.07.2019

 

Idag hade vi en tid för ännu en CRP-kontroll, och jag tänkte direkt att det var bättre att Misha följde med istället för mig. Under hela vårt föräldraskap har vi båda upplevt att vi blir rätt så olika behandlade, och ja, det ultimata beviset på det kom ju nog idag. Jag har alltså besökt två olika sjukhus, tre gånger och träffat tre olika läkare med Elsie så länge hon har varit sjuk, och trots att jag nästintill bönfallit dem att göra något annat, har alla bara tagit samma blodprov om och om igen, plus fleeera urinprov trots att hon haft noll symtom på UVI. Men fjärde gången gillt, tydligen. Misha behövde knappt nämna att han önskar att de undersöker Elsie grundligare och vips så är de inne på lungröntgen. Och det var ingen fråga om saken, Elsie har lunginflammation. "Ihan selvä tapaus" som läkaren hade sagt. Röntgenbilderna förklarade också varför hon stundvis klagat på ont i magen, hennes inflammation sitter långt ner på ena lungan och när hon hostar så stöter det i mjälten, som i sin tur orsakar magont. 

 

9B7EE9CA 4264 45EB AB20 8C1D98E25D84Så här har hon legat nu i en vecka, helt utmattad

 

Så otroligt skönt att vi har fått svar på varför hon har varit och är så pass dålig, och att hon nu äntligen får medicin som hjälper henne att bli frisk. Nu väntar vi bara på svaret på vad exakt det är för smitta som har orsakat lunginflammationen. Synd bara att det tog oss fyra besök för att slippa på en enkel undersökning. Jag har sett Elsie ha många förkylningar och jag VET när det är något mer än bara en vanlig flunssa. 38 graders feber må inte vara mycket för alla, men det är det för Elsie, speciellt att gå omkring med det i hittills åtta dagars tid. Men men, nu vet vi ju i alla fall att alltid skicka med Misha i fortsättningen om det blir något. Nu håller vi tummarna för att hon ska hinna bli frisk till sin födelsedag på onsdag <3 

 

ffa67aa8 9bbd 4fbf 9950 646a54a442de3unnamed 27Min älskling! Herregud vad jag saknar vardagen!!! Bara så enkla saker som att 
få cykla eller gå till en park eller affären. Saker man tar för givet. 

 


Eländes elände

Skrivet av Paulina Peltomaa 03.07.2019 | 2 kommentar(er)

 

Hej från en emotionellt dränerad mamma och människa. Som ni kanske har märkt har det ekat tomt här på bloggen en stund. Har haft fullt uppe här hemma med rätt så tuffa dagar. Elsie är inne på dag sju av 38 graders feber och en envis hosta. Så här många dagar i sträck har hon aldrig förr haft feber. Vi har ränt fram och tillbaks till sjukhuset för en massa blodprover (allt förutom mykoplasma känns det som.....) och allt är bra, förutom CRP som snurrar på där runt 50. Hostan har bara blivit värre och i natt hostade hon precis hela natten. Att bara gå och vänta på att det ska vända känns så tungt, sommardagarna springer iväg där utanför fönstret medan vi ligger inne framför en skärm för att få tiden att gå. 


Elsie börjar bli trött och medtagen, maten smakar inte och de senaste dagarna har inte ens glass eller godis gjort det. Det är så fruktansvärt tungt att se henne ligga helt utslagen i soffan, och försöka hålla sig lugn när man helst bara skulle sjunka ihop i en pöl av desperation och ångest. Jag blir så äcklad av mig själv, att jag suttit här och skrivit inlägg om hur mycket jag saknar att få vara ifred, från barnen. Nu känns det som att det inte finns tillräckligt med tid i världen med dem, jag skiter i om jag aldrig någonsin får en barnfri dag igen, de får fast bo hemma tills de är 40 år båda två. Ingenting spelar någon roll så länge de får vara friska. 

 

unnamed 25Min bästa Elsie <3 Eller "Elise" som alla först säger, haha



Jag blir så sjukt orolig och ångestfylld varje gång det är nånting. Alla hatar väl att se sina barn i oskick men det känns som att jag är ännu en level up. Precis som när Elsie var bebis är jag fortfarande livrädd för att fråga om råd i t.ex. mammagrupper. Man måste vara så extremt försiktig med vad man säger och hur man uttrycker sig med mig, jag överanalyserar varje ord, trots att de säkert sägs i all välmening. När man är mitt i nånting känns det ju alltid som att man är den enda i världen. Men ifall någon har haft något motsvarande och har några tröstande ord att ge, tas de emot med öppna armar. Kram <3

 


Saker jag aldrig gör

Skrivet av Paulina Peltomaa 02.07.2019 | 2 kommentar(er)

 

Deltar i tävlingar.

Inte skraplotter, lotto eller tävlingar på Instagram eller Facebook. Vinner ändå aldrig! På riktigt, jag har aldrig vunnit och bara vet att jag inte är "en sådan som vinner". Okej, någon enstaka gång kan jag tagga någon vän i någon tävling på FB, men det är ytterst sällan. 

 

Dricker kaffe efter kl 18.

Gör jag det kan jag säga tack och hej till nattsömnen. Klockan 18 är absolut senast då jag kan dricka en kaffekopp, och då gör jag det  oftast också, men aldrig senare än så. 

 

Går ut o-fixad.

På krogen alltså. Eller ut och äta, menar alltså inte att jag inte går till parken osminkad, haha. Måste nog alltid sminka mig och välja lite finare kläder när jag ska ut på något lite "mer".

 

Äter biffar.

Skulle nog klara av att bli vegetarian ganska så lätt tror jag. Det jag äter i köttväg är kyckling, MALET kött och fisk (men egentligen bara lax, tonfisk och fiskpinnar) Har aldrig i livet ätit någon innerfilé eller motsvarande. Tycker kött är ganska äckligt och vill helst att det ska vara så låg köttprocent som möjligt i mina grillkorvar. Mjölkorv kallar Misha det för.


Äter tårta!

 Gräddtårta alltså. HATAR det! Bara tanken av tårtbotten som doppas i eller penslas med saft för att bli fuktigt... BLÄ

 

8DCB3DB3 79DF 44AB A641 6637E6ECED99

 

Tankar för mer än 20€ åt gången

Det här haatar min kära sambo, haha. Och först när jag skrev aldrig tänkte jag men, nog måste jag ju NÅGON GÅNG tanka för mer än så? Men nej, kommer faktiskt inte på en enda gång jag skulle ha gjort det de senaste åren.

 

Äter helt random tider.

Förstår mig inte på folk som äter lite nu som då. Brunch ibland, lunch ibland, middag allt mellan kl. 16 och 19. Nej, jag äter i stort sett samma tider varje dag, annars blir jag galen! Jag äter alltid lunch 11-12 tiden och alltid middag 16-17 tiden. Punkt. 

 

Laddar upp en helt oredigerad bild i mitt flöde.

99,9% av gånger redigerar jag bilden i Lightroom först. Det känns liksom som att bilden inte når sitt fulla potential innan man gör det.

 

Har en some-fri dag.

Det känns kanske lite sorgligt att säga det, men jag minns faktiskt inte när jag skulle ha haft en helt some-fri dag. Kanske på BB när Elsie föddes? Har dock minskat på telefontiden och följer noga med varje dag hur mycket tid jag spenderar med näsan i skärmen. 3 timmar per dag är min gräns! 

 

Lyssnar på prat i radio.

Och väldigt, väldigt sällan på poddar heller. Musik eller inget! Klarar inte av att lyssna på när andra har en konversation utan att själv kunna flika in och vara med. Tycker det bara är otroligt enerverande. 

unnamed 24

 


Söndagstankar vol. 8750

Skrivet av Paulina Peltomaa 30.06.2019

 

- Så typiskt, just när jag skriver ett inlägg om hur levande Elsie är så blir hon sjuk. Precis som när jag skrev om hur lugnt livet var, och så faller Alvar rakt framför ögonen på mig... Elsie hade stegring igår kväll, men i morse hade hon bara 36,3. Hon lekte och höll på hela dagen men på eftermiddagen, när mamma sa att hon inte hade orkat äta upp hela sin glass när de var på stan, så blev jag fundersam. Nå, hon hade 38,8 när jag mätte! Så där ser ni, trots att hon har nästan 40 graders feber så leker hon på tappert. Hon har hostat lite, men mest klagat på att hon har så ont i magen? Läste på en facebook-grupp att det just nu cirkulerar ett virus som ska orsaka magont hos barn? Åh, får så ångest när något händer med barnen. Det kan vara den minsta grejen och jag blir så orolig. 

 

- Och på tal om, jag blir inte klok på Alvars eksem! Han har utslag i knä- och armvecken och de blir inte bättre trots att vi testat på alla krämer som finns, typ. Har försökt få en tid till en barnläkare i över en månad nu, men det tidigaste de kunde erbjuda var i mitten av juli. Hade tänkt ta upp det när han ska på sin 1,5 års kontroll i sommar men det fick jag veta att blir först på sena hösten, då är han ju nästan 2 år redan... suck. Och med Elsie har jag inte varit till rådgivningen på två år?! När hon hade treårskontroll ifjol så jobbade jag, så hon var där med Misha och Alvar. 

 

- Imorgon är det juli. Herregud, jag börjar jobba om en månad! Inget gör mig så gloomy som doften av augusti och de första mörka nätterna. Bara tanken av det får mig så melankolisk, snart kommer hösten, mörkret, snön, vintern, julen och så våren igen. Tiden väntar inte, det här är livet, det händer och vi följer bara med. Ja, ni hör ju... 

 

- På tal om något mer världsligt så är jag så otroligt trött på min header. Alltså, jag gillar den men det SNÖAR ju på den och ute är det juni. Därav känns den ute. Så om det finns någon trevlig typ där ute som vill fota en bild som jag kan göra en ny header av, slide into my DM's. (haha, "EN" bild yeah yeah...)


- Jag är inne i en riktig grubblarperiod just nu. Jag är ju en grubblare, det är ju mer eller mindre min identitet. Men de kommer och går mina perioder eller vad man nu ska kalla det, men nu är jag riktigt inne i min egen lilla grumliga bubbla. Mina känslor går upp och ner och jag tänker extra mycket på minsta lilla grej. Känner hela tiden efter hur det känns. Nu blev ju den här kvällen dessutom ganska mörk och nästan lite höstig, och direkt skenar mina tankar iväg. Hatar att jag påverkas så mycket av vädret och min omgivning. Herregud om det känns så här i juni, hur ska det då bli i november. 

 

unnamed 23
Vi kan avsluta med en bild på mig och några av mina rea-fynd. Klänningen och väskan, ta-daa!


Livet på gravgården

Skrivet av Paulina Peltomaa 28.06.2019 | 1 kommentar(er)

 

Igår besökte jag och Elsie gravgården med min mamma. Den som ligger vid Pedersöre kyrka rättare sagt, ett av två ställen var man kan bli begraven här i Jakobstad. Kyrkan är så otroligt vacker, måste ju vara en av de finaste som finns i hela landet. Mycket vackrare än Jakobstads kyrka, men trots det så ser jag ändå mig själv eventuellt gifta mig i Jakobstads kyrka av någon orsak? Kanske för att mina föräldrar gifte sig där. Anyway. Min gammelmormor Irja och gammelmorfar Ivar (som jag aldrig hann träffa) ligger begravna här. Har inte besökt deras grav på säkert 10 år, minst. Tyckte att graven var så fin och välskött, och senare berättade min mormor att hennes kusin var en rik ungkarl som en gång i tiden betalade en enorm summa för se till att församlingen tar hand om graven i all evighet. Vet inte om det stämmer, men någon verkar ta väl hand om den än idag i alla fall. 

IMG 0503


Det var fint att ha med Elsie. Hon ser inget hemskt eller ledsamt med en gravgård, hon ser bara spännande möjligheter till att leka.  Lite fick man hejda henne från att dansa runt på alla gravar, men jag kunde ändå inte låta bli att le lite för mig själv. Hon livar verkligen upp vilken plats som helst. Jag vet att gravgården är en plats där det hyshas och man ska vara respektfull och prata med låg röst. Men att se henne springa runt och upptäcka gjorde att jag, som annars avskyr gravgårdar, plötsligt tyckte att det blev en lite mindre dyster plats.

Jag har alltid haft svårt med att beskriva Elsie när någon frågar mig hurudan hon är. Jag finner det så svårt att fånga henne i bara några få adjektiv, det räcker liksom inte till. Där på gravgården igår blev hela hon så tydlig, hon är liv! Hela hon är så sprängfylld med ren och skär kärlek till livet, det enda hon vill är att leva, leva, leva så mycket det bara går. Hon vill inte lägga sig på kvällen för att hon är för upptagen med att leva. Alltid lite till, en liten stund till, en saga till, bara en gång till. Jag hoppas så att hon alltid får ha kvar sin kärlek till livet, min Elsie. En fin insikt jag tog med mig från gravgården. 

IMG 0499


Midsommar och PowerPark

Skrivet av Paulina Peltomaa 25.06.2019

Kategorier:

 

Hej fina ni! Tack så mycket för responsen på mitt förra inlägg. Roligt att vi är fler som känner så. Eller, kanske inte roligt men skönt på nåt sätt. Det var bara en läsare som kanske inte riktigt förstod min poäng. För att förtydliga handlar det inte om att jag vill slippa iväg och supa under alla högtider, det tror jag nog de flesta förstod men det tåls att sägas ändå. Vi hade en barnfri natt på Mishas födelsedag, och i april var vi till Tallinn på tumis en helg. Men jag räknade ut att innan det hade vi inte varit barnfria sedan en natt i juli 2018. Nu är ju Alvar så liten ännu, så det är ju en bidragande faktor förstås. Men ändå, tänk er! Och visst har jag möjlighet att åka iväg själv och vice versa, men att få den där tiden att göra saker tillsammans, det är också viktigt. Det märker man verkligen av när möjligheterna till det är så begränsade. Jag tycker inte att man ska behöva nöja sig med att slippa iväg ut och äta en gång varannan månad. Och när man äntligen får lite tid utan barnen, hur många tror ni det är som sitter och spelar lite schack med en kopp te och lägger sig tidigt? Nåja, det om det. 

IMG 9768


Vi har i alla fall haft ett lugnt midsommarfirande.
Vi grillade i stan och åkte till villan en sväng på kvällen. Åkte snöskoter (hahaha edit: vattenskoter) och Elsie lekte med sin jämnåriga villakompis hela kvällen. Barnen hade en fin midsommar (vilket är det viktigaste, ifall någon nu har fått för sig att jag tycker det är viktigast att vi vuxna har det gött. #lättkränkt) 

 

6b2f09cb b545 4b92 b75b 894c6949649954af1111 b2a7 43af 83a6 b4048e97d5f4IMG 9769FEDFD057 71BE 4D72 AA7B A8811C2394D8IMG 0029

På lördagen så bestämde vi oss för att åka till PowerPark. Vi velade mellan det och Toivosen eläinpuisto, men PowerPark vann. Mina föräldrar hade varit på något ärende åt samma håll så på hemvägen svängde de förbi och åkte några varv med barnen. Förutom vädret var det riktigt lyckat, det var kanske inte läge för det sådär vädermässigt, kallt och blåsigt men vi slapp i alla fall köa. Elsie älskade det, tror det var hennes livs bästa dag. Hon åkte på precis allt (som hon fick) tills hon var helt blå om läpparna av köld och vi sökte oss hemåt. 

IMG 0078IMG 0087IMG 0089


Den här dagen har varit lite upp och ner om man tänker på våra rutiner. Alvar vaknade först 10, han brukar sova tupplur runt 11:30 men så blev det ju inte idag. Vi har precis kommit hem efter att ha träffat mamma-barn-gruppen en stund och nu ser Elsie på film, och jag sitter här. Nu ska jag dricka en kopp kaffe. Vi hörs! 


Får jag inte känna så här?

Skrivet av Paulina Peltomaa 22.06.2019 | 7 kommentar(er)

 

Idag är det midsommardagen. Som vanligt får högtider alltid mig att tänka extra mycket på att vara mamma, och föräldraskap överlag. Antagligen för att jag har väldigt höga förväntningar under högtider, och det sällan blir som jag tänkt mig. Det känns ofta för mig som att man som mamma ska nöja sig och vara glad över det lilla. Passar någon barnen en stund så du får handla ensam eller ta en kaffe med en kompis ostört ska man vara så jävla glad och tacksam. Får du sova något alls ska du vara tacksam, för det finns alltid någon som sover sämre och varför skaffar du ens barn då, vad förväntade du dig? Nåja, summa summarum ska du vara tacksam nästan jämt, det finns ju alltid någon som är dödssjuk eller ofrivilligt barnlös. Det finns ingen gråzon, det är svart eller vitt.  

 

"Do more of what makes you happy" är en quote som jag är så urbota trött på. Jag är en ganska krävande person, och det krävs ganska mycket rätt så ofta för att jag ska känna mig tillfreds med livet. Det VET jag, och trots att jag aktivt jobbat på detta i ÅR så verkar det faktiskt helt enkelt bara vara sådan jag är. Och att man ska acceptera sig själv och sina brister, och vara snällare mot sig själv. Det känns bara inte som att dessa mantran är riktade åt människor som mig. De är menade för såna som inte kan säga nej, som offrar sig själva för andra till den grad att de blir utbrända. Till de mammor som inte har hjärta att lämna bort sina småttingar ens för en natt och är tacksamma för sin egentid i form av veckohandling. Mammor eller människor överlag som är irriterade på sig själva för att de bara inte klarar av att slappa. Såna som aldrig kan ligga i soffan när barnen är ute med pappa, utan bara går hemma och städar och plockar. Personer som känner sig misslyckade när de inte orkade dammsuga listerna.

 unnamed 22

Jag har inga problem med att ligga i soffan. Älskar att vara ensam hemma och bara slappa och scrolla på telefonen och har oftast noll dåligt samvete över det. Skulle mer än gärna åka på en eller två tumisresor med mannen i året. Tycker att barnen bra kunde sova borta en natt i månaden när Alvar blir lite äldre (läs typ 2 år), det skulle resultera i 12 av 365 nätter per år och det tycker jag är helt rimligt. Ifall den enda tiden ifred jag får är att veckohandla så är jag näst intill suicidal. Och det känns som att jag är så ensam med dessa känslor. Det känns som att jag inte får acceptera att jag är krävande för att det är fel. Men 100% av jordens befolkning KAN ju inte vara easy going och allmänt nöjda, NÅGON jävel måste ju vara krävande och uptight, och det råkade nu bara bli jag. Är ju liksom inte som att jag har gått och blivit det på äldre dagar utan så har jag alltid varit. Är ju inte elak, tänker på barnen konstant och får dåligt samvete väldigt lätt. Känner att jag älskar dem ända in i hjärteroten och skulle dö för dem när som helst. Skulle aldrig byta bort det liv jag har men ibland känns det som att jag kvävs. Och att känna att det inte är ok att yttra sig om det kväver mig ännu mer.

Men trots det så känns det ofta som att man är så fast och bunden när man inte har någon som gladeligen finns till hands, ifall man plötsligt vill göra något tillsammans. Och ja, det blir bara lättare ju äldre barnen blir. Men det är extra påtagligt under högtider, och speciellt under sommaren kanske. Man vill ju så gärna hänga med på allt roligt, tillsammans. Att planera allt långt på förhand tar ju död på halva charmen. I mina allra mörkaste stunder har jag tänkt att det skulle vara skönt att skiljas bara för att få vara ifred och göra vad man vill varannan vecka. Men sedan får jag vara ifred en dag och vet inte vad jag ens skulle göra med mitt liv i en vecka ensam. 

Och jag vet, att skulle något av barnen bli allvarligt sjukt eller vara med om någon olycka skulle  jag inte önska något annat än att mina största problem skulle vara så pass vardagliga som de är. Men låt mig gnälla lite bara, för det måste ju finnas åtminstone en annan mamma som idag sitter ensam hemma med barnen men gärna skulle befinna där på bryggan i solnedgången med mannen. Kanske med en kall öl följt av bastu och bad och lite kortspel tills soluppgången. Åh..

Och om jag får höra "varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem?" en gång till... I swear to God


Två blondiner och jag

Skrivet av Paulina Peltomaa 18.06.2019 | 1 kommentar(er)

 

För några veckor sedan undrade Daniela och Karro om jag ville träffas igår (måndag) och jag var inte sen att haka på! Det var första gången jag träffade Daniela, har läst hennes blogg och lyssnat på deras podd, och hon var precis lika härlig och sprudlande i verkligheten! Så rooooligt att träffa nya underbara människor via bloggen. Eftersom alla tre bloggar antar jag att det här blir version 1/3 om gårkvällen, haha. Men tror faktiskt att jag är den enda av oss som inte fotade maten åtminstone, var kanske lite nervös och då brukar jag glömma bort allt, t.o.m. att andas. Annars dokumenterar jag allt till en nivå som nästan är sjuk. Vi pratade ganska mycket hemlisar (läs skit) så desto mer om det kan jag inte berätta heh... Men här kommer några bilder i alla fall 

 

IMG 94521/3 var ju beredd i alla fall lol

IMG 9456
unnamed 18

IMG 9445

IMG 9503 p3
IMG 9526 p
IMG 9539 p2


Båda två är ju riktiga OG bloggare, är en riktig junnu i jämförelse, men det är bra! Fick massor med bra tips av dem och det var roligt att bolla lite tankar. Jag har ju aldrig gått på någon bloggala eller något annat event för bloggare, alla jag blivit bjuden på har hållits i Vasa eller ännu längre bort. Så det är roligt att träffa andra som också bloggar! Och annars också såklart, inte som att de här 10/10 bara för att de skriver blogg haha. Det här är nog det som suger med att bo i Jakobstad, att en massa bra typer inte bor här.