unnamed 4

Att kramas eller inte kramas

Skrivet av Paulina Peltomaa 22.02.2019 | 3 Kommentarer

 

Det är frågan. Under mina snart fyra år som mamá har jag läst en hel del om uppfostran, antagligen mer än vad som är bra eller ens nödvändigt. En grej som jag kört fast vid och fortfarande grubblar på är det här med att inte tvinga sitt barn till att krama någon ifall hen inte vill. Nu finns det ju säkert en massa studier och forskning och what not om det här som jag inte är bekant med, det här är endast skrivet från min egna synvinkel.

 

Det är nämligen så att jag ser på saken från ett helt annat håll. Jag råkar ha ett barn som mer än gärna kramas, vill hålla hand och vara nära. Främst gäller detta kramen hon vill ge när det är dags att säga hejdå till en lekkompis. Det går inte att räkna på två händer de gånger jag bevittnat följande scenario: Mitt barn vill ge en hejdå-kram till en kompis och räcker hoppfullt ut armarna, men kompisen kommer inte emot direkt. Och då ingriper kompisens mamma  inom en nanosekund, och så säger kompisens mamma till sitt barn "Inte behöver du krama henne om du inte vill" eller så till mitt barn "Hen vill inte kramas just nu, kanske en annan gång" Och mitt hjärta går i tusen bitar. Men jag håller mig lugn.

 

Missförstå mig rätt. SÅKLART jag fattar att man inte kan tvinga någon till att kramas. Jag vet det. Men trots det skriker mitt modershjärta "KOM IGEN! KRAMA MITT BARN FÖR FAN DU DÖR INTE AV DET" Ifall rollerna skulle vara vända skulle jag nog uppmuntra mitt barn till att ge kompisen en snabb kram eller ens en liten handskakning, vad som helst. Jag kan inte tro att jag signalerar åt mitt barn att hon alltid måste krama alla skumt luktande moffor och faffor för det. Sällan vill något av våra barn kramas med eller vara i famnen på andra vuxna som kommer på besök, t.ex. faddrar eller släktingar de inte ser så ofta. Och aldrig skulle vi stå och pusha dem då vi vet att de verkligen inte vill. Då drar vi nog också "Du behöver inte kramas"-kortet. Men ändå. Kan inte hjälpa att jag tycker att vissa saker jag läst är på gränsen till hysteri. 

 

201810231746167486


Jag påstår inte att det är idealt att bli tvingad till att kramas ifall man inte har lust. Det är säkert inte bra heller. Men kan vi ta en stund att tänka på hur det påverkar mitt barns självkänsla då? Att flera gånger bli avvisad och dessutom av andras mammor (det har faktiskt aldrig hänt sig att det varit en pappa i en sån situation) Jag tror att det jag irriterar mig mest på är föräldrarnas sätt att ingripa i situationen. Kanske stenen i magen inte skulle kännas så stor om barnen skulle få reda ut saken själva, så gott de kan. (Ser jag att mitt barn faktiskt försöker tvinga till sig en kram till den grad att någon annan faktiskt blir ledsen så ingriper givetvis jag själv, obviously) 

 
Och åter igen. Jag kan väl inte nog betona att detta är min syn på saken. Kanske skulle jag tycka annorlunda om jag hade ett kramvägrande barn. Så där är man ju som morsa, man vill allas bästa men ändå kan man inte så mycket åt det faktum att man alltid är litelite partisk. It is what it is. Och jag fortsätter att lugnt stå där, fast mitt hjärta värker. 

Kommentarer

  • Sophie 22/02/2019 10:41pm (3 månader sen)

    Jag har själv barn. De senaste åren har det blivit en hysteri kring det här kramandet. Jag kramar våra gäster när de kommer/går och förväntar mig det samma av mina barn. För mig är det samma sak som att jag ”tvingar” barnen att säga tack eller förlåt när det behövs. Ibland krävs det att man tar i hand, ibland att man kramas. Och nej, ingen dör av en kram <3

    • Paulina Peltomaa 24/02/2019 10:30pm (3 månader sen)

      Och det där med att "tvinga" ett barn att säga förlåt är ju också något som har blivit till en diskussionsfråga...

  • Anna 23/02/2019 4:52pm (3 månader sen)

    När vi varit i den situationen med våra barn, att de antingen velat krama eller inte velat så har jag föreslagit en high five istället, vilket 99% av gångerna går hem hos båda inblandade! Så får de ett avsked båda är okej med! Tycker också det är skillnad på att uppmuntra kramar mellan småbarn och mellan ett barn och vuxna.

    • Paulina Peltomaa 23/02/2019 9:34pm (3 månader sen)

      Härlig lösning! Så mycket bättre än att bara ett rätt och slätt nej. Håller helt med, tycker det är skillnad på barnkramar och barn-vuxenkramar, speciellt småbarn som jag har hemma men blir säkert känsligare när barnen kommer upp i skolåldern. Jag är inte heller en kramig person, men ifall en vän eller bekant vill kramas efter t.ex. en kaffe, nog kramar jag tillbaks då fast jag kanske inte har lust. Samma med att skaka hand, inte tycker jag det är roligt att skaka hand med alla (God knows människan kanske just har petat sig i näsan) men ibland kommer det att komma situationer när man faktiskt förväntas vara artig och skaka den där jäkla handen. Inte känner jag mig på något vis kränkt eller bestulen på rätten till min egna kropp för det!

  • Danielas Dagbok 24/02/2019 10:10pm (3 månader sen)

    Jätteintressant att få läsa om det här ämnet från en "icke-typisk" synvinkel också!!

    • Paulina Peltomaa 24/02/2019 10:30pm (3 månader sen)

      Tack, roligt att höra <3

Skriv en kommentar