unnamed 4

Visa alla inlägg skrivna oktober 2018

Jag är inte rädd för döden. Eller...

Skrivet av Paulina Peltomaa 31.10.2018 | 2 kommentar(er)


Usch, de senaste dagarna alltså. Igår hade jag sån ÅNGEST från morgon till kväll. I helg satt jag på jobbet och läste om sorgebearbetning och hamnade först in på en hemsida med tiotals personliga berättelser av anhöriga till mänskor som begått självmord, och sedan vidare in på videoklipp var bl.a. en mamma berättade om sorgen efter att ha förlorat sin dotter i en hjärntumör. Och därifrån har det bara varit downhill och har läst och hört det ena efter det andra. Plussa då ännu på med detta eviga mörker och gråa väder, skit sömn och dåligt mammasamvete. Urk.

Jag är en grubblare ända in i själen, Misha (och jag själv) kan t.o.m. bli lite irriterad på det och han brukar säga att han önskar att jag kunde lägga ens hälften av den energi jag lägger ner att tänka på saker som inte går att förändra, på saker som faktiskt går. Så här har jag alltid varit, fast jag inte aktivt tänker på något hemskt jag hört eller sett så följer en obehaglig känsla med mig LÄNGE efteråt. Jag skulle aldrig kunna jobba med t.ex. palliativ vård (vård i livets slutskede) hur fint och värdefullt det än är. Jag skulle grubbla och grubbla tills min hjärna blev till mos. Jag är världens mest melankoliska person och går mer ofta än inte och funderar på livets gång och hur skört det är och allt det där.

När jag hör eller läser om någon tragedi tänker jag naturligtvis på hur små och näst intill obefintliga alla mina problem egentligen är och att jag MÅSTE börja uppskatta det jag har var eviga sekund som jag har kvar här på jorden. Ändå tycks jag ha otroligt svårt med att minnas allt det här när jag sovit dåligt, kaffet är slut och barnen gnäller. Jag vet att man inte kan eller ska jämföra sorger, men en sten förstår väl att det är skillnad på att mista en familjemedlem och att tappa bort en vante på stan. För att trösta mig själv brukar jag tänka att det som räknas kanske är att man i ryggmärgen VET att man har det bra och uppskattar livet och är medveten om att man nog vet det innerst inne, fast man inte går och känner tacksamhet varje vakna minut.

Skulle kunna skriva om det här hur länge som helst men det här blir bara dystrare och dystrare så jag avslutar här. Tänkte försöka ha en bättre dag i dag. Vi avslutar med en fantastiskt färgglad och uppiggande bild jag nyss tog genom köksfönstret. Hösten är en peppande årstid och så vidare. Sarcasm gold.

201810310711016094


Hallå, mammor måste också få sova

Skrivet av Paulina Peltomaa 29.10.2018


Jag läste att Hugo Rosas hade skrivit om vem som ska ta nätter med barnet KLICK (d.v.s. ifall barnet sover dåligt) och han tyckte då kort att den som jobbar (alltså fortfarande idag oftast pappan) i huvudsak borde få sova och sedan kan han då hjälpa till lite extra på morgonen, typ stiga upp tidigare med barnet innan jobbet eller nåt sånt. Säkert skrev han annat också men uppfattade i alla fall att det här är hans main åsikt. Ganska många kommentarer hade kommit in under inlägget också och det var intressant att läsa vad folk tycker, och blev faktiskt positivt överraskad av att de allra flesta med dåligt sovande barn tycks dela på nätterna! Fler hade kommenterat att de kör varannan natt eller så pappan (eller den som då jobbar) tar åtminstone 2-3 nätter i veckan med det dåligt sovande barnet. Helt rätt!

 

Jag skulle aldrig klara av att sova dåligt en lång period. Eller ja, man klarar ju mer än vad man tror men skulle i alla fall må extremt dåligt, det vet jag. Jag förstår faktiskt inte alls logiken i att mamman ska ta nätterna så att pappan ska få vara utvilad VARJE DAG? Öh? Det är ett SÅ föråldrat tankesätt. Att en pappa skulle gå så sönder (ja eller den som jobbar, men härifrån skriver jag bara pappa. Också, jag skriver nu utgående från vanliga jobb, inte exempelvis neurokirurger) av att inte sova bra att han inte ens kan ta EN natt i veckan plus kanske en helgnatt är så beyond me så jag tror faktiskt att jag skulle göra slut med en sådan man. Alltså jag blir så ledsen att såna här pappor ens existerar. SÅKLART är det skillnad ifall mamman t.ex. ammar och vill ha barnet på nätterna, och tycker att hon klarar sig med att typ sovmorgon på helgerna. Men ifall mamman uttryckligen ber om hjälp och skulle vilja sova ostört nån natt i veckan och pappan bara nej, jag måste ju vara utvilad varje dag på mitt jobb som båtinredare på Bella boats. Tack, hej, adios amigo!

 

201810290837488682


Såklart är det ju amning och sånt som kan göra saker lite mer komplicerade, och det kan jag inte uttala mig om för amning har aldrig varit så viktigt för mig på det sättet att jag kände att jag var beredd på att ge upp vad som helst för att få det att funka. Mina barn har heller aldrig haft problem med att ta varken flaska eller napp så där har vi haft tur.

 

Jag minns att jag en gång läste om en annan familj som hade liknande problem och berättade om hur de delar upp, där den ena föräldern faktiskt dessutom lider av insomnia. Deras motto var "Den som lider minst" och det tycker jag är så himla bra! Man är ju så otroligt olika och dessutom kan det ju gå i perioder. Ibland kanske den ena lider mer av att sova dåligt och efter några veckor kanske förutsättningarna är helt annorlunda, ifall man så att säga fått "sova ikapp". Det samma gäller ju egentligen med allt som suger, hushållsarbete, räkningar, jobb, tuffa konversationer.... Uppenbarligen lider ju båda, trots att man sovit 9 timmar i sträck varje natt i 2 år, inte ser man ju direkt fram emot att vaka med ett skrikande barn för det. Men ändå lider man mindre än den som sovit dåligt de där 2 åren. Ni fattar. Givetvis ska det vara barnet som i första hand lider minst, men jag tror ju att i normala fall lider inte barn av att sova med sin pappa. Och att barn nog på lång sikt blir mer lidande av en utbränd och deprimerad mamma och i värsta fall två separata hem.

Summan av kardemumman, jag håller 0% att det är mammans plikt att ta alla nätter, ifall hon känner att hon inte har orken. Newsflash: det kan också vara jobbigt, stressigt och prövande att vara hemma med barn på dagarna. Tycker inte heller att pappan ska tvingas ta alla nätter. Dela, dela, dela!

 

201810290838291339


Svar på frågestunden

Skrivet av Paulina Peltomaa 28.10.2018 | 1 kommentar(er)


Nåja, lite frågor kom det ju in trots allt! Kul! Lade också en sån där frågegrej på min instagram och fick in några frågor även där som jag sparade. Så nu kör vi!


Vad är enligt dig bästa åldern att skaffa barn?

Jag har ingen aning, men skulle jag med facit i handen få välja skulle jag nog personligen köpa hus, och bo en stund innan barn. Och jobba!! Både med Elsie och Alvar har jag fått minimi mammapeng (alltså typ mellan 300-400€ i månaden) medans t.ex. en vän som faktiskt hunnit jobba fick över 2000€. LITEN skillnad. Det skulle också ha varit kul att ha ett hus bara på två, ha lite fester här och faktiskt renovera klart allt så varje list skulle vara på plats. Sen också studera färdigt, Elsie började dagvård när hon var 1 år och 3 månader så jag skulle kunna göra klart skolan, som jag ändå inte fick klart förrän jag var höggravid med Alvar... Allt ordnade ju sig såklart och inte skulle jag ändra på något, men det finns en orsak till att folk väljer att göra allt "i rätt ordning". När jag inte ännu hade barn tänkte jag "Jag ska ha barn ung så vi är ganska nära i ålder, så jag kan vara barnets vän och inte bara mamma" Men där har jag nog ändrat åsikt helt, man kan nog vara vän med sitt barn oavsett om man blir mamma när man är 17 eller 41. Summa summarum: När du vill! Det finns för- och nackdelar med alla åldrar tror jag. ????

 

Tror du Misha nånsin kommer att fria till dig?

Faktiskt inte haha. Vet inte varför men jag kan bara inte tänka mig att det nånsin skulle hända. Kanske för att jag a) har så höga förväntningar på ett frieri och b) är svår att överraska då jag är ett sånt kontrollfreak.. I fjol anade jag direkt att det var en babyshower på g bara av att han betedde sig liiiite annorlunda. (Tror inte jag ens har sagt det ännu, låtsades bara vara överraskad, men jag visste nog ????) Skulle nog vara svårt att överraska mig, och jag tror att jag skulle känna av ifall han gick och funderade på att fria och något sånt har jag minsann inte känt av haha, så nej.


Vad gillar/hatar du mest med hösten?

Jag gillar ingenting med hösten faktiskt, bara tanken på höst ger mig ångest! Redan i augusti börjar jag alltid känna mig vemodig. Det känns så länge tills ljusare tider och en lång period av mörker ligger framför. Man that's deep men riktigt på riktigt känner jag likadant varje år. 1% mys och 99% blä.

 

 201810280741059595

 

Vad fick dig att börja blogga?

Hmm, jag har länge läst bloggar och velat prova på men inte kommit mig för! Jag kanske är lite sent ute, i dagens läge vet väl de flesta som är yngre än 20 knappt ens vad en blogg är, och de som har flest läsare och faktiskt gör skillnad via bloggandet är såna som redan har bloggat i typ 10 år. När jag väl gör nånting vill jag göra det ordentligt. Nu blev det ju inte så ordentligt som jag egentligen tänkte eftersom det tydligen är way more invecklat att blogga än jag föreställt mig ???? Egentligen skulle jag vilja v-logga, har världens bästa idéer men jag har bara en systemkamera och det är så tungt och klumpigt att släpa med den så jag skulle i så fall behöva skaffa mig en mindre. Vi får se hur det blir!

 

Hur ser ditt liv ut om 10 år?

Om 10 år är jag 36. Först tänkte jag att jag kommer att vara SÅ gammal om 10 år men 36 låter ju inte så gammalt ändå. Kourtney Kardashian är 40 och hon verkar ju ha det bra. Nåja, anyway ifall vi inte har vunnit på lotto så hoppas jag i alla fall att jag har ett superkul jobb som jag trivs med! Jag har haft bättre och sämre jobb men ännu inte något som känts som 100% jag. Hoppas att vi har en vanlig, stabil vardag och kan åka på en solsemester typ en gång i året (och dumpa av barnen på Bamseklubben *evil laugh*) Barnen går i skolan, har vänner och hobbyn, huset är färdigrenoverat och ja, vi lever och mår helt enkelt! Oj nu insåg jag att Elsie kommer att vara 13 om 10 år. Där rök förhoppningarna om ett lugnt liv haha.

 

Vad skulle du göra om du kom över 10 000? Spara, amortera, resa eller shoppa för allt?

Min första tanke var ju att amortera allt (vuxet eller hur) men vårt huslån är ju nog långt över 10 000€ så det känns kanske som att det inte skulle vara någon vits? Eller? Haha jag tog den här frågan väldigt seriöst, som att jag på riktigt skulle ha fått 10K extra. Okej om jag måste bestämma NU så skulle jag köpa nya vinterjackor åt mig och Misha. Amortera kanske några tusen. WC-remppa på övervåningen och kanske badrummet i källaren. Kanske inte räcker till så mycket annat?

 

Det bästa och sämsta med att göra kejsarsnitt?

Det bästa: Att veta exakt när det välsignade tillståndet (graviditeten) tar slut. Att barnet kommer före BF. Att man vet vad som kommer hända, inga överraskningar. Att inte behöva krysta ut barnet. Ja, det mesta är bara plus tycker jag! Kände mig trygg i att allt går bra båda gångerna.

Det sämsta: Inte är det ju precis trevligt att bli uppskuren trots att det är sättet jag föredrar att föda på. Skulle ju såklart skippa allt och bara vänta på storken om det skulle vara ett alternativ. Ärret kan bli missbildat om man har otur (som mig, men ska skriva mer om det i ett skilt inlägg)

 

Vill du ha fler barn?

Nej, tror inte det. För mina barns skull skulle jag vilja ha minst ett till, har själv bara ett syskon och skulle nog ha velat ha fler. Min kompis Ida har 5 syskon och de verkar ha så roligt tillsammans, alltid finns det någon att hänga med liksom. Skulle ha varit så skoj att ha en syster som man skulle ha kunnat vara bffs med. Men trots det känns det inte som att jag varken orkar eller har lust med att göra om allt från början ens en gång till. Det är oftast jätteroligt med barn men också väldigt tungt mellan varven. 


201810280743335223


En enda röra

Skrivet av Paulina Peltomaa 26.10.2018 | 2 kommentar(er)


Idag har vi haft en riktigt vanlig dag. Nästan precis som i mitt tidigare inlägg om våra vardagsrutiner. Helt okej för mig, jag gillar vanliga dagar. I helg ska jag jobba kväll, 14-22 lördag och söndag. Jag sommarjobbade heltid i 3 veckors tid nu under mammaledigheten, sedan fortsatte jag hoppa in nu som då och nu fick jag faktiskt fastanställning på 25% till slutet av året! Det motsvarar 1-2 skift i veckan vilket är perfekt för mig just nu när jag är vårdledig med Alvar. Har sökt dagisplats åt honom från nästa år, då han har hunnit fylla 1, så får se då hur det blir.

Idag fick min egentid bli gym, sprang 5 km på tid (springer alltid 5 på tid, springer jag längre ser jag aldrig på tiden) Springer utomhus vår, sommar och höst men på vintern blir det mest på löpband. I somras hade jag sådant flyt med löpningen tills jag fick valpsjuka! Det har jag aldrig förr haft och shit vad ont det gör. Jag har ÄNNU ont och det började juni, så nästa vecka ska jag faktiskt på fysioterapi. Nästa vecka ska jag också ÄNTLIGEN få fransar igen, jag har haft min årliga en månads paus och nu känner jag mig så klar, haha. Ska bli skönt att känna sig fräsch igen. Har läst att fransförlängning är ute men kunde inte bry mig mindre, älskar långa fransar! Ni som har känt mig sedan högstadiet vet, hehe.

Jaa-a, vad mer... Jag har en finne vid mungipan och jag kan bara inte sluta klämma så nu har jag klämt så hela läppen är helt svullen. Usch, det gör så ont också. Och så är jag trött men vill se Love Island Suomi som kommer 22:00, är SÅ positivt överraskad av det programmet! Finsk reality suger ju, det vet vi alla, så fruktansvärt myötähäpeä (svenska?) men den här serien är verkligen en kontrast mot finska PH och Temptation Island och allt sånt. Känner tyvärr ingen annan i min närhet som ser på det så har ingen att gossipa om serien med... Vilket råddigt inlägg det här blev, haha. Nåja, tack för mig och godnatt!

 

 201810261859235997

Bilden är inte från idag (no shit)


FRÅGESTUND

Skrivet av Paulina Peltomaa 26.10.2018 | 3 kommentar(er)


Tänkte att det skulle vara kul med en frågestund här på bloggen! Tror ju inte det kommer in överdrivet mycket frågor, det är lite skit när man typ måste logga in för att kommentera eller gilla inläggen?? Har försökt ändra på det men inte lyckats, vet inte ens om det går här på Nouw? Förstår nog att man allra helst är anonym om man frågar något mer personligt så ifall ni vill det kan ni ju ange en fake e-mail (alltså haha jag måste vara den enda i hela världen som uppmuntrar till anonyma kommentarer) Nu förväntar jag ju mig inte 100 frågor men bara jag får ens en så knåpar jag nog ihop ett inlägg med det också.

 

Fråga på!

201810260816340230


En dag hos familjen Åkerholm/Peltomaa

Skrivet av Paulina Peltomaa 25.10.2018 | 6 kommentar(er)


Jag vet inte vad det är, men jag älskar att läsa om hur andra lägger upp sina dagar. Trots att man har relativt liknande livssituationer kan ens dagar se otroligt olika ut. Kan ju också bero på att vissa är mer rutinbundna än andra *host* Här kommer i alla fall en väldigt utförlig lista om hur en vanlig vardag hos oss ser ut:

07-08 Väckning (tyvärr) Ifall inte Alvar har vaknat så åker Misha iväg till jobbet senast 08 så då blir vi väckta. Om Elsie har dagisdag för jag henne till 08. Vi brukar göra så att jag för henne så länge Misha ställer sig till jobbet och ger gröt åt Alvar etc. 

08-10:30 Gör vi oftast ingenting, chillar bara hemma. Morgonmål, kaffe, lekar och städning och sånt. Är extremt trögstartad på morgonen så att börja klä på barnen och ta oss ut är inget jag gärna gör på förmiddagen, speciellt nu när det ska vara lager på lager... Allt jag bokar in (rådgivning, läkarbesök, träffar...) bokar jag ALLTID till efter 12 om bara möjligt. Så om ni vill träffa mig vet ni att det är eftermiddagar som gäller hehe

10:30 Alvar somnar ute i vagnen, jag och Elsie äter lunch och sedan får hon ta det lugnt i soffan med Netflix. Ibland slumrar jag till själv eller så sitter jag och scrollar på telefonen, eller något annat inte så viktigt.

12-13:30 brukar Alvar vakna. Vaknar han 12 så sover han ännu en gång till på eftermiddagen, men sover han till närmare 14 räcker det med en gång. Han får lunch och efter det brukar vi gå ut

13:30 Senast nu (oftast tidigare) är vi ute på promenad eller i någon park ifall vi inte har inbokat träff med vänner. Ifall Elsie har dagisdag så hämtar jag och Alvar henne kl 14. Ifall det bara är jag och Alvar hemma brukar vi alltså skippa den här utevistelsen.

15:00 Somnar Alvar en kort stund till ifall han sov för kort vila på förmiddagen. Väcker honom senast 16 ifall han inte vaknat av sig själv. Börjar på med middag ifall det inte finns något färdigt och Elsie leker eller ritar. Jag och Elsie äter middag och sedan när Alvar vaknar gör också han det.

16:00 MISHA KOMMER HEM! I'M FREE!!! Nå nej, oftast kommer han lite efter 16 och ibland kan det tyvärr ta ända till närmare 18. Blä, de dagarna är jag inte glad kan jag säga haha. Nå, han kommer iallafall hem och det är skönt. Han äter middag lite efter oss andra.

17:00-19:00 Mellan den här tiden på dagen varierar aktiviteterna mest. Mest varierar det nog mellan jag som tränar, Misha som åker och tränar, vi går till mina föräldrar och hälsar på, någon kommer hit och hälsa på, vi går ut på en långpromenad hela familjen, vi åker och handlar (händer dock sällan, vi är sämst på att veckohandla) eller så kombinerar vi flera saker, typ min träning, sedan promenad med familjen och sedan åker Misha till nån kompis. Ibland vill båda åka iväg själva (Jag vill oftast det varje dag haha) så då delar vi upp det. Misha umgås ganska ofta med sina vänner så det brukar han göra typ mellan 19-22. Hans stora intresse är fiske så vår, sommar och höst brukar han fiska 1-2 gånger i veckan. Ifall man är ensam med barnen utan något speciellt program är det mellan de här klockslagen som tiden går absolut långsammast på hela dagen, speciellt mellan typ 17:30 och 20. 

19:00-19:30 Barnen äter kvällsmat

20-20:30 Barnen nattas, vi brukar natta ett barn på var, att natta båda barnen själv är lite utmanande men det går ifall åtminstone den ena somnar snabbt. Ifall ingen av dem vill sova... *valfritt svärord*

20:30-00 FREEDOM! Skönaste och lugnaste timmarna då båda barnen sover och vi får bara vara. Oftast går jag nog och lägger mig i sängen redan 23 men ändå. Älskar kvällarna! 

Och så snurrar vi vidare i hamsterhjulet.

 

201810250959568054


Äntligen nya nappar!

Skrivet av Paulina Peltomaa 25.10.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

** Inlägget är ett samarbete med Byhappyme **

 


Av alla 6 nappar vi har köpt åt Alvar har han just nu bara en endaste kvar, alla andra har försvunnit. Så detta samarbete kom verkligen precis i rätt tid! Fick hem nya nappar åt lillkillen med namn på, som jag själv fick designa. Hos Byhappyme kan du beställa bl.a. nappar, nappflaskor och -kedjor och bestick med ditt barns namn på, hur bra! Alla produkter är BPA-fria

 

201810250652427209
201810250707192400

201810250703346843


Till Elsie fick jag också hem något välbehövligt, nämligen namnlappar att fästa på t.ex. hennes kläder! Är så slarvig med att märka kläder och oftast har jag bara skrivit E.Å, kanske inte så smart ändå eftersom det säkert finns andra med samma initialer...



201810250710268571


Lapparna fäster man enkelt på kläderna och de håller även i tvättmaskinen. Super!

201810250713310450

201810250712111854

201810250715206702


Att vara mamma är inget speciellt

Skrivet av Paulina Peltomaa 24.10.2018 | 2 kommentar(er)


När Elsie var 1,5 månad gammal sov hon hos sin farmor och vi var på en fest. När Alvar var 3,5 månader åkte vi till Tallinn och han var hemma med farmor som skötte honom hela helgen. (båda lever och mår bra. WHAAAT) Do I have your attention?

Jag har fortsatt mina grubblerier om varifrån alla åsikter just angående mammarollen kommer. Som att det skulle vara något speciellt med att vara just mamma? Ja, det är det ju men ni fattar. Inte direkt en unik titel eller hur jag nu ska uttrycka det. Jag har iallafall kommit fram till att det måste ha att göra med good old osäkerhet ft. human error.

Känslor av otillräcklighet, avund, sorg och tja, alla möjliga negativa tankar dyker ju ofta upp utan förvarning. Det är inte som att man sätter sig ner och bara "Nu har jag nog SÅN lust att känna mig riktigt bitter, bring it" Gränsen mellan att en känsla blir till en aktiv tanke är hårfin. Det vet jag för jag har själv varit och ÄR där ibland. Det är bara mänskligt att dessa tankar dyker upp, tror att vi homo sapiens mer eller mindre är programmerade att ha en spontan reaktion mot det som bryter mot normen. Programmerade att ha en åsikt helt enkelt. Trots det där klassiska "Jag bryr mig inte om andra, jag kör mitt eget race" vågar jag påstå att precis ALLA har dessa trolltankar som ibland helt enkelt bara ploppar upp. Men det är vad man sedan gör av dem som spelar roll. Ser jag en mamma på barnvagnspromenad med så kort kjol att skinkorna syns, såklart min första känsla, om jag nu ska sätta ord på den, är wtf. Vare sig jag vill eller inte. Men då har jag faktiskt aktivt börjat fånga upp dessa tankar och tvingar mig själv att tänka "STOOOPPPP!" inne i mitt huvud. (Ibland har jag t.o.m. sagt det högt, too weird?)

Nu vill jag ju inte att någon ska tro att jag är något helgon (HAHA as if) som aldrig skvallrar onödigheter om andra eller har dåliga dagar när jag tycker att alla utom jag trots ung ålder bara borde hoppa ner för ättestupet. Nej, men jag måste bara skryta på mig själv lite, för nu är det faktiskt på den nivån att råkar jag säga något jag själv vet att kanske inte var det snällaste, så får jag efteråt så dåligt samvete och skäms över mig själv. Precis som det ska vara! Men denna förändring har inte kommit av sig själv.

Blir faktiskt lite förundrad över dessa inlägg och debatter som dyker upp nu som då, bloggare som för sitt liv inte kan förstå varför de får så mycket kritik angående moderskapet och val de gör utgående från det. Men hallå, var och varannan (även jag, tror faktiskt jag la min blogg under kategorin barn och föräldraskap eller nåt sånt)* marknadsför ju sig som MAMMA?? Folk har ju gjort det till en grej att vara morsa liksom. Om det inte skulle ha blivit så här skulle det knappast vara så här (bästa meningen jag skrivit i hela mitt liv) Såklart, fast någon syns mycket i egenskap av mamma ger det inte andra rätten att trolla och skriva skit anonymt, jag vet och håller med, men gör man något till en grej så blir det ju till en grej. Bloggar man om strumpor är det säkert förr eller senare någon som kommenterar att en strumpa är ful. Men iallafall jag antar att föräldraskap är "roligare" att kritisera för att det ändå är ett så pass känsligt ämne. Och jag tror även att måhåånga kommenterar bara och endast för att bråka (<- här ska det egentligen stå ett ord på F. Andra bokstaven är i) 

Nu är det ju extremt svårt att skriva åsiktsinlägg om man som mig kan känna en sak på onsdag och en helt annan på torsdag. Imorgon kanske jag tycker något helt annat. Typ att det är så coolt att man i princip kan bygga upp en hel karriär på att i grund och botten ha fött ett barn. Hehe nå nej, men det här blev ju ett helt vettigt inlägg ändå. Speciellt det här sista stycket *klickar på publicera*

*nu märkte jag att det står ju för fan mamma t.o.m. på min egna header HAHA

201810240712232986

 


Bild på mig, 26 och min son (snart) 10 månader vars huvud är ungefär lika stort som mitt.

 


Älskade (svårfotograferade) barn

Skrivet av 23.10.2018 | 2 kommentar(er)


Att fota barn... är inte det lättaste! Följer några lite större konton på instagram som alltid har fina bilder på nöjda barn, som ler och tittar in i kameran i matchande outfits. Jag undrar vad de mutar dem med? Ifall man verkligen vill ha en bild går det att muta Elsie med kex, men Alvar hålls inte stilla mer än 3 sekunder.



Det typiska, en är glad och den ändra är sur. ????


Älskade ni ❤


4 ytliga tankar i mitt huvud just nu

Skrivet av Paulina Peltomaa 23.10.2018 | 2 kommentar(er)


- Usch vad trött jag är idag. Alvar vaknade 04:30 och fast han sedan somnade om så kunde inte jag somna förrän typ 07 och blev sedan väckt 07:53.... BLÄÄÄ! Kan verkligen inte med ord beskriva hur mycket jag avskyr att vara trött. Skulle ha lust att sminka mig (och tro mig det skulle verkligen behövas också) men orkar inte. 

- Jag har verkligen inget tålamod med nånting som heter teknik och design. Får nåt feeeel på bloggdesignen. Har en mall i mitt huvud men blir så arg när det inte lyckas på första försöket! Dessutom ser det ju annorlunda ut i mobilen än på dator. Så när det är fint på en stor skärm ser det fult ut på den lilla. Önskar jag kunde sätta på mig en mössa som är kopplad till datorn och jag bara skulle behöva tänka på en design och den skulle uppenbara sig på skärmen... För att inte ens prata om alla problem jag har haft och har med telefon och dator. Ugh

- I dag tänker jag köpa lite sminkprodukter, en jacka och en mössa. Skriver ner det för att jag ska minnas. Hoppas inte M ser det här i jobbet. Han brukar fråga "Är den där ny?" Och jag brukar svara nej, och så är det bra så. Han är inte den mest uppmärksamma, på gott och ont haha.

- Många mammor hypear märkeskläder som Gugguu, Mini Rodini, Maxmorra o.s.v.... De tilltalar inte mig på något plan. Såklart de är fina, speciellt Gugguus ytterkläder, men verkligen inget speciellt i mina ögon. Inget jag skulle betala extra för eller sukta efter att få köpa till barnen. Nej, jag tycker nog fortfarande efter snart 4 år som mamma att good old Lindex och H&M har de finaste barnkläderna.

201810230921399327