Visa alla inlägg skrivna december 2018

måndag 31 december 2018 - 09:22

Mammamagen 2018

 

(Hej! Om du lätt blir provocerad av att se och läsa om viktnedgång och träning så läs inte vidare)

 

 

2018 för mig var trots allt ett ganska lugnt år. Inga jättestora förändringar skedde på det personliga planet vill jag påstå. Mycket vardag, rutiner och familjeliv. Ska jag nämna en grej så kommer jag inte ens på någon (Förutom Alvar men han föddes ju 2017) Men den största fysiska förändringen är däremot lätt, det är mammamagen. Det tycks ta längre och längre tid att komma tillbaks i form för varje barn man producerar. Efter Elsie så var jag deprimerad en ganska lång tid efter förlossningen, och glömde helt att äta eller så hade jag ingen matlust, så därför kanske det gick fortare då. När jag var gravid med Alvar, fr.o.m. kanske vecka 6, så åt jag något gott VARJE kväll och den kvällsrutinen består. Har hela tiden tänkt att äh, han föddes ju just, jag hinner nog ändra på det. Men nu är han ju faktiskt ett helt år redan och fortfarande äter jag godis/chips/glass/popcorn varje kväll och har inga planer på att sluta med det hehe. Så det här resultatet är nog 90% träning och 10% kost. Let's take a look...

 

Januari 2018 / December 2018

 201812310851307871

201812310852448359

 

Det är alltså nästan ett år mellan bilderna. Jag själv blir inte provocerad utan mer motiverad och imponerad av andras resultat. Och framför allt tycker jag det är otroligt intressant. Jag menar, mitt utgångsläge var ju väldigt dåligt. Två småbarn, en sambo som ibland jobbar 12 timmars dagar och snittad för andra gången. Jag är verkligen inte en av dem som är så genetiskt lyckligt lottad att magen försvinner av sig själv några veckor efter förlossningen. Men jag tycker det är roligt att röra på mig och jag tror det är en stor fördel. Det är säkert mycket tyngre att komma i form om man verkligen avskyr all form av motion. 

 

Augusti 2018 / April 2018 /

 

201812310859581537

201812310859211336

 

 

Jag är ju verkligen inget proffs ska ni veta men mina tre amatörtips är:

 

- Något som funkar för nån annan funkar nödvändigtvis inte för dig. För mig funkar det exempelvis inte att mest styrketräna utan jag får bäst resultat av cardio. Har i princip sprungit mig till den här formen. Men jag älskar att springa! (är säkert en bidragande faktor till resultatet)

- Har du ens litelitelitelite motivation att åka till gymmet/motionera, alltså ens den minsta mikroskopiska, do it! 

- Träna på måndag! Det höjer motivationen genast från veckans start. Du har redan tränat en gång, ifall du tränar igen först på fredag så har du ändå redan tränat två gånger den veckan! Och ifall du inte kommer dig iväg igen på hela veckan så har du i alla fall tränat en gång. 

söndag 30 december 2018 - 10:01

Välkommen hem till oss!

 

Det är några som har undrat om jag kan visa vårt hem, så det tänkte jag göra nu! Eller, inte hela hemmet för det skulle bli för långt för ett inlägg, men ska visa några före- och efterbilder på rum vi har renoverat. Och när jag skriver "vi" så menar jag Misha i form av snickare och jag i form av självutnämnd arbetsledare.

Vi sökte hus l-ä-n-g-e och gick på mellan 10 och 20 husvisningar. Klickade in mig på stadens mäklarsidor slaviskt och alltid när något av intresse dök upp så blev det sålt innan vi ens hann åka och se på det. Eller så var det 15 andra på visningen och det blev budgivning. Eller så visade det sig vara allt för förfallet. Jag var redan gravid med Alvar när vår mäklare tipsade oss om det här huset, vi var på en annan husvisning men där blev det återigen budgivning, och vårt hus hade inte kommit upp till salu ännu, så vi fick ett försprång. Det råkade sig också så att min pappa kände de tidigare ägarna, så det var riktigt lyckat. Vi köpte huset 16.6.2017.

 

201812301020044823

The man and The house.


Vårt hus är byggt 1959 och
är ett rappat tegelhus med två våningar + källare. På övre våningen har vi två sovrum, ett litet allrum och en wc. På nedre våningen finns två sovrum, vardagsrum, wc och kök. I källaren finns ett "hemligt rum" som Misha har gjort till sin man cave, och ett badrum med bastu. I källaren har vi också frys och tvättmaskin, och ett ganska stort förråd plus garage för bilen. När vi köpte huset var alla stora saker redan gjorda, så som dränering, fönstren var bytta, taket är rätt så nytt och allt sådant som kostar var i skick. Vi har endast ytrenoverat! Nu ska jag visa 3 rum som vi har gjort om.


Först ut: Toaletten på nedre våningen. Det här väntade jag personligen på mest eftersom det var det absolut hemskaste rummet i hela huset enligt mig. Vi gjorde nyligen om wc:n så vi använde den som den var i ett år ungefär. Vi bytte ut allt förutom kranen och handduschen, dem återanvände vi.

 

201812300846575258

201812300846501597


Sedan har vi ingången/trappan.
Hittade ingen tydligare före bild men man ser ju nog ganska bra hur det såg ut innan på denna bild. Brun plastmatta på både golvet och trapporna. Vi fick Marrakech kaklen av Mishas mamma! I något skede ska vi också byta ut ytterdörren, vårt tak är mörkgrönt så skulle vilja ha en mörkgrön dörr också.

201812300925247084

201812300928273730


Det tredje rummet jag tänkte visa upp är mellanrummet,
alltså rummet man först kommer in i när man går upp till vinden. Härifrån har jag inte heller en riktigt original förebild, men tapeten syns ju och innan vi bytte golv var golvet täckt i en mörk plastmatta. En detalj jag tycker är fin som Misha föreslog att vi skulle behålla är att vi lämnat fram brädorna på några av väggarna, han bara slipade och laserade dem.

 

201812300952443565


201812300953277843

201812300954229966

Så där, nu har ni fått se lite av hur vi bor! Hoppas någon tyckte att det var intressant. Om så är fallet kan jag göra ett till sånt här inlägg men med några andra rum. Vi har i princip gjort om det mesta så det finns att visa av!

fredag 28 december 2018 - 19:13

Alvar 1 år

 

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det exakt ett år sedan vi körde iväg mot Karleby mitt i natten för att några timmar senare få träffa Alvar (du kan läsa mer om det här) Vår minsting blev ett helt år idag, sjukt! Det här året har gått ännu fortare än det första året med Elsie. Idag har vi haft kalas för vår kille och jag tror faktiskt han uppskattade det, på sitt eget lilla vis...

201812281908411618

201812281908535112

torsdag 27 december 2018 - 11:10

Mina tre största komplex


Jag har haft ganska många kroppskomplex genom åren. De flesta har lagt sig men några sitter faktiskt ännu litelite kvar, och jag tänkte what better way att konfrontera sina komplex än att berätta om dem för alla. Vi alla har ju våra små saker som vi kanske inte älskar (tror jag) och ofta är det ju sånt som ingen annan nånsin skulle komma att tänka på. Men precis som alla andra Matti Meikäläiset så hamnar man att lära sig leva med dem. Så, här kommer en top 3 på mina största komplex genom tiderna, varsågoda.

 

1. Min längd

201812270730506731


... Eller rättare sagt the lack of it. Jag är 158 cm lång och fr.o.m högstadiet hade jag stora problem med min korthet. Jag var aldrig kortast i dagis eller lågstadiet, hade alltid varit nånstans där mitt emellan. Men i något skede slutade jag växa och alla som varit kortare än mig växte om mig. I många år vägrade jag gå ut bland folk utan högklackat och jag tjatade tills mammas öron blödde om att göra en operation var de bryter av benen och sedan drar ut dem för att göra personen längre. Jag avskydde och skämdes otroligt mycket över att vara kort. I dagens läge tycker jag om att vara kort, är absolut hellre kort än lång. Men fortfarande drömmer jag om de där 5 centimetrarna som utlovades, som liten var det vid rådgivningen förutspått att jag skulle bli 163 cm. (här på bilden står jag faktiskt på tå hehe)



2. Min käke

201812270745264704


Jag sökte fram specifikt de här bilderna för jag minns ännu hur mycket det störde mig här. Tror t.o.m. jag grät lite för att jag tyckte min käke såg så brutal ut. Jag tyckte länge att jag hade en allt för kraftig käklinje för att annars vara ganska liten och späd. Tyckte jag såg ut som en man (vilket ju är helt absurt) Det här komplexet höll i sig rätt länge men det är nog något jag lagt bakom mig helt, tänker inte alls på det längre.



3. Min näsa


21.6 0420


Shit ändå, trodde inte den här bilden fanns längre men det gjorde den visst, på hårddisken. Här är jag kanske 12-13 år och har demonstrativt markerat ut i paint vilken del av min näsa som ska bort. Jag har alltså en "kamelnäsa" som jag så vackert kallade det i flera år. En knöl på näsryggen som jag skytt som pesten så länge jag kan minnas. P.g.a kombinationen näsa+käke har jag hatat profilbilder. Drömde om att hamna i slagsmål, så jag bokstavligen skulle få på näsan så den skulle brytas så de kunde fixa bort knölen samtidigt. Hur förhåller jag mig till min näsa idag då? Nå, inte älskar jag den, men hatar den definitivt mycket mindre än jag gjorde förr.

Så summa summarum, inget av de här saker som störde mig SÅ mycket en gång i tiden rör mig i ryggraden idag. Det känns så onödigt att ha lagt ner en massa tid på att angsta om så här små saker. Huj. Jag tror ändå inte att man direkt kan lära sig att tycka om något, utan det kommer nog med tiden och åldern när man får större problem och skiftar fokus. Inte älskar man det då heller kanske men man slutar bry sig. Nästa gång ska jag lista saker jag alltid har gillat med mig själv, utmanar mig själv att skriva FEM saker istället för tre... Stay tuned. 

onsdag 26 december 2018 - 11:28

Den sömnlösa julen och det pinsammaste jag vet

 

Hej alla! Jag hade egentligen inte tänkt blogga nu under julen, men nu kände jag för att göra det ändå, så här kommer en liten update om vad som har hänt i mitt lilla liv de senaste dagarna. Just nu spelar Elsie på sin platta hon fick till julklapp, Alvar sover och Misha åkte på jobb en stund. Och jag sitter här, med dagens första kaffe klockan 12:30. (JA, jag var ute igår så ni får ursäkta ifall den här texten inte flyter på så bra, är lite trög fortfarande)

Natten till julafton gick inte så bra, Alvar var vaken mellan 01:30 och 05... Usch. Jag vet att julen är barnens högtid men jag hade faktiskt sett fram emot julafton i år, och nu blev den ju inte så värst skön med typ 0 timmar på sömnkontot. Men nåja, barnen hade en bra jul och det är ju såklart huvudsaken. Misha var tomte i år igen och Elsie märkte inget, haha. Jag blev lite orolig kvällen innan jul, tänk om vi inte hade tillräckligt med julklappar ändå? Men ja, i slutändan fick barnen så många julklappar att vi på riktigt inte ens har plats för allt... Helt otroligt. Men i och för sig har de ju inga kusiner, alltså är dom de ända barnbarnen från både min och deras pappas sida, så inte helt oväntat ändå att de alltid blir överösta med gåvor.

201812261109575273


Som sagt, igår blev det jag som åkte iväg för en utekväll med mina vänner, som vanligt var det roligt ända tills det kom allt för mycket folk och ljudnivån var så hög att det inte ens gick att ha en diskussion. Och what's up med alla som hoppar upp i famnen och skriiiiker när de träffar sin kompis på dansgolvet? Så där glad och excited skulle jag nog inte bli ens om Ville Valo skulle dyka upp på Melodys dansgolv. Vi cyklade hemåt redan vid 01 i alla fall. När jag läser igenom det här blir det ganska tydligt för mig att min åldersnoja är befogad... På tal om att vara ute bland folk. Det finns få saker jag tycker är sådär jättepinsamma, men en grej finns det. Och det är folk som inte hälsar. Som du VET att såg dig, ni är på något sätt bekanta med varann men som ändå låtsas att denne inte såg dig och bara går förbi utan att klämma ur sig ens ett h-e-j. HUR pinsamt?! Ifall jag inte är säker på om jag ska hälsa eller inte så hälsar jag ändå alltid, det är så mycket mer nolot att inte hälsa än att hälsa på någon "i misstag". U feel me?

201812261110294654

 

Ja, utöver pulkabacken och häng med släkt och vänner som är hemhemma på besök över jul är det väl pretty much det här som har hänt sen jag uppdaterade sist. Idag väntar middag hos barnens farfar och sedan har vi inga planer innan vår lilla pojke fyller 1 helt år på fredag. Tänk det ❤

söndag 23 december 2018 - 10:17

Julafton och ingen fest tillsammans

 

God morgon! Idag är det dagen före julafton och stressen är ett faktum. Har ännu några julklappar som ska köpas och hemmet ska städas och det ska bakas och... ja, här sitter jag. Nå, det är väl inte så noga egentligen, vi ska ju bara fira med släkten. Men sådär är jag oftast, helt chill tills sista sekund, då kommer stressen och nervositeten emot mig som en tsunamivåg.

201812230954372243

 

Jag ser verkligen fram emot julen i år, men samtidigt känns det litelitelite trist. Speciellt runt högtider känner jag så. Saknar att tillsammans med M få klä upp oss, se fram emot kvällen och möta upp med våra vänner för en utekväll. Men sedan barnens farmor flyttade till södra Finland har vi tyvärr ingen som vill ha båda barnen över natten. Det är vi båda ganska ledsna över, speciellt högtider då vi båda är bjudna på fest men bara en av oss kan delta. Vi får turas om med allt. Visst är det bra att ens ha alternativet att åka iväg själv, men jag tycker det är så roligt att ha tid tillsammans också. Det blir väl bättre med tiden när Alvar blir äldre, men ändå. Måste erkänna att jag blir lite avundsjuk när jag ser andra par som är julfina och får åka på fest tillsammans. Så ni föräldrar som slipper ut och lufta er tillsammans, njut!

201812230958483314

Jag och Elsie önskar er alla en riktigt god jul ❤

fredag 21 december 2018 - 07:38

Status inför helgen

 

Idag: Fredag och det betyder sista jobbdagen (för Misha) innan långledigt! Tjoho! Men först väntar en dag med barnen, vi har absolut noll planer så det lär bli en helt vanlig dag.

 

Veckans roligaste: Den här veckan känns som ett streck. Inget jättebra har hänt men heller inget jättedåligt. Eller ja! Elsie fick äntligen åka till simhallen. Hon har önskat det så länge men varken jag eller Misha har helt enkelt orkat eller haft lust, men i onsdags åkte Misha dit med henne och de hade haft så roligt. Tror att hon senast var i januari, alltså nästan ett år sedan, och då var det med fammo.

 

unnamed 5


Mår:
Helt okej. Funderar och grubblar ganska mycket på nästa år och vad som händer då, just nu har jag ingen aning och har fått planera om en del. Eller, för Elsie och Mishas del är det klart men för mig och Alvar - not so much.

 

..På tal om: Jag får alltid en konstig känsla vid nyår. 2014 var vi på ultraljud 31.12 och det var första gången M "såg" Elsie. Och ifjol kom vi hem från BB med Alvar 31.12, så årets sista dag har blivit lite av något sentimentalt för mig.

 

Plus: Jag har äntligen tagit upp min gamla hobby! Nämligen att trumma. Spelade i mååånga år (min pappa är trummis så det är inte ett helt random intresse) Jag har haft en "liten" paus på cirka 5 år så är lite ringrostig, men nog sitter det mesta i muskelminnet ändå.

 

201812210726155747

Om ni bara visste hur många timmar jag spenderat i det där rummet på den där pallen när jag var yngre...


Minus:
Känner mig smått stressad inför julen. Vi kommer att äta jullunch hos mina föräldrar, och på kvällen samlas vi alla här för kaffe och paketutdelning. Ännu ska hela huset städas och listerna i hallen ska sättas på plats. Men vi har ju fortfarande några dagar på oss...

onsdag 19 december 2018 - 10:58

Fakta om mina graviditeter

 

- Första graviditeten var jag livrädd för att få missfall. Varje dag före vecka 12 kändes som en månad. Andra graviditeten var jag inte lika nojig och tiden gick väldigt fort.

- Båda mina barn är födda med planerat kejsarsnitt (Här kan du lyssna på ett poddavsnitt jag medverkade i angående det)

- Båda graviditeterna hade jag moderkakan i bakvägg.


- Vi berättade om den första graviditeten för våra familjer i vecka 14 och den andra i vecka 12. 

201812191009416625

 

- Båda gångerna vägde jag 51 kg vid inskrivning, och skrev in mig till rådgivningen efter vecka 12 båda gångerna. I slutet av graviditet nummer ett vägde jag 70 kg och i slutet av andra 67 kg. Gick alltså upp 19 kg första gången och 16 kg andra gången från inskrivning till förlossning.

 

- Första graviditeten var jag väldigt svullen i ansiktet, speciellt runt näsan och läpparna. Andra graviditeten hade jag inte mycket svullnad alls.

201812191019111902


- Första graviditeten växte min mage på bredden, andra graviditeten växte den mer framåt.


- Jag kände inga sammandragningar alls innan vecka 34-35 första gången, men andra gången hade jag sammandragningar från vecka 17.

 

- Jag hade inget illamående ö.h.t. under någon av graviditeterna. Första graviditeten var jag säker på att något var fel då jag inte hade några graviditetssymtom alls.

 

- I slutet av första graviditeten fick jag bristningar på inre låren, dom syns ännu idag. Andra graviditeten fick jag inga.

201812191013403145201812191014199931

2015 vs. 2018. De har bleknat en del som tur.

 

- Smorde in mig med Bio oil dagligen båda graviditeterna. Första graviditeten smorde jag bara magen, kanske därför jag inte fick en enda bristning på magen men däremot på låren. Andra graviditeten smorde jag in mig från topp till tå, haha.

201812191018203809


- Båda graviditeterna har min insomnia varit som värst runt vecka 17-20.

- Första graviditeten mådde jag så psykiskt dåligt att jag t.o.m. låg inlagd på sjukhus några dagar. Gick och pratade med någon varje vecka både under och en tid efter graviditeten.


- Första gången följde jag gravid-appen slaviskt (eller apparna, tror jag hade 3 stycken) andra gången hade jag en och den kollade jag på oskojat kanske 10 gånger under hela graviditeten.


201812191053179825

Såhär såg den populäraste gravid-appen ut 2014-2015


- En tid efter graviditet nummer ett såg mina bröst ut precis som dom gjort innan, både till utseendet och storleken. Men efter graviditet #2 har dom blivit blivit väldigt mycket mindre. Har inte gjort något annorlunda, tappade vikt och pumpade och ammade båda barnen nästan identiskt, så vet inte alls vad det kan bero på.

 

- I början av första graviditeten hade jag en cysta på ena äggstocken (cirka 5 cm) men den försvann med tiden. Vid ett ultraljud i vecka 13 såg man också att det fanns "tvillingrester", alltså två ägg hade blivit befruktade men bara ett av dem hade fortsatt utvecklas. Det andra hade slutat växa redan i vecka 5-6. Tänk att Elsie kunde ha haft en tvilling! Sjukt.

201812191040219898

tisdag 18 december 2018 - 16:19

Jämna plågor


God kväll från en trött själ. Idag har vi hunnit med lite för mycket, halv 11 hade jag tid till fysio för att prova ut inlägg till skorna. Efter det hämtade vi tapeter och sedan hem och äta. Efter en stund åkte vi till butiken för att storhandla-ish. Det gick inte bra kan jag säga. Elsie är i en konstig fas igen (ja, jag vet att vissa inte kategoriserar sina barns beteende men det är så tydligt att nånting är på gång ) och allt är fel precis hela tiden. Hon vaknade på bra humör men minsta lilla motgång och det blir skrik och gråt.

Efter att vi handlat klart somnade båda barnen i bilen, den enda lugna stunden på hela dagen. Efteråt var allt fel igen och det började direkt vi kom hem med att jag råkade gå in före Elsie och då fick hon inte vinna...


*ger mig själv en stor kram*


Förutom att jag och det äldre barnet
inte kommit överens idag slutade Misha jobbet först 18:30, alltså riktigt för en stund sedan. Det är ALLT för långa dagar, man hinner ju knappt ens ses. Igår jobbade dessutom jag kväll så direkt han kom hem åkte jag iväg. Det här är något jag hatar så innerligt, att man inte hinner med något in i veckan och sedan på helgerna så sover alltid någon av oss så länge att dagarna bara rinner iväg. Det gäller väl att planera och ta sig tid att göra saker men ofta blir det mer ett stressmoment än något roligt.

Jaja. Funderade på att åka och lufta mig en sväng nu på kvällskvisten men vet inte om jag orkar. Gymmade igår så det orkar jag nog inte göra idag tror jag. Har några julklappar kvar att köpa så kanske kunde åka ett varv till någon affär. Haha okej, märker att det är dags att säga HEJDÅ!


måndag 17 december 2018 - 07:40

Tankar kring uppfostran och barn på sociala medier

 

God morgon måndag. Elsie är på dagis och Alvar och jag chillar hemma. Eller ja, chill är det väl inte direkt med en som stoppar precis allt i munnen och konstant försöker rymma upp för trappan. Nu är han uppe i nytt steg-rekord, igår tog han TRE hela steg. Wow! Om cirka 2 veckor blir han ett helt år. Han är verkligen överallt nu och har börjat testa oss, han vet när han gör något han inte får och kollar över axeln och ler när man säger nej.

På tal om det så följer vi ingen speciell mall när det kommer till uppfostran. Flera gånger har jag hört och läst om när andra blivit frågade om tankar kring uppfostran och svaret "Ge barnet kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv" verkar vara återkommande, men så enkelt tror jag faktiskt inte det är. Jag vet heller inte riktigt hur jag ska uttrycka mina tankar kring fri uppfostran/nära föräldraskap eller vad det heter, men det är inget som mina nerver skulle klara av att följa till punkt och pricka iallafall. Är vi i en park och jag tycker vi har varit där tillräckligt länge så går vi, punkt. Varken mitt tålamod eller förstånd räcker till för att vänta på att Elsie ska ha "lekt klart". Jag tror definitivt barn behöver strikta regler och riktlinjer, i alla fall mina barn.

 

201812170730013030


Elsie är envis och endless när det kommer till många saker,
som säkert många andra treåringar också är. Om vi tar exemplet lekpark igen så tippar jag att vi lugnt skulle kunna stå och vänta på henne i 3-4 timmar. Samma sak med att klä på oss om vi ska nånstans, nu har det dock blivit mycket bättre än det var för ungefär ett år sedan då vi fick tvinga på kläderna och det tog ett år varje gång vi skulle nånstans, för att inte ens tala om när vi skulle tillbaks hem. Oh my... Liksom hela grejen med att man inte måste göra sånt som man inte vill. SÅ FUNKAR JU INTE DET RIKTIGA LIVET!

En annan sak jag ibland funderar på är barn på sociala medier, och det finns två saker jag alltid kommer tillbaks till:
1. Alla föräldrar tycker ju att just deras barn är bäst, vackrast och roligast och så vidare, men sällan tycker ju andra det. Jag tror inte att någon riktigt bryr sig i ens barn som vissa kanske tror. Såklart är det ju en annan sak om du är en kändis och har extremt många följare på sociala medier, men jag syftar på oss vanliga dödliga. Jag går ju inte omkring och tänker på andras barn så jag tror och hoppas ju att inte någon annan går omkring och är besatt av mina barn heller.
2. Om det är något jag strävar efter i mitt föräldraskap är det att mina barn inte ska ta sig själva på allt för stort allvar. Det om något är det som är fel med dagens samhälle, allt är så himla seriöst. Jag tänker på mig själv, hur skulle det kännas för mig om min mamma hade laddat upp bilder och roliga videoklipp av mig när jag var liten? Nå, inte skulle jag bry mig. Skulle nog skratta och tycka det var ganska roligt. Nu menar jag inte att jag vill att mina barn ska bli clowner som lever för att underhålla andra, men jag vill inte att de ska ta sig själva på så stort allvar att minsta lilla motgång är världens ände. Min önskan är att de ska växa upp till två självsäkra individer som tror på sig själva OCH kan bjuda på sig själva. Såna typer som skrattar när de faller med cykeln istället för att snabbt stiga upp och hoppas att ingen såg dem.