unnamed 4

Visa alla inlägg skrivna juni 2019

Söndagstankar vol. 8750

Skrivet av Paulina Peltomaa 30.06.2019

 

- Så typiskt, just när jag skriver ett inlägg om hur levande Elsie är så blir hon sjuk. Precis som när jag skrev om hur lugnt livet var, och så faller Alvar rakt framför ögonen på mig... Elsie hade stegring igår kväll, men i morse hade hon bara 36,3. Hon lekte och höll på hela dagen men på eftermiddagen, när mamma sa att hon inte hade orkat äta upp hela sin glass när de var på stan, så blev jag fundersam. Nå, hon hade 38,8 när jag mätte! Så där ser ni, trots att hon har nästan 40 graders feber så leker hon på tappert. Hon har hostat lite, men mest klagat på att hon har så ont i magen? Läste på en facebook-grupp att det just nu cirkulerar ett virus som ska orsaka magont hos barn? Åh, får så ångest när något händer med barnen. Det kan vara den minsta grejen och jag blir så orolig. 

 

- Och på tal om, jag blir inte klok på Alvars eksem! Han har utslag i knä- och armvecken och de blir inte bättre trots att vi testat på alla krämer som finns, typ. Har försökt få en tid till en barnläkare i över en månad nu, men det tidigaste de kunde erbjuda var i mitten av juli. Hade tänkt ta upp det när han ska på sin 1,5 års kontroll i sommar men det fick jag veta att blir först på sena hösten, då är han ju nästan 2 år redan... suck. Och med Elsie har jag inte varit till rådgivningen på två år?! När hon hade treårskontroll ifjol så jobbade jag, så hon var där med Misha och Alvar. 

 

- Imorgon är det juli. Herregud, jag börjar jobba om en månad! Inget gör mig så gloomy som doften av augusti och de första mörka nätterna. Bara tanken av det får mig så melankolisk, snart kommer hösten, mörkret, snön, vintern, julen och så våren igen. Tiden väntar inte, det här är livet, det händer och vi följer bara med. Ja, ni hör ju... 

 

- På tal om något mer världsligt så är jag så otroligt trött på min header. Alltså, jag gillar den men det SNÖAR ju på den och ute är det juni. Därav känns den ute. Så om det finns någon trevlig typ där ute som vill fota en bild som jag kan göra en ny header av, slide into my DM's. (haha, "EN" bild yeah yeah...)


- Jag är inne i en riktig grubblarperiod just nu. Jag är ju en grubblare, det är ju mer eller mindre min identitet. Men de kommer och går mina perioder eller vad man nu ska kalla det, men nu är jag riktigt inne i min egen lilla grumliga bubbla. Mina känslor går upp och ner och jag tänker extra mycket på minsta lilla grej. Känner hela tiden efter hur det känns. Nu blev ju den här kvällen dessutom ganska mörk och nästan lite höstig, och direkt skenar mina tankar iväg. Hatar att jag påverkas så mycket av vädret och min omgivning. Herregud om det känns så här i juni, hur ska det då bli i november. 

 

unnamed 23
Vi kan avsluta med en bild på mig och några av mina rea-fynd. Klänningen och väskan, ta-daa!


Livet på gravgården

Skrivet av Paulina Peltomaa 28.06.2019 | 1 kommentar(er)

 

Igår besökte jag och Elsie gravgården med min mamma. Den som ligger vid Pedersöre kyrka rättare sagt, ett av två ställen var man kan bli begraven här i Jakobstad. Kyrkan är så otroligt vacker, måste ju vara en av de finaste som finns i hela landet. Mycket vackrare än Jakobstads kyrka, men trots det så ser jag ändå mig själv eventuellt gifta mig i Jakobstads kyrka av någon orsak? Kanske för att mina föräldrar gifte sig där. Anyway. Min gammelmormor Irja och gammelmorfar Ivar (som jag aldrig hann träffa) ligger begravna här. Har inte besökt deras grav på säkert 10 år, minst. Tyckte att graven var så fin och välskött, och senare berättade min mormor att hennes kusin var en rik ungkarl som en gång i tiden betalade en enorm summa för se till att församlingen tar hand om graven i all evighet. Vet inte om det stämmer, men någon verkar ta väl hand om den än idag i alla fall. 

IMG 0503


Det var fint att ha med Elsie. Hon ser inget hemskt eller ledsamt med en gravgård, hon ser bara spännande möjligheter till att leka.  Lite fick man hejda henne från att dansa runt på alla gravar, men jag kunde ändå inte låta bli att le lite för mig själv. Hon livar verkligen upp vilken plats som helst. Jag vet att gravgården är en plats där det hyshas och man ska vara respektfull och prata med låg röst. Men att se henne springa runt och upptäcka gjorde att jag, som annars avskyr gravgårdar, plötsligt tyckte att det blev en lite mindre dyster plats.

Jag har alltid haft svårt med att beskriva Elsie när någon frågar mig hurudan hon är. Jag finner det så svårt att fånga henne i bara några få adjektiv, det räcker liksom inte till. Där på gravgården igår blev hela hon så tydlig, hon är liv! Hela hon är så sprängfylld med ren och skär kärlek till livet, det enda hon vill är att leva, leva, leva så mycket det bara går. Hon vill inte lägga sig på kvällen för att hon är för upptagen med att leva. Alltid lite till, en liten stund till, en saga till, bara en gång till. Jag hoppas så att hon alltid får ha kvar sin kärlek till livet, min Elsie. En fin insikt jag tog med mig från gravgården. 

IMG 0499


Midsommar och PowerPark

Skrivet av Paulina Peltomaa 25.06.2019

Kategorier:

 

Hej fina ni! Tack så mycket för responsen på mitt förra inlägg. Roligt att vi är fler som känner så. Eller, kanske inte roligt men skönt på nåt sätt. Det var bara en läsare som kanske inte riktigt förstod min poäng. För att förtydliga handlar det inte om att jag vill slippa iväg och supa under alla högtider, det tror jag nog de flesta förstod men det tåls att sägas ändå. Vi hade en barnfri natt på Mishas födelsedag, och i april var vi till Tallinn på tumis en helg. Men jag räknade ut att innan det hade vi inte varit barnfria sedan en natt i juli 2018. Nu är ju Alvar så liten ännu, så det är ju en bidragande faktor förstås. Men ändå, tänk er! Och visst har jag möjlighet att åka iväg själv och vice versa, men att få den där tiden att göra saker tillsammans, det är också viktigt. Det märker man verkligen av när möjligheterna till det är så begränsade. Jag tycker inte att man ska behöva nöja sig med att slippa iväg ut och äta en gång varannan månad. Och när man äntligen får lite tid utan barnen, hur många tror ni det är som sitter och spelar lite schack med en kopp te och lägger sig tidigt? Nåja, det om det. 

IMG 9768


Vi har i alla fall haft ett lugnt midsommarfirande.
Vi grillade i stan och åkte till villan en sväng på kvällen. Åkte snöskoter (hahaha edit: vattenskoter) och Elsie lekte med sin jämnåriga villakompis hela kvällen. Barnen hade en fin midsommar (vilket är det viktigaste, ifall någon nu har fått för sig att jag tycker det är viktigast att vi vuxna har det gött. #lättkränkt) 

 

6b2f09cb b545 4b92 b75b 894c6949649954af1111 b2a7 43af 83a6 b4048e97d5f4IMG 9769FEDFD057 71BE 4D72 AA7B A8811C2394D8IMG 0029

På lördagen så bestämde vi oss för att åka till PowerPark. Vi velade mellan det och Toivosen eläinpuisto, men PowerPark vann. Mina föräldrar hade varit på något ärende åt samma håll så på hemvägen svängde de förbi och åkte några varv med barnen. Förutom vädret var det riktigt lyckat, det var kanske inte läge för det sådär vädermässigt, kallt och blåsigt men vi slapp i alla fall köa. Elsie älskade det, tror det var hennes livs bästa dag. Hon åkte på precis allt (som hon fick) tills hon var helt blå om läpparna av köld och vi sökte oss hemåt. 

IMG 0078IMG 0087IMG 0089


Den här dagen har varit lite upp och ner om man tänker på våra rutiner. Alvar vaknade först 10, han brukar sova tupplur runt 11:30 men så blev det ju inte idag. Vi har precis kommit hem efter att ha träffat mamma-barn-gruppen en stund och nu ser Elsie på film, och jag sitter här. Nu ska jag dricka en kopp kaffe. Vi hörs! 


Får jag inte känna så här?

Skrivet av Paulina Peltomaa 22.06.2019 | 7 kommentar(er)

 

Idag är det midsommardagen. Som vanligt får högtider alltid mig att tänka extra mycket på att vara mamma, och föräldraskap överlag. Antagligen för att jag har väldigt höga förväntningar under högtider, och det sällan blir som jag tänkt mig. Det känns ofta för mig som att man som mamma ska nöja sig och vara glad över det lilla. Passar någon barnen en stund så du får handla ensam eller ta en kaffe med en kompis ostört ska man vara så jävla glad och tacksam. Får du sova något alls ska du vara tacksam, för det finns alltid någon som sover sämre och varför skaffar du ens barn då, vad förväntade du dig? Nåja, summa summarum ska du vara tacksam nästan jämt, det finns ju alltid någon som är dödssjuk eller ofrivilligt barnlös. Det finns ingen gråzon, det är svart eller vitt.  

 

"Do more of what makes you happy" är en quote som jag är så urbota trött på. Jag är en ganska krävande person, och det krävs ganska mycket rätt så ofta för att jag ska känna mig tillfreds med livet. Det VET jag, och trots att jag aktivt jobbat på detta i ÅR så verkar det faktiskt helt enkelt bara vara sådan jag är. Och att man ska acceptera sig själv och sina brister, och vara snällare mot sig själv. Det känns bara inte som att dessa mantran är riktade åt människor som mig. De är menade för såna som inte kan säga nej, som offrar sig själva för andra till den grad att de blir utbrända. Till de mammor som inte har hjärta att lämna bort sina småttingar ens för en natt och är tacksamma för sin egentid i form av veckohandling. Mammor eller människor överlag som är irriterade på sig själva för att de bara inte klarar av att slappa. Såna som aldrig kan ligga i soffan när barnen är ute med pappa, utan bara går hemma och städar och plockar. Personer som känner sig misslyckade när de inte orkade dammsuga listerna.

 unnamed 22

Jag har inga problem med att ligga i soffan. Älskar att vara ensam hemma och bara slappa och scrolla på telefonen och har oftast noll dåligt samvete över det. Skulle mer än gärna åka på en eller två tumisresor med mannen i året. Tycker att barnen bra kunde sova borta en natt i månaden när Alvar blir lite äldre (läs typ 2 år), det skulle resultera i 12 av 365 nätter per år och det tycker jag är helt rimligt. Ifall den enda tiden ifred jag får är att veckohandla så är jag näst intill suicidal. Och det känns som att jag är så ensam med dessa känslor. Det känns som att jag inte får acceptera att jag är krävande för att det är fel. Men 100% av jordens befolkning KAN ju inte vara easy going och allmänt nöjda, NÅGON jävel måste ju vara krävande och uptight, och det råkade nu bara bli jag. Är ju liksom inte som att jag har gått och blivit det på äldre dagar utan så har jag alltid varit. Är ju inte elak, tänker på barnen konstant och får dåligt samvete väldigt lätt. Känner att jag älskar dem ända in i hjärteroten och skulle dö för dem när som helst. Skulle aldrig byta bort det liv jag har men ibland känns det som att jag kvävs. Och att känna att det inte är ok att yttra sig om det kväver mig ännu mer.

Men trots det så känns det ofta som att man är så fast och bunden när man inte har någon som gladeligen finns till hands, ifall man plötsligt vill göra något tillsammans. Och ja, det blir bara lättare ju äldre barnen blir. Men det är extra påtagligt under högtider, och speciellt under sommaren kanske. Man vill ju så gärna hänga med på allt roligt, tillsammans. Att planera allt långt på förhand tar ju död på halva charmen. I mina allra mörkaste stunder har jag tänkt att det skulle vara skönt att skiljas bara för att få vara ifred och göra vad man vill varannan vecka. Men sedan får jag vara ifred en dag och vet inte vad jag ens skulle göra med mitt liv i en vecka ensam. 

Och jag vet, att skulle något av barnen bli allvarligt sjukt eller vara med om någon olycka skulle  jag inte önska något annat än att mina största problem skulle vara så pass vardagliga som de är. Men låt mig gnälla lite bara, för det måste ju finnas åtminstone en annan mamma som idag sitter ensam hemma med barnen men gärna skulle befinna där på bryggan i solnedgången med mannen. Kanske med en kall öl följt av bastu och bad och lite kortspel tills soluppgången. Åh..

Och om jag får höra "varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem?" en gång till... I swear to God


Två blondiner och jag

Skrivet av Paulina Peltomaa 18.06.2019 | 1 kommentar(er)

 

För några veckor sedan undrade Daniela och Karro om jag ville träffas igår (måndag) och jag var inte sen att haka på! Det var första gången jag träffade Daniela, har läst hennes blogg och lyssnat på deras podd, och hon var precis lika härlig och sprudlande i verkligheten! Så rooooligt att träffa nya underbara människor via bloggen. Eftersom alla tre bloggar antar jag att det här blir version 1/3 om gårkvällen, haha. Men tror faktiskt att jag är den enda av oss som inte fotade maten åtminstone, var kanske lite nervös och då brukar jag glömma bort allt, t.o.m. att andas. Annars dokumenterar jag allt till en nivå som nästan är sjuk. Vi pratade ganska mycket hemlisar (läs skit) så desto mer om det kan jag inte berätta heh... Men här kommer några bilder i alla fall 

 

IMG 94521/3 var ju beredd i alla fall lol

IMG 9456
unnamed 18

IMG 9445

IMG 9503 p3
IMG 9526 p
IMG 9539 p2


Båda två är ju riktiga OG bloggare, är en riktig junnu i jämförelse, men det är bra! Fick massor med bra tips av dem och det var roligt att bolla lite tankar. Jag har ju aldrig gått på någon bloggala eller något annat event för bloggare, alla jag blivit bjuden på har hållits i Vasa eller ännu längre bort. Så det är roligt att träffa andra som också bloggar! Och annars också såklart, inte som att de här 10/10 bara för att de skriver blogg haha. Det här är nog det som suger med att bo i Jakobstad, att en massa bra typer inte bor här.


Livstecken

Skrivet av Paulina Peltomaa 16.06.2019

Kategorier:

 

Hej mina vänner. Det blev en liten paus men frukta icke, jag har inte slutat blogga - ännu i alla fall. Tack till alla som hörde av sig efter mitt förra inlägg (ni var MÅNGA!!) har verkligen insett nu hur viktigt det är att veta sitt värde. Men i alla fall. Nu när blogglusten smög sig på tänkte jag uppdatera er lite om vad jag har sysslat med under veckans gång. 

IMG 9095unnamed 17

Barnen har alltså sommarlov nu. Och jag då såklart, som är hemma över sommaren. Ända fram till 12.8 ska kidsen vara hemma. Elsie är redan uttråkad, haha. Vi har försökt sysselsätta oss så gått det går, men i fredags gick vår bil sönder!! Vi hade planer på att åka med våra vänner till Maxifun, men det fick vi skippa. Usch vad jobbigt det är att inte ha tillgång till bil, dessutom gick den såklart sönder på en fredag så hela helgen har vi snällt fått traska dit vi ska. Vi har också bara en cykelsits. Hade också tänkt att besöka Power Park på söndag men det blev uppenbarligen inte av.


IMG 9116IMG 9147

På fredag var det också Mishas födelsedag, och på kvällen kom min mamma hit och sov över och vi stack ut med våra vänner och sov sedan borta. Väldigt rolig kväll! (andra fredagen i rad för mig, someone call da poliiice) Det kanske inte var helt nödvändigt att köpa två skumppaflaskor för 39€ men men. Varför är det alltid roligare på fredagar än lördagar? Så har det alltid varit! Kom i alla fall hem runt halv 3. Satt mellan två bord och vid ett bord diskuterades det fiske och vid det andra porr för bisexuella, då kände jag att det var dags för mig att gitta. Gick från krogen i regnet (för snål för att ta taxi) och slukade två rostade smörgåsar med ost och apelsinmarmelad <3 

Förutom födisfest så har vi kollat igenom Chernobyl och alla nya avsnitt av Handmaid's tale och ätit massor. Rekommenderar Chernobyl, men nya Handmaid's tale, njaa. Men så där är det ju med serier, de blir ofta bara sämre för varje säsong. 

IMG 9201IMG 9355

Jag har varit förkyld i juni månad i över 10 års tid, och tydligen blev det inget undantag i år. Vet dock inte om jag är både förkyld och allergisk eller bara förkyld. Somrarna då jag var gravid var jag inte förkyld faktiskt, lite konstigt. Är ju definitivt inte gravid nu i alla fall kan vi ju konstatera hehe. På tal om, idag är det 2 år sedan vi köpte vårt hus! Då var Alvar bara ett litet grodyngel i min mage och Elsie hade inte ens fyllt 2 år. Time flies. 

 0DBD3C41 E85B 4092 962C 333BBCC5722C p

Vi hörs na! 


Sluta blogga?

Skrivet av Paulina Peltomaa 12.06.2019 | 6 kommentar(er)

 

God morgon världen. Jag hoppas rakt på sak och erkänner att jag på sista tiden tänkt mycket på bloggen och dess framtid. Just nu känns det så där om jag ska vara ärlig. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte visste vad det beror på. 

Att satsa på bloggen och berätta personliga saker, det gör jag gärna, men att sitta och göra det för exakt 0€ är ohållbart. Det kanske låter själlöst och som att jag har gått och fått hybris. Men jag vet att det är många andra som har ungefär samma läsarantal och följarantal som lätt kan skrapa ihop åtminstone en liten summa pengar varje månad. Nästan alltid när ett företag velat samarbeta har det handlat om en deal där jag skulle få typ 40% rabatt på en produkt? Skulle aldrig betala för att göra ett samarbete! Kanske ifall det handlade om en bil eller något sånt hehe. Då är -40% ganska bra ändå. Men för en tavla/klocka/klädesplagg, nej. Några gånger har det dessutom tagit på mitt självförtroende när jag frågat nåt företag och fått ett "Nej, du har tyvärr för lite följare" och sedan sett att såna som har ÄNNU färre visat upp produkter i ett samarbete bara några veckor efter... Kanske jag helt enkelt inte är så intressant, kanske mina bilder är fula och mina texter tråkiga. Så måste det ju vara.

Många gånger har bloggandet gått ut över familjetid och tid med Elsie t.ex. när Alvar sover, och Misha har frågat mig vad jag riktigt får ut av att blogga, är det värt det? Nå, inget som familjen har nytta av är ju det ärliga svaret. Jag har ju ändå just det, en familj, och kommer dessutom fr.o.m. nästa vecka vara arbetslös över sommaren eftersom barnen är hemma och jag ska börja jobba igen först i augusti. Nästan alla saker jag gjort som har med sociala medier att göra har varit gratis. Allt jag ställt upp på, det må inte vara mycket men i något skede måste ju allt börja vara värt nånting? Det är ändå många gånger i veckan någon frågar av mig var jag har köpt det där, vad jag använder för smink, hur jag fixar mitt hår. Många gånger för att vara en nobody alltså, haha.. Jag går ingalunda omkring och tror att jag skulle kunna leva på min blogg. Men jag har kommit till ett skede där jag känner att jag behöver nånting mer för att motivera mig. 

Så ja, sådant denna morgon. Jag går helt enkelt och funderar på hur länge det räcker för mig med att det är kul att blogga. 

 

unnamed 15


Myggjävlar, vin och kalas

Skrivet av Paulina Peltomaa 10.06.2019

 

Hallå hallå, då var det måndag igen. Vilket väder vi fick i helg! Jag måste vara helt ärlig, en liten liten del av mig längtade till hösten där en stund. Innan ni börjar hata mig så vill jag inflika att jag nog är en sommarmänniska, men sover så fruktansvärt skit på sommaren. Inte bara på grund av värmen, men alla jävla fåglar, mopeder, gräsklippare och vägarbeten som börjar 7:30 varje morgon stör mig. Ett plus (det enda pluset?) med vinterhalvåret är att man i alla fall slipper sådant. 

IMG 8858

 

Vi har i alla fall haft en bra helg. På fredag efterlyste jag vinsällskap på Instagram, och fick napp på 3 pers varav sist och slutligen 2 hängde på. Och typ 15 stycken som anmälde sig men bodde på annan ort/skulle jobba nästa morgon/låg hemma sjuka hehehh. Men kul ändå, yay Intagram.  Blev en riktigt rolig kväll, ända minuset var myggorna. Är det bara här i Jeppis eller är myggorna helt sinnessjuka överallt just nu? Har kanske 20 myggbett på min kropp. Och ja, minus också för någon idiot som stod i kön i Subway och skojade om att han hade Downs syndrom (det hade han inte) Tänk att det finns folk som fortfarande skojar om sånt, finns det ens EN person som tycker sådana skämt är roliga? Skulle t.o.m. ha kunnat ha lite förståelse ifall personen var en tolv- trettonåring men han var nog lugnt över 20. Jaja, aldrig slutar man förvånas. 

IMG 8879

På fredag var jag och Elsie på Veras kalas. Lilla Veras tänkte jag skiva, men hon är ju 3 år nu så någon baby är hon ju inte! Elsie är ju liksom 3 år, om än inte så länge till. På tal om Elsie så har vi kommit in i en jobbig period igen. Jag vet inte vad det är med henne, men det är som att hon gör saker hon inte får, och sedan är t.o.m. hon själv ledsen och besviken på sig själv, som att hon inte själv heller förstår sitt beteende. Fattar inte. Sedan skriker hon mest hela dagarna. En natt vaknade jag kl 05 av att Elsie satt i köket och åt godis hon hade klättrat upp i skåpet och stulit... suck. Alla saker hon gör låter säkert lite roligt i andras öron, men att leva med det konstant tär på nerverna. Där emellan är hon världens kivogaste unge. Igår t.ex. hjälpte hon en snigel över vägen för att den inte skulle bli påkörd. 

Jag är ju smått partisk och vet inte om det är för att alla föräldrar tycker deras egna barn är bäst, men jag upplever i alla fall att alla gillar Elsie. Har i hela hennes liv upplevt att hon alltid genuint varit extra omtyckt, vilket såklart gläder mig väldigt mycket. Jag skulle beskriva henne som modig, lyhörd, framåt, smart och kvick. Hon vet alltid om jag eller någon annan ljuger och ifrågasätter när något inte låter rätt, och hon är väldigt observant. Sedan tror jag att hon är en god vän. Hon verkar komma överens med precis alla oavsett ålder, och hittar alltid vänner var vi än är, utan att överdriva. Tycker det är en så otroligt fin egenskap, har aldrig hört henne säga ett elakt ord om ett annat barn förutom Alvar hahah. Tänkte för en kort stund att det kanske är lame att sitta och skryta på sitt egna barn så här, men hallå varför skulle jag inte få göra det?! Hon är ju verkligen värd att skryta på, och förresten kanske det inte ens räknas som skryt när det är sant? Ska försöka minnas allt detta när hon skriker och gnäller vid middagen ikväll, det blir potatis och låt oss bara säga att det inte är hennes favorit

 

f5e2a638 de64 40d9 8e1c 307eb8e176864FB21413 DE9A 4763 8C4C 3159C0E0609FIMG 8849


10 saker jag ångrar

Skrivet av Paulina Peltomaa 06.06.2019 | 2 kommentar(er)

 

Blev inspirerad av Danielas lista om saker hon ångrar, och tänkte göra min egna. Jag har nog ganska många saker jag ångrar, kanske inte till den grad att jag skulle göra vad som helst för att få dem ogjorda, jag tänker ju att den ena saken har lett till den andra och så vidare. Men ändå, här kommer en lista på 10 saker jag kommer på just nu, som jag ångrar:

 

1. Jag ångrar att jag flyttade hemifrån direkt efter högstadiet. Jag var allt för vild och skoltrött för att kunna bo ensam, men jag övertalade mina föräldrar ändå. Kunde riktigt bra ha bott hemma ett extra år. Vilket leder mig vidare till att...

 

2. Jag ångrar att jag inte gick gymnasiet. Efter nian sökte jag till media-assistent i Vasa och yrkestian i Vasa. Jag kom in på båda men valde det förstnämnda. Positivt med det är att jag fick världens bästa klass och skrattade mig igenom studierna (på gott och ont) men någon nytta av utbildningen i sig har jag inte haft. Önskar att jag åtminstone hade gått kombi. 

 

3. Jag ångrar att jag inte festade mera. Det låter kanske lite konstigt, är ju inte som att jag har varit en blyg liten mus som suttit hemma alla helger. Men jag minns så bra när jag hade sånt fest-flow där i 18-20 års åldern, men jag vågade inte gå ut på krogen så ofta som jag egentligen hade velat. Var rädd att någon skulle se mig och börja tycka illa om mig för att jag festade "för ofta". VEM är det jag var rädd att skulle tycka så och VAD skulle det i så fall haft för skillnad? Nu för tiden får jag kämpa för att ens hålla mig vaken till 01, önskar att jag tog vara på tiden när jag faktiskt njöt av att dansa och skratta till 06. Är jag vaken så länge idag är det inte frivilligt och skrattar definitivt inte. 

 

4. Jag ångrar att jag slutade friidrotta. Började när jag var 5 eller 6 och höll på ända till 8:an. Inte var jag världsbäst, men helt okej och tyckte det var roligt ända tills jag fick andra intressen så att säga hehe. Ångrar också att jag slutade rida, eller kanske att jag inte vågat prova igen trots att jag velat göra det i flera ÅR! Så om jag har någon som läser bloggen som vill ta mig ut på en liten galopp (eller skritt, who am I kidding) hör av er.

 

5. Jag ångrar att jag inte började blogga tidigare. Det känns som att bloggarna inte är lika vågade och populära som de var typ 5-10 år sedan, och jag tror att jag skulle ha älskat att blogga då, men vågade inte. Var än en gång rädd för att någon skulle ogilla mig. Nu känns det som att det är v-loggar som är grejen, och poddar kanske? Ångrar också att jag inte började med sociala medier tidigare, eller vågade kanske inte posta och tagga bilder förr fast jag skulle ha velat. Var rädd för att någon skulle tycka att jag var "tyrkky" 

 unnamed 12 pic

 

6. Jag ångrar att jag inte njöt av min första graviditet. Man är bara gravid första gången en gång, och vad som skulle ha kunnat bli världens mysigaste och spännande grej för mig och Misha, blev bara till skit. Allt slutade ju bra men det känns ändå som att vi gick miste om något. Tänker bara på allt mys och förväntan vi inte fick. Vi pratade inte ens om bebisen innan vecka 22 kanske? (för att jag inte ville) 

 

7. Jag ångrar ALLA mina tatueringar. Det här är en punkt som jag faktiskt skulle vilja kunna hoppa in i en tidsmaskin, åka tillbaks i tiden och få det ogjort. Jag har tre tatueringar och jag hatar dem alla. Tycker det coolaste som finns är folk som inte har en enda tatuering, finns det ens såna idag? OKEJ nu kom jag på en till grej, mina piercingar!!! Tack vare en av dem får jag för resten av mitt liv gå omkring med en prick i ansiktet. Hatar den!!! Såg att Therese Lindgren har haft en likadan, eller har? men försökte ta bort den med laser. Såg inte slutresultatet så har ingen aning om ifall det faktiskt funkade? Oavsett så låter det dyrt och smärtsamt. Tänk om nåt av barnen kommer hem med typ en ögonbrynspiercing nån dag...... :| Trodde jag var ganska chill och open minded men tydligen inte, haha. 

 

8. Jag ångrar att jag aldrig vågade satsa på att trumma. Ifall något har betytt mycket för mig har jag aldrig riktigt vågat satsa på det, tänk om jag misslyckas? Lite så har jag alltid funkat, speciellt om jag själv vet att jag faktiskt t.o.m. är bra på det. Jag vet att jag var bra på att trumma, men var IGEN rädd för att någon skulle säga att jag var skit. Speciellt rädd var jag för att någon kille på musiklektionerna i högstadiet skulle tycka det, alltså wtf. Så istället för att shine och faktiskt njuta av att vara bra på något (som det ju dessutom var helt logiskt att jag var bra på, det var ju inte bara ett intresse jag hade hittat på utan faktiskt vuxit upp med!?!) så utvecklade jag en massiv scenskräck och vågade aldrig spela inför någon annan än pappa och några få andra. Bannades över att jag inte kunde vara bra på att spela gitarr eller sjunga istället. Jag har en känsla av att Alvar kan bli musikalisk, då jävlar ska jag nog pusha honom till att tro på sig själv och SKITA i om andra tror sig vara bättre. Samma gäller ju Elsie men ni fattar vad jag menar. 


9. Jag ångrar att jag har behandlat Elsie som att hon var mycket äldre än vad hon egentligen var. Det blir lätt så, när man har ett barn som är duktigt och smart och speciellt sedan när man får ett litet syskon. att det äldre barnet plötsligt känns så stort. Minns att jag hetsade så med att vi skulle bli kvitt blöjan, och blev arg när det hände olyckor trots att jag VET att man inte ska bli det, och att det bara gör saken värre. Nu kan jag ju se att hon var ju så liten! Bara 2 år. Men när man är mitt uppe i något och får läsa överallt "För oss tog det en vecka med olyckor, sedan var h-n torr!" så blir man bara frustrerad. Jag vet att jag stundvis har haft allt för höga förväntningar på henne sett till hennes ålder. Det är något jag ångrar och fortfarande idag aktivt måste tänka på. Att hon är liten ännu fast hon ibland kan uppfattas så stor och självständig. 

 

 10. Jag ångrar att jag har brytt mig så mycket om vad andra tycker om mig. Trots att det kanske utåt alltid sett ut och verkat som att jag är någon som inte bryr mig så mycket, så har jag nog sist och slutligen gjort det. Många beslut jag tagit om att göra eller låta bli  har grundat sig i att jag i första hand har tänkt på hur andra människor ser på mig. Som ni kanske märkte på den här listan. Ofta har det handlat om folk jag inte ens känner, den gråa massan. Ännu idag är det här något jag kämpar med, trots att det har blivit bättre. 

 

unnamed 13 pic


Noll motivation

Skrivet av Paulina Peltomaa 05.06.2019

Kategorier:

 

Hej alla! Som rubriken lyder har jag världens motivationsbrist angående bloggen just nu. Problemet är inte att jag inte har saker att skriva om, snarare att jag har en massa inlägg på lager men får liksom inte en början. Eller ett avslut kanske det heter, eftersom många är på hälft. Håller t.ex. på att skriva ett inlägg som handlar om när jag var gravid med Elsie och blev inlagd på sjukhuset, och hela historien om varför jag blev så sjuk, om en grej som känts jobbig den senaste tiden och ett inlägg om skönhet och mina tankar kring det (typ att det ofta känns som att man måste skämmas över att man bryr sig om hur man ser ut...?!), men kommer mig liksom inte för att skriva klart något. Det om Elsie är kanske lite jobbigt att skriva, gick för "skojs" skull in på Kanta-sidorna och lästa om 2014 och början av 2015 och usch, vad ångestframkallande. Kan inte fatta att det ens har hänt, känns som ett helt annat liv. 

IMG 8535

Idag har det varit riktig sommarvärme, och vi åkte till min farfars villa en sväng på kvällen. Där stannade vi i kanske 10 minuter innan vi föll offer för alla myggor, blä! Om man jämför fjolåret med just nu så var det 100 gånger lättare att ha med barnen till villorna. Det är nästan omöjligt att ha med Alvar! Han är 1,5 år och helt galen. Han ska bara "bata!!!" (bada) och springer mot vattnet hela tiden. Försöker man ha honom i famnen skriiiiker han. Han måste vara under uppsyn precis hela tiden. Vi får helt enkelt glömma mysiga dagar på villan med hela familjen och vänta tills nästa år då han förhoppningsvis har lite mera vett. 

IMG 8530IMG 8510IMG 8478IMG 8520IMG 8546

Hur roligt är det inte att matcha kläder syskonen emellan?! Ja... Det här blev kanske inte världens mest revolutionerande inlägg, men kanske motivationen återvänder snart igen! Håll tummarna. Until then, haaade!