unnamed 4

One step forward, two steps back

Skrivet av Paulina Peltomaa 23.05.2019 | 1 kommentar(er)

 

Huh, äntligen en lugn stund och jag har tid att skriva några rader. Men var börjar man då? Ni som följer mig på Instagram vet ju redan det här, men i måndags på kvällen strax efter att Elsie varit ospydd i över 2 dygn började hon klaga på sjuk mage, kunde inte somna och det slutade med att hon spydde ner hela sin säng. Alltså! Trodde jag skulle bli galen, blev både orolig och stressad. Har aldrig varit med om en lika seg magsjuka. Men fick jättemånga meddelanden via IG och tydligen är det någon riktigt besvärlig smitta som är i farten just nu. Det rekommenderas ju att man stannar inne 48 timmar efter sista symptomen, men det kunde man uppenbarligen inte lite på nu! Läste innan att man brukar vara sjuk i upp till 72 timmar men trodde det var ett skämt. 

48CE7D7F 56A9 4E75 9135 B20BC7B5F02F

Vi fick alltså fortsätta stanna hemma. Igår hade det återigen gått 2 dygn sedan Elsie kastade upp, hon somnade vanligt men vaknade vid 23 och klagade på sjuk mage. Neeeeeeejjj!!! Hann jag tänka, men hon somnade ganska snabbt om igen, och på morgonen var hon helt vanlig. Så idag har vi haft en normal dagis-och-jobb-dag. Vågar nog inte helt slappna av ännu heller, speciellt inte eftersom att jag är ensam med barnen ända fram tills lördag. Är alltid livrädd att något ska hända när man är ensam med dem. Men vi ska hoppas att ingen fortsätter vara sjuk nu, om inte annat så för att det här kan bli mitt sista inlägg som handlar om spyor...

IMG 7105


Annars då? Är som sagt ensam hemma med barnen tills lördag, på lördag är det sedan bröllop och på måndag åker jag till södra Finland och kommer hem på onsdag. Ganska fullt upp m.a.o. Helgen efter det åker mina föräldrar iväg på resa så vi får agera hundvakt. Har också en del som ska göras här hemma. Är så led vårt kök att det inte går att beskriva med ord, det MÅSTE åtgärdas. Vi ska också sätta upp ett staket och måla en mur(-ish) som går runt hela huset då färgen börjat flagna. Hälsningar till östra Finland älskling, jag, barnen och to-do-listan väntar på dig här hemma.

IMG 7114


Vappen, och livet rullar på

Skrivet av Paulina Peltomaa 01.05.2019

Kategorier:

 

Hej på er och glada vappen! Som rubriken lyder så rullar livet på här hos oss. Jobb och dagis. Vi har inte orkat göra något speciellt idag, skönt med en ledig dag mitt i veckan då man bara får vara! Så dåligt väder är det ju också, kallt. Jag och Elsie åkte bara in till stan ett varv och kollade på gamla bilar som körde runt. Just nu är barnens mormor här och hälsar på, och Misha och min pappa är någonstans och hämtar en såg (?) som han har köpt. En riktigt lugn dag har vi, precis som en söndag. 

 

vappenEn fin bild kan man ju alltid ta trots att det regnar 


Maj är av någon anledning min favoritmånad på året. Ingen aning om exakt varför, men så har det alltid varit. Kopplar säkert ihop det från skoltiden, allt var så chill i maj. Mycket roliga saker som hände i skolan istället för vanliga lektioner, stafettkarnevalen (ååååh! <3) och skolavslutning. Nu ska vi koka lite kaffe. Ha det så bra så hörs vi snart igen när jag har något vettigt att komma med! 

vappen1


Gravid = roligt?

Skrivet av Paulina Peltomaa 26.04.2019

 

Jag har ju både skrivit och pratat mycket om hur jag avskydde att vara gravid. Det håller jag nog fortfarande fast vid, fick lite ångest när jag grävde igenom gamla gravidbilder. Listan på saker jag ogillade är lång, men nu tänkte jag faktiskt vara lite positiv (WHAT! Vem är jag ens) och lista saker som jag faktiskt gillade med att vara preggo. En lite kortare lista blir det ju, så kanske någon t.o.m. orkar läsa igenom den hehe. 

 IMG 0333

Det kändes skönt att inte behöva ha ångest för vad man ska göra med sitt liv. Vad vill jag jobba med? Ska jag studera? Borde jag göra si eller så? Alla såna tankar försvann, i alla fall för mig och jag kunde lägga allt sådant åt sidan och fokusera på att vara gravid och få barn och vara mammaledig. Jag visste liksom hur min närmsta framtid skulle se ut, minns fortfarande en dag när jag glömde att jag var gravid och tänkte "SHIT, VAD ska jag göra som näst?!" Men så kollade jag ner på magen och bara aaah, just det ja. Vara mammaledig.

 

Alla ultraljud var roliga och spännande. Speciellt de allra första, om man bortser från nervositeten så var det ju världens roligaste grej! Och såklart att få veta könet på babyn, fast det fattar jag nog inte riktigt varför egentligen, det finns ju liksom bara två alternativ haha. 

 IMG 8030

All ångest över kroppen försvann. Jag tänkte inte alls på om jag gick upp mycket i vikt, åt precis vad jag ville och hur mycket jag kände för. Hade absolut inga problem med att väga mig på rådgivningsbesöken som jag har förstått att vissa har. Tänkte inte på att "alla kilon ska ju bort sedan också", utan att jag här och nu är gravid och det spelar ingen roll. 

 

Där mellan vecka 13 och typ 25 var det kul med kläder! Det var lätt att klä sig som gravid tycker jag, ett par gravidjeans eller strumpbyxor och en tröja på. När jag var gravid med Alvar hade ja ofta en hög kjol och en stor t-skjorta som jag knöt upp, tycker det är så fint speciellt på gravida. 

 

Att fundera på namn var roligt. Fast ja, i vårt fall så visste vi så tidigt att Elsie skulle heta Elsie, så där funderade vi knappt alls. Och egentligen var det samma sak med Alvar, en liten stund brainstormade vi men bestämde oss i ett ganska tidigt skede. Men ja, namn är ju kul oavsett om man själv är gravid eller inte! 

 

Man kunde skylla på att man var gravid. "Jag orkar inte, jag är gravid" eller "Jag vill ha den och den maten nu, jag är gravid" Alla var extra förstående och hjälpsamma och det är ju alltid roligt. 

IMG 9610


Och sist och slutligen, träffarna på rådgivningen med mammagruppen! Tyckte det var så roligt, inte kanske så informativt så där annars men att träffa andra trevliga preggon som man annars inte hade kommit i kontakt med var guld. Vi har en så bra mammagrupp! 

IMG 8641Mishas face när jag använde "jag är gravid-kortet" lite för ofta 


Spridda tankar

Skrivet av Paulina Peltomaa 25.04.2019 | 1 kommentar(er)

 

Vi har haft några tuffa lämningar på dagis den här veckan (Alvar). Här hemma, vägen dit och ombyte till tossor o.s.v samt själva överlämnandet går bra, men när han märker att jag eller Misha är borta blir han vääääldigt ledsen.  Inskolningen på dagis gick så bra så det här var lite oväntat, och framförallt ovant! Elsie har vi i princip aldrig haft problem med, hon älskar att vara på dagis.  Har lite dåligt samvete över att hon kanske inte känner sig lika sedd som lillebror just nu. Ingen aning om hon faktiskt känner så eller ens märker det men. 

 

Jag läste precis på Karros blogg att Instagram kanske ska börja dölja gillningar. Min första reaktion var WHAAAAT, NEJ?! Men vid närmare eftertanke så är det nog en bra idé ändå. Det tycks överlag vara så svårt att få likes nu för tiden när bilden bara visas för 10% av dina följare (läste jag nånstans) och kanske t.o.m. ännu färre ifall bilden inte enligt Instagram får tillräckligt med likes/kommentarer under första timmen och jada jada. Näe, bort med likes då säger jag! Skulle ju faktiskt vara roligare med bara kommentarer? Som på bilddagboken back in the days!!!

 

Jag märker själv att jag omedvetet skriver om och lägger upp mer bilder på Alvar. Eller ja, kanske det inte är helt omedvetet ändå. Elsie blir ju mer och mer sin egna person, hon är ju snart 4 år gammal. Hon vet när jag fotar eller filmar och kan ibland t.o.m. säga att hon inte vill bli fotad. Inte ofta, men det händer. Förr sa hon en massa roliga och finurliga saker och jag fick det på film för att hon inte visste om att jag filmade. Nu vet hon direkt och blir antingen tyst eller så börjar hon pjasa riktigt ordentligt. Och ja, jag vet inte. Det känns mer okej att berätta om att en ettåring bajsat 7 gånger på en dag än att göra det om en (snart) fyraåring? Nu har det ju inte hänt tack och lov ta i trä men ni fattar. 

IMG 5468

 

Vi har inte en enda plan för i sommar. Inte någon som räknas i alla fall, jag räknar inte "Vara på villan" som en plan. Vi fick ju lite smak på hur det är att resa med två småbarn (med tåg) och det var ju ingen fröjd precis, i alla fall inte med det etta barnet. Nämner inga namn men Elsie skötte sig exemplariskt. Så får se, kanske vi är riktigt vilda och besöker Kälviä djurpark haha. 

 

Jag vill ha fler bloggar att läsa!!!! Just nu känns det som att det inte riktigt händer nånting i den finlandssvenska bloggvärlden? Ganska mycket vardag och hamsterhjul* för alla, har ingen blogg jag liksom känner att jag bara MÅSTE få läsa av ren nyfikenhet. Inte ens min egna, blir typ trött av bara tanken på min blogg för den är så tråkig just nu. Kan vi inte komma på ett ämne som alla har en lagom stark åsikt om, engagerar och upprör lagom mycket? Något ämne som är lagom med litelite krydda? Men VAD? Och finns det något du vill att jag skriver om? Kommentera gärna! Jag vet att jag max får 1 eller 2 kommentarer nu men fuck it. 

 

*VARFÖR säger vissa ekorrhjul? Vilken fullt frisk och vild ekorre springer runt i ett hjul?! Never seen...

IMG 5525

 


En kväll i Fäboda

Skrivet av Paulina Peltomaa 22.04.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:


Då var det söndag igen då tänkte jag skriva, men kom på att det är ju måndag! Den här dagen har gått fort. Vi har grillat, hängt i en park och på kvällen åkte vi till Fäboda en stund med min mamma och min bror. Hade tänkt passa på och ta lite bättre bilder med systemkameran, meeen när jag tog fram den vid stranden så var såklart batteriet urladdat. Så det blev vanliga halvkassa telefonbilder ändå. 

IMG 5334IMG 5341IMG 5338IMG 5349unnamed 12IMG 5323IMG 5329

Haha, finns seriöst inga bilder på mig där jag INTE har svarta jeans. Äger nog andra sorters byxor också, men blir i sista stund alltid så obekväm och byter om till svart. Skulle bli världens tråkigaste modebloggare, utan att överdriva, alla mina outfits inkluderar svarta farkkun. 

 IMG 5352unnamed 13

Imorgon rullar vardagen igång igen, fast det blir ju en lite kortare arbetsvecka (3 dagar för mig då jag är ledig på fredagar) Vet inte vad det här blev för random söndagsMÅNDAGSuppdatering, men nu vet ni ju vad jag har haft för mig idag. Förstår att alla har undrat.


Det gick inte som planerat

Skrivet av Paulina Peltomaa 15.04.2019 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

 

Halloj! Måndag och hemma igen, vi kom hem runt kl. 19 igår. Hann precis springa in och rösta också. Nu har jag tid att blogga trots att det är måndag, barnen blev nämligen krassliga under helgen så det blev inget dagis för dem idag. Typiskt, men inte så oväntat kanske med tanke på hur mycket bobbor det måste finnas i tåget, speciellt i lekvagnen. För att inte tala om tågvessorna. Hua. Så vår vecka började inte riktigt som planerat. I alla fall, resan och helgen har gått bra, fast i fredags när jag vaknade kände jag direkt att det var något konstigt med mitt öga, och på tåget blev det värre. Har haft ögoninflammation tidigare också så känner igen känslan. Så typiskt... Men tur att det var jag ändå och inte barnen! Tågresan gick i alla fall bra, vi var framme i Tikkurila runt 12 och där mötte Mishas mamma och Rachid (hennes man) upp oss. Vi följde med till deras och åt lunch innan vi åkte vidare (via en läkare lol) till hamnen. Varning för bildbomb. 

 

IMG 3982IMG 4004IMG 4029IMG 4042

Vi var framme i Tallinn typ 18:30, då gick vi ganska direkt över till SPA-avdelningen. Vårt hotell var liksom uppdelat i två delar, en äldre och en splitterny. Vi hade rum i den äldre delen och det var förstås sämre. Man får vad man betalar för i Tallinn konstaterade vi, skulle nog hellre ha haft rum på den nyare sidan med facit i hand. Fast vi var på hotellet nästan bara när vi sov, så på det sättet gjorde det inte så mycket just under den här resan. Hotellet får 2/5 stjärnor men SPA:t får däremot 4,5/5! 

IMG 4125IMG 4128unnamed 7IMG 4145unnamed 6

Efter SPA åt vi nere på restaurangen, eller okej Misha åt och jag såg på. Klockan var ganska mycket redan och vi var trötta. Efter det gick vi upp till rummet och sov, nästa dag åt vi morgonmål och sedan shoppade vi från kl 12 till 19:30! Vilken fantastisk dag hehe. Senast vi var i Tallinn shoppade vi nästan inget alls och spenderade nästan all tid i gamla stan där vi gick och strosade runt, så vi kände att det var så nähty. Nu höll vi oss endast i nya Tallinn. 

IMG 4224IMG 4225IMG 42288A78E3FF 9249 45FA 8FC1 C6B805A8F375IMG 4275IMG 4295IMG 4325

Senare på kvällen när vi började bli liiite trötta i benen sökte vi oss tillbaks till hotellet. Måste slå ett slag för mina skor, trötta fötter har jag men inte det minsta skoskav eller ont! Helt otroligt, får ALLTID det oavsett vilka skor jag har. Men dessa alltså, superbra om man ska gå mycket. I alla fall, vi åt pizza och drack vin, och sedan var det bums i säng. Vi skulle vara vid hamnen senast 09:30 på söndag så vi hade väckning på 08. På söndag vaknade jag och hade världens ripuli! Hahaha, alltså seriöst min kropp. Torsdag nackspärr, fredag ögoninflammation och söndag rippe of doom. Nå, bara att masa sig iväg och köpa lite Imodium och hoppa på båten.

Väl framme åkte vi sedan direkt till tågstationen och mötte upp barnen & company. Allt hade gått bra, förutom att båda var ganska förkylda, så tågresan hem var lååång. Hade bokat en kupé, men tyvärr hamnade vi att dela den med ett par nyblivna föräldrar och deras alldeles nyfödda baby. Tåget var proppfullt utan restaurangvagn, våra barn hostade, nös och skrek ikapp hela resan. Tycker så synd om familjen bredvid oss, skulle det har varit min baby skulle jag ha fått total panik. Kul när någon annans barn kommer dit och smittar ner  ens baby liksom. Skulle inte ha velat dela kupé med oss haha. Men vad kunde vi, fanns ju inte ens en restaurangvagn att fly till. Suck, nästa gång bokar jag alla 4 platser, kosta vad det kosta vill. 

IMG 4400IMG 4402unnamed 9

Men som sagt, en riktigt bra resa hade vi! Det behöver inte vara så mycket, en helg i Tallinn räckte riktigt gott och väl för oss! Min vs. Mishas väska hehe. Tyckte shoppningen var sååå bra. Någon som vill se bilder på vad jag köpte? Klicka på hjärtat här under i så fall! 


"Varför händer det här? Är hon sjuk?"

Skrivet av Paulina Peltomaa 05.04.2019

När Elsie föddes gick allt lugnt till. Det är den känslan jag kommer ihåg allra bäst från hela förlossningen, att det var så lugnt. Jag var så lättad, äntligen var graviditeten och kejsarsnittet över och hon var här, och allt var bra. Men det räckte inte länge innan dom tankarna försvann och ersattes med oro och ångest. Jag tror det var dagen efter att Elsie föddes som man märkte att hon hade en hel del blåmärken. Kommer ihåg att två barnläkare var upp till vårt rum och undersökte henne, och en av läkarna frågade barnmorskan som var med under snittet om det hade varit extra svårt att få ut henne, om de hade hamnat att dra eller ta i hårt? Men det tyckte hon inte, och inte jag heller (som jag nu upplevde det) allt hade ju gått så smidigt. De togs blodprov och Elsie fick värkmedicin. Inga fel hittades och det konstaterades bara att det troligen berodde på att man hamnar att dra lite när barnet ska ut vid ett kejsarsnitt. Så det lämnade på det. 

 

Elsie fortsatte ha blåmärken här och där nästan oavbrutet men jag tänkte inte desto mer på det. Hon hade också petekier ofta. Det hade ju kollats upp en gång och jag hade så mycket annat jag oroade mig över och funderade på. Men så en dag när hon var lite på två månader, dagen före dopet, så hade hon blåmärken på flera ställen. Jag tänkte att nu ringer jag till barnavdelningen här i Jakobstad och hör vad de tycker där.

 

”Du ska nog komma in med henne direkt, det är inte normalt att en tvåmånaders baby har en massa blåmärken”

 

Jag kommer aldrig att glömma den ångesten och paniken jag fick. Det man såklart tänkte var okej, nu har hon leukemi. Misha kom hem, och han var som vanligt lugn. Han kunde inte tro att något var fel. Det är nog det personlighetsdraget hos honom som går allra bäst ihop med mig, att han hålls lugn oavsett situation. Fast han är orolig tar han sig samman och håller sig till syns lugn för min skull. Vi åkte i alla fall in via jouren, det var på gränsen mellan eftermiddag och kväll. Där fick vi träffa den sämsta läkaren någonsin. Jag undrar om den här läkaren förr ens träffat en baby eller oroliga föräldrar? Tvivlar.

 unnamed 45Där stod jag och log trots att jag inombords gick sönder av oro. 

 

Hon ordinerade först blodprov och när de svaren kom blev hon så märkbart stressad och oroad. Hon ojade sig högt över hur mycket som inte stämde och hur dåliga många av Elsies värden var. Jag var ju såklart också extremt orolig så jag hade ju hundra frågor, vad beror det här på? Är hon sjuk? Är det något allvarligt? Kommer hon att dö? Läkaren blev arg på mig och ropade åt mig att vara tyst, att hon inte vet, hon ska försöka förklara bara jag är tyst, att vi måste upp till barnavdelningen och ringa efter en barnläkare direkt. Efter att läkaren gått, innan vi gick upp till barnavdelningen kom faktiskt en sjuksköterska och bad om ursäkt för läkarens beteende. Det tyckte jag var snällt gjort. Nu är jag ju ingen stammis vid sjukhuset men har faktiskt aldrig råkat på denna läkare efter det här, och ingen jag känner har heller gjort det. Kanske det var någon som bara vikarierade någon enstaka dag. 

 

Vi gick upp till barnavdelningen var ingen barnläkare förstås fanns eftersom klockan redan var ganska mycket. Jag kommer inte ihåg allt i detalj för det var så himla rörigt allting, men två sköterskor tog i alla fall emot oss och någon kom och tog flera blodprover. Det här kommer jag däremot ihåg som om det var igår, aldrig har jag hört ett barn skrika som Elsie skrek då. Två sköterskor höll i henne och en tredje försökte sticka henne, utan att lyckas. Och jag vet att det säkert ofta är så när man ska ta blodprov på småbarn som inte förstår vad som händer, men det var bara så hemskt och det tog SÅ LÄNGE. T.o.m. Misha som annars är så lugn blev arg och stressad.

 

IMG 2351 2

 

Barnläkaren hade de kontakt med via telefonen, och h-n hade då tittat på blodproven och konstaterat att läkaren på jouren ordinerat fel prover, eller åtminstone hade de hade tagits fel, ur Elsies häl fast de borde ha tagits direkt från en ven. De nya provsvaren såg helt okej ut, och vi fick välja om vi ville stanna där över natten eller åka hem och komma tillbaka in morgonen därpå. Vi valde att åka hem, och åkte sedan tillbaka tidigt nästa dag och då träffade vi också en ny läkare som undersökte och konstaterade i princip samma sak som läkarna på BB, att inga fel kunde hittas och den troligaste orsaken är att Elsie har extra känslig hud och att vissa helt enkelt får blåmärken extremt lätt. Misha hade hela tiden varit säker på att allt är okej och att hela den här rumban var onödig, och han hade ju rätt sist och slutligen. Tack och lov. 

 

Elsie fortsatte ha blåmärken väldigt ofta på alla möjliga ställen. T.o.m. på öronen! Hade hon hård mage så sprack blodkärl i hennes ögon när hon krystade och hennes ögon var helt rödspräckliga. Trots att vi blivit nedlugnade så var det otroligt påfrestande, klart att man ändå var orolig liksom. Nu för tiden har Elsie ofta blåmärken, men tillika så stöter hon ju sig smått nästan dagligen när hon hoppar och springer och klättrar och har sig, så de blåmärkena har ju en naturlig förklaring så jag tänker inte på dem på samma sätt. Ibland har hon nog fortfarande blåmärken på konstiga ställen men ja, så har det ju varit i snart 4 år. 

 

unnamed 46


Ett tredje barn

Skrivet av Paulina Peltomaa 01.04.2019

Kategorier:

Ganska ofta får jag frågor om vi eller jag vill ha flera barn. Hittills har jag alltid sagt NEJ innan personen ens har hunnit ställa klart frågan, men nu helt plötsligt har nya vindar börjat blåsa. Kanske vi vill ha ännu ett barn ändå?Ibland kan jag undra varför vi skaffade barn så tätt ändå, när jag hatade att vara gravid och mådde så dåligt under första året som mamma. Det var som att jag blundade och sa NU KÖÖÖR VI, och vips så var jag gravid i typ vecka 27. Elsie var bara 1 år och 8 månader när vi började försöka få till ett syskon och 1 år och 9 månader när jag blev gravid med Alvar. Det hade jag nog inte i mina vildaste fantasier kunnat tro när Elsie var under året, då var jag så säker på att ett barn räcker, varför skulle vi vilja ha fler? Nej, det var bra som det var. Men nu minns jag det så klart, orsaken till min längtan efter flera barn, för nu över en natt är jag där igen. 

 

 IMG 3069

Det var exakt de här känslorna jag bara fick en dag när vi ännu hade ett barn. I början tänkte jag bara på att överleva graviditeten, och jag var nöjd om vi fick ens ett barn som var friskt. Det var allt jag önskade. Precis så tänkte jag ända till en viss punkt, då var det som att jag ändrade mig över en natt. Jag hade ofta ångest över att något skulle hända Elsie. Att allt kan vända på en sekund och att man aldrig kan veta vad som komma skall här i livet gav mig en så enorm känsla av osäkerhet. Tänk om Elsie dör, då har jag inga barn. Så tänkte jag ofta. Eller tänk om jag och Misha dör, vad ensam hon blir då. Till sist fick jag nästan panik och vi bestämde oss för att försöka skaffa ett syskon. Misha visste hela tiden att han önskade åtminstone ett barn till så honom behövde man inte övertala desto mer. Det låter kanske konstigt att skaffa ett till barn för att man är rädd för att det existerande barnet plötsligt ska dö, men så här i efterhand har jag förstått att det är ganska vanligt att ha såna tankar. 

 

Och nu har de kommit tillbaks, tankarna. Tänk om Elsie eller Alvar dör, då har jag bara ett barn. Och igen kom det helt oväntat, från att hela tiden ha varit så säker ända in i benmärgen på att två barn räcker gott och väl för oss. Men jag tror att det kanske har att göra med i vilken ålder Alvar är i och Elsie var i då, när jag mer och mer märker att vi inte har någon bebis längre. En annan orsak till varför vi inte säger ett definitivt nej till en eventuell trea i framtiden, är att två barn känns så basic. Nästan ALLA i våra bådas familjer har två barn, en flicka och en pojke. Skulle vara nice att "bryta trenden" lite. Nu kommer vi ju inte att skaffa ett till barn på lääänge, om ens någonsin. Men man ska väl aldrig säga aldrig, har jag lärt mig. 

 

unnamed 10

 

(Och PS. Jag vet att man inte "skaffar barn" men jag använder mig av det uttrycket ändå trots att det i vissas öron låter fel. De som har läst bloggen en längre stund vet att jag har PCO och båda gångerna varit tvungen att injicera hormoner för att bli gravid, så är själv inte heller världens fertilaste person trots att jag kanske fick det att låta enkelt i detta inlägg)


Den känslostarka mamman

Skrivet av Paulina Peltomaa 28.03.2019

 

God kväll i stugan. Klockan är ganska mycket redan, snart 23. Men jag passar på att blogga nu när jag har tid och kan, tror inte jag kommer att blogga så mycket om några veckor när jag börjar jobba mer. So get ready för lite kvällsflum. 

 

Dagen har väl varit sådär. Det är konstigt det där, dagarna börjar oftast bra men sedan händer det ibland att de bara blir sämre och sämre. Många gånger är det helt mitt egna fel att det blir så, dagen är ju vad du gör den till liksom. Jag har alltid haft jävligt svårt med att ha en positiv inställning överlag, och om något jobbigt händer så drar det lätt ner på mitt humör. Jag hakar upp mig på det istället för att se över det och tänka om, om ni förstår hur jag menar. Det är på kvällen som det känns extra skit, speciellt när jag vet om att jag har blivit för arg på framför allt Elsie. Nu i efterhand är det alltid så lätt att se klart och tänka "Men vad har det för skillnad i det stora hela? Vad gör det om 100 år?" men i stunden... aj aj, det är svårt.

 

Som person är jag väldigt 100% eller hur man nu ska beskriva det. Är jag arg så är jag ARG. Är jag glad så är jag GLAD. Mitt humör skiftar väldigt mycket och känslorna ligger ofta precis under ytan. Jag höjer väldigt lätt på rösten i alla sammanhang, skrattar högt när jag är glad och gråter när jag är besviken. Det här är så himla svårt att fläta ihop med viljan att vara en lugn och sansad förälder. Det är SÅ inte vem jag är som person överlag i livet. Jag har väldigt nära till att visa mina känslor, så har jag alltid varit. Det är nästintill omöjligt för mig att dölja besvikelse eller ilska och det är väl där som min bild av den perfekta föräldern och hur jag är krockar. Jag klarar oftast inte av att bara vända mig om och ta ett djupt andetag utan jargongen här hos oss är väl mer att nånting händer, jag blir arg och sedan säger vi förlåt båda två och pratar om det. 

 

unnamed 5

 


Jag vet att varken jag eller någon annan kan förvänta 
att jag plötsligt ska bli en helt annan person än den jag är. Det jag däremot behöver jobba mer på är att inte låta de där allra, allra minsta sakerna get to me. När jag och Misha precis hade blivit ett par så trodde jag en kväll att han skulle hämta upp mig för en tumis-dejt på stranden. Det visade sig dock när jag steg in i bilen att han hade med sig två kompisar och vi mötte sedan upp ännu fler personer på stranden. Jag var så besviken men ville inte show my true colors ännu, så jag hade på mig ett par stora solbrillor under hela tiden och satt och grät bakom dem. Hade till och med på dem när vi simmade i havet haha.

Och där har vi antagligen det närmaste jag kommer komma gällande att dölja mina känslor. 

 

 

unnamed 6

 


Ja må hon (över)leva

Skrivet av Paulina Peltomaa 27.03.2019 | 1 kommentar(er)

 

Dagen böjar med att jag unnas med en sovmorgon till 09 och vaknar sedan till ett nyskurat hem och glada barn och sambo. När jag sedan stiger upp utvilad äter jag en god frukost, dricker en kopp kaffe och öppnar några paket. Yes! Ett par perfekta sneakers och kanske lite smink. Efter att jag sedan fått sminka mig och fixa håret i lugn och ro hoppar jag ensam i bilen och styr kosan mot grannstaden för shopping och lunch. Solen skiner och jag lyssnar på min favoritmusik i vetskapen om att barnen har en superdag hemma med pappa. 

 

Efter att jag shoppat och lunchat åker jag hemåt igen, där en glad familj väntar på mig och en smarrig middag är färdigserverad. Efter middagen börjar släktingarna trilla in och vi har en massa godsaker att bjuda på. Oj, mera presenter! Efter att gästerna åkt och barnen somnat tidigt utan bråk så överraskar M mig, han har i smyg ordnat barnvakt och planerat en lång weekend helt bakom min rygg! Vi flyger iväg på torsdag och kommer hem på söndag. Kanske till Berlin eller Gdansk. Lycka! 

 

48F4095F 8B9D 4BD9 9E50 02AC96A92389 1

 

 

Reality: Det är en helt vanlig mulen onsdag i mars. Jag blev väckt allt för tidigt och har gråtit halva dagen av irritation och trötthet. Ingen bryr sig ett skit om att jag fyller år, har inte fått en endaste present för sneakersen jag hade beställt hem var alla antingen för stora eller för små. Den enda grattis sången jag har fått höra är Babblarnas. Hela hemmet ser ut som en påse skit och kylskåpet är så gott som tomt för ingen har orkat varken städa eller handla. Försökte ta en tupplur men i vanlig ordning så skällde grannens hundar oavbrutet så det var omöjligt att somna. I helgen ska jag jobba kvällar så längre än så kommer jag inte att kunna åka. Nu har jag huvudvärk. Börjar fatta varför alla checkar ut vid den här åldern. 27 år, fucking love it! 

 

 

IMG 2759

 

IMG 2761