unnamed 4

Feminist, javisst! Eller?

Skrivet av Paulina Peltomaa 08.05.2019 | 4 Kommentarer

 

Fiminism. Feminism. Ett ord jag använder mig av så sällan att jag t.o.m. skrev det fel till först i all hast. Försiktigt, försiktigt försöker jag gruppera in i den här filen som för mig är så obekant och skrämmande. Jag är nog lite rädd för att någon ska vilja bränna mig på bål efter detta inlägg. DU HAR FEL! DET ÄR TACK VARE SÅDANA SOM DIG SOM DET ÄR SOM DET ÄR! Men jag tror tillika att det är viktigt att öppna upp till diskussion från ALLA synvinklar. Annars står vi stilla, och det tror jag ingen vill. 

För mig är feminist ett kraftord. När jag hör ordet feminist så kopplat min hjärna automatiskt inte ihop det med jämställdhet. Istället ser jag framför mig en kvinna med kortkort pannlugg med ansiktet prytt av glasögon med breda bågar. Hon håller i en tygväska och ett plakat med något ilsket budskap. Hon är arg och hon hatar män. 

IMG 0340


Detta är inte feminism.
Det vet jag ju. Varför är det ändå det första jag tänker på när jag hör ordet? Kanske det är media, eller kanske det har att göra med personliga erfarenheter. För så där är vi ju, vissa av oss, som snurrar runt i vår egna lilla värld. Man har svårt att tänka längre än näsan är lång. Orättvisan finns där, i tidningen, i TV, kanske t.o.m. hos en vän. Men på något sätt, hur man än vill så är det ändå omöjligt att greppa tag om det när det inte är du själv. 

När jag tänker tillbaks på mitt liv, så är det väldigt sällan jag har känt mig utsatt eller kränkt p.g.a. mitt kön. Jag har alltid tänkt och antagit, när jag blivit illa behandlad, att det skett p.g.a. vem jag är som person. Alltid antagit att jag helt enkelt bara är svår, och att jag också hade varit det ifall jag var en man. Har en man kommit fram till mig och sagt att jag har bra kropp eller på annat sätt kommenterat mitt utseende, har jag aldrig (vad jag kan minnas) tagit det som att han mot min vilja tar sig rätten att kommentera mitt yttre. Har alltid ryckt på axlarna, kanske tackat och registrerat det som en komplimang, oavsett om det kommit från ett crush eller från ett fyllo på parkbänken. Och kanske det är just det som ställer till det? Att de allra negativaste och elakaste kommentarerna jag någonsin har fått har varit av andra kvinnor. Aldrig har jag känt mig så utfryst och kränkt av en man, som jag gjort av en kvinna. 

 

unnamed 2


Jag vill påstå att jag heller aldrig heller har råkat ut för ett förhållande
där t.ex. hemmasysslorna varit väldigt könsfördelade mot någons vilja. Du lagar mat och städar för att du är kvinna, jag fixar bilen och klipper gräset för att jag är man. Klassikern, men antar att det fortfarande existerar. Ifall det har varit så, så är det för att det helt enkelt fallit sig naturligt. Väldigt sällan i mitt liv har jag känt att jag måste göra eller inte göra något för att jag är kvinna. Kan inte komma på att jag någonsin skulle ha känt press att vara på ett visst sätt.  Säkerligen har det hänt, men jag har väl inte brytt mig tillräckligt för att ens komma ihåg det. Jag har alltid varit som jag själv vill och alla andra har helt enkelt fått finna sig i det. En del av mig tänker att det kanske var därför jag var så obekväm med att vara gravid, föda barn och amma från första början. Det var liksom min uppgift, för att jag är kvinna och det fanns inte en chans att jag bara kunde ge upp och fösa över det på min man när jag kände att jag inte pallar, allt på grund av kön. Jag såg det mer som en börda än ett privilegium. 

Summa summarum, så tror jag att jag helt enkelt alltid varit en person som tänkt på mig själv som just det, en person. Jag har inte haft som vana att gått omkring och tänkt på mig själv som kvinna. Jag vet att detta inlägg blev till att handla om mina egna små vardagliga tankebanor, och att feminismen är så mycket mer än det, och att någon säkert blir arg på småaktiga människor som mig täcks tänka så här och dessutom yttrar sig om det. Men kanske det är just det som är problemet med frågor som t.ex. feminism och klimatförändring? Att man av rädsla inte ens ger sig in i diskussionen, för att man inte vet tillräckligt och kanske blir påhoppad av någon som anser sig göra det. Jag tycker inte det ska vara skillnad på löner baserat på om du är man eller kvinna. Jag tycker att den som är mest kompetent ska få jobbet, oavsett kön. Alla ska få gå i skola, ingen ska bli sexuellt trakasserad eller trakasserad ö.h.t. Min son ska få dansa balett och min dotter ska få bli skogshuggare, om de så önskar. 

 

Och in a perfect world ska även män kunna vara gravida och föda barn. 

 

Kommentarer

  • Läsare 08/05/2019 11:28am (2 månader sen)

    Tycker du rör vid ett viktigt ämne här, att de flesta av oss (kvinnor och män) kanske inte känner att vi "tvingats" in i vissa roller eller handlingsmönster. Vill ändå påpeka att det är så _strukturer_ fungerar. Vi märker inte ens av att vi föses in i fållor. Varför är det okej att en främmande man kommer fram till dig och säger att du ser snygg ut? Varför är det viktigt, varför får han den rätten? Han har ju sett dig som inget annat än en "snygg tjej", inte som en människa med många andra kvaliteter, och tycker dessutom att han har rätt att komma fram till dig och säga det. Och du har fogats in i en roll där du förväntas bli glad över komplimangen istället för att ifrågasätta hans objektifiering av dig och den självklarhet med vilken han dessutom låter dig veta att han objektifierat dig. Det här gör inte dig till aningslös eller dum på något sätt! Vi vill ju alla bli betraktade som snygga, fräscha, fina. Men det kan vara bra att tänka över vilka krafter som ligger bakom. Det här är bara ett exempel.
    Och ja, feminister är kvinnor med kortkort pannlugg och stora glasögon. Vi kommer i alla former och färger :) Du får inte låta medias bild av "den besvärliga feministen" bli en negativ stereotyp i din världsbild! Hon är bra! Hon är orsaken till att du har rösträtt!

  • Ida 08/05/2019 1:43pm (2 månader sen)

    Jag brukar säga att jag inte gillar att sätta mina åsikter i ett fack, och därför gillar jag inte att kalla mig feminist. Tycker inte ordet i sig säger så mycket om vad jag egentligen tycker när alla ändå definierar vad ordet innebär olika och feminister kan ha väldigt olika åsikter fast de gömmer sig under samma begrepp. Däremot känner jag starkt för vissa frågor, gällande kvinnors ekonomi till exempel. Kvinnor investerar mindre än män vilket innebär att kvinnor får mindre avkastning och mindre pengar i allmänhet, samtidigt om kvinnor är mammalediga samt annars också har mindre lön generellt = mindre pension. För att inte tala om hur många kvinnor ger upp kontrollen på sin ekonomi till sina män. Vårt samhälle är väldigt jämställt på många sätt idag men just gällande ekonomi finns det fortfarande en hel del att göra. Däremot håller jag med dig att jag aldrig känt att jag blivit åsidosatt eller kränkt på grund av att jag är kvinna. Däremot pga att jag är finlandssvensk men det är en annan diskussion (:

  • Sandra 08/05/2019 2:29pm (2 månader sen)

    Hade kunnat skriva detta inlägg själv känner jag. Du tog orden ur min mun så att säga!. De männskor som har sårat mobbat eller truckt ner mig har varit 90 proc kvinnor. Och jaghar aldrig upplevt att jag sku måst städa laga mat, baka eller sära på benen.. sen rår jag int för att jag haaatar att städa/serva en bil och even more jag haaatar att klippa gräs. Däremot alltid älskat matlagning och att få ha fräscht omkring mig. Varför sku ja då int välja att hellre gör de ja tycker om? Int e ja under nå förtryck för de int.. ???? sålänge man får göra de man vill och att det från båda partnerns sida känns rättvist och kärleksfullt så e de väl ingen skillnad hur man gör? Men bara för att de på nö sätt har blivi lagt i skillda "kvinnofack" och "karafack" så känns de ibland som att jag ska måst skämmas över att faktiskt vilja ta ansvare över ex matlagning hos oss.. och städningen.. däremot är de nog mannen som tar hand om klädtvätten till 99%????

  • Sara 08/05/2019 3:27pm (2 månader sen)

    Upplever int heller att jag blivit sämre behandlad p.g.a att jag är kvinna, men HATAR könsnormer! Ju mer jag börjar tänka på det, desto mer kommer jag på.
    Visst, finland e ju väldigt jämställt jämfört med andra länder, men fortfarand har kvinnor ofta sämre lön här, pappor e såå duktiga om di SKÖTER sina egna barn när mamman e ute och roar sig (såklart int alla som har den åsikten, men väldigt vanligt här i området).
    Och dethär med att jag är såå superduktig(!!!), som klarar av att renovera hus, skruva bil och bygga terasser, för det är ju bara män som föds med den förmågan?!.. Samtidigt som vilken man som helst är totalt värdelös om han int sku klara av att byta däck på bilen (vilket int så många kräver att kvinnor skall behöva kunna överhuvudtaget).
    Eller när man får kommentarer: ”har int kaarn denn fått upp na taklistre ennu?”
    Man ba jaa.. att fix taklister va no min uppgift meeen.
    Folk antar bara helt kallt att he e gubbin som ska göra dittanå dattan, fast jag dubbelt hellre bygger, skruvar osv, än lagar mat å städar ???? Int värdlens största juttur hede föstås, men könsnormer finns fortfarand no alldejlis gott å väl, å fö myki fö min del hehe ???? mhv feminist javisst!

    Jåå å en liten parentes - när *någon* fundera va som ska va i detdär hörnet i lekrummet, då jag va gravid.

    Å jag bara - där har jag tänkt bygg ett leksakskök!
    *någon* - men tänk om e blir en pojk tå????

    Såatttt jåå, trött på könsnormer här jå


Skriv en kommentar