unnamed 4

Smart och obrydd

Skrivet av Paulina Peltomaa 28.02.2019 | 3 Kommentarer

Kategorier:

 

Den här veckan har jag läst flera inlägg och självacceptans och self-love. (Gillade speciellt Jennifers inlägg) Det känns som ett ämne som ofta är på tapeten, och det är ju bra. Men ofta handlar det om att acceptera hur man ser ut. Så här kommer jag då igen och vrider och vinklar det från mitt egna lilla håll. Jag tänkte först skriva att jag aldrig har haft riktigt elefantstora problem med mitt utseende, men så kom jag ihåg en grej. När jag gick i högstadiet var det ofta fuktigt på morgnarna, och jag som hatade mitt självlockiga hår över allt annat cyklade då med en plastpåse på huvudet så det skulle hållas rakt. HAHAHA. Okej, sidospår. Naturligtvis har också jag haft många saker jag ogillat med mig själv, (typ det här) men trots det så har mina allra, allra största problem med mig själv alltid handlat om mina inre demoner. 

 

Jag känner mig ofta "lägst i rang" i sociala sammanhang, t.o.m. ibland när jag umgås med vänner. Har länge känt att jag är den roliga, lite flaky och barnsliga typen med massor av egna jånor, som man kan skratta med och lite åt. Kanske jag också omedvetet gör mig till din personen, vem vet. Jag är rädd för argumentationer och hettade diskussioner, så jag gör mig med flit mindre än jag är, har svårt att hålla ögonkontakt, är helt tyst eller så öppnar jag munnen, ångrar mig och kommer då alltid på vad jag borde ha sagt efteråt. Drar mycket skämt och gör mig larvig för jag vet oftast inte på vilket annat sätt jag ska vara. Den person jag anser mig själv vara inne i mitt huvud byts ut mot någon helt annan typ när jag öppnar munnen. Jag hatar det! Jag har ofta gråtit när jag kommit hem från att ha socialiserat och Misha har fått trösta mig.

 

Det konstiga är att där emellan, när jag är ensam är jag så självsäker att det nästan rinner ut ur öronen på mig. Orubblig. Allt går rätt och jag lyckas, jag är mig själv och det är äkta. När jag var ung och tuff brydde jag mig blanka fan i om någon ogillade mig. Jag fick nästan en lite kick av att provocera eller irritera upp någon. Där har jag verkligen gjort en 360, i dag är jag livrädd för att någon ska ogilla mig, till den grad att jag smörar och försöker vara trevlig åt människor som inte har det minsta intresse av att försöka behandla mig likadant. Jag undrar om det har någon koppling till att jag har barn? Att jag inte vågar vara mig själv fullt ut för att jag är rädd att någon i framtiden ska tycka illa om mina barn för att deras mamma är uppkäftig. Eller att de inte ska få det där sommarjobbet för att att den chefen kanske ogillar mig. Så ska det ju inte vara, men vi alla vet ju hur saker och ting funkar i en liten stad...

 IMG 06660Väljer också att inte bry mig om all snö och att det bara var +3 grader. #denimforlife

 

Ofta känner jag mig dummast i rummet. Jag erkänner att jag inte tittar på nyheterna så mycket som jag kanske borde eller följer med varken politik eller världsekonomin egentligen alls. Är än idag inte helt hundra på vad Nato är för något och jag vet inte exakt varför det är bra för miljön att vi sorterar våra sopor. Det här är ju saker jag lätt kunde ta reda på om jag ville, så egentligen kanske jag inte borde dumförklara mig själv, utan är väl helt enkelt bara allmänt obrydd. Här hemma består 99% av TV-tiden av Barnkanalen och när jag har en stund över gillar jag att kolla på något som kräver så lite tankeverksamhet som möjligt, typ Kardashians, Real housewives eller bara gamla goda Youtube. Och ni ska veta att jag skäms och hackar ner på mig själv över det här. 

 

Jag borde bry mig mer om vad som händer i världen, jag borde läsa mer böcker, jag borde läsa nyheter och inte bara skvaller, jag borde ha en karriär redan, jag borde se på mer intellektuella filmer och inte så mycket romantiska komedier, jag borde ta bort instagram, jag borde bry mig mer om att städa, jag borde lyssna på mer ny musik och inte samma gamla playlist, jag borde resa mer, jag vet ju ingenting om världen! Jag borde sluta bry mig så mycket om mitt utseende, varför skulle någon vilja umgås med mig, jag är dum. Om jag träffas med någon kommer de ändå inte vilja ses igen för jag lever inte upp till deras förväntningar. Jag kommer aldrig komma in på en skola eller hitta ett jobb jag älskar för det finns så många andra där ute som är mycket smartare och bättre än mig.

 

Välkommen in i mitt huvud. Den här listan är oändlig. Varför kan jag inte bara acceptera att jag är som jag är? Varför bryr jag mig så sjukt mycket i vad andra har för förväntningar på mig och vad de sedan sist och slutligen har för verdict? Man skulle ju kunna tro att det blir bättre med åren istället för sämre, men nej. Jag förstår ju att jag omöjligen kan vara så dum som jag känner mig. Knowledge is power o.s.v. men det handlar nog kanske mest om att jag är en person som fokuserar allt jag har på en sak i taget, vare sig jag vill eller inte, och de senaste åren har det handlat mest om barnen och vårt lilla ekorrhjul. Innerst inne vet jag att jag lär mig lätt bara jag vill. Men ändå klankar jag ner på mig själv för det finns ju faktiskt massor med mammor som gör karriär och studerar och läser varendaste nyhet som släpps, vissa tar t.o.m. med barnen till jobbet och renoverar hus och investerar i aktier och yogar regelbundet och och och... 

 

 

Så då vet ni det. Här bakom skärmen sitter en ung kvinna i sina bästa år som har allt hon någonsin önskat, med ett självförtroende som heter duga men en självkänsla är bottenlöst skit. How original...

 

 

 

IMG 0617

Kommentarer

  • Danielas Dagbok 28/02/2019 6:04pm (3 månader sen)

    Alltså FY TUSAN vad jag gillar denna blogg, vill bara höja alla dina inlägg till skyarna!!

    • Paulina Peltomaa 28/02/2019 9:26pm (3 månader sen)

      Åååh tack Daniela <3 Och detsamma!!!

  • Sandra Neuman 28/02/2019 6:13pm (3 månader sen)

    Vet du, det skulle ha kunnat vara jag som skrivit den första delen av inlägget. Jag lever så fullt ut med mitt och lyssnar varken på radio eller följer några nyheter... jag ser knappt på tv heller. Och fastän jag skulle följa med i samhället så skulle jag ändå inte minnas vad någon heter eller vad de gör ????????‍♀️

    • Paulina Peltomaa 01/03/2019 9:02am (3 månader sen)

      Nä exakt, hjärnan blir som av teflon och inget fastnar när man inte är i the right state of mind för att ta emot information!

  • A 06/03/2019 9:26am (3 månader sen)

    Så bra inlägg - tack!
    Såg en dag du lade en händelse på instan om att du har följt ett kostschema, hur funkade det och vad gjorde du för schema? Själv skulle jag gärna följa ett, för att förbättra mitt fysiska mående. Så, hur gjorde du och hur for du till väga?

    • Paulina Peltomaa 08/03/2019 1:37pm (3 månader sen)

      Hej, kan svara på det här senn i inlägget med svar från frågestunden :)

Skriv en kommentar