torsdag 19 oktober 2017 - 16:39

#metoo ELLER #ett blogginlägg jag önskar att jag inte hade behövt skriva

Så här i efterdyningarna av #metoo kampanjen så känns det som att jag måste reda ut mina tankar lite. Skulle jag ha läst allt som skrivits skulle jag ha suttit många timmar och mått dåligt av allt som folk delar med sig av. Många av mina vänner har delat statusuppdateringen, men det är också många som inte har gjort det. Jag har funderat mycket på orsaken till att vissa gjorde detta direkt, vissa efter en stunds betänketid och vissa inte gjort det ännu och troligtvis inte kommer att göra det heller.

 

Något svar har jag inte kommit fram till, men jag vet att alla kanske inte vill vara så personliga på sociala medier. Jag tror dock inte att de som valt att inte delta i diskussionen inte skulle ha något att säga. Jag hoppas att det inte är så att de som inte velat dela med sig verkligen sitter på hemska hemligheter och helt enkelt mår jätte dåligt just nu av den här kampanjen. För jag tror att dom också finns. Men jag tror också att så gott som alla någon gång varit med om otrevliga situationer där någon gått för långt. 

 

Jag har själv inte delat statusuppdateringen. Ännu. Men jag kommer att dela det här blogginlägget, för det jag vill säga blir en allt för lång statusuppdatering på facebook. För jag vill inte bara skriva ut #metoo, utan att gå in lite mera på mina egna erfarenheter och upplevelser. För de finns. Jag har tack och lov undgått de värsta trakasserierna och aldrig utsatts för våld. Först tänkte jag att inte har jag ju utsatts för något, men sen började jag tänka efter och minnas saker som jag nästan glömt bort. Saker som jag säkert då tänkt att inte varit så stora. Men eftersom jag minns dom än idag så förstår jag ju nu att det är saker som såklart inte var okej. Så här kommer några minnen från mitt liv. Några minnen som jag önskar att jag inte hade. Några minnen som inte har påverkat mig desto mera, men också några minnen som gör att jag är extremt noga med att lära mina barn hur de ska bli ansvarsfulla vuxna och lära sig vad som är okej eller inte. Både hur de ska behandla andra, men också hur de ska säga ifrån både om de själva blir utsatta eller om de ser eller hör om någon annan som blir det.

 

  • "Har du tappat en skruv? " trodde jag att han som jag körde förbi på gatan ropade mot mig. Jag var kanske 12 år och på väg hem från musikskolan. Min cykel hade haft något fel ett tag och det knakade en del då jag cyklade fram på gatan. Han ropade samma sak igen så jag saktade jag in och stannade cykeln.. Då hörde jag vad han egentligen sa. "Vill du suga på min kuk?". Jag var 12 år och har aldig cyklat  bort så fort som den gången.

 

  • Jag var lite äldre och gick i gymnasiet. Jag hade valt en valfri kurs för att jag tyckte att det verkade intressant och för att jag ville lära mig mera om ämnet. Jag hade kjol på mig den dagen om jag inte minns helt fel. Antagligen ganska kort. Det var under en period i mitt liv då jag sökte mig själv som de flesta andra i den åldern. Färgade håret svart och använde ganska mycket smink. Ändå var jag ganska osynlig. Plösligt stod läraren bredvid min pulpet. Sen satt han sig på huk bredvid min pulpet för att vad jag trodde visa sitt intresse över min forskning. Plötsligt hade jag en hand på mitt lår. Det var inte många sekunder men jag minns ännu idag hur äcklad jag kände mig. Det blev aldrig något med den kursen och intresset för det ämnet svalnade ganska snabbt. (Det här var långt ifrån en engångsföreteelse och jag fattar ännu inte idag hur många försvarade lärarens beteende för jag vet att det var många som blev utsatta på olika sätt..)

 

  • En sommar jobbade jag i skärgården. Serverade i restarurangen och städade stugor. Ibland kom det grupper till ön och ibland ingick det bastubad med servering. En gång var det ett gäng manliga gynekologer på besök. Vid tidpunkten då jag och en annan skulle föra mat och dryck till gruppen så var de redan väldigt berusade och ganska opåklädda. Och väldigt ogenerade över detta. Och nivån på under bältet skämt som uttalades under den stunden vi var där, var nog något så grovt så jag nog aldrig varit med om detta efteråt. Jag måste säga att jag har en väldigt diffus bild av denna händelse än idag, och jag tror inte att det var någon som var närgången, men hela situationen var så väldigt absurd. Men.. kunden har alltid rätt.. I serveringsssamanhang händer det nog väldigt mycket annars också.. Närgågna kunder som trycker sig mot en då man försöker göra sig så smal som möjligt för att komma förbi och skämt om det ena och det andra. 

 

Det här är bara några situationer ur mitt liv där någon (i alla dessa fall, män) gått för långt.  Men det har också i mitt liv förekommit blottare, äldre män i samband med jobb och fritidsaktiviteter, män på gatan, skolkompisar, män på krogen och på nätet som tagit sig friheter. Och de kommer knappast att sluta finnas. Inte ens fast den här kampanjen blivit så utbredd. Tyvärr. Men jag hoppas ändå att den öppnat upp ögonen lite för de som blundat hittills.

 

"T är den enda pojken som är snäll med flickor", fick jag höra idag av en mamma till en flicka på förskolan. Först blev jag jätte glad och kände mig lyckad som förälder. Det anser jag vara min plikt att se till att han också fortsätter vara. Men efter att ha tänkt efter en stund så blev jag lite ledsen att hon upplever det så. Det börjar redan tidigt. Låt inte pojkarna bråka med flickorna på dagis bara för att det hör till. För då kommer dom att fortsätta göra det. En som river flickorna i håret på dagis utvecklas antagligen inte automatiskt till en våldtäktsman, men det är där som vi kanske kan sätta stopp med att säga emot. Nu menar jag inte att det här ligger på dagisarnas ansvar, utan det kommer nog hemifrån i första hand. Lär barnen att vara snälla med alla så slipper vi kanske att dra igång en sådan här kampanj i framtiden. Och det är många som har lyckats för jag känner också många män som säkert känner sig väldigt kränkta av den här kampanjen just nu. "Inte alla män", ni vet men den diskussionen tänker jag inte gå in på nu..

 

Jag kunde såklart säga mycket mera om detta men det känns som att måttet med #metoo är ganska rågat just nu. Det börjar kännas obekvämt för många. Men det får det göra. Det känns även väldigt obekvämt för mig att skriva det här, men det här är mitt bidrag. Tack, det var det jag ville ha sagt.

måndag 16 november 2015 - 21:20

Paint & Ink

"Jag sade att jag ville lära mig att tatuera och att jag ville ha en tatuering.. Han sa att jag skulle hämta in ritningar imorgon och så gjorde jag det. Detta var en lördag så sa han bara att du börjar på måndagen."

För snart en månad sedan var jag till Johanna Karvonens studio Paint & Ink och gjorde min tredje tatuering. Passade även på att göra en intervju med Johanna. Inte medan hon tatuerade mig såklart, då babblade jag andra saker. Då jag inte andades och led.. Frågorna ställde jag i efterhand via mail.

 

Hur kom det sig att du började tatuera? Hur länge har du hållit på med det och var har du lärt dig?

"Hur jag började tatuera...Jag hade redan ett tag funderat på det men inte hittat någon som skulle lära mig och hade heller ingen tatuering själv. Jag hittade inte heller riktigt någon som hiffade min idé eller rättare sagt kanske jag inte sökte tillräckligt bra och hade inte mina idéer klara.

Så en kväll var vi i Milano på konsert med en kompis o på vägen till bilen mitt i natten blev hennes väska stulen av en kille som sprang upp bakom henne o snappade väskan o sen hann iväg.. Dit for mina bilnycklar och min telefon som jag hade i hennes väska..

Vi bröt in oss in i min bil och som tur hade jag glömt min reservnyckel i bilen så vi kom hem med bara ett annorlunda slut på kvällen. Skönt att köra 1,5h utan bakfönster..

Nästa dag när  jag  var och gjorde om mitt telefonnummer med en kompis i närbyn Salo´ vid Gardasjön , föreslog han att vi skulle gå o hälsa på hans före detta arbetskompis, som numera hade tatueringsstudio. Dit bar vägen o inne i Nik tattoo sitter en tatuerad skallig "gubbe" . Jag sade att jag ville lära mig att tatuera och att jag ville ha en tatuering.. Han sade att jag skulle hämta in ritningar imorgon och så gjorde jag det. Detta var en lördag så sa han bara att du börjar på måndagen.

Då blev det dubbeljobb i flera månader men sen fick jag en lärjungsplats på Nik tattoo i Salo´ i Italien där jag var över 2 år.

Tack vare Nik lärde jag mig att tatuera och restan av allt som hör till tatueringen, kanske ett av de viktigaste hur man tatuerar hygieniskt . Det räcker inte bara att kunna rita, man måste också ha nogrann kunskap om hur man inte sprider sjukdomar. Viktigt för kunden men också jätte viktigt för tatueraren själv, efetrsom man kommer i kontakt med så många människor."

 

IMG 8957

 

Hur många tatueringar har du själv?

"Jag har faktsisk bara 3 tatueringar, men timmar under nålen kompenserar kanske. Jag har en japansk rygg som ett litet minne av min sista kväll i Italien, och en äkta Tatau på armen dvs. en hand "hackad" tatuering från Samoa/polinesien. Mera är på kommande men är själv intresserad av tatueringshistorien så jag samlar på traditionella tatueringar."


Var hittar man dig?

"Man kommer att hitta mig på Kaskisgatan 11 i Åbo från skiftet av november/december 2015. Jag håller på att renovera nya den lokalen och flyttar min verksamhet dit."

 

IMG 8953

 

Vad är det bästa/sämsta med ditt jobb?

"Det bästa med mitt jobb är att alla dagar är olika, man träffar mycket nya människor och man får vara kreativ varje dag. Älskar nog allt i mitt jobb. Värsta är väl nog då man måste sköta allt pappersarbete, bokförning mm. men inte är det heller så hemskt."

 

IMG 8954

 

Johanna målar också väggmålningar/freskon och tavlor.

 

Har du några tips och råd till en person som skulle
vilja ta en tatuering men inte riktigt vågar?

"Sök en sådan tatuerare som har den stilen du vill ha, alla har sin egen handstil, och våga vara ärlig med dig själv vad du vill ha, Gå och prata med en tatuerare, de kan oftast ge bra tips om vad som fungerar  som tatuering eller inte och det är viktigt att allt är ok hygiensiskt sett. Du har rätt att ställa alla "dumma " frågor och ta din tid. Hitta din plats vart du vill gå och tatuera dig , det är en spänande upplevelse den första gången.. sen fastnar man lätt vid det och det brukar inte räcka med en tatuering..

Tatueringen jag tog då? Den visar jag en annan gång, haha...

söndag 8 november 2015 - 20:08

På middag i Esbo

Så var helgen nästan slut, och denna regniga farsdagssöndag har vi återhämtat oss efter ett besök hos mins syster Petra och hennes fästman Daniel i Esbo. De bjöd på en utsökt middag igår och vi hade en jätte trevlig kväll och barnen skötte sig exemplariskt! Vi avslutade kvällen med ett ganska kul spel på en app, där den som har telefonen ska hålla den mot pannan och visa upp den till de andra och så ska de andra förklara ordet som står där. Vi var helst svettiga då vi avslutade spelet. Faktiskt kul!

IMG 9156

Menyn var uppskriven på svarta tavlan.

IMG 9164

Petra stökar i köket. Det gjorde Daniel också men han syns inte på bilden :-)

IMG 9159

Supergoda avocadohalvor med räkorIMG 9160En riktigt lyckad kväll med andra ord! Jag hann också sy ihop en testklänning (en modell som Petras tärnor kanske ska ha på deras bröllop nästa sommar) medan vi väntade på maten. Konstig gäst som har symaskinen med sig, men det var ju liksom planerat. Tror nog modellen kan bli bra! Ska demonstrera den ett annat tag.

På hemvägen tog vi en tur via Kasvihuoneilmiö och jag köpte en ny lykta till trappan. En stilren och svart. Ena glasskivan var sönder så jag fick den lite billigare. Nu ska de vissna höstblommorna bort och en ny fin lykta få pryda trappan. 

Sen har vi också städat idag. (Efter att jag tupplurat i två timmar..) Källaren denna gång. Där hade blivit en hel del sygrejer kvar efter att jag flyttade upp mitt syrum, lister, grejer som ska till loppis och annat bråte. Och en massa spindlar och damm såklart. Men nu är det mesta på sin plats och det känns skönt. Peter fick också min ångmopp att fungera igen, så nu ska jag börja putsa och feja :-)

Det var allt för denna gång och denna vecka. Hoppas hinna och orka blogga lite mera nästa vecka.