Igår såg jag och Toffe An American Crime.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=TyI7w0mPBP0]

Och oj vad den fick mig att tänka. Så här beskrivs filmen: Sommaren 1965 lämnade ett par cirkusarbetande föräldrar sina två unga döttrar i god tro hos den ensamstående hemmafrun Gertrude Baniszewski i Indianapolis som lovat att ta god hand om dem under sommaren för 20 dollar i veckan. De hade aldrig i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig vilka vidrigt ondskefulla dåd som skulle drabba deras döttrar i familjens källare när dörren stängts bakom dem. Baserad på en sann historia. 

Sylvia den äldre systern, blev utsatt för såna fruktansvärda saker så jag började må illa. Hon torterades och torterades utan att någon reagerade. Alla i huset visste om vad som skedde, till och med grannarna. 7 barn och 1 vuxen, men ingen gjorde något för att få ett slut på det. Hon brändes bl.a. med cigaretter och blev tvingad att trycka upp en glasflaska i sig själv underifrån.

Jag förstår inte hur man kan se och vara medveten om att något sådant händer i ens omgivning, utan att lyfta ett finger. Hur kan man bara låta det fortsätta? Jag blev så fruktansvärt upprörd när jag såg på den, trots att det ju bara är en film. Jag kan nästan garantera att om en person skulle ha gjort motstånd skulle fler och fler ha hängt på, men ingen vågade ta det första steget. Alla var rädda för att bli bestraffade på samma sätt.

Jag kan inte med säkerhet lova att jag inte skulle handla på samma sätt i en sån där situation, för det vet jag ju inte? Men jag hoppas innerligt att jag skulle våga sätta foten emellan. För om jag aldrig skulle våga säga emot det jag vet är fel, skulle jag känna mig så otroligt värdelös. Vi finns för att hjälpa varandra. Inte för att skada varandra eftersom att man själv inte vill bli ett offer. Men om du skadar andra är jag rädd att du redan är ett.

Jag rekommenderar filmen! Den är verkligen sevärd och en riktig tankeställare! Det som fick mig att reagera extra starkt på den, är att den är verklighetsbaserad.

Skolan rullar på som vanligt och likaså träningarna. Nästa vecka skall jag höja min 5:a som jag fick i matte, så det gäller att börja läsa så småningom. Under de senaste dagarna har jag också sökt sommarjobb. Vi får verkligen hålla tummarna för att jag får något! 

Annars så har jag varit helt slut den här veckan. Både psykiskt och fysiskt. Hela jag skulle behöva en paus i det vardagliga livet. Jag är i stort behov av solen och något riktigt varmt och skönt södern land. Att ligga på stranden, simma i havet, äta gott och se en helt ny plats är det jag vill allra mest just nu. Puss på er, hoppas er onsdag har varit bra!❤️