DET JAG INTE VISSTE OM KLASSLÄRARYRKET INNAN STUDIERNA
Denna vecka är det temavecka "Karriär och utbildning" på Sevendays. Jag tänkte därför skriva lite om det jag inte visste om klassläraryrket innan jag började studera. Jag har tidigare bland annat skrivit om mitt drömjobb under samma tema.
Jag förstod aldrig hur stort ansvar jag faktiskt kommer ha som klasslärare. Det är mer eller mindre kring 20 elever jag kommer ha i min klass. De kan ha dåliga dagar och bra dagar. De kan komma från bättre familjeförhållanden och sämre. De kan ha upplevt trauman och ha annat i bagaget. De kan uppleva skolan som en otrygg och utsatt plats. Oavsett vad är jag den närmaste vuxna personen i skolan som ska se dem och deras behov. Stödja dem och hjälpa dem även när de inte ber om det.
Storleken på klasserna fortsätter öka. Vem vet, kanske kommer jag ha 25 elever i min klass? Här kan jag uppleva en otillräcklighet. Jag vill hinna se och prata med alla elever varje dag. Jag vill inte att nån "faller emellan". De tystlåtna ska inte glömmas bort bland de högljudda. Ofta finns det även elever med specialbehov i klassen. Även fast de kanske har en assistent kräver det mycket av mig som lärare. Det tar bort tid från hela klassen. Här måste jag hitta en balans. Specialbehoven kan variera massor. Jag måste veta hur jag bäst ska bemöta eleven och vad just denna elevs behov är. Hur och på vilka sätt lär hen sig bäst? osv.
Något fantastiskt roligt är att lära elever nya saker. Jag visste självklart att det skulle ge mig själv en boost att se dem utvecklas men inte att det skulle vara så givande. Något av det absolut bästa med att undervisa är att få uppleva stunden då eleven själv förstår vilka framsteg hen gjort!
En sista sak jag inte heller förstod innan mina klasslärarstudier var relationen man får med sina elever. Nu är jag förvisso inte färdig och har min egen klass men jag har vikarierat en del. Speciellt i en klass har jag vikarierat mycket. Första gången jag vikarierade i den klassen gick eleverna i åk 1 medan de nu går i åk 3. Det känns som att jag verkligen känner varenda en. Jag vet hur de fungerar, deras styrkor och svagheter, de delar tankar, funderingar, erfarenheter och upplevelser med mig. Med mig. Det känns fint att kunna skapa ett sånt band med massa små individer <3 Jag kommer på riktigt vara ledsen då dessa elever börjar högstadiet och jag kanske aldrig mer träffar dem. Tänk hur många unika barn man kommer få vara i kontakt med som lärare. Tänk hur många barns liv man kommer få vara en del av.
Kommentarer
Anna 21/02/2020 11:36am (3 år sen)
Du kommer att bli en fantastisk klasslärare Ronja, du har redan fått samlat ihop många erfarenheter av yrket och dina funderingar om bla olika behov hos barnen i inlägget tycker jag är så viktiga!
När jag tittar tillbaka på min tid i lågstadiet (där runt år 1994-1998) så känner jag fortfarande nu i vuxen ålder lite av en klump i magen. Det berodde på att vår klass hade en klasslärare som inte såg enstaka individer, som inte kunde stödja oss elever som hade svårigheter med olika ämnen, och som väldigt tydligt favoriserade vissa elever. Vår klasslärare var en äldre kvinna som närmade sig pensionering, och hade alltid följt samma gamla sätt att undervisa på, och många saker som hon gjorde kanske hon inte ens gjorde medvete, utan mera av gammal vana. Jag tycker att det är jättetråkigt och trist att behöva titta tillbaka på sin skoltid och känna att man inte alltid blev så bra behandlad av sin lärare.
Därför är jag jätteglad att du och många andra som utbildar sig till klasslärare har en så stark bild av det ni vill uppnå med ert framtida yrke, men också såsom du har gjort, reflekterat och funderat över de svårigheter som kommer med jobbet.
Jag förstår att det säkert kan kännas svårt att försöka vara tillgänglig för hela klassen så att ingen känner sig utanför, men i ditt inlägg har du redan kommit jättelångt bara av att fundera på den saken.
Ha en fin helg och tack för ett bra inlägg! :)
Ronja Strömvall 21/02/2020 3:21pm (3 år sen)
Tuusen tack fina du! Jag blir alldeles rörd. Din kommentar värmer såå mycket <3
Men fy då, en sån person borde aldrig få arbeta som lärare! Något av det viktigaste i läraryrket är verkligen att följa med i sin tid. Även fast man blir bekvämare ju äldre man blir får man aldrig, aldrig sluta utveckla sig själv och sina metoder. Att dessutom favorisera elever är det värsta man kan göra. Det är SÅ fel. Förstår att det känns supertråkigt att se tillbaka på din skoltid om den varit så! Skulle själv ha en klump i magen om jag varit med om det samma.
Tack än en gång! Din kommentar går rakt in i mitt hjärta. Ha en underbart fin helg <3
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar