ALLT FOTBOLLEN HAR GETT MIG
När jag var sju år började jag spela fotboll i VIFK. De första åren kämpade jag på och tyckte det var jätteroligt trots att jag inte alls hörde till de bästa i laget. Jag slutade ändå inte utan fortsatte år efter år.
I lågstadiet gick jag utöver fotbollen även i cheerleading. Om det inte var fotbollsträning så var det cheerleading träning. Till slut blev jag tvungen att välja. Båda sporterna tog helt enkelt så mycket tid så det inte gick att kombinera dem. Då valde jag att satsa fullt ut på fotbollen. Det var det jag kände gav mig mest och som jag hade störst utvecklingspotentioal inom.
När jag gick i sexan hände något. Jag utvecklades enormt mycket och blev både snabb och stark på planen. I högstadiet blev jag uttagen till distriktslaget två år. Det var då jag förstod att fotboll verkligen var något som jag var bra på. Det var min plats att få utmana mig själv och bli stolt över mig själv när jag lyckades.
Oändligt många gånger har min mentala styrka prövats då det inte alls gått vägen. Att bygga upp ett starkt psyke och inte ge upp är något som fotbollen hjälpt mig extremt mycket med! Att hela tiden spela och jobba som lag är något jag är otroligt tacksam över att jag fått göra. Det kommer jag ha nytta av hela mitt liv. En bra laganda kan vara det allra bästa med fotbollen! Jag skulle aldrig vilja hålla på med en individuell sport då jag provat på lagsport.
I slutet av högstadiet var jag på ett uttagningsläger till regionslaget. Det var då jag märkte att jag inte vill spela för att komma så långt som möjligt. Jag tyckte pressen blev så hård så det roliga försvann. Allt handlade bara om min prestation. En felpassning kunde hänga kvar i mitt huvudet flera dagar efteråt. Det var ju inte så jag ville att det skulle vara. Jag ville att fotbollen skulle ge mig energi och glädje. Inte ta. Då beslöt jag mig för att endast fortsätta spela i VIFK B:FM som jag då för tillfället spelade i.
Sista året jag spelade fotboll blev jag utsedd till kapten. Jag minns hur hedrad jag var. Det kändes verkligen som en ära att få bära bandet runt armen. Det kändes fantastiskt att laget gett mig det förtroende.
Fotbollen har haft en stor påverkan på mitt självförtroende. Att ha något jag utvecklats inom, gjort framsteg i och utmanats i har stärkt mig. Det har lärt mig att jag måste jobba för att se resultat, inte ge upp när jag stöter på motgångar samt att tro på mig själv. Framför allt det sistnämnda. Att tro på mig själv. Utan att ha peppat mig själv mentalt och litat på att jag klarar det skulle jag aldrig ha kommit så långt som jag kom.
Under alla år var fotbollen min frizon. På träningar och matcher fanns det inget utrymme för att tänka på skola eller vardagliga problem och funderingar. Det var bara jag där och då. Inget annat spelade någon roll.
Efter första året i gymnasiet när jag slutade spela, har jag i sommar tagit upp det igen. Jag har spelat med BK-48:s damer i division tre. Vi vann serien och det känns helt super! Det är fantastiskt att vara tillbaka på planen. Speciellt efter ett uppehåll. Division tre känns alldeles passligt för mig i det livsskedet jag är i idag. Alla bilder i detta inlägg är från vår sista match vi spelade för någon vecka sedan mot VIFK2.
Det fotbollen har lärt mig skulle jag aldrig ha lärt mig någon annanstans ifrån. För det är jag tacksam.
LIVET HEMMA
Hej på dig! Igår kom jag hem från min näst sista jobbvecka. Den här sommaren har verkligen gått fort! Väl hemma väntade två älsklingar <3
På eftermiddagen gick vi efter sushi till Magokoro som har stans absolut godaste sushi!
Det blev en lugn kväll med mys framför Netflix och några promenader med Mette.
Imorse hade vi bestämt att stiga upp vid nio för att ta tillvara dagen. Tror du det gick när vi varit uppe sent kvällen innan? Nej, vi steg upp någon timme senare än planerat men vad gör nu det?
Utomhus sken i varje fall solen. Vi gick ner till vattnet för att Mette skulle få springa av sig. Det lilla livet <3 Inte visste jag hur mycket hon skulle komma att betyda i vårt liv! Hon är som vår bebis <3
När vi kom hem igen lagade vi makaroner med köttfärssås och slogs av tanken hur länge sen det är vi ätit helt vanlig husmanskost! Det har blivit mycket annat än det i sommar, men det hör väl sommaren till?
Ikväll har jag varit på fotismatch och kom just innanför dörren! Vi vann Brändöpojkarna 1-0 i hettan. Det var verkligen en kämparvinst! Det kändes som att jag inte riktigt hängde med i matchen idag. Troligtvis eftersom jag missat en hel del träningar då jag jobbat. Nya tag nästa match!
Nu ska jag och Simon äta något och sedan se på Blacklist resten av kvällen, hoppas allt är bra med dig! Kram <3
OM MITT NYA LAG, BK-48
Här kommer bilder från matchen mot Brändöpojkarna vi hade förra veckan. Slutresultatet blev som sagt 2-0 till oss!
Jag är så glad att jag började spela igen! Fotbollen ger mig så mycket glädje. Jag är glad att jag valde att börja i BK-48 eftersom det är ett otroligt, otroligt trevligt lag. Alla spelare och tränare har tagit emot mig på bästa sätt. Stämningen i laget är helt super, så ifall du funderar på att börja spela fotis i tredje divisionen i Vasa trakten vill jag verkligen slå ett slag för BK. Tack för att ni gör fotbollen till något av det bästa som finns!<3
GEMENSKAPEN JAG HAR SAKNAT
Alltså jag kan inte förstå hur mycket jag saknat fotisen? Det är obeskrivligt. Känslan jag har under matcher och på träningar är den bästa jag känt på länge!
De två senaste matcherna har vi vunnit. 4-0 mot Kraft och 2-1 mot Karhu. Nästa veckas tisdag har vi följande match på Gerby plan (bakom Dallas).
När jag haft paus i tre år har jag hunnit glömma hur givande det är med en lagsport! Tänk vilken gemenskap man får! Sättet man kan peppa varandra på, hur man vinner och förlorar som lag, hur man hittar nya vänner och så vidare. Alla borde gå i någon form av lagsport under sin livsstid! Tänk vad mycket man lär sig om sig själv, olika personlighetstyper och team work!
EFTER TRE ÅR BÖRJAR JAG IGEN
Igår hände en sak jag inte trodde skulle hända ännu på länge. Jag var på fotbolls träning med BK-48. WOW, vad jag saknat fotisen! Det är heeelt sjukt! Hade ingen aning om att jag saknat det sååå mycket som jag faktiskt gjort. Under hela tiden vi spelade pirrade det i min kropp. Jag var full av endorfiner!
Inte förrän igår när jag spelade igen märkte jag hur stor del av mig som saknats under mitt uppehåll på tre år. Fotbollen har alltid varit det jag identifierat mig med. Det har varit "min grej". Något jag faktiskt varit duktig på och stolt över. Fotisen har varit mitt ställe att "lysa" på. När jag slutade har jag aldrig hittat samma känsla i något jag gjort.
Nu har jag visserligen endast varit på en träning, men jag kommer garanterat fortsätta! På torsdag ska jag spela min första match då vi möter Kraft. BK-48 har en träning i veckan (söndag) och ungefär en match per vecka. De spelar i division tre, så det känns riktigt passligt med tanke på min livssituation just nu. Inte för mycket så det tillför stress och press, utan mer för glädjens och rolighetens skull!
Oj vad glad jag är över att Matilda drog med mig!
Mot Oulu
Fotboll & Sleepover
En tripp till Åbo
Fc Puujalka - Fc Räkä (Passhiid)
Fc Puujalka - Busar & Banditer (Passhiid)
