INGET ÄR SOM DET EN GÅNG VAR

Skrivet av Ronja Strömvall 30.10.2020 | 2 Kommentarer

Aldrig har jag haft ett så här långt blogguppehåll. Måste erkänna att alla Corona-restriktioner tog kålen på mig. Det är jätte, jätte, jätte, jätte tråkigt att inget är som det brukar. Mest ledsen är jag över att alla studier sker på distans. Det blir så påtagligt då studier och hela studielivet är det min vardag består av till största del. Det är otroligt ledsamt att inte få åka till skolan och träffa alla kompisar, att inte få gå på evenemang eller sitzar. Jag sörjer att inte få ta del av studiegemenskapen. Tiden jag studerar är ändå begränsad. Troligtvis kommer det vara fem år av mitt liv, om jag inte någon gång studerar vidare. Fem år kan jag räkna mig som studerande och nu har ett år snart gått då jag mest bara suttit hemma. Det är så skitans tråkigt!

Jag har ändå haft "the time of my life" de tre första studieåren som var så gott som normala (förutom våren ifjol). Det är jag obeskrivligt tacksam över.

Tidigare i höst innan allt blev så förfärligt som det är nu, så hade vi som läser gympa som biämne närstudier. Saknar det så mycket!

Det har funnits massa tid att ta långa promenader med Mette. Tyvärr tröttnar man också på det till sist när det är det ända man kan göra.

Så här har det för det allra mesta sett ut hemma hos oss i höst. Jag har flera gånger tappat motivationen till allt och bara sträckkollat serier.

Just nu har vi praktik i Övis. TACK OCH LOV får vi vara på plats och behöver inte genomföra praktiken på distans. Dock följer vi en massa restriktioner i alla fall, så inte är det likadant som det brukar. Oavsett är det så roligt att ha något att stiga upp till på morgonen, få fixa sig och träffa människor. Människor och sociala sammanhang saknar jag sååååååå mycket så du inte förstår.

Jag har ett pågående samarbete med ICANIWILL på Instagram. RONJAST20 ger 20% rabatt på deras träningskläder i sex månader. Jag och Simon har levt i våra kläder därifrån nu när tränings- och mjukiskläder är det enda vi bär (tyvärr).

En ljusglimt i en extra mörk tid är att pappa fyllt år och vi har fått fira honom med en dunderbrunch.

Bloggen har stått stilla sen juli (!). Nu när jag skriver det här inlägget märker jag hur mycket jag saknat att skriva och dela med mig av tankar och min vardag. Jag hamnade nog bara i en dipp i och med Coronan och allt oönskat den ställer till med men nu är jag tillbaka. Förvänta dig fler inlägg inom kort! Tack för att just du läser och kikar in här. Det betyder mer än du förstår för mig <3