NU LOG JAG INTE LÄNGRE MED TÄNDERNA

Skrivet av Ronja Strömvall 21.01.2019 | 1 Kommentarer

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om mina finnar. Idag tänkte jag fortsätta på det spåret men istället skriva om perioden då jag hade tandställning:

En sak som fått mig att tampas med mitt utseende var tandställningen jag fick passligt tills gymnasiet skulle börja. Typiskt. Jag hade alltid sagt att om jag någon gång skulle behöva tandställning så skulle jag inte ta emot den. Nu fick jag lov att tänka om. Tandläkaren sa att jag högst troligt bara skulle behöva ha den ett halvt år. För att få raka tänder var det värt det - tänkte jag. Nå, ett halvt år blev det ju inte. Nästan ett år hade jag den mellan att jag var 16-17 år.

(innan tandställningen)

Ett år är inte länge alls då jag vet att många har tandställning betydligt längre. Det jobbiga var att mina vänner som haft tandställning hade haft det i lågstadiet och högstadiet. Ingen fick tandställning så sent som jag! Jag har inte en ända bild från den tiden då jag ler med tänderna vilket är riktigt sorgligt. Jag som nästan alltid annars gör det!

Medan jag hade tandställning tänkte jag extra mycket på hur jag log så den absolut inte skulle synas. Speciellt inte på foton men inte heller i verkligheten. Efter nästan ett år togs tandställningen bort. I stället fick jag en metalltråd på insidan av övre tandraden. Den har jag inte brytt mig om eftersom den inte syns utåt. Tänk vad sjukt. Man bryr sig inte så länge andra inte kan se den. Då blir det en helt annan sak.

Ingen tyckte mer eller mindre om mig när jag hade tandställning. Jag var precis samma Ronja för alla som jag tidigare varit. Tänk att det aldrig fastnar för en själv. Oavsett hur jag ser ut på utsidan är jag ändå samma person på insidan och det är det som räknas. Den jag är och mina handlingar är det andra människor lägger märke till. Inte om jag har tandställning, kritvita tänder eller en glugg mellan några tänder! Kom ihåg det du också <3