Visa inlägg taggade med 'vifk'
ALLT FOTBOLLEN HAR GETT MIG
När jag var sju år började jag spela fotboll i VIFK. De första åren kämpade jag på och tyckte det var jätteroligt trots att jag inte alls hörde till de bästa i laget. Jag slutade ändå inte utan fortsatte år efter år.
I lågstadiet gick jag utöver fotbollen även i cheerleading. Om det inte var fotbollsträning så var det cheerleading träning. Till slut blev jag tvungen att välja. Båda sporterna tog helt enkelt så mycket tid så det inte gick att kombinera dem. Då valde jag att satsa fullt ut på fotbollen. Det var det jag kände gav mig mest och som jag hade störst utvecklingspotentioal inom.
När jag gick i sexan hände något. Jag utvecklades enormt mycket och blev både snabb och stark på planen. I högstadiet blev jag uttagen till distriktslaget två år. Det var då jag förstod att fotboll verkligen var något som jag var bra på. Det var min plats att få utmana mig själv och bli stolt över mig själv när jag lyckades.
Oändligt många gånger har min mentala styrka prövats då det inte alls gått vägen. Att bygga upp ett starkt psyke och inte ge upp är något som fotbollen hjälpt mig extremt mycket med! Att hela tiden spela och jobba som lag är något jag är otroligt tacksam över att jag fått göra. Det kommer jag ha nytta av hela mitt liv. En bra laganda kan vara det allra bästa med fotbollen! Jag skulle aldrig vilja hålla på med en individuell sport då jag provat på lagsport.
I slutet av högstadiet var jag på ett uttagningsläger till regionslaget. Det var då jag märkte att jag inte vill spela för att komma så långt som möjligt. Jag tyckte pressen blev så hård så det roliga försvann. Allt handlade bara om min prestation. En felpassning kunde hänga kvar i mitt huvudet flera dagar efteråt. Det var ju inte så jag ville att det skulle vara. Jag ville att fotbollen skulle ge mig energi och glädje. Inte ta. Då beslöt jag mig för att endast fortsätta spela i VIFK B:FM som jag då för tillfället spelade i.
Sista året jag spelade fotboll blev jag utsedd till kapten. Jag minns hur hedrad jag var. Det kändes verkligen som en ära att få bära bandet runt armen. Det kändes fantastiskt att laget gett mig det förtroende.
Fotbollen har haft en stor påverkan på mitt självförtroende. Att ha något jag utvecklats inom, gjort framsteg i och utmanats i har stärkt mig. Det har lärt mig att jag måste jobba för att se resultat, inte ge upp när jag stöter på motgångar samt att tro på mig själv. Framför allt det sistnämnda. Att tro på mig själv. Utan att ha peppat mig själv mentalt och litat på att jag klarar det skulle jag aldrig ha kommit så långt som jag kom.
Under alla år var fotbollen min frizon. På träningar och matcher fanns det inget utrymme för att tänka på skola eller vardagliga problem och funderingar. Det var bara jag där och då. Inget annat spelade någon roll.
Efter första året i gymnasiet när jag slutade spela, har jag i sommar tagit upp det igen. Jag har spelat med BK-48:s damer i division tre. Vi vann serien och det känns helt super! Det är fantastiskt att vara tillbaka på planen. Speciellt efter ett uppehåll. Division tre känns alldeles passligt för mig i det livsskedet jag är i idag. Alla bilder i detta inlägg är från vår sista match vi spelade för någon vecka sedan mot VIFK2.
Det fotbollen har lärt mig skulle jag aldrig ha lärt mig någon annanstans ifrån. För det är jag tacksam.