Blogg 66

NU LOG JAG INTE LÄNGRE MED TÄNDERNA

Skrivet av Ronja Strömvall 21.01.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om mina finnar. Idag tänkte jag fortsätta på det spåret men istället skriva om perioden då jag hade tandställning:

 

WP304 74297 dsc 8364picmonkey

 

En sak som fått mig att tampas med mitt utseende var tandställningen jag fick passligt tills gymnasiet skulle börja. Typiskt. Jag hade alltid sagt att om jag någon gång skulle behöva tandställning så skulle jag inte ta emot den. Nu fick jag lov att tänka om. Tandläkaren sa att jag högst troligt bara skulle behöva ha den ett halvt år. För att få raka tänder var det värt det - tänkte jag. Nå, ett halvt år blev det ju inte. Nästan ett år hade jag den mellan att jag var 16-17 år.

 

WP267 ac431 img 9843

(innan tandställningen)

 

Ett år är inte länge alls då jag vet att många har tandställning betydligt längre. Det jobbiga var att mina vänner som haft tandställning hade haft det i lågstadiet och högstadiet. Ingen fick tandställning så sent som jag! Jag har inte en ända bild från den tiden då jag ler med tänderna vilket är riktigt sorgligt. Jag som nästan alltid annars gör det!

 

WP253 39732 img 9558

 

Medan jag hade tandställning tänkte jag extra mycket på hur jag log så den absolut inte skulle synas. Speciellt inte på foton men inte heller i verkligheten. Efter nästan ett år togs tandställningen bort. I stället fick jag en metalltråd på insidan av övre tandraden. Den har jag inte brytt mig om eftersom den inte syns utåt. Tänk vad sjukt. Man bryr sig inte så länge andra inte kan se den. Då blir det en helt annan sak.

 

WP289 600c4 dsc 8397picmonkey

 

Ingen tyckte mer eller mindre om mig när jag hade tandställning. Jag var precis samma Ronja för alla som jag tidigare varit. Tänk att det aldrig fastnar för en själv. Oavsett hur jag ser ut på utsidan är jag ändå samma person på insidan och det är det som räknas. Den jag är och mina handlingar är det andra människor lägger märke till. Inte om jag har tandställning, kritvita tänder eller en glugg mellan några tänder! Kom ihåg det du också <3

 

 


DRÖMMAR OM MITT BRÖLLOP

Skrivet av Ronja Strömvall 16.01.2019 | 2 kommentar(er)

Taggar:

Den här veckan är det "bröllopstema" på Sevendays. 

Jag längtar sööönder till mitt eget bröllop! Det kommer vara en av de bästa dagarna i heeeela mitt liv. Det råder det ingen som helst tvekan om. När mina barn föds och min bröllopsdag kommer vara de bästa och mest värdefulla dagarna någonsin!

 

Här nedan tänkte jag dela med mig av lite inspo från min "bröllopsmap" på pinterest (ja - jag har en sån!). Sa jag att jag längtar, haha?

iPiccy collageiPiccy collage34iPiccy collage9iPiccy collage1

 

Bröllopsklänning: Först var jag inne på stora bröllopsklänningar med mycket tyll och med ett skärp eller en snörning i midjan. Nu har mina tankar helt ändrats. När det väl är dags drömmer jag om en mer enkel, tidlös och elegant klänning. Den får gärna vara off shoulder och med bar rygg, alternativt med tunna axelband eller helt utan. Finast tycker jag det är när klänningen är lite tight längs med överkroppen och rumpan för att sedan bli lösare nedtill. Eller att den är tight upptill och lös från midjan neråt. Klänningen får ha inslag av spets men inte för mycket så den blir för "romantisk". Det är inte min grej. Vit ska den i alla fall vara!

 

iPiccy collage5iPiccy collage2iPiccy collageaiPiccy collage4

 

Bröllopsring: Det finns tusen olika modeller, former och storlekar när det kommer till bröllopsringar. Det jag vet är att jag vill ha en i vitguld. Tycker de är så fina! Jag skulle vilja ha ganska klassiska ringar. Det är viktigt att förlovnings- och vigselringen ska passa ihop. Förlovningsringen får gärna vara väldigt enkel utan någon större diamant. Det är vigselringen jag vill ska fånga uppmärksamheten. Vigselringen får gärna bestå av en rund diamant. Ovala diamanter är också fina, men en rund känns mer som mig! Den senaste tiden har jag också fastnat mer och mer för diamanter som följer ringen (som på bilden längst ner till vänster).

 

iPiccy collage6iPiccy collage0iPiccy collage7iPiccy collage11

 

Bröllops makeup och frisyr: Precis som med klänningen och ringen vill jag inte ha värsta sminkningen eller frisyren. Jag vill ha en sminkning i jordnära färger som är väldigt neutral, men ändå lite skimrig. Håret har jag inte ännu bestämt om jag vill ha uppsatt eller nedsläppt. Om jag har det uppsatt kommer det bli en lös knut eller något liknande. Inte alltför "fixat". Jag älskar när det ser naturligt och inte så tillgjort ut.

 

iPiccy collage8iPiccy collage14iPiccy collage44iPiccy collage13iPiccy collageeiPiccy collage16iPiccy collage12iPiccy collage65iPiccy collage15iPiccy collage66iPiccy collage10

 

Bröllop i övrigt: Jag älskar inslag från naturen då det kommer till bröllopsdekorationer. Blommor, stubbar, ris allt vad du kan tänka dig. Jag tycker det blir en så himla fin kontrast! Levande ljus och ljusslingor gör stämningen mjuk och mysig. Det är fint när man satsat på detaljer och tagit fram foton, roliga uppgifter för gästerna och gjort det där lilla extra. Då vi gifter oss hoppas jag för hela mitt hjärta att alla på bröllopet ska bada i kärlek. Det ska vara en enda stor kärleksfest från morgon till kväll! Åh vad jag längtar <3

 

 


MIN ÅSIKT OM KARDASHIANS

Skrivet av Ronja Strömvall 28.11.2018 | 2 kommentar(er)

Innan jag började se på Keeping up with the Kardashians hade jag en hel del åsikter och tankar om dem. Ju längre in i serien jag kom desto mer förändrades min syn på dem. Media framställer en väldigt vriden bild av hela familjen. En del av det är säkert sant men mycket är falskt eller taget ur sitt sammanhang. Det liv de lever är helt crazy! Inte likt någon annans! Därför kan det vara svårt att förstå och lägga sig in i deras livssituation och val.

Det jag vill komma fram till är att ge serien en chans innan du dömer dem utifrån vad media framställer för bild av dem. I KUWTK får de framställa sin egen bild av sig. Självklart är det också "TV" men de får i högre grad visa vem de är på riktigt. Jag tycker alla i familjen har fina personligheter som kompletterar varandra. De är känsliga, modiga, roliga, envisa, omtänksamma, framgångsrika och mycket mer! Jag kan inte säga att en av dem är min favorit. Alla har sidor jag tycker mer och mindre om!

 

iPiccy collage2iPiccy collageo2

bilder tagna från pinterest

 

Som jag skrev igår är jag just nu besatt av Kourtney. Hennes naturliga sminkningar, hudvård, hälsotips och klädstil! När jag kollade runt på pinterest stötte jag också på massa outfits burna av Kim. Jag dör för dem! Så enkla och stilrena. Precis så som jag gillar det!

 

 


ATT GE OCH TA EMOT KOMPLIMANGER

Skrivet av Ronja Strömvall 14.11.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Gårdagens lektion i hälsokunskap slutade med massa positiva känslor, insikter och tankar! Dem tänkte jag dela med dig här idag!

Som jag tolkade det var huvudtemat för timmen att få en god och positiv klassanda och samarbetsförmåga bland eleverna. Det finns många olika sidor och organisationer man kan ta hjälp av bl.a. Mieli, Kiva Skola och Folkhälsan. Vi hade olika övningar inom klassen med olika uppgifter. T.ex. skulle vi ge och ta emot komplimanger och skriva upp fem bra saker vi gjorde igår.

 

WhatsApp Image 2018 09 30 at 18ee

 

Efter varje övning reflekterade vi över vilka känslor övningen ifråga gav upphov till. Vi märkte fort hur ovana vi är i att ta emot komplimanger. Ofta nekar man komplimangen och blir aningen obekväm i hur man ska svara. Varför är det egentligen så? Jag vågar påstå att alla blir glada över komplimanger men varför har vi så mycket lättare att ta till oss kritik än komplimanger? Jämfört med kritik är komplimanger något vi lättare viftar bort.

Istället borde vi ta till oss och begrunda alla komplimanger vi får. Komplimanger ökar ju självförtroendet! Vi måste förstå att komplimanger grundar sig i något. Det kan vara allt ifrån ens handling och ens personlighet till ens utseende och ens sätt att vara. Komplimanger är inget man bara hittar på ur tomma intet. Det måste vi minnas då vi får en komplimang!

 

WhatsApp Image 2018 09 30 at 18w

 

Sedan vill jag också påminna mig själv och dig om att ge betydligt fler komplimanger! Ofta kan i alla fall jag tänka fina/snälla/positiva saker om andra utan att alltid säga det. Jag vet inte varför? Vi kanske inte har en sådan kultur där det är "vanligt" att hylla varandra och överösa varandra med komplimanger (vilket är synd) eller så bara glömmer jag bort det?

Hur som helst måste vi bli bättre på att (våga) ta emot komplimanger och på att se varandra samt lägga ord på våra positiva och fina tankar om varandra <3

 

 


VEM BRYR SIG EGENTLIGEN OM FINNAR?

Skrivet av Ronja Strömvall 31.10.2018 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

Jag har alltid haft bra självkänsla. Jag har varit mån om att mata mig själv med snälla, fina, stärkande ord. Ord som jag likaväl kunnat säga åt en vän. Jag har matat mig med positiv energi i stället för negativ. Vissa saker har jag dock fått kämpa med. Vissa saker har fått mig och mitt yngre jag att känna mig mindre bekväm och känt att mitt utseende inte varit så som jag önskat att det skulle vara.

 

WP331 ac8bc img 7701

Bild från 2014.

 

En av de sakerna var finnarna som började dyka upp i slutet av lågstadiet, höll i sig under hela högstadietiden och som minskade vart efter under gymnasietiden. Jag önskade sååå att jag skulle få vara den flickan som aldrig hade en finne. För såna fanns i min klass. Jag minns hur jag önskade att jag hellre skulle ha drabbats av väldigt torr hy än finnar. Jag tänkte att det skulle vara lättare att behandla och att det fortare kunde gå bort. Men icke. Finnar är  vanligt bland tonåringar. Ändå störde det mig att just jag var tvungen att ha dem. Genast en finne var klar att klämmas skulle den bort. Det spelade ingen roll fast den lämnade något litet märke efter sig. Jag klämde för glatta livet. Vem brydde sig om mina finnar egentligen? Men då kändes det som världens problem. Efter ett tag började jag använda Dermosils hudvårdsserie Fresh! Den gjorde verkligen under. Efter några år var mina finnar inget "problem" längre och inget jag satte tid och energi på.

 

WP328 a423d img 7718

Bild från 2014.

 

Det jag vill avsluta med är att lyfta fram detta: Oavsett om det varit finnar, tandställning eller små bröst har det inte på något sätt påverkat hur omtyckt eller lycklig jag varit. Ingen har sett på mig annorlunda eller behandlat mig annorlunda med eller utan tandställning, med eller utan finnar osv. Det är personligheten som lyser igenom oavsett hur man ser ut på utsidan. Det är personligheten man ska jobba med och försöka få så fin som möjligt. Då spelar det ingen roll hur snygg eller o-snygg man är. Man är en fin människa och det är det alla lägger märke till. Inte om man har polerad hy, glasögon eller akne. Lyckan sitter inte i hur vi ser ut. Det kommer den aldrig göra. Allting börjar på insidan.

Mitt tips: Prata snällt med dig själv. Säg sånt åt dig själv som du skulle säga åt en vän som tvivlar på sitt utseende. Var inte hårdare mot dig själv. Då bryter du ner dig i stället för att bygga upp dig. Älska dig själv från insidan ut!<3

 

 


JAG MÅR SÅ BRA JUST NU

Skrivet av Ronja Strömvall 07.09.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Jag mår bra just nu. Efter en turbulent vår på det privata planet är jag så tacksam över hur mitt liv ser ut idag. Jag bor i en lägenhet jag trivs väldigt bra i och som verkligen känns som mitt hem. Vårt hem. Det är en plats jag kan slappna av på till hundra procent.

 

DSC03434

På riktigt älskar han min närhet. Jag lovar.

 

Mitt och Simons förhållande får mig att känna mig otroligt levande. Och älskad. Jag får utrymme att göra saker som jag vill som jag mår bra av som träning, träffa vänner och ha egentid. Samtidigt visar han att han vill vara med mig. Att han vill umgås med mig, prata med mig och hitta på saker med mig. Han behöver mig. Han ser mig. Han är min trygghet i livet och är allt jag behöver.

 

IMG 2571

 

På den senaste tiden har jag förstått hurudana vänskapsrelationer jag trivs bäst i och hurudana jag behöver. Det är kravlösa sådana. När jag vet vilka vänner som alltid finns där för mig oavsett hur ofta vi ses. De som inte kräver att man ska ses flera gånger i veckan. Det klarar jag tyvärr inte av. Det tar för mycket av min ork och energi. Missförstå mig inte, jag älskar att umgås med mina vänner. Jag klarar bara inte av när jag känner att andra har förväntningar på hur ofta vi ska ses för att kunna vara nära vänner. För mig handlar det inte om det. För mig är en stark vänskapsrelation när man ses då båda har passligt och inte tar illa upp om den ena inte råkar ha tid när man själv har det. Det ska vara kravlöst. Båda ska ge och ta lika mycket. Man behöver inte ses ens varje månad (tyvärr blir det ibland så när man har olika scheman), men när man väl ses ska man vara helt och hållet på plats. Både fysiskt och psykiskt.

 

 


OTILLRÄCKLIG.

Skrivet av Ronja Strömvall 19.05.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

IMG E0093

Ibland känner jag mig så otillräcklig. Jag ska vara med på allt, hinna umgås med alla samtidigt som jag alltid ska vara på bra humör och ha en massa nytt intressant att berätta. Förutom att jag ska hinna med mitt eget liv ska jag uppfylla alla andras förväntningar. Är detta möjligt? Nej. Det är det inte. Hur mycket jag än skulle vilja göra alla andra nöjda går det helt enkelt inte. Jag räcker inte till. Jag klarar inte av det. Någon som känner igen sig?

Jag har varit den som satt andra personer före mig själv. Jag har inte klarat av ifall jag vetat att jag gjort någon besviken. Jag har alltid strävat efter att vara så "duktig" (vad nu det sen är?). Nu orkar jag inte längre leva för att tillfredsställa andra och se till så de har det bra. Att människorna i min närhet ska ha det bra är förstås något jag fortfarande bryr mig extremt, extremt mycket om. Missförstå mig inte. Nu har jag dock förstått att mitt eget mående och min egen livssituation är det som måste komma i första hand. Inte andras. Om mitt liv är på det klara kan jag med min bästa förmåga hjälpa och lyfta andra. Om jag inte själv mår bra kan jag inte göra det lika helhjärtat.

Det må låta hårt, men att ta hand om mig själv och lyssna på vad jag själv vill är så otroligt, otroligt viktigt. Jag måste lära mig att leva för min egen skull och inte för andras. När jag är nöjd och älskar mitt liv kan jag förgylla andras liv på det bästa sätt jag kan.

 

 


STÅ UPP FÖR DE TYSTA

Skrivet av Ronja Strömvall 24.02.2017

Mobbning är något jag inte tål det minsta. Jag avskyr, hatar och äcklas av det. Mobbning är så fruktansvärt fegt och fel att jag inte på något som helst sätt, inte ens lite kan förstå hur de som mobbar tänker. Det jag ännu mindre förstår är hur någon kan ignorera det, titta på eller kanske till och med heja på?! Fy det är så otroligt vidrigt så jag börjar må illa. Den som mobbar mår alltid sämst själv. Så är det bara. En normal, sund människa skulle aldrig annars få för sig att trycka ner någon på det viset.

Mobbning i alla former oavsett vem det är mot, är fel. Det är aldrig någonsin rätt. Det absolut värsta tänkbara jag vet är ändå när man ger sig på någon som från förr är osäker, blyg, tyst och har dåligt självförtroende. Bara tanken av det gör mig så obeskrivligt arg. Den personen tar allt mycket hårdare och bryts ner mycket snabbare då hen inte vågar stå upp för sig själv.

Genast du vittnar någon som blir utfryst/mobbad: gå emellan, säg till, visa att det är fel, stå upp för den utsatta. Du kan rädda ett liv!

 

 

10 minuter av ditt liv tycker jag du kan tillägna denna film! Tårarna rann längs kinderna när jag såg den. Jag mår illa och känner avsky över att människor, barn blir utsatta för mobbning. Hur kan det ha slagit så fruktansvärt fel hos någon att man känner ett behov av att mobba, frysa ut och utsätta någon helt oskyldig? Och hur kan det ha slagit ännu mer fel hos de som bara ser på, hejar på, inte säger något, ingriper eller bryr sig? Det är dom som ger mobbaren det accepterande denna behöver och "självförtroendet" att fortsätta. Usch, kan inte skriva mer om det här börjar må för dåligt.

Ha empati och bry dig. Stå upp för de tysta!

 

 


KRAVLÖS, GRÄNSLÖS KÄRLEK

Skrivet av Ronja Strömvall 02.02.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Igår hade jag och Toffe en så mysig dag tillsammans. Jag hämtade honom på dagen och sedan var vi bara hemma hos mig, såg på serier, myste, och tog det lugnt. Trots att vi inte gjorde något speciellt njöt jag till 1000 av att få spendera en hel dag tillsammans med honom. Nu för tiden blir det oftast så att vi ses på kvällar, då vi båda har fullt upp på varsitt håll. 

Jag är verkligen så innerligt tacksam över att jag får ha just honom vid min sida! När vi träffades som 15 och 16 åringar på en slalomresa i Åre trodde jag nu aldrig att det skulle utvecklas till ett kärleksförhållande som hittills varat i 2 år, 9 månader och 1 dag.

 

bloggen 126

 

Vi är rätt olika som personer och kompletterar verkligen varandra. Man kan tycka att man borde vara lika varandra för att det ska funka, men där håller jag inte alls med. Olika attraherar som man brukar säga. Toffe har alla de sidor som jag saknar men behöver i mitt liv, och tvärtom. Han är stabil, logisk och tålig, medan jag är känslosam, spontan och otålig. För att ge ett exempel. Självfallet har vi också gemensamma faktorer, men ändå.

Toffe får mig att känna mig trygg och säker i vår relation och i mig själv. Är inte det något av det finaste man kan göra för en person? Jag har också ett enormt behov av kärlek, både fysiskt och verbalt och den kvoten fyller han alltid, alltid.

Vissa dagar kan jag fortfarande inte förstå hur jag hittat så här rätt. Min första pojkvän och hoppeligen min sista. Han visar mig gång på gång hur fantastisk kärleken är. Att man på riktigt kan älska och vara lycklig. Det är inte bara något man behöver låtsas. Det är äkta. Man ska inte nöja sig med ett halv bra förhållande. Alla förtjänar att få uppleva kravlös, gränslös kärlek.

 

 


MITT DRÖMJOBB

Skrivet av Ronja Strömvall 27.01.2017 | 2 kommentar(er)

Alltså kan vi bara ta en paus och prata om dagens väder? När var det senast så här fint?! Solen skiner, snön har börjat smälta, och det är varmt (hör&häpna). Man kunde ju nästan tro att det är april! 

Jaja till min fredag. Hela dagen har jag tillbrigat på studiebesök vid Åbo Akademi. Gick på två föreläsningar varav en handlade om klasslärarutbildningen. Blir seriöst så, så taggad på att börja studera till det ju mer jag hör om det!

 

18988bild: google

 

Kan tänka mig att många inte förstår hur ett så "simpelt" yrke som klasslärare kan vara mitt drömyrke? Saken är den att jag älskar människor, och i synnerhet barn. Att leda, lära, och hjälpa älskar jag också. Att bli lärare har varit mitt drömyrke sedan första skoldagen i 1:an i lågstadiet. Det är ändå inte så simpelt som man kunde tro då man måste ha kunskap om hur man på bästa möjliga sätt ska lära ut nya saker, och hur man på bästa sätt ska utveckla och stöda varje enskild individ i en klass. Alla är vi ju olika! Dessutom kräver det mycket planering så det ska fungera så bra som möjligt. Man kan jobba med elever som är allt från 7 - 12 år, vilket gör det varierande då barn utvecklas mycket i lågstadieåldern. Det är också ett kreativt och mångsidigt arbete, med olika ämnen, aktiviteter osv.

Det som skulle ge mig så otroligt mycket är att få finnas vid ett barns sida förutom dens egna föräldrar. Att få stöda barnet, lära ut viktiga värderingar, och se det utvecklas skulle göra så otroligt stort intryck på mitt liv. Tänk att jag kunde få bidra till att forma det här barnet och utveckla det liksom!

Att studera till klasslärare ger även en bred och stadig grund ifall man nångång i framtiden vill byta bransch. Det är ett allmänbildade yrke där man lär sig mycket om pedagogik, vilket man har nytta av i princip alla yrken.

Nu är jag såklart inte utbildad klasslärare, men det här är den bild jag har av yrket så här långt i mitt liv. Om den stämmer överens med verkligheten återstår att se, men det tror jag starkt på!

En av mina allra största förhoppningar i år är att slippa in till klasslärarutbildningen vid Peffan! Det är seriöst det ända jag vill studera till.